View tracker

Jag har inte gått på djurpark sedan jag var riktigt liten. Jag brukar prata om Kolmården varje sommar, men jag vågar aldrig. Det är någonting med djur som jag har riktigt svårt för att klara av.

För mig är varenda djur en egen individ. Vackra, äckliga, skrämmande individer. Även fast det kan vara hur lockande som helst att få kunna se ett vilt djur på riktigt här hemma, så är tanken på att vi människor tar rätten att sätta dessa varelser i bur för att tillfredsställa ett nöje extremt läskig.

Köpenhamns zoo gjorde det bara ännu mer brutalt nu. Varje år dödas där 20-30 helt friska djur per år. Varför? För att de har ett överskott. Giraffen Marius blev erbjuden ett nytt hem, av både ett svenskt zoo och en miljardär. Köpenhamn Zoo kunde ha fått 5 miljoner kronor för Marius. Men icke. Istället fick han ett brutalt slut.

Att dissekera honom framför en massa åskådare, bland annat barn (?!?!?) och slänga honom till lejonen på det sättet de gjorde det på är så brutalt och ondskefullt i mina ögon. Som att han inte betydde mer än skit, som att han inte var värdig ett finare slut. En ung och frisk giraff. Ännu mer oförståeligt när folk har erbjudit pengar för honom och ett bättre hem.

Jag förlorade respekten helt och hållet för dessa djurskötare och veterinärer. Jag trodde att man brydde sig om djur när man har valt att arbeta med djur. Hur, hur, hur kan man?

Jag tänker aldrig sätta min fot i en djurpark, ett zoo eller en cirkus igen. Djur hör inte hemma där. Vem ger oss människor den rätten att göra så mot andra? Att vi år 2014 inte kommer längre än så här är så pinsamt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är ju en föredettarökare. Jag rökte sen jag var 17 fram tills för bara elva månader sen. Men under dessa år var det bara under fem månader som jag rökte så ofta som varje dag. Plus kanske en jobbig period på några månader då jag levde på cigg och redbull. Annars kunde det faktiskt gå veckor innan jag ens rörde en cigg.

Sen kan man undra om jag är en rökare nu eller inte. Det händer att jag på fester röker fem cigg. Men det händer inte alls ofta. Två sådana kvällar har jag haft på elva månader. Sedan har jag haft kvällar när jag tagit en cigg, även det på fester men det är också riktigt ovanligt. Men detta är vanligt bland ickerökare också och därför tvekar jag mellan att säga att jag är rökare och föredettarökare.

Det är skillnad på röksug och röksug har jag märkt. De gångerna jag gått ut och rökt under de senaste elva månaderna är inte för att jag har känt ett sånt sug att jag inte kan stå emot. Utan det har varit i situationer där jag faktiskt hade kunnat låta bli också. Men igår kände jag det där hemska röksuget. Det där att om jag  skulle gått med på det så vet jag inte om jag skulle kunna fortsätta säga nej till mig själv. Jag stod emot, vilket ändå blev ganska lätt då jag spenderade kvällen med vänner som inte röker.

Det har varit en vecka som jag länge bävat för. Jag tog tag i ett läkarbesök jag borde ha gjort för flera år sen. Och vovvens provsvar kom i fredags också. Så antagligen är det alla känslor som  jag känt för detta som har släppt som lockat mig till den där hemska cancerpinnen. Men idag är det suget borta och jag är så glad över att jag höll mig borta igår. Det hade inte alls varit värt att må illa idag.

När det gäller vovven, kan jag säga att hon har en klosjukdom som jag inte minns namnet på. Hennes klor kommer aldrig att hålla sig friska, vilket betyder att hon inte bör springa ute i en skog och sånt där igen eller hamna i situationer där klorna kan ta ännu mer skada. Hon kommer antagligen få gå på antibiotika ett tag till, fortsätta på smärtstillande och även på kortisonbehandling, vilket kommer att ge andra hemska biverkningar. Hon kommer ständigt få medicin för att minska symptomen, det är en sjukdom hon kommer behöva leva med livet ut.

Enjoy while you can.

