Gran Canaria

I lördags kväll satt vi på terrassen och åt middag och lyssnade till soundtracket av Aladdin. Det var barnföreställning nere i byn, men vår främsta underhållning var att se ljudlösa blixtar slå ner i havet. Det var vindstilla och ljummet och några tunga regndroppar föll glest på markisen.

-Nu är det bara två veckor kvar här, innan vi åker vidare till Sicilien. Vad ska vi hinna se innan dess?

Vi beslutade oss för att besöka Gran Canarias högst belägna by, grottstad. (Restaurangerna ligger i grottor, utsikten skulle vara fenomenal.) Vi skulle bli en heldagsutflykt på tisdag, sa vi.

Sen började vi läsa resereportage om Sicilien. Om vingårdar med övernattningar, olivlundar med olivoljeprovningar, citrusträdgårdar som gjorde marmelader, en by som är känd för sin chokladtillverkning, hela doftar choklad! De finaste öarna med turkosa stränder, aktiva vulkaner, Palermos matmarknad, Celafús uteserveringar, världens godaste glass och våra närmaste kvarter i lilla samhället Finale där vi ska bo.

Hela söndagen mullrade och regnade bort, och vi var uppslukade i planeringsyra.

På måndag morgon kom samtalet från T:s familj. En familjemedlem låg på sjukhus och läget var kritiskt. Det var som att mattan drogs undan under våra fötter. Allt fokus riktades mot hur vi snabbast tar oss till Visby. Nya biljetter, samla ihop bohaget, lämna hyrbilen, fixa med nyckelöverlämning, tvätta, packa, städa, säga tack och hej till alla vi lärt känna och försöka att inte missa något viktigt.

Sedan ett par timmar är vi på Visby lasarett på ett pollenkysst Gotland. Trots solsken och blåsippor känns det som en surrealistisk kalldusch.

Nu får vi leva med att hur våren och sommaren står skrivet i stjärnorna.
Kram Daniela

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 216 readers

Likes

Comments

Gran Canaria, Mat

Att ha barn på Gran Canaria är riktigt kul. Vart man än går är det som att träffa avlägsna släktingar! Speciellt på gymmet, där vi frekventerat rätt ofta. Alla är framme och, ogenerat, hälsar och pillar på Lovisa, som om det var länge sen de sågs. Silver-grevinnan som ligger med hälarna i pilatesbollen och pratar i sin iPhone7. Killen som lyfter skrot med tatuering, guldkedja och Rottweilern fastknuten i en stram rosett i entrén. Den spolformade- underbara städerskan med de nypvänligaste kinderna! Den högpresterande tajta brunetten som med papper och penna markerar sina armhävningar med "x". Alla är framme och hälsar och gullar med henne. Vi gillar det verkligen. Lovisa älskar det.

T insisterade lite på att vi skulle gymma i grannstan, på det kommunala gymmet. Jag tyckte att grannhotellet "borde ha grejer så man klarade sig". För samma inträde.

Oftast brukar privata aktörer förvalta sina pund bättre än de kommunala, men i det här läget bugar jag för kommunens skattebetalare. Här är en bild på "lyxhotellets" musikanläggning....

Det märkligaste av allt är att det ser ut som att någon faktiskt har ansträngt sig för att koppla in eländet med en grenkontakt. Så mycket felprioriterad energi.

En dag när vi kom till gymmet var det 5 farbröder som bokstavligen satt på varsin maskin i rummet och vilade. Någon på en träningscykel, en annan på en bicepsövnings-maskin, en tredje stod bredvid gubben på cykeln med en gul handduk kastad över axeln. Den enda som faktiskt tränade var farbrorn som lyckats knipa den enda träningscykeln som gnisslar gällt varje gång man trycker ner höger pedal. Det är ett olidligt ljud att höra när man sitter på själva cykeln och det skär i hela rummet. Men det verkade varken bekomma honom eller de andra sittande gubbarna.

Städerskan kom in och torrmoppade de blanka golven ljudlöst och det kändes lite som att vara med i en bortklippt scen ur Sånger från andra våningen. Gubbarna, städerskan, det enfaldiga ljudet. Surrealistiskt!

Jag har faktiskt klivit av motionsmaskinerna och börjat träna med T och hans program. Appen heter 5x5 och innehåller bänkpress, marklyft, militärpress, rodd och alltid alltid knäböj. Med vikter som man ökar på 2,5 kg för varje träningspass. Det blir 75 lyft per träningstillfälle. Och vi tränar 3 dagar i veckan nu. Vem är jag? Vad har hänt med riktiga jag?

