De kommer säga till dig att det är ditt fel. Att du var för full och att man inte ska gå med kort kjol och fnittrande sommarkärlek i kroppen. De kommer säga till dig att fina flickor inte är som dig, att man inte ska supa och röka. De kommer berätta för dig hur du ska vara för att någon annan ska låta bli att ta sig rätten till din kropp mot din vilja. De kommer säga att du är fucked up, att du ljuger. De kommer säga att du överreagerar. De kommer berätta för dig att du såg inbjudande ut, att du får skylla dig själv.

De kommer rispa upp såren när de precis har läkt, trycka upp det i ansiktet på dig, "DET ÄR DITT FEL". De kommer höja på ögonbrynen när du är full igen och undra om du inte har lärt dig något. De kommer klaga på dina instagrambilder i bikini och skratta åt dig när du tar bort händer från ställen där du inte vill att de ska vara. De kommer säga ”det är vad som händer med flickor som dig”. De vill knäcka dig, höra varenda liten smaskig detalj om hur du gick sönder i tusen bitar. Även om det rinner tårar längst dina kinder och du får svårt att andas för att huden känns som en polyesterklänning som är fyra storlekar för liten. De kommer fortfarande säga det, ”det är ditt fel”.

Du kanske ligger vaken på natten och väntar på att bli älskad, du kanske inte kan sova för att ångesten äter upp dig. Du kanske drömmer mardrömmar om hur händer tar på dig utan att du vill och du kanske vaknar upp och försöker förtränga de hemskaste minnena. Du kanske duschar 10 gånger på en dag för att tvätta bort smutsen som har lagt sig som ett lager över dig, för att tvätta bort hans händer. Du kanske i ren panik gråter för att bröstkorgen gör ont och du inte har någon att prata med för du var full och alla tycker att det är ditt fel.

Kära du, inget är ditt fel. Du ska kunna gå klädd hur du vill, vilken tid på dygnet som helst. Med vilken promillehalt som helst. Du ska få röka bloss efter bloss, paket efter paket. Lägga ut vad du vill på instagram och kyssa hur många du vill utan att det betyder att de får ta sig rätten till din kropp. Inget är ditt fel. Du ska inte behöva vara på ett visst sätt för att det inte ska hända dig. Jag vet att det känns som att du går sönder just nu och det är okej. Som en god vän sa till mig en gång ”Du är en guldkedja, ett vackert halsband som någon har knutit knutar på, det har blivit trassligt och komplicerat, du måste lösa upp knutarna för att det ska bli lika fint igen”. Låt ingen någonsin säga att det är ditt fel, för det är det inte alls. 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

”Bella du har sån jävla power”

”Din blogg inspirerar mig”

”Du e så jävla cool som vågar stå upp för dina egna åsikter”

”FAN VAD SKÖNT MED NÅGON SOM ÄR FEMINIST PÅ RIKTIGT”

Detta är kommentarer jag fått från människor som läser min blogg, och för stunden så får jag fjärilar i magen när jag läser dem, tänker att jag fan har power. Men det blir så jäklats mycket press på att jag är perfekt PK bara för att jag har en blogg där feminism är ett viktigt ämne. Jag önskar verkligen att jag var PK hela tiden, att jag skulle göra rätt och inte fel och att jag inte skulle svika mig själv.

Men rätt vad det är så är man full på en fest och ett bråk börjar och ens vänner blir behandlade som skit och kallade horor, och JAG som borde ta fram alla mina argument och min glöd bara stirrar och säger åt alla att sluta bråka. Jag vet själv att jag skulle gråta eller tappa humöret om jag skulle delta i bråk, Jag kan inte argumentera på fyllan. Det är som att alla försvarsmekanismer i världen sätts på och jag flyr. Men sen några timmar senare när man inser att man just såg tjejer bli illa behandlade utan att ingripa så kastar man glas i väggen och gråter och tar nästan bort sin blogg.