Likes

Comments

View tracker

Igår tog jag ett första steg i rätt riktning.
Har försökt undvika det länge, men nu var det dags.
Nervositeten igår försvann ganska fort.
Fast jag fick ändå kommentarer om att han visste om att han gör mig nervös.
Idag är det dags för nästa steg.
Nervös är jag väl, men inte alls som igår.
Idag är jag mer nervös för att det ska göra ont. Det gjorde det när jag gjorde det sist. Men det var för mest för att den kvinnan var väldigt hårdhänt och otrevlig.
Idag hoppas jag på någon annan.

Bättre att vara ovetandes?

Likes

Comments

Jag är faktiskt glad över det slaskiga vädret. För första gången någonsin, kanske.
Men det tyder på att våren inte är så långt bort.
En av mina favoritårstider.
Den där känslan som dyker upp när träden och gräset skiftar i olika gröna nyanser.
Den där känslan när asfalten är nystädad och allt grus är borta.
Den där känslan när man känner solens strålar bländar en, värmer en.
Att omges utav vackra pastellfärger.
Att slippa frysa. Att slippa svettas.
Inte för kallt, inte för varmt.
Nästan perfektion.

Likes

Comments

Sovit bort hela eftermiddagen och kvällen.
Ändå lika trött.
Inte sovit ordentligt på länge nu.
Ovissheten har smugit sig på och satt upp spärrar.
Till och med under dessa powernaps kommer jag inte ifrån det läskiga.
Försöker se till att jag är upptagen hela tiden.

Usch och ja. Snart är dagen kommen.

Likes

Comments

Vi började månaden med att precis ha ordnat flygbiljetter ner till Grekland. Hotellet tar vi snart också och vi delar upp våra dagar på två ställen. Jag är så taggad och längtar ner massor. Behövde det här för att kunna drömma mig bort, speciellt nu när det blötsnöar här.

I fredags fick jag reda på att jag klarade slutuppgiften och kursen utan att behöva komplettera eller skriva om. Jag är fortfarande lika chockad. Jag väntar mig nästan ett mail eller något där hon skriver att hon förväxlat mig med någon annan. Ibland förstår jag inte alls hur jag klarat mig så här långt. Jag är väldigt sällan ordentligt förberedd, om jag ens är förberedd och det är oftast först efteråt jag förstår hur saker ligger till. Alltså efter en examinerande slutuppgift eller efter ett seminarium. Och då har jag haft både starka och lite svagare betyg, men ändå alltid blivit godkänd. Efter varje gång tänker jag att jag faktiskt ska lägga ner mer tid och kärlek i skolan men samtidigt så tror jag att det här är den strategin som fungerar för mig, det viktigaste är ju att jag faktiskt förstår i slutändan. Under högskoleutbildningen nu så har jag haft en svacka. Förra året var det en som inte visste hur hon skulle bedöma mig överhuvudtaget, och det var på ett arbete där jag faktiskt hade förberett massor och jobbat på på riktigt. Men jag tror att jag bara förvirrar mig själv och andra när jag faktiskt försöker förbättra.

Äsch, nu kom jag in på skolan och det var inte det jag ville skriva om nu på en söndag. Gårdagen började med en riktigt mysig lyxfrukost med familjen. Dock hade det kunnat bli en riktig katastrof också. Mami stod och stekte pannkakor medan jag mixade ihop en mango mania-smoothie till oss alla. Av någon anledning känner jag för att sluta mixa och tar isär stavmixern. Tack och lov för det, för i den rykte det och det stank smält plast och jag blev livrädd för att den skulle ha exploderat i min hand om jag hade fortsatt med den någon stund till. Det slutade med att jag fick springa iväg och köpa en ny stavmixer, en som faktiskt passar in med resten utav alla våra köksprylar så den var såå välkommen!

Bättre avslut kunde jag inte få då jag tillbringade kvällen med D & M, mina små gosungar, i en biosalong med Leonardo DiCaprio på stora skärmen. Han är nog helt seriöst den bästa skådisen på senare tid. The Wolf of Wall Street, se den!

Denna dag är det pizzabak, plugg och tv som gäller! Vi får se hur det blir med hand- och fotspa, jag vill men är för lat.

