Header

Konstiga saker jag attraheras av: påsar under ögonen, underarmar, knogar, svanken, puffiga nyvakna ögon.

En önskan: finna någon med samma drömmar, värderingar och intressen som mig.

Jag ångrar: att jag inte var modig nog när jag behövde vara modig.

Dålig vana: skratta när man inte får. Och stänga ute människor.

Vilar helst ögonen på: människor som rusar förbi utanför fönster på ett fik.

Favoritplagg: momjeans eller oversized t-shirts från herravdelningen.

En hemlighet: jag har grov dödsångest.

Favoritsysselsättning: läsa böcker.

Jag är mest ledsen när: jag tänker på saker jag inte kan påverka.

Innan 2017 är slut vill jag: ha kastat en drink över någon, köpt en polaroid kamera och haft rosa hår.

Lyssnar helst på: James Bay sjunga eller Ashton Kutcher prata.

Ett avslöjande: jag äter inte kött (men fisk).

En rädsla: döden i alla former.

En lycka: sova i nytvättade lakan & iskallt rum.

Vackra saker: sugmärken, mjölkgalaxer i kaffe, berusat textmeddelande, tillfälligt hesa röster.

En rädsla: att jag inte ska känna igen honom nästa gång jag pratar med honom.

Jag saknar: att känna mig som hemma.

Favoritmat: falafelrulle eller knäckemackor.

Jag är lyckligast när: jag står i ett publikhav på en konsert eller provar något nytt för första gången.

Jag är kär i: att inte vara kär.

Onödig fakta: Piggelin är det enda jag äter när jag är sjuk.

Dold talang: dansa med ögonbrynen och krossa hjärtan. (Skoja)

Längtar efter: hösten 2018.

Varje dag: knäcker jag nacken och ryggen. Och inprincip varenda led i min kropp.

Tydligaste personlighetsdrag: sprallig.

Min favoritplats: vart som helst, i närheten av Jasmine och Esther.

Likes

Comments

Luftigt täcke över varma kroppar.

Gult flammande sken i rummet av ljusen som brinner.

Höga hjärtslag och lugna andetag är det enda ljud som hörs.

Ansikten vända mot varandra. Blickar som försöker läsa av vad den andra tänker, vad den andra ser.

Minuter går utan att ett ord har sagts. Blickarna talar för sig själva. Ögon flyttar sig långsamt mellan blinkningarna för att granska ansiktets varenda millimeter.
Är detta sista gången vi ser varandra på det här sättet?


Försiktigt betraktar och studerar han mig. Rör sakta varenda kroppsdel jag har. Som att han avundas min form. Som att han har lärt sig den ut och innan till. Som att han kan placeringen av varenda födelsemärke och historia bakom varje minsta ärr.

De är sent. Vi är trötta. Kroppen vill sova men hjärtat och hjärnan kämpar för att få hålla minnet i liv. Är det vårt sista?

Blir omvriden och hamnar med ryggen mot han bröst och mage.

Känner hur hans armar finner sig runt hela min kropp. Söker ett starkt grepp och sedan kramar om ömtåligt.

Hur han borrar in ansiktet i min nacke för att andas in lukten av mitt hår i hela hans lungor. Han har alltid älskat lukten av mitt hår.
Tänker han på hur han älskar den nu med?


Känner hur hans hjärta dunkar mot min rygg. Så försvarslöst liten i skillnad från honom. Helt omfamnad och skyddad. Känslan av att vara hemma.

Det är som att han vill känna min hud, andas min lukt, höra mina hjärtslag och se mig omsluten i honom.
Är detta hans hejdå?

Svaga kyssar i nacken. Rysningar längst ryggraden av hans läppar och andetag emot min hud. Hans läppar stannar sakta upp och landar på min axel. Hans händer släpper efter det stadiga greppet. Han tar ett djupt andetag. Och somnar.

Jag ligger vaken för att jag vet. Jag vet att det här är sista gången vi ser varandra på det här sättet, att detta är vårt sista minne och att han snart kommer glömma bort hur han älskade min lukt. Jag visste och han visste att detta var vårt hejdå.

