Då det fortfarande inte kommit någon lillasyster så är Hugo här över helgen och åker sedan till mina föräldrar på måndag iom att jag har en tillväxtkoll på tisdag.

Hugo är förutom nappfri som han varit i ca 2 veckor, även blöjfri nu! Han har endast blöja när han sover och är jätteduktig på att själv springa på toa när han måste kissa. Upp på pallen och sätta sig på toan eller så använder han pottan, vilket som.

Tog ungefär 1,5 vecka innan han blev helt blöjfri och då är det samtliga inblandade som ska ha stor eloge och tack att de lät han fortgå med potträningen som vi påbörjade veckan han var hos oss.

Han vill inte ens ha blöjan på natten men den måste på då han inte riktigt vaknar än när han behöver kissa på natten. Dock hade han ingen blöja när han kom hit och det gick jättebra. Han känner själv när det är dags, men ska vi någon längre sträcka så får det bli toan innan vi åker och så ett besök såfort vi kommit fram, om det så är på parkeringen.

Han börjar bli så stor nu!

Vi har redan hunnit med att måla lillasyster på magen och ätit lite mellis. Nu blev det några avsnitt av lejonvakten och sedan ska vi ut i lekparken en stund innan middagen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Den började släppa igår i bitar (eller hur man nu ska förklara när det kommer geléklumpar under alla toabesök) och så lite sammandragningar på det men inget som blev intensivare.

Idag släppte nog resten, för det var något av det vidrigaste jag sett i trosorna. En stor blobb av slem, en manetliknande klump som bara låg där.. men har jag fått några sammandragningar?  Svar nej.. men förhoppningsvis har jag börjat öppna mig lite och kanske har tur och föder denna helg? Är rätt så less på att vara gravid och har en ny koll på tisdag.

De senaste veckorna har jag haft ett tryck över bröstet och vilopulsen har skenat iväg till 115-125, hjärtklappning som heter duga. Det är svinjobbigt att försöka dra in luft i lungorna, likt att springa 100m det snabbaste du kan och sedan andas genom ett tunt sugrör.
  Jag vet inte om det är graviditeten som orsakar detta eller om det hade uppkommit ändå. Dock känner jag hur påfrestande det är för hjärtat att arbeta.

Är det så att jag inte föder innan nästa koll så ska jag be om en igångsättning för att slippa detta tryck och ett skenande hjärta. För det kommer närsom, kan sitta eller ligga och göra ingenting så skenar det iväg. Inte normalt med andra ord.

Ska strax göra mig i ordning och gå en promenad ner till jobbet, kanske det sätter igång värkarbetet? Speciell med hur senaste veckorna varit. Inget som är vetenskapligt bevisat men det skadar inte att röra på sig. Får ta det ytterst lugnt bara pga hjärtat.

Likes

Comments

Dock har det hänt en hel del.
Jag har varit sjukskriven sista 4 veckorna från jobbet pga illamående och blodtrycksfall samt en hel del sammandragningar.

Förra veckan var jag på koll och hade haft onda sammandragningar ett tag men det var inge prat om igångsättning alls då man inte vill utsätta kroppen för onödiga påfrestningar. Något jag både förstår och inte med tanke på hur kurvorna sett ut.

I lördags fick vi åka in då jag hade så täta sammandragningar som kom med 2-3 min mellanrum och inte avtog. Men gissa vem som inte var öppen alls och fick åka hem med värktabletter och insomniatabletter.

Igår var jag på en vanlig ctg-koll och jag tog upp dem kraftiga huvudvärken jag haft sedan i söndags som blev värre vid ansträngning (sätta mig ner, klä på mig, gå på toa osv osv) samt trycket över bröstet då hjärtat arbetar för fort till och från i viloläge. Min puls hamnar nämligen upp mot 115-125 vilket är obehagligt och påfrestande då det känns som att jag inte kan dra in luft i lungorna riktigt.
  Jag har aldrig så hög puls om jag inte tränar.

De misstänkte en början på en havandeskapsförgiftning, blodtrycket låg på 125/85 så det har ökat sen innan och under graviditeten som varit 110/55 och något lägre.
Fick ta prover och samla urin under natten.

Idag var vi tillbaka vid 8 och lämnade avdelningen strax efter 10:45. Inga tecken på havandeskapsförgiftning och alla prover såg bra ut. Dock var det samma med denna extra ctg: hög puls på mig och tryck över bröstet samt att blodtrycket låg kvar på samma.

Det blev ingen igångsättning nu heller eller något prat riktigt om det då jag och lilla A mår bra utifrån alla prover och så, förutom att jag mår fysiskt dåligt som i sin tur självklart blir lite psykiskt då jag oroar mig.
  Läkaren gjorde iaf en hinnsvepning och sedan vi kom hem så har jag haft sammandragningar till och från. Allt från regelbundna till mer oregelbundna. Blir intressant att se om det hjälpt något. Kan ju alltid hoppas så att jag slipper plågas mer med alla krämpor.

