Header

Om jag skulle vara ärlig mot mig själv, ni också, så skulle man väl säga att det inte finns mycket bättre än att ha någon som man Egentligen inte behöver. Känslan av få känna något utan att egentligen behöva känna något. Att kräva den där kortvariga stunden av lycka. Ja, vad som känns som lycka iallafall.


Ni kanske också får en känsla i kroppen när jag nu erkänner fyllekärleken. Ni vet det där att hålla i hand när man smyger smala vägar hem från offentligheten, kass musik och betydelselösa människor. All skratt, skrik, slag, pussar, rädsla, gråt, bekännelser, "jag har saknat dig", ånger, "jag hatar dig", kramar och bråk över något obetydligt innan man åker hem tysta och tomma men ändå tillsammans.


Ens vänner tittar på en med blicken som utan ljud ändå tydligt säger att man måste sluta. Sluta pressa in sig hårdare i hans famn när trycket mot ens ryggen från hans kram börjar släppa. Sluta lyssna på hans ord trots att man vet att dem inte är sanna. Sluta låtsas som att det är okej, endast på grund av att Jag, egentligen, inte behöver honom. Man låtsas som att tårarna, skratten och brutna löftena är värt det. Att det är värt för att få känna någon slags ömhet och tillhörighet. Även fast att det bara är på låtsas. Även fast att ni båda vet det. Att det inte ska bli ni. Att det inte kan bli ni.


För är det inte värt att få känna sig hel och som någons, för bara en liten stund? För att sedan behöva känna sig tom och inte som någon alls, för vad känns som en evighet? Kanske är det värt. Kanske är det värt för att få känna att man är mänsklig. För vem vill ens känna all skratt, skrik, pussar, rädsla, gråt, bekännelser, "jag har saknat dig", ånger, kramar och bråk på riktigt. Inte jag.

Eller.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Du ska veta att du krossade aldrig mig. Det var jag som krossade mig. Att jag har krossat mig själv i ännu ett år. Och då du bär min hemlighet vet jag att du var medveten om det. Du var den enda av alla miljarder som var medveten om det. Men att din kärlek för mig aldrig var stark nog för att någonsin kunna vinna över din egna stolthet. Att mina andetag inte bar högre värde än din egna luft.

Likes

Comments

Igår slöt jag mina händer & satte pannan emot. Tog tre djupa andetag & försökte sedan få fram några ord. Till en början visste jag inte vad jag skulle säga men efter första ordet var sagt kunde jag inte sluta.

Igår innan jag somnade så bad jag. Vet inte till vad eller vem. Inte riktigt i vilket syfte heller. Ett desperat försök till att något annat, något större än mig ska kunna reda ut denna sorg. Något omänskligt som är kapabel att bära det.

Likes

Comments

Konstiga saker jag attraheras av: påsar under ögonen, underarmar, knogar, svanken, puffiga nyvakna ögon.

En önskan: finna någon med samma drömmar, värderingar och intressen som mig.

Jag ångrar: att jag inte var modig nog när jag behövde vara modig.

Dålig vana: skratta när man inte får. Och stänga ute människor.

Vilar helst ögonen på: människor som rusar förbi utanför fönster på ett fik.

Favoritplagg: momjeans eller oversized t-shirts från herravdelningen.

En hemlighet: jag har grov dödsångest.

Favoritsysselsättning: läsa böcker.

Jag är mest ledsen när: jag tänker på saker jag inte kan påverka.

Innan 2017 är slut vill jag: ha kastat en drink över någon, köpt en polaroid kamera och haft rosa hår.

Lyssnar helst på: James Bay sjunga eller Ashton Kutcher prata.

Ett avslöjande: jag äter inte kött (men fisk).

En rädsla: döden i alla former.

En lycka: sova i nytvättade lakan & iskallt rum.

Vackra saker: sugmärken, mjölkgalaxer i kaffe, berusat textmeddelande, tillfälligt hesa röster.

En rädsla: att jag inte ska känna igen honom nästa gång jag pratar med honom.

Jag saknar: att känna mig som hemma.

Favoritmat: falafelrulle eller knäckemackor.

Jag är lyckligast när: jag står i ett publikhav på en konsert eller provar något nytt för första gången.

Jag är kär i: att inte vara kär.

Onödig fakta: Piggelin är det enda jag äter när jag är sjuk.

Dold talang: dansa med ögonbrynen och krossa hjärtan. (Skoja)

Längtar efter: hösten 2018.

Varje dag: knäcker jag nacken och ryggen. Och inprincip varenda led i min kropp.

Tydligaste personlighetsdrag: sprallig.

Min favoritplats: vart som helst, i närheten av Jasmine och Esther.

Likes

Comments

Luftigt täcke över varma kroppar.

Gult flammande sken i rummet av ljusen som brinner.

Höga hjärtslag och lugna andetag är det enda ljud som hörs.

Ansikten vända mot varandra. Blickar som försöker läsa av vad den andra tänker, vad den andra ser.

Minuter går utan att ett ord har sagts. Blickarna talar för sig själva. Ögon flyttar sig långsamt mellan blinkningarna för att granska ansiktets varenda millimeter.
Är detta sista gången vi ser varandra på det här sättet?