Jag kan inte sätta ord på hur ångesten över stunder som de känns, den äter upp en inifrån. man känner sig äcklig, vidrig, inte som en människa längre. Man får en snabb och intensiv identitetskris, röker, försöker tänka på hur man ska ändra på sig, hur man blir en bättre feminist. Innan man börjar skaka och gråta okontrollerat när man tänker på alla tjejer hela världen man nyss svek. Hela jordens tyngd är plötsligt på ens axlar, och inget hjälper.

Jag är en människa, har ingen bättre ursäkt på lager tyvärr.

Rätt vad det är så verkar en kille jättetrevlig på en fest så man hånglar och tänker att fyfan vad det här är underbart och sen så inser man att han är sexist och en hemsk människa men man slutar inte ändå. Så dagen efter ligger smutsen i ett osynligt lager över en och det känns som att man ska kvävas för att man börjar hata sig själv.

JAG GÖR FEL.

Feminism är det finaste jag vet, jag älskar varenda liten skavank och ting som har med feminism att göra. Ni som läser tänker probably följande ”Men sluta sätt sig i situationer när du inte kan va feminist då”. Det handlar inte om att inte vara feminist, det handlar om personliga spärrar, dumma beslut, absolut vodka och pojkar som är manipulativa svin. Det handlar om att misstag är en del av livet.

Jag kan inte förlåta mig själv för det jag gör, jag älskar min lilla blogg men å andra sidan så kanske folk inte är intresserade av att läsa inlägg skrivna av någon som gör fel, som inte alltid skriker på äckliga sexister och som inte alltid har något att säga?

Jag börjar undra om jag ens får kalla mig feminist? Om man kan göra något så fel, hur vet jag då om jag faktiskt får lov att ha de värderingar jag har? Jag blir så jäkla äcklad av de stunder där jag inte vågar/orkar/kan vara feminist så jag har literally lust att gråta resten av livet eller supa skallen av mig. Det är hemskt att stunder där jag inte gör rätt val får mig att ändra min syn på mig själv.

Något som jag tar extra hårt på är dock när andra människor tar sig rätt till att döma mig så grovt när jag gör fel eller inte har något att säga. Alla blogginlägg, tal, strider och tårar som jag har skapat blir obetydliga. En händelse gör mig till en hycklare och sen ser man sig själv i spegeln och ser vad de människorna ser och känner sig spyfärdig.

Jag är en SKITDÅLIG feminist som aldrig kommer förlåta mig själv, jag är också en människa, kvinna, halvidiot, tonåring. Jag är inte bara en skitdålig feminist. Feminism är en av de saker jag älskar mest och det kommer aldrig förändras, men jag hoppas att ni tror på att jag kan va feminist utan att aldrig göra några fel.

Förlåt förlåt förlåt för att jag är en skitdålig feminist, förlåt förlåt förlåt

Likes

Comments

Nu har det kanske sjunkit in en aning, en acceptans för valresultatet i förenta staterna 2016 kommer aldrig någonsin finnas. Men jag tänker att det kanske kan vara bra för min stackars själ att skriva av mig lite.

Jag vaknade och såg att Trump hade vunnit. Tårarna kom inte direkt, utan jag gick in i något slags chocktillstånd. Sedan kom ilskan när mamma sa godmorgon och jag stampade och skrek, sedan kom sorgen när jag sminkade mig och jag grät. Nu känner jag mig helt ärligt talat bitter, men också mer beslutsam än någonsin. Beslutsam över att jag ska fortsätta skrika, stampa och slå- tills dagen då alla förstår att det är oacceptabelt att en racist, sexist och homofob i ett demokratiskt val blir vald till världens mäktigaste man.

Kommentarer och inlägg på sociala medier från hans supporters men även från s.k objektiva specialister som säger att inget kommer förändras och att världen inte kommer gå under får mig att se rött. Du vita, heterosexuella man, självfallet så kommer inte din vardag förändras. Du kommer vara lika priviligerad som vanligt, tillhöra den grupp av människor i samhället som blir accepterade.