Så, jag har varit något upptagen med annat och försökt vila så mycket det bara går. Nu hoppas jag att det blir som syrrorna säger, att jag föder på torsdag. Vill så gärna att det kommer igång och att det går den naturliga vägen denna gång också då jag helst vill slippa snitt.

Likes

Comments

Sedan i lördags så har Hugo somnat utan sin napp. Dock vaknat mitt i natten och velat ha den och då jag inte orkat ta striden med honom pga ryggen och sammandragningarna så har han fått nappen.

Igår däremot så gick Hugo med R och la nappen (på eget bevåg) i spjälsängen och sa att nappen är till bebisen.

På kvällen eftet bad, välling och en saga så somnade han utan napp. Visst vaknade han och ville ha den men fick gå in och påminna om att han själv sagt att den är till bebisen. Han somnade om utan den.
  När han vaknade imorse så hör jag från hans rum "Hugo har sovit utan napp hela natten" så han fick en high five och jättemycket beröm.

Nu har han bett om nappen för att vila men då frågar jag honom vem som ska ha nappen "bebisen mamma" och så var det inget mer med den diskussionen.
  Det lär bli några nätter framöver där han kommer att tjata om nappen men det gäller att inte ge med sig. Precis som första nätterna han skulle lära sig att somna själv i sin säng och inte ute på soffan eller med mig bredvid i sängen.

Något som är kvar nu är blöjorna. Det har varit noll intresse för potta och toan. Tydligen samma problem hos sin pappa..

Åter igen är det det här med mitt fysiska tillstånd just nu som gjort att jag inte orkat ta striden och springa runt och torka kiss som hamnar på golvet eller en liten herre som ska tjata om att ta på sig blöjan.
  Men idag har det gått bra och han har varit utan blöja sedan han vaknade.

Behoven har utrettats i pottan och så har han fått tömma i toaletten och så en massa beröm på det samt att han själv blev jätteglad när han kissade i pottan.
  Nu gäller det att vara utan blöja den tiden han är vaken och vi inte ska någonstans. På soffan får han sitta över en handduk OM olyckan skulle vara framme.

Vi får se hur långt tid det tar innan han är helt blöjfri på dagarna. Lär ju ta några dagar där också, men det kommer så småningom.

Duktig är han iallafall!

Likes

Comments

Idag gick jag in i vecka 36 samt att Hugo är hemma igen.

Hugo har varit på äventyr med R. De var iväg och slängde kartonger samt iväg på ICA. Jag fick inte följa med för Hugo så stannade hemma och samlade ihop fler kartonger till omgång nr2.

Väl hemma igen åkte R iväg på andra rundan för att slänga det som var kvar. Jag och Hugo la oss i soffan och började titta på Musse Klubbhus tills jag somnade, kort därefter måste han ha somnat för när jag vaknade så sov han rätt djupt.
Så där låg vi båda i soffan framför Disney Jr och sov.

Det är ett under att jag kan sova mer än 1h åt gången. Antingen har jag förvärkar som jag vaknar av, eller så måste jag vända på mig från ena sidan till den andra. Det är otroligt jobbigt nu att hitta bra ställningar att sova i.
  Till och från har jag ett konstigt tryck över bröstkorgen som kan komma oavsett om jag råkar ligga på rygg, på sidan eller bara sitter upp. Antar att det är för att hon inte får plats längre. Men så har det varit i flera veckor nu..Får kolla med läkaren på måndag, nu ska jag mysa ner mig så gott det går i soffan med Hugo igen. Stackarn har fått feber, slog till från ingenstans så han lär nog somna snart igen.

Likes

Comments

Nu börjar det verkligen kännas mer i ryggen när jag går här hemma eller bara står och hänger tvätten.
Så lagom trött på att vara gravid nu måste jag medge.

Och illamåendet.. jag förstår inte hur den kan vara kvar? Mådde illa från vecka 10-14 och sedan kom det tillbaka runt vecka 26 och höll i sig varannan vecka. Till slut så orkade jag inte mer så läkaren sjukskrev mig.
  Måste andas djupt när illamåendet slår till för annars är risken att det jag ätit kommer upp igen. Så jag bokstavligen suckar när jag försöker hantera illamåendet.

Jag önskar bara att lillan ville komma ut nu i vecka 37-38 så att jag slapp alla hormoner i kroppen, illamåendet och tyngden. Jag har en känsla av att hon kommer tidigare än beräknat, vi kommer aldrig att komma in i augusti månad, knappt ta oss till sista veckan i juli. Det är min känsla så vi får se om den stämmer denna gången också.