Likes

Comments

I had a dream
We were back to seventeen
Summer nights and the liberties
Never growing up
I'll take with me the polaroids and the memories
But you know I'm gonna leave behind the worst of us

Who's gonna walk you through the dark side of the morning?
Who's gonna rock you when the sun won't let you sleep?
Who's waking up to drive you home when you're drunk and all alone?
Who's gonna walk you through the dark side of the morning?
It ain't me

Likes

Comments

Vet inte ens vad jag ska skriva eller göra av bloggen längre. Har väl aldrig haft ett syfte med den än att kunna kolla tillbaka och se vad jag spenderade mina dagar till. Och mestadels för att inte glömma bort mina tankar. Ni kanske har märkt att det mestadels är text här, kanske inte alls det ni vill ha men det kommer nog bli mest av det just nu. Det är inte det att jag är olycklig och ligger i min säng hela dagarna utan att jag alltid glömmer ta bilder för att jag börjat leva i nuet. Jag orkar inte hela tiden pausa den lycka jag upplever bara för att "jag måste ta bilder till bloggen". Vill vara närvarande i mina minnen utan att behöva känna tvång att visa andra. Jag skriver texter varje dag i mina anteckningar så det kräver inte mycket av mig att klistra in dem här. Nu blir de tankar och åsikter för hela slanten.

Likes

Comments

Tittade på sista avsnittet av säsong 5 på New Girl igår och jag satt och hulkade i tårar i en timme.. Scenerna, musiken- allt var så vackert. Började gråta åt serien men grät över helt andra saker resterande femtio minuter om jag ska sluta förneka det för mig själv. Det är livsfarligt att titta på sorgliga filmer eller läsa sorgliga texter för det slutar med att man sitter som en hög av skräp eller en pöl av sorg medan man spiller ut hela sitt hjärta i tårar över minsta lilla skråma det fått utstå. Det var bara allt det vackra som verkligen tog över allt och välde över mig. Vet inte ens om jag grät i lycka eller olycka, men vet att det var skönt.

It hit so clear, perfectly crystal

I've been here long enough to know
When to leave and when to tell you
Time has come to close the show

I still, remember me before you
I will, no longer need your rescue
Since I still, remember me before you

Hey, I'm no fool
You need to know that I'm no fool
I am no fool
Baby, I'm no fool

Likes

Comments

YOUTH- daughter

Shadows settle on the place, that you left.
Our minds are troubled by the emptiness.

Destroy the middle, it's a waste of time.
From the perfect start to the finish line.

And if you're still breathing, you're the lucky ones.
'Cause most of us are heaving through corrupted lungs.
Setting fire to our insides for fun
Collecting names of the lovers that went wrong
The lovers that went wrong.

We are the reckless,
We are the wild youth
Chasing visions of our futures
One day we'll reveal the truth
That one will die before he gets there.

And if you're still bleeding, you're the lucky ones.
'Cause most of our feelings, they are dead and they are gone.
We're setting fire to our insides for fun.
Collecting pictures from a flood that wrecked our home,
It was a flood that wrecked this home.

And you caused it

Well I've lost it all, I'm just a silhouette,
A lifeless face that you'll soon forget,
My eyes are damp from the words you left,
Ringing in my head, when you broke my chest.
Ringing in my head, when you broke my chest.

And if you're in love, then you are the lucky one,
'Cause most of us are bitter over someone.
Setting fire to our insides for fun,
To distract our hearts from ever missing them.
But I'm forever missing him.

Likes

Comments

Egentligen, en sak som jag tänkt på. Jag som är en nördig kaffe älskare. Det handlar inte om vem man dricker sitt söndagskaffe med utan de handlar väl mest om vem man dricker sitt måndagskaffe med. Vem som helst kan konsten av att dricka kaffe med än på en söndagsmorgon. Att fördriva tiden med att prata om sin utbildning och intressen medan man sitter och försöker gnugga bort gårdagens mascaran under ögonen och med händerna kamma ut tovorna i håret. Kaffet är nästan svider av värmen längst halsen men man tar ändå stora klunkar så att den tomma muggen sedan kan sätta punkt och man kan gå. Man hinner analysera varenda liten rörelse i kaffet medan den andra pratar. Utseendet på kaffet är mer intressant än hen.

Däremot att på en måndagsmorgon, sitta och dricka kaffe i sina underkläder i sängen medan man tjattrar om saker som faktiskt betyder något. Väsentliga saker. Saker man frågar för att man faktiskt är nyfiken och som man faktiskt lägger på minnet. Vad som finns i ryggsäcken och varför skorna är så slitna. Man är så fullt uppe i att fokusera på hur ögonbrynen rör sig eller hur ena mungipan ibland smilar, att man glömmer bort att muggen är i ens hand. Man kommer på sig själv och när man ska ta sin bara tredje klunk är kaffet redan ljummet. Som att någon lagt i en isbit. Det gick en sekund. Bara för att tiden i det universum man befann sig i när hen pratade gick tre gånger så sakta som i det universum som kaffet var i, verkligheten. Det är väl ändå kärlek. Definitionen av kärlek är att dricka kaffe på en måndagsmorgon. Eller, inte att just dricka kaffet men att hålla muggen som en klocka för att hålla kontakt med verkligheten.