Du kommer inte behöva oroa dig för att abortera ett barn och sedan bli straffad, du kommer inte behöva oroa dig för att du inte kommer få möjlighet att bestämma över din egen kropp. Du kommer sannerligen inte vara rädd för att bli ihjälskjuten på klubbar där folk som skiter i heteronormativa ideal står upp för sig själva, eller att bli förminskad till en dammråtta av samhället för att du är funktionshindrad. När du söker jobb kommer du inte behöva oroa dig för att bli sexualiserad eller nekad till följd av kön eller etnicitet. Men de som inte är så privilegierade som dig, de är mörkrädda. De kommer förminskas av den man du röstade på.

Mexikaner är våldtäktsmän och muslimer terrorister, världen är svart och vit helt plötsligt. En mur ska sättas upp och allt som Obama kämpade för, öppenhet och acceptans kommer gå förlorat. Ett introvert Amerika är påväg, och inte nog med att personer som varken är heteronormativa eller vita män kommer bli förminskade så blir klimatet i världen kallare. Allt det som jag försöker motarbeta och sträcka upp långfingret åt, det blir bara mer och mer påtagligt.

Det faktum att människor var så rädda för en mäktig kvinna skrämmer mig, det faktum att människor faktiskt såg en inkompetent fårskalle som ett bättre val än en erfaren, kompetent kvinna visar bara hur skev jämställdheten faktiskt är.

Samtliga undersökningar sa att Clinton skulle vinna. Det faktum att ni vider inte ens kan säga vad ni har för ståndpunkt skrämmer mig. Ser ni inte hur fel det är? Får ni inte en klump i magen? Hur i helvete kan ni se er själva i spegeln idag med insikten att de personer med visioner och drömmar om Amerika nu är krossade? ÄCKEL.

Detta är ett bakslag, ja. Men jag kommer aldrig sluta skrika. Aldrig sluta sätta upp mitt långfinger. Aldrig sluta höja min röst och bestämma över min egen kropp. Jag kommer aldrig lägga mig ned. Just nu står jag kanske på knä, men jag ska resa mig efter denna händelse och skrika högre än någonsin. Res er upp med mig och skrik, för vi är starka tillsammans.

Nedan kommer lite inspirerande ord från världens äckligaste men även mäktigaste man. En dag så ska män som Trump inte finnas, den dagen kommer jag skrika, men då av lycka istället för frustration och uppgivenhet.

Likes

Comments

Idag är det min bästa kompis födelsedag, och ingen kan vara lyckligare än jag! För ett X antal år sen så föddes Sofia Snålberg även kallad fishbro!!!!<3

Vår vänskap började i åttan när jag hade min rosa väska från Michael Kors och du försiktigt sa att den va snygg. Asocial som jag var tyckte jag mest att du var en smula irriterande må jag säga, vem hade kunnat ana att du skulle bli min andra halva?

Dina snarkningar är det som gör att jag sover som bäst på natten och det är få grejer som får mig på så gott humör som dina moderliga utskällningar. Jag förstår ofta inte hur du står ut med att ha en bästa kompis som biter på naglarna, skrattar vid fel tillfälle, gråter med jämna mellanrum åt ingenting alls och är en smula inkompetent. Hur du än orkar så är jag tacksam för det.

När du säger åt mig att äta trots att jag egentligen inte vill, när du säger åt mig att dricka vatten för att du vet att jag glömmer och när du säger att jag måste sluta plugga när du ser på mig att jag är utmattad. Du lär mig så mycket hela tiden, hur man är en god person, hur man haffar boys men även hur man faktiskt är en god vän då du är ett praktexemplar.

Din hemska dans till urban cone och minen du gör när du tycker att du är den vackraste som vandrar på denna jord, när du är trött och vill ha chips, din min när du såg bebisfilmen och hur exalterad du är när SKAM kommer ut. Du gör min vardag så mycket lättare, men inte bara det, du kan få de värsta dagarna att bli de bästa.