Jag ser med blotta ögat att mina lårmuskler håller på att bli rektangulära! Jag måste medge att träningen ger effekt på ett sätt som jag inte väntade mig. Det är fysiskt mycket lättare att ha en 6 månaders studsboll i knät helt plötsligt.

Maten vi äter har gått från finsmakari och charkuterier till omelett till frukost varje morgon och LCHF-liknande middagar. Vi fullkomligt mular i oss valnötter, macadamia och avokado. Hallå? Vart är min anklever och champagne?! Och mitt riktiga jag, framförallt?

/Kram från en som inte fattade vad som hände riktigt med livsnjuteriet❤

  • 152 readers

Likes

Comments

Autentiskt, Havet, Livskvalité

Så här går det till när vi ska till stammisbaren, uppför gatan:

Man får gå i 8 trappor eller ta hissen som kräver nyckel till en grind och en port. Nyckeln firas ner i ett 5 meter långt rep.

Men utsikten över havet och solnedgången är fantastisk. Och betjäningen för tankarna till min gamla chef på Ramblas Hornstull, en övertänd man som booorde vara för gammal för branschen, men tutar och kör 7/7.

Vi gjorde bedömningen att en hyra bil i en månad kostade lika mycket som 10 restaurangbesök. Summan summarum: inga restaurangbesök i mars. (Utom barbesök den dagen i veckan som Arsenal spelar (-och som av en händelse så visar vårt stammisställe samtliga matcher)). Och så kan vi ta oss dit vi vill när vi behöver det.

Igår åkte vi ca 15 mil för att leta en hoppgunga till Lovisa. Det finns inte någonstans på denna ö, kunde vi konstatera. Hon älskar att hoppa och stå i våra famnar, så vi får se om Sicilien har något åt henne. (Gåstol finns, men nu är det lite sent att köpa en gåstol, eftersom vi åker härifrån om 3 veckor.)

(Amning med utsikt)

Imorgon fyller hon 6 månader, då kommer jag skriva om fördelar och nackdelar med att ha en (underbar) unge på Gran Canaria. ❤

Kram Daniela

  • 163 readers

Likes

Comments

Lycka, Gran Canaria, Livskvalité

Allvarligt, jag vet inte hur många kilo jag gick upp under våra (underbara) veckor med kompisar på besök. Men jag känner vart kilona sitter! Rakt på magen och under hakan. PRECIS VART MAN BEHÖVER DOM!!

Lit om hur vi fördrivit tiden. Vi besökte undersköna Puerto Del Nievas, ett par stenkast från kaffeplantaget. Det var en överraskande vacker liten stad. Vi hade 1,5 timme att fördriva innan LL: s katamaran från Teneriffa skulle anlända, och det var rätt lagom för att se stan.

Vi åt en bit mat i hamnen och åkte hemåt, via en botanisk trädgård.

Väl hemma igen åt vi en bit mat med P och C. Garvade, drack en liten gnutta honungsrom, rumlade hem, snackade på terrassen, somnade och sov till sent. Lovisa med. (Vältajmade unge, vad gjorde vi för att förtjäna dig?)

Jag kände mig redan ett kilo tyngre när jag vaknade, kilot satt på magen.

Dagen gick i kvinnornas tecken, vi hängde med barn på stranden och åt glass, sen var det spa-dax! Utan barn. C, LL och jag. Så bra, så värt! Vi var nästa helt ensamma.

Så mycket värme och skratt som vi har delat här. Då mycket genuin tacksamhet som jag känner. Jag sänder en bön uppåt och hoppas att den positiva energin studsar ner till någon behövande. Det är galet att jag får äga all denna (förgängliga, men ändå) rikedom.

P och C var tvinga att passa ett flyg medan LL var kvar i ett par dagar till. Vi solade, åt skaldjur, garvade, talade politik/ religion och sen var LL tvungen att åka hem också. Hon lämnade en tygpåse som jag använder när vi drar till gymmet. Den är både invigd och älskad.

Nu är livet lite mer stilla, vi hänger på gymmet (bearbetar dubbelhakor!) och gör utflykter i bergen. Idag har vi hängt på takterrassen och badat och börjar smått preppa lite inför nästa destination: Italien!