Försiktigt betraktar och studerar han mig. Rör sakta varenda kroppsdel jag har. Som att han avundas min form. Som att han har lärt sig den ut och innan till. Som att han kan placeringen av varenda födelsemärke och historia bakom varje minsta ärr.

De är sent. Vi är trötta. Kroppen vill sova men hjärtat och hjärnan kämpar för att få hålla minnet i liv. Är det vårt sista?

Blir omvriden och hamnar med ryggen mot han bröst och mage.

Känner hur hans armar finner sig runt hela min kropp. Söker ett starkt grepp och sedan kramar om ömtåligt.

Hur han borrar in ansiktet i min nacke för att andas in lukten av mitt hår i hela hans lungor. Han har alltid älskat lukten av mitt hår.
Tänker han på hur han älskar den nu med?


Känner hur hans hjärta dunkar mot min rygg. Så försvarslöst liten i skillnad från honom. Helt omfamnad och skyddad. Känslan av att vara hemma.

Det är som att han vill känna min hud, andas min lukt, höra mina hjärtslag och se mig omsluten i honom.
Är detta hans hejdå?

Svaga kyssar i nacken. Rysningar längst ryggraden av hans läppar och andetag emot min hud. Hans läppar stannar sakta upp och landar på min axel. Hans händer släpper efter det stadiga greppet. Han tar ett djupt andetag. Och somnar.

Jag ligger vaken för att jag vet. Jag vet att det här är sista gången vi ser varandra på det här sättet, att detta är vårt sista minne och att han snart kommer glömma bort hur han älskade min lukt. Jag visste och han visste att detta var vårt hejdå.

Likes

Comments

I had a dream
We were back to seventeen
Summer nights and the liberties
Never growing up
I'll take with me the polaroids and the memories
But you know I'm gonna leave behind the worst of us

Who's gonna walk you through the dark side of the morning?
Who's gonna rock you when the sun won't let you sleep?
Who's waking up to drive you home when you're drunk and all alone?
Who's gonna walk you through the dark side of the morning?
It ain't me

Likes

Comments

Vet inte ens vad jag ska skriva eller göra av bloggen längre. Har väl aldrig haft ett syfte med den än att kunna kolla tillbaka och se vad jag spenderade mina dagar till. Och mestadels för att inte glömma bort mina tankar. Ni kanske har märkt att det mestadels är text här, kanske inte alls det ni vill ha men det kommer nog bli mest av det just nu. Det är inte det att jag är olycklig och ligger i min säng hela dagarna utan att jag alltid glömmer ta bilder för att jag börjat leva i nuet. Jag orkar inte hela tiden pausa den lycka jag upplever bara för att "jag måste ta bilder till bloggen". Vill vara närvarande i mina minnen utan att behöva känna tvång att visa andra. Jag skriver texter varje dag i mina anteckningar så det kräver inte mycket av mig att klistra in dem här. Nu blir de tankar och åsikter för hela slanten.

Likes

Comments

Tittade på sista avsnittet av säsong 5 på New Girl igår och jag satt och hulkade i tårar i en timme.. Scenerna, musiken- allt var så vackert. Började gråta åt serien men grät över helt andra saker resterande femtio minuter om jag ska sluta förneka det för mig själv. Det är livsfarligt att titta på sorgliga filmer eller läsa sorgliga texter för det slutar med att man sitter som en hög av skräp eller en pöl av sorg medan man spiller ut hela sitt hjärta i tårar över minsta lilla skråma det fått utstå. Det var bara allt det vackra som verkligen tog över allt och välde över mig. Vet inte ens om jag grät i lycka eller olycka, men vet att det var skönt.

It hit so clear, perfectly crystal

I've been here long enough to know
When to leave and when to tell you
Time has come to close the show

I still, remember me before you
I will, no longer need your rescue
Since I still, remember me before you

Hey, I'm no fool
You need to know that I'm no fool
I am no fool
Baby, I'm no fool

Likes

Comments

YOUTH- daughter

Shadows settle on the place, that you left.
Our minds are troubled by the emptiness.

Destroy the middle, it's a waste of time.
From the perfect start to the finish line.

And if you're still breathing, you're the lucky ones.
'Cause most of us are heaving through corrupted lungs.
Setting fire to our insides for fun
Collecting names of the lovers that went wrong
The lovers that went wrong.

We are the reckless,
We are the wild youth
Chasing visions of our futures
One day we'll reveal the truth
That one will die before he gets there.

And if you're still bleeding, you're the lucky ones.
'Cause most of our feelings, they are dead and they are gone.
We're setting fire to our insides for fun.
Collecting pictures from a flood that wrecked our home,
It was a flood that wrecked this home.

And you caused it

Well I've lost it all, I'm just a silhouette,
A lifeless face that you'll soon forget,
My eyes are damp from the words you left,
Ringing in my head, when you broke my chest.
Ringing in my head, when you broke my chest.

And if you're in love, then you are the lucky one,
'Cause most of us are bitter over someone.
Setting fire to our insides for fun,
To distract our hearts from ever missing them.
But I'm forever missing him.

Likes

Comments

Nouw Magazine