Jag drar min hand genom hans hår och ned för hans kind. Han ler och min hand landar längst hans käka. Hans kinder bildar de vackraste groparna i detta universum. Och jag säger till honom att jag min högsta önskan är att äga ett leende som hans. Lika gropar som hans. I min avundsjuka begär jag att han ska ge dem till mig, då han inte dyrkar dem som jag. Han ler åter igen. Fnyser åt mig. Lägger min hand mot hans kind och säger, du äger ett par redan.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag är inte en bitter människa. Jag är en försiktig människa. Jag är inte en känslokall människa. Jag är en rädd människa. Jag är inte en taskig människa. Jag är en sårad människa.

Likes

Comments

Ord kan dölja vad dem vill men ansiktet kommer alltid avslöja sanningen. Man ställer frågan om vad som hände mellan dem och i samma sekund bryter dem ögonkontakten. Deras ögon landar åt sidan & fastnar i något snabbt minne. Man ser hur ögonen sakta stängs medan dem glittrar. Hur mungiporna långsamt rör sig uppåt & läpparna försiktigt spänds. När leendet blir allt för tydligt för att lyckas avslöja dem så vinklas huvudet nedåt. Leendet som de tror inte syns bakom håret. Det känns istället. Man känner hur personen slet blicken från det där minnet även fast den ville stanna där. Huvudet vinklas sedan upp & man får ögonkontakt igen. Ögonbrynen rynkar bort blicken & munnen tränger bort leendet från läpparna.

Rynkan försvinner dock inte utan växer sig starkare & lämnar istället ett bekymrat uttryck medan munnen sakta öppnar sig. "Vi är..." Blicken vänder sig mer nedåt och iakttar sina fingrar som krampaktigt pillar medan orden sakta stakar sig fram. "Vi var bara vänner."

Likes

Comments


Jag beundrar honom för att ha funnit något vackert att stanna för, i något så sönder trampat & meningslöst. Att han såg något fint i en urblekt färgad pusselbit bland alla svarta, trasiga. Att han försöker pussla tillbaka med hans. För det är väl sant ändå, man måste ha samma pussel för att kunna laga och komplettera varandra.

Likes

Comments

Att dricka champagne för att känna smaken av honom på läpparna. Den bitterljuva smaken av dyra konsekvenser.

Likes

Comments

Ja, en pojkvän vore väl trevligt, sa hon som att hon bad om en kopp te.

Likes

Comments

Ens hjärna kan inte besluta om man är ledsen eller glad. Lycklig eller förkrossad. När skratt övergår till gråt. När sorg inte lyckas fälla några tårar. Och när lycka inte klarar av att uttrycka ett leende. Det är som att sitta fast i ett vakuum där känslor, tid och rum inte existerar. Bara än själv och sitt förlamade medvetande.

Likes

Comments


Han räckte henne rosor & hon fick ett leende på läpparna. Han antog att de var av glädje. Medan hon själv var övertygad om att de uppstod ur en lättnad. Lättnad över att hon nu var säker på att han inte var den rätta för henne. Han antog alltid, men han hade fel. Hon var inte en tjej som man av alla blommor i trädgården, väljer rosor.

Likes

Comments


Deras ögon möttes & sekunderna hann inte räknas innan båda log. Fan tänkte hon. Fan. Fan. Fan. Fan. Jag måste springa. Jag måste fly nu. Nu måste jag dra. Men hon var som frusen. Hon kunde inte flytta blicken en centimeter från hans.

Likes

Comments

Nouw Magazine