Kram Daniela

  • 165 readers

Likes

Comments

Autentiskt, Gran Canaria, Livskvalité

I byn Arucas, en timme norrut från oss, ligger romdestilleriet Arehucas. Det har legat där sedan sent 1800-tal och får inte ha samma namn som staden, trots att den drar tusentals turister varje dag. Det anordnas guidade turer på löpande band och kostar 2,50 euro i inträde. Vi fick vänta i 5 minuter på att lokalen skulle fyllas och att en guide skulle bli ledig.

Turen var ganska kort, var anpassad för barnvagn och guiden talade ömsom spanska/ engelska. Det doftade gott i förvaringshallarna, det påminde om en lite söt och bränd ton i luften.

Efter turen fick vi prova alla deras olika rombaserade likörer och romsorter. Jag är inte så mycket för likörer, det är lite väl sött för min smak. Den 12-åriga lagrade romen var klart bäst fram till att jag och P köpte ett smakprov av deras 34-åriga prestigeutgåva. Det såg ut som en lättflytande honung i glaset och förde mina tankar till äggtoddy (som jag senast smakade på nyår! Innan dess minns jag inte när jag provade det). Den var len, mjuk, söt och väldigt mäktig.

Gården hade gått i arv i 5 generationer och kaffebönorna plockades för hand, två och två. De odlade även apelsiner och vindruvor och hade en småskalig vinproduktion. De levererade vin till ett par lokala restauranger och ett par butiker i Las Palmas, resten såldes till besökare.

Sen kastade vi oss in i bilarna för att åka till kaffeplantaget en halvtimme bort. Vi hade blivit missledda att passa en tid som senare visade sig varit felaktig. På
kaffeplantaget Finca La Laja gjorde man som på romdestilleriet, vartefter folk ramlade in startade man turerna.

För 6 euro fick vi se gården och prova det milda nyrostade kaffet. De bjöd även på lokal ost och tre av deras egna viner. (Det var lite utmanande att ha två barn under 2 år, men de skötte sig rätt fint.) De gjorde ett halvtorrt vitt vin som var riktigt finstämd i smaken. Sedan hade de ett rosé som var helt okej och ett rödvin som inte lämnade några djupare intryck.

Huset vi bodde i var underbart. Vi hade utsikt över den lilla dalen och en rätt hög standard på boendet. Gubben som ägde huset bodde på undervåningen och jobbade i trädgården där de odlade den godaste grapefrukten jag ätit i hela mitt liv och ett kaffe som vi tyvärr inte hann smaka.

Vi avslutade kvällen på en av de skummaste restaurangerna jag varit på sen jag var i Indien. Stället hade fått bra recensioner på Tripadvisor, så vi ville ge det en chans. Det såg ut som ett hål i väggen, utan riktiga fönster, gröna prunkande växter som satt överallt i taket och en grill med öppen eld mitt i restaurangen. Kocken satt och åt en tallrik mat i baren när vi droppade in, med ett vinglas och en påbörjad flaska Rioja intill sig. Men det hindrade honom inte från att laga riktigt god mat! Vi blev rätt chockade allihop. Vi åt fisk, fläsk och en köttmix-tallrik och vi var alla tokmöjda. Och en sallad med grönsaker och traktens exotiska frukter, galet bra. Så har man vägarna förbi Casa Lola så ska man inte låta sig skrämmas iväg (även om man kan bli lite förskräckt vid första anblicken). Här fick C sällskap av en salfie-katt.

Dagen därpå delade vi på oss, P och C tog småvägarna över bergen tillbaka till Taurito medan jag och T åkte till Puerto del Nievas för att plocka upp min kompis LL från färjeläget. Det var en mycket mysigare hamnstad än jag faktiskt trodde.

Lite mer om det kommer i nästa inlägg.
Kram Daniela

Likes

Comments

Gran Canaria, Livskvalité

Den här veckan fick vi sällskap av våra fina vänner P och C och deras underbara son som är exakt ett år äldre än Lovisa. Vi har farit runt i bergen och busat med de små. Vädret har varit lite sämre än vanligt, men det är inget som stört så mycket. Det har varit Najs med lite familjehäng.

För en vecka sen fick Lovisa sitt 5-månadersvaccin på en svensk läkarmottagning här på ön. Det gick jättebra, hon blev lite stressad, men grät inte eller så. Några dagar senare fick jag ett samtal från läkaren, det visade sig att Lovisa bara fått halva mängden av det som hon skulle ha! Läkaren kom därför hem(!) till oss igår med sin utrustning för att ge henne resten av vaccinet. Det var både fint av honom och väldig tur, annars hade vi fått börja om med vaccinprogrammet igen.