Hur trött Malin än blir på oss (Ja Malin jag vet att du vill skjuta oss) när vi bråkar så vet jag att vi alltid löser det, vi hittar tillbaka till varandra. För det är sånna vi är. Trots att jag försöker vara Gandhi så kan jag bli en arg rått precis som du ibland kan vråla till ordentligt (Det vill jag verkligen lova). Men jag vet att vi bråkar för att vi bryr oss, och att jag aldrig någonsin kommer släppa dig. Kommer bli som din nuvarande stalker annars (Fast värre, kommer skicka blommor och sånt).

Dagar som denna tänker jag också på de stackare som inte har någon som dig, en person som förstår en bättre än vad man själv gör och någon som alltid finns där och älskar en när man inte ens är värd att älska. Det har funnits tider när jag inte har haft dig vid min sida (Mest för att jag har varit en idiot) och jag vill aldrig uppleva det igen, du gör mig hel. Nu ska jag avsluta mitt klyschiga inlägg innan du actually spyr, jag älskar dig min fishbro<3

Här är lite typ två år gamla bilder på oss<3

Likes

Comments

"It’s awful that mental illnesses are still being overlooked and mistaken for laziness, sadness, shyness or overreaction. Opinions like ‘’you’re just lazy’’, ‘’you’re overreacting’’, ‘’it’s too early to call it mental illness’’, ‘’go out and meet new people’’ are so dumb and ignorant that I’m not surprised a lot of people are too embarrassed to admit to having a problem and that the family/friends acknowledge the problem when it’s too late (aka suicide).

As a person who struggled with mental illness, I know how hard it is and I am fully by your side if you’re currently struggling with one. You’re not overreacting, you’re not being lazy, and don’t wait for symptoms to get worse to make your problem finally worth paying attention to, because the longer you wait the harder it’s going to be for you to recover. You’re not being crazy, a burden, a weakling, or whatever else you’ve been called. You deserve to be as happy, as hopeful, as positive and healthy as everyone else.

It’s not shameful to ask for help and to receive help. For me it’s actually a true (lowkey hidden) act of self-love, because you want to save yourself and let yourself have a better life than you do right now. You are stronger than your mental illness wants you to believe. You’re not worthless, stupid, hopeless, etc. - it’s your mental illness talking. You’re not what your mental illness wants you to think. And most of all, you’re not your mental illness."


Likes

Comments

Kära kränkta sexistiska små pojkar: step the fuck away from me.

När man säger ja så är man en slampa som ligger runt, när man säger nej så är man en oskön brud. Hur många gånger har inte jag fått höra att jag visar för mycket hud? Eller att jag om jag är sugen på att ha en polotröja på en fest är för påklädd? När jag publicerar en bild på instagram och folk diskuterar varför jag lät fettvalken synas? Eller varför jag överhuvudtaget lägger upp avslöjande bilder? Att jag söker uppmärksamhet när jag lägger ut för mycket selfies, och att jag är en manshatare när jag öppet säger att jag är feminist.

Egentligen så bryr jag mig inte om vad en osäker pojke som du, eller kanske dina kompisar tycker om mig. Men jag bryr mig om att jag blir värderad som ett sexobjekt och jag bryr mig om de tjejer vars identitet bryts ned när de blir påtvingade värderingar som säger att de bara är värt något om de särar på benen. Jag bryr mig om att killar tror att de kan ta sig friheten till att kalla tjejen vad som helst bara för att hon inte släppte till, för att hon tog kontrollen över sin egen kropp. ”Jag skulle ändå inte knulla någon som dig, du är ju ändå fett äcklig. Vem fan har lösfransar 24/7 liksom?”. Gubben, varning för breaking news. Jag skiter fullständigt i vad du vill eller inte vill göra med mig, för jag är min egen. Om jag vill ha lösögonfransar varje eviga dag så får jag ha det, och du ska hålla din käft stäng om du har några åsikter. Om jag vill ha sex med 100 killar förutom dig så ska jag ha det, men du har ändå inte rätt att uttrycka en åsikt, för vet du vad? Det är min kropp och mina beslut.