På måndag är det träff hos läkaren igen samt ctg. Dock enligt deras rutiner så ska det vara en TUL i vecka 36..Så ska kolla om de kan göra en då med tanke på min oro och så att veckokontrollerna blir korrekta för annars blir allt fel..
  Läkaren ska även baserat på alla prover ta beslut om jag blir kvar hemma sista arbetsveckan eller om jag kan jobba. Som det känns idag så skulle jag inte klara av att koncentrera mig mer än 5 minuter.
Mitt hb måste upp, annars kommer jag inte att slippa illamåendet, och risken finns att det aldrig går tillbaka till ursprungliga 120 som innan grav utan att det fortsätter att ligga lågt på 94 eller bli lägre.. Vi får se på måndag.

Likes

Comments

Det är endast föräldrar som inte är tillsammans längre som förstår.
Förstår hur hjärtat går sönder varje gång man ska lämna hos den andra. Att dela på tiden, dela på ansvaret men under olika tak och på olika orter.

Bara de som delar vårdnad förstår hur lycklig man blir när det är ens vecka igen, hur man räknat ner dagarna och slutligen timmarna tills man får vara med det dyrbaraste man har.

Jag kan känna mig otroligt egoistisk ibland för jag vill alltid ha min son hos mig. Jag vill inte dela med mig, jag vill inte vara ifrån Hugo mer än några timmar. För jag blir ledsen, och försöker hålla tillbaka tårarna så mycket det bara går när han inte är med mig.
  Men så känner nog alla som delar vårdnad. Så känner en förälder som älskar sitt barn över allt annat på den här jorden.

Ibland känner jag mig taskig när jag känner lilla A röra sig i magen. För hon kommer alltid att vara här hos mig, jag kommer inte att behöva lämna över henne till sin pappa under en hel vecka, jag kommer inte att känna att jag överger henne.
  För det är så det känns till och från, att jag överger Hugo för jag är inte där. Och det kommer att göra mer ont i hjärtat framöver vid överlämningarna.

Så min fråga är egentligen, blir det någonsin bättre? Kommer det att sluta göra ont?

Likes

Comments

Sådär, då skickade jag in det nya intyget från läkaren till min chef.
Han sjukskrev mig till 100% fram till återbesöket den 4/7. Förhoppningsvis mår jag bättre och kan jobba sista veckan som planerat så håll tummar nu! Läkaren skrev "riskgraviditet pga diabetes typ 1" och det finns en del risker när man samtidigt har typ 1.

Igår var jag hos bm för sista kontrollen, nu framöver tar smvc över alla kontroller på sjukhuset.
SF låg på 34 och jag kan garantera att lillan inte får plats där inne längre. Sen är min mage spetsig och smal på sidorna och inte alls rund.
Vikten? Jo, jag har gått upp ca 14,5kg på snart 35 veckor så det har inte gått något fort alls och vikten stod kvar länge på +13.
  Allt har lagt sig på överkroppen och bakifrån ser det endast ut som att jag har lite hull på sidorna så det märks inte av att jag är gravid.

Mitt hb har sänkts igen, ligger på 94 och det är jäkligt lågt, jag brukar ligga på 120 i vanliga fall. Så nu dricker jag även blutsaft som är det vidrigaste jag smakat, som en komplement till den dubbla niferexdosen.
  Fortsätter värdet att sjunka så får jag nog be läkarna om en påse blod även om biverkningen är mer illamående än vad jag redan har. Men jag får kämpa med allt i kostväg först, trots att aptiten inte är den bästa nu när magsäcken är så pass pressad att det är obehagligt att äta..

Likes

Comments

Sedan inatt runt kanske 01 så har jag haft sammandragningar som varat i allt mellan 40-60sek flera gånger i timmen.
Är just nu sjukskriven 50% från jobbet pga olidlig illamående och blodtrycksfall.

Ringde till Specialistmödravården och de sa åt mig att vara hemma, inte röra ett finger i stort sett och att ringa förlossningen om sammandragningar inte ger med sig med vila.
En läkare skulle även ringa mig imorgon och öka sjukskrivningen till 100% så att jag kunde få intyget i efterhand men att jag kunde sjukskriva mig själv sålänge.

Ringde min chef och hon sa samma sak "lyft inte ett finger utan vila och ta det lugnt. Be om hjälp med allt istället för att ordna med det själv". Lättare sagt än gjort måste jag säga för det ser ut som ett bombnedslag här hemma efter att yrvädret Hugo lekt imorse.

Mitt blodsocker då? Jo, att ha ont och samtidigt vara orolig för en tidig förlossning samt all adrenalin som strömmar i kroppen så är det svårt att hålla sockret nere under 7. Ligger på 9-9,7 och det syns på Libren direkt när jag började få som ondast och började oroa mig.
  Så jag ska försöka varva ner, se om jag kan sova en stund. Måste be R hämta Hugo senare idag från förskolan.
Får se hur den här dagen slutar och om Hugo lämnar mammastadiet en stund och låter sig bli nattad av R. Det har inte varit några problem för dessa två att åka på Ica när jag vilat eller hittat på något.

Ska fortsätta titta på Say yes to the dress och se om jag sommar något. Diabetesläkaren skulle ringa idag också men än så har inte det skett..Går bra nu!

Likes

Comments


Better Blogging Nouw