Det har varit riktigt härligt att få äta P:s pasta med tomatsås igen, det är en förädling av den rätt som vi brukade äta vid midnatt i hans lya i Hornstull. Det var på den tiden som vi varit ute och svirar och hoppat över kvällskebaben. Nu satt vi på deras balkong efter att solen försvunnit och delade på en flaska crianza och hörde havet. Gängade och med familj. Det funkar alldeles utmärkt det med.😊

Det är viktigt att ta tag i det roligaste man kan komma på i stunden och genomföra det. Det finns ju så mycket som man göra, så många drömmar att förverkliga och, till synes, omöjliga mål som faktist går att nå. Nu senast har jag chockat mig själv genom att träna samma program som T. Jag håller numera på med -hör och häpna- bänkpress, marklyft och alla möjliga övningar med fria vikter. Mitt mål är att göra knäböj med 50 kg på axlarna. Vi får se om det blir verklighet innan vi åker härifrån. (T tar 100 kg just nu.)

På gymmet är vi numera igenkända och ibland får vi gratis barnpassning!😊

Idag tar vi en paus från gymmet och rullar barnvagnarna till ett lokalt romdestilleri för rundvandring i Aruca. Sedan åker vi vidare till ett kaffeplantage för övernattning. Vi ska alltså bo på Europas enda kaffeplantage! Det ska verkligen bli kul att få uppleva, jag är tveksam till att den kommer gå i repris på ett tag.😊

Nästa inlägg kommer handla om mat och kaffe. Och så kommer det lite mer härligt besök av min gamla kursare och vän LL som gästar soffan! 😊
/Kram Daniela

Likes

Comments

Gran Canaria, Lycka, Livskvalité

Den senaste veckan har vi hängt med en av T:s härligaste vänner som bott på soffan i vardagsrummet. Vi har rivit av lite sevärdheter, hängt i bergen, legat på takterrassen och solat och druckit bärs (och jag har badat i ouppvärmda poolen!! 1:a gången på 1,5 år).

Om kvällarna har vi suttit på terrassen och följt morgonstjärna Venus stilla lov över himlavalvet, tätt följd av rödglimrande Mars. Venus lyser starkare än Polstjärnan och syns när solen går ner vid 18-tiden, fram till 21 ungefär, då den dalar ner bakom bergen för att bli morgonstjärna någon annanstans i världen. Gran Canaria har en spektakulärt klar stjärnhimmel, vi har laddat ner en app för att försöka förstå allt vi ser.
(Bilden nedan till höger är alltså inte ett foto på månen utan Venus.)

Vi hade en riktig monsunstorm här i helgen. Det var helt obegripligt att inte se himlen efter alla soliga veckor här. Man har gått och blivit rätt bortskämd.

Nu har vi en veckas familjehäng framför oss innan nästa gäng kommer ner. Vi har försummat gymmet den senaste veckan och det ska faktiskt bli lite skönt att få igång kroppen igen. Vi satte igång uppehållet med en asketisk alla hjärtansdagmeny: T åt ett kokt ägg och två smörgåsar, jag åt lunchens middagsrester utspätt med couscous. Måltidsdryck: vatten. Det är hög tid att känna andakt för det lilla igen.

/Stor kram från Daniela

Likes

Comments

Gran Canaria, Havet, Livskvalité

Det har blivit ett stilla lunk till livsstil här nere på ön. Vi landade i beslutet att långtidshyra en bil, ett beslut som känns riktigt bra. Vi storhandlar, lagar mat, diskar och åker på utflykt, om vartannat. Och hänger med världens lättsammaste unge, i all enkelhet. Varje dag känns som en lyxig paus från det riktiga livet. Till och med idag, när vi avstyrde planerna att åka till Amadores och gå längst vattnet till Puerto Rico för att storstäda istället. Det trodde jag aldrig att jag skulle känna mig nöjd över under min livstid.

Sen sist har vi besökt skamfilade Arguinegin och lyckades tajma in tunga regnmoln och tre regndroppar. Och en riktigt illa underhållen strandpromenad.
Men dagen var klar och vi såg blodröda krabbor som solade på stenarna vid vattnet.