Jag ha varit tjejen som förminskade mig själv för att ge mer plats åt pojkar som du. Tjejen som började tvivla på sig själv för att jag blev kallad äcklig när jag har sa nej till någon som dig. Jag har varit tjejen som slutade använda massa smink för att jag fick höra att killar gillade naturliga tjejer. Jag har varit tjejen som inte kunde gå en dag utan push-up för att jag på den tiden hade små bröst och var rädd för att en pojke som du skulle diskutera storleken på mina bröst med dina kompisar. Tjejen som aldrig kunde lägga upp en bikinibild på instagram för att jag har kurvor och var rädd för att bli kallad fet av en pojke som dig.

Nu är jag den tjejen som ryter ifrån när något är fel. Jag är tjejen som gör precis vad jag vill med min kropp, när jag vill, på mina villkor. Jag är tjejen som inte skäms över att vara kurvig. Nuförtiden har jag mörkbrunt läppstift och 5 kg smink i ansiktet om jag känner mig fin i det. Jag går osminkad och låter mina akneärr lysa röda på kinderna om jag känner för det. Jag ryter ifrån högt som fan om jag känner att jag blir förminskad av en pojke som du, eller någon för den delen. Jag är tjejen som inte skäms för att vara mig längre, vare sig det passar dig eller inte.

Jag kunde inte bry mig mindre om att du är en lord, eller von, eller prins eller kung eller medelklass, etnicitet eller religion. Du har inte mer rätt till att kommentera någon tjejs val mer beroende på vem du är. Om vi inte vill ligga med dig så ska du acceptera det, och inte bara det. Du ska respektera oss även efter att vi har sagt nej. Inte sitta och snacka skit med polarna om ”horan” som du ändå inte ville ha för att hon va ful som stryk. Du ska inte säga att hon är äcklig eller slampig för att hon ligger med någon en vecka efter och du ska absolut inte försöka ifrågasätta henne eller förminska henne. Ett nej, hur svårt ska det vara att förstå. Ett ord, tre bokstäver, N-E-J. Acceptera det och respektera det, annars håller du käften stängd.

Likes

Comments


 "Same Love"
(with Ryan Lewis)
(feat. Mary Lambert)


When I was in the third grade I thought that I was gay,
'Cause I could draw, my uncle was, and I kept my room straight.
I told my mom, tears rushing down my face
She's like "Ben you've loved girls since before pre-k, trippin'."
Yeah, I guess she had a point, didn't she?
Bunch of stereotypes all in my head.
I remember doing the math like, "Yeah, I'm good at little league."
A preconceived idea of what it all meant
For those that liked the same sex
Had the characteristics
The right wing conservatives think it's a decision
And you can be cured with some treatment and religion
Man-made rewiring of a predisposition
Playing God, aw nah here we go
America the brave still fears what we don't know
And "God loves all his children" is somehow forgotten
But we paraphrase a book written thirty-five-hundred years ago
I don't know

And I can't change
Even if I tried
Even if I wanted to
And I can't change
Even if I tried
Even if I wanted to
My love
My love
My love
She keeps me warm
She keeps me warm
She keeps me warm
She keeps me warm

If I was gay, I would think hip-hop hates me
Have you read the YouTube comments lately?
"Man, that's gay" gets dropped on the daily
We become so numb to what we're saying
A culture founded from oppression
Yet we don't have acceptance for 'em
Call each other faggots behind the keys of a message board
A word rooted in hate, yet our genre still ignores it
Gay is synonymous with the lesser
It's the same hate that's caused wars from religion
Gender to skin color, the complexion of your pigment
The same fight that led people to walk outs and sit ins
It's human rights for everybody, there is no difference!
Live on and be yourself
When I was at church they taught me something else
If you preach hate at the service those words aren't anointed
That holy water that you soak in has been poisoned
When everyone else is more comfortable remaining voiceless
Rather than fighting for humans that have had their rights stolen
I might not be the same, but that's not important
No freedom 'til we're equal, damn right I support it