Men du dricker ditt kaffe svart. Du behöver bara ditt kaffe på söndagar.

Likes

Comments


Vaken med tunga ögonlock som kämpar för att se skärmen genom de diffusa. Armar & axlar tunga som om duntäcket vägde ett ton över min kropp. Huvudet som dunkar i takt med hjärtslagen. Fingrar som krampaktigt skriver i förtvivlan. Hud som svider när kinden gnider bort tåren mot kudden.

Jag känner mig tömd på allting jag består av. All min glädje, kärlek, tro, energi, lycka och längtan. Det är som ett främmande språk. Jag börjar tveka på vem jag är, jag som en gång var så säker.

Så fort jag tvivlade på människor, tvingade mamma mig att alltid se det goda i dem. Idag känner jag ilska inom mig när mitt umgänge ifrågasätter situationen för den fattiga mamman vid trottoarkanten som tittar upp på oss eller tjejen som kysste tre killar på samma kväll eller läraren som kommer rusande sent till lektionen med påsar under ögonen. Hur kan man ifrågasätta äktheten i en annan människas situation i brist på förstående för mänsklighet. De tvivlar på de som är långt bortom deras värld eller på något sätt rubbar deras egna.

Jag vill alltid se människor för de mänskliga, se bakom fasaden som jag endast kan uppfatta i den sekund som våra världar korsas. Se den värld som är deras centrum. Se framför mig hur kvinnan på trottoaren pussar sina barn på pannan till sömns, tjejen som smyger till sitt rum för att undvika pappan som stinker sprit i soffan, läraren som hulkande legat vaken, trakasserad och utskälld av sin man.

Men jag tvivlar nu. Jag tvivlar på människor. Hur mycket jag än ger av mig genom att tro på dem. Hur mycket jag än kämpar för att inte rubba det minsta lilla i någon annans värld, känns de som att människor klampar rakt över min. Jag trippar på tå för att inte tillföra någon oro eller smärta i deras liv. Jag rör och talar så lite jag kan för att inte sätta min fot fel. När andra ser deras val framför sig. Ser min värld & allt som ingår i den, känns de som att dem aldrig tvivlar. Dem tar det dem vill ha utan den minsta ånger.

Det känns lönlöst att hela tiden anpassa sig efter andra när dem ändå inte ser det. Dem ser inte valen jag gör för att skydda dem. De ser inte hur jag väljer bort min egen lycka för att inte riskera reducera en liten del av deras. Det känns lönlöst då deras egna val aldrig kollar åt mitt håll inte dem blir handlingar.

Jag ger kvinnan mina sista pengar endast i rädsla för att hon ska gråta i tystnad över att hennes barn somnar i hunger. Jag skippar frågan om läraren rättat min uppsats endast i rädsla för att hon ska sitta vaken ännu en natt med ångest. Jag backar tjejen endast i rädsla för att hon ska behöva ta emot ännu fler kommentarer än de hennes pappa skriker åt henne.

Jag stannar i för många destruktiva förhållanden endast i rädsla för att såra den som står kvar. Jag talar inte om matens innehåll endast i rädsla för att såra hon med ångest. Jag raderar alla hans obesvarade sms från min telefon endast i rädsla för att såra min vän. Jag undviker hans blick vid dansgolvet endast i rädsla för att min kram skulle såra henne. Jag undviker tala om mitt betyg endast i rädsla för att såra hon med underkänt.

Medan andra lämnar mig med minsta möjliga värde, andra talar med killen jag talat med, andra kysser honom framför mina ögon, andra talar om min frånvaro, andra talar om hur min kropp ser ut.

Vaknade upp denna morgon med en tung känsla i bröstet. Tankarna slog mig igen. Sedan bestämde jag mig. Jag ska inte tveka på vem jag är för att andra inte tänker som mig. Jag ska inte sluta bry mig om andras världar & vad jag må tillföra i den bara för att andra känslolöst endast ser sina egna. Hörde "man måste inget i livet förutom att välja & dö". Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag visste att mina val tillfört olycka hos någon annan människa i syftet att tillföra lycka i min.

Jag tänker inte bara se min egna värld eller människor som oäkta fasader. Jag tänker inte tvivla på kvinnan, jag tänker inte döma tjejen, jag tänker inte sucka åt läraren. Jag tänker alltid tro på människor, se bakom deras fasader som korsar min värld. Jag ska inte tvivla på människor för då tvivlar jag på mig själv. Jag gör mitt val & andra gör deras.

Likes

Comments

Nouw Magazine