Vi åkte ut och tittade på delfiner en sväng också, det är verkligen magiskt att se dessa djur under fötterna. Lovisa höll sig vaken halva båtresan innan hon slocknade i bärselen.

I Las Palmas åt vi årets godaste mat, tonfisk och griskind. (Billigare än mitt kanin-kadaver, dessutom!). Som stad var LP inte mycket att ha, även om strandpromenaden och nivån på restaurangerna imponerade. Det känns som att byggåret på samtliga hus tangerar tiden för svenska miljonprogrammen, men renovering och upprustningen är betydligt mer eftersatt. Vissa hus i utkanten av stan såg ut som tandlösa spökhus.

Vi har tillbringat lite tid på gymmet i grannbyn Puerto de Mogan. Jag börjar känna hur ryggen tar stryk av att ha en levande studsboll på 6 kg i famnen. Det är en tydlig påminnelse om att bygga lite bålstabilitet! T ägnar sig mest åt marklyft, medan Lovisa tränar i sitt lilla julklapps-gym, om hon inte sover.

Våra närmaste grannar är ett engelskt medelålders par som är väldigt hemliga av sig. De har inte sagt flaska sen vi flyttade in för en månad sen. Fram till häromdagen, då vi mötte dem i trappan och de sa att vi hade ett välsignat barn. "Vi hör skratten in till oss".

Jag är lite lättad över det. Lovisas första riktiga ljud som hon använder rätt konsekvent när hon ligger på soffan en meter från middagsbordet och tjuter "NÄÄÄÄÄÄ!" Varvat med "Nä-E!" Det är svårt att ta in i min fönade skalle att detta alltså inte är rikssvenska, eftersom ungen inte ens är 5 månader. Det är alltså inget avgrundsvrål som bottnar i att hon är övergiven av sina onda föräldrar, men rent kognitivt är det rätt svårt att greppa.

Men i det stora hela så har vi det riktigt gott här nere. Jag är tacksam för att ha privilegiet att bo utomlands igen och att få göra det med min lilla familj. Jag är också glad över att slippa visa Lovisa den oklädsamma sidan av mig själv som brukar framträda i februari. Det är när ljuset och värmen varit borta alldeles för länge och det blir svårare att företa sig något efter kl 17, då allt bara känns som natt. Vi skjuter upp det till nästa år, som tidigast. :-)

Kram Daniela

Likes

Comments

Autentiskt, Gastronomi, Gran Canaria

Det här blir ett litet matavsnitt. Jag har ambitionen att skriva en uppdatering varje vecka, men det enda som kom ur mig förra veckan var ett politiskt brandtal som jag avstod från att lägga upp. Det behövs inte fler inlägg om hur alla goda krafter behövs, om att Trump är galen och att Åkessons retoriska kvalitéer står som sanningar, inte som åsikter. (Eller jo, det sista behöver nötas in i det svenska folksjälen, men det är inte vad den här sidan ska handla om).

Vi har varit i bergen och besökt tre små bergsbyar: Agüies, San Mateo och San Bartolomé. Den sista var bäst!

Aguimes är en väl omhändertagen by från 1500-talet. Pittoresk. Vi letade upp en Lonely Planet-rekommendation och tog ett bord i solen och beställde mat. De hade varken min förrätt eller varmrätt hemma, och den rätt som jag rekommenderades att ta stämde inte överens med tallriken jag fick. Men orka gnälla.

San Mateo var en ganska oansenlig by, det var rätt kallt och grått. Men den stora kvalitén var alla lokala odlare som kom till helgens grönsaksmarknad med sina grödor. Vi köpte kilovis med härliga råvaror för inga pengar alls. Vägen upp i bergen var prunkande grön och blommande, en stor kontrast mot den södra kusten.

På vägen hem åkte vi förbi Carrefour och köpte protein. Och 12 liter vatten (inte för att det behövdes, men det är alltid bra att ha). Och en mindre vinkällare, bestående av cava och crianza. Och 100 andra grejer- för att inse att hissen var trasig när vi kom hem. Det var bara att baxa upp barnvagn och ett halvt ton livsmedel för 5 trappor och försöka att se glad ut. Men vi hann se en magisk solnedgång innan det var dags att laga middag (=kotlett från Iberico-grisen, det SMÄLTER på tungan! Bild ovanför.).

Och bakverken, alltså! Till vänster har vi en kristyrbotten (tänk pepparkakshus) med salta jordnötter fastmonterade. Till höger, två flan med vispad marängsmet emellan. Vi kände hur blodet rann långsammare i våra vener efter att vi ätit dem!