(I don't know)

And I can't change
Even if I tried
Even if I wanted to
My love
My love
My love
She keeps me warm
She keeps me warm
She keeps me warm
She keeps me warm

We press play, don't press pause
Progress, march on
With the veil over our eyes
We turn our back on the cause
'Til the day that my uncles can be united by law
When kids are walking 'round the hallway plagued by pain in their heart
A world so hateful some would rather die than be who they are
And a certificate on paper isn't gonna solve it all
But it's a damn good place to start
No law is gonna change us
We have to change us
Whatever God you believe in
We come from the same one
Strip away the fear
Underneath it's all the same love
About time that we raised up... sex

And I can't change
Even if I tried
Even if I wanted to
And I can't change
Even if I tried
Even if I wanted to
My love
My love
My love
She keeps me warm
She keeps me warm
She keeps me warm
She keeps me warm

Love is patient
Love is kind
Love is patient
Love is kind
(not crying on Sundays)
Love is patient
(not crying on Sundays)
Love is kind
(I'm not crying on Sundays)
Love is patient
(not crying on Sundays)
Love is kind
(I'm not crying on Sundays)
Love is patient
(not crying on Sundays)
Love is kind
(I'm not crying on Sundays)
Love is patient
Love is kind


Likes

Comments

Hejsan Hoppsan!
Nu är helgen över och en ny skoldag väntas imorgon, efter det ska jag till enköping och arbeta. Jobbar för övrigt på Ung Omsorg fiy, det bästa jobbet man kan ha ärligt talat-blir sjukt lycklig av tanken på att få vara med om de sakerna som jag får göra på jobbet. Att utveckla människor och att sätta guldkant på de äldres vardag- lovely!! Men åter till morgondagen, Skola-Enköping-INSPARK. Jag, fishbro och Malin ska rycka upp oss från den sedvanliga tonårstrotsen, sminka upp oss och sedan slå klackarna i taket på Göta källare. Underbaraste planerna jag har hört talas om må jag säga!

Denna helg var underbar btw, sjukt lycklig hela tiden, omgiven av mänskor som gör mig glad. Har bla ätit lunch på prinsen, sovit i år och dagar, varit med la squad i vitabergsparken för att ta vara på de sista solstrålarna och myst med hektor och fia framför netflix. Fick även det perfekta avslutet på denna söndag när jag kvällsfikade på café 60 med min fia och pratade om pojkar och universum, här nedan får ni lite snapshots från min helg!

Adios amigos!

Likes

Comments

För några veckor sedan bestämde jag och min kära mor oss för att utnyttja de sista dagarna av mitt sommarlov till att ha lite kvalitetstid. Vi hamnade självfallet på fotografiska då mor min ville se Greta Garbos utställning och jag ville se Bryan Adams utställning. Väl där så var båda utställningarna helt fantastiska. Men det som verkligen berörde mig var faktiskt BA’s utställning ”Wounded”. En utställning som visar unga brittiska soldaters uppoffringar i fysiskt perspektiv (även om jag tror att deras uppoffringar och tankar psykiskt sett är minst lika rörande). Jag tycker verkligen att det var fantastiskt att se de människor som har fått ta konsekvenserna av ett hemskt trauma utan att ge upp och blev i högsta grad inspirerad av dessa fantastiska människor. Jag tycker därför att alla borde skippa netflix en kväll och istället pallra sig till fotografiska för en fantastisk utställning.

Likes

Comments

Det svåraste inlägget att skriva är väl alltid det första- men äsch då! Jag heter Isabella Sunnerstam och bor i Stockholm. Jag är halvitaliensk och går Natur-Natur på Östra reals gymnasium. I denna lilla blogg samlas mitt stora intresse för mode och smink med mina starka åsikter och lite för djupa tankar. Allt som faller mig in att skriva kommer hamna på min lilla blogg. Vi hörs! x

Likes

Comments