Småstunderna betyder mest.



Likes

Comments

Denna månad kan nog inte avslutas bättre. Ikväll ska hotellet och flyget till sommarens resa bokas. Precis den peppen jag behöver just nu!

Jag har en enda tanke i mitt huvud just nu. Och det är "är min slutuppgift rättad än?". Så fort jag sitter vid datorn kollar jag inlämningsmappen, till och med börjat kolla via telefonen nu också. Jag är besatt. Anledningen till det är för att jag vet att jag kommer att få komplettera med tanke på röran jag lämnade in. Men i veckan skrev kursansvarig ett meddelanden till allihop att vissa kommer att få komplettera medan andra kommer få göra en restuppgift. Restuppgift, det kommer jag garanterat att få göra. Det vet jag och därför känns den här väntan ännu mer brutal. Jag vill ju kunna sätta igång med den, för nu tickar bara tiden iväg och snart är det dags för slutuppgiften i denna kurs.

För att inte hamna i någon svacka pga väntan försöker jag att låta bli datorn och telefonen så mycket som möjligt. Därför har jag idag bestämt mig för att tassa iväg på blomshopping. Mina tulpaner har jag plockat bort, men jag är nog sugen på tulpaner igen ändå så blir nog troligtvis sådana idag med. Jag försöker också planera in lite myspys i helgen. Jag behöver manikyr och pedikyr, så jag ska se till att jag får göra sånt hemma, förhoppningsvis med mami.

Detta år ska jag njuta av februarimånad, en riktig snömånad vinterhat-jag i vanliga fall inte alls tycker om!

Likes

Comments

Jag fastnar väldigt gärna på ett tema märker jag. Det kan vara alltifrån deppiga tankar, mat, träning, inredning, bild och nu det allra senaste - tulpaner & snittblommor.

Satt på en föreläsning för någon stund sen och passade på att googla på lite olika snittblommor. Just nu har vi tulpaner hemma, köpte hem dem för drygt en vecka sen och jag har redan börjat tröttna på just tulpaner om jag ska vara ärlig. Det ser underbart ut, det är absolut inte det. Men tulpaner är en väldigt vanlig "januari till efter påsk"-blomma känner jag och jag känner redan den paniken komma krypandes. Jag längtar efter pioner. Det är nog min absoluta favoritblomma. Just nu i alla fall.

Jag älskar växter och sånt där. Superfräscht och det gör så mycket i ett rum. Men jag klarar inte att hålla krukväxter levande. Jag är ju en som tröttnar lätt och jag orkar inte tänka och greja med en växt hela tiden. Med snittblommor är det en helt annan sak. Dem kan jag pyssla med för att få dem att vara så länge som möjligt, tills jag tröttnar och får byta ut dem. Men jag får ont i hjärtat när mina orkidéer dör, eller vilken växt som helst men orkidéerna står mig nära hjärtat även fast jag inte visar dem någon kärlek.

Vad har ni för favoritblomma?

Likes

Comments




Igår blev det klart. Den 3:e mars startar en 6 veckors hårdträningsperiod inspirerad av det militära. Jag är så taggad. Vill helst bara hoppa över februarimånad så att man kan sätta igång snart.

Jag har ju inte kört på gym ett bra tag nu, gymmet lockar inte alls. Alldeles för mycket folk som inte kör all in.

Måste börja träna lite igen, så att jag åtminstone slipper starta på noll när xtremefit boot camp dras igång.

Likes

Comments






Sån där morgon när man vaknade av sig själv av att ljuset trängde sig fram genom fönstret. Vovvens svans slog mot golvet av lycka när hon fick se mig vaken.
I köket är det lika ljust och tulpanerna sprider färg och glädje.
Varm choklad till frukost. Och en första promenad med vovven efter frukost.
Kopplet spänns till flera gånger. Denna gång är det inte jag som drar i henne, inte hon som stannar och totalvägrar gå. Det är hon som drar i mig, som tycker att matte borde hänga med när hon nosar upp ett spår.

Ser fram emot kvällen. Jag och lilsis tänker överraska mami och pappsen med en underbar ostbricka och en spelkväll.

Detta är lycka.

Likes

Comments