Sen besökte vi San Bartolomé! Det var ett dramatiskt landskap med störtande bergssidor om oss när vi körde runt på klippväggarna på väg upp i bergen. Vi besökte en bodega och provade vin (helt ok men inte prisvärt) och tog en kaffe i byns hjärta. Det var en klar dag, vindstilla och solen gassade. Magiskt!

Sen skulle vi äta. Stället hade fått 4/5 på Tripadvisor. Jag fick in helt ok lammkotletter med soggiga grönsaker och frostskadade pommes. Ändå hör den rätten till en av de bättre jag ätit på lokal här. (Speciellt när jag jämför kaninragun som jag beställde in några dagar tidigare som bestod av ett styckat kadaver med inälvorna hängandes innanför bröstkorgen på det stackars djuret. Jag lyckades gnaga loss ca. 50 g bräserat kött från benen. 15 euro, inte prisvärt.)

T beställde in oxfilé på husets vis. Det var en bit kött med frostskadade pommes, ris (varför välja en kolhydrat?) rödvinssås med champinjoner (varför välja en sås?) och en stapel med en ananasskiva i botten, grillad tomat och ett glossigt cocktailbär på toppen. Vem hittar på en sån smak-kombo?! "Gott kött, men vore det inte fulländat med lite konserverad frukt med inslag av skollim?" Huga!

Hur som helst, de tio-i-topp bästa rätterna vi ätit har intagits på terrassen i solnedgång. Råvarorna är direkt underbara. Löken är saftig, tomaterna är mogna och köttiga, paprikan söt och krispig och örterna är odlade i långsam takt. T köpte en liten örtagård från San Mateo, så nu går vi ut på terrassen för att hämta kryddor till köttfärssåsen. Det känns som en liten guldkant i "vardagen".

I skrivandets stund är vi på väg till Las Palmas, huvudstaden på ön. Jag hoppas på en liten restaurangupplevelse som kan sammanfattas med ett lite starkare adjektiv än "prisvärt".

Kram Daniela

  • 268 readers

Likes

Comments

Gran Canaria

Veckan som gått har varit väldigt lugn, det har liksom lunkat på. Vi lyckades lista ut hur vi fick access till poolområdet på taket, vilket var rätt trevligt. Poolen är iskall, men vi har haft takterrassen helt för oss själva när vi varit där.

Lovisa får inte vistas i solen, vilket är lite av en utmaning. Hon är klädd i långärmat, långbent, solhatt och solskyddsfaktor 50 i ansikte och på händer. Under några sekunder om dagen får hon sol på sig (man packar ur babyskyddet ur bilen eller kliver ut från en hiss, ja något som tar max 3-6 sekunder). Jag har märkt att jag blir lite rabiat av det.

Vi har varit på en liten roadtrip och kollat in kusten från Playa del Ingles, Maspalomas, Puerto Rico och Mogan. Det är väldiga kontraster mellan turistorterna.

PDI är en gammal partystad med massor av restauranger och butiker och inte lika ful som jag hade föreställt mig. Jag hade nog trivts bra där för 15 år sedan, det var liv och rörelse på gatorna. Men inget att fota.

Maspalomas har en stor strand som spårar ur i ett ökenreservat. Vi fick inte tag på någon p-plats, så jag knallade bort själv medan T och Lovisa snurrade runt i bilen. Vi ska helt klart åka tillbaka dit senare.

Att åka in på Puerto Rico var som att åka in på en gigantisk fotbollsarena med vita tomma läktare. Som stad betraktat var det litet och trångt, parkeringen betalade man per minut och de tog inte emot kort. Restaurangerna vi passerade låg i lådformade gallerior från 70-talet (som en korsning av Tumba köpcenter och ett parkeringshus- typ).

Mogan och Puerto de Mogan förde tankarna till Madeira. Där fanns lite gammal omhändertagen bebyggelse med rosor som klängde längs väggar och murar. Själva orten ligger uppe i bergen där det blommar och grönskar mer än vad det gör nere längs kuststräckan. Hamnen var en turistig marina som var översållad med överprisatta restauranger och barer. Men ändå rätt trevliga stråk.

Det är en mycket mer blandad ö än jag tidigare trott. Det ska bli intressant att se norra delarna.

Jag återkommer när det är gjort! :-)

/kram Daniela

  • 263 readers

Likes

Comments