Funderar på om jag behöver denna klänning nedan i mitt liv. Är smått besatt av allt som glittrar. När jag var liten var jag den där flickan som ville bli isprinsessa när hon blev stor (issues, som sagt), för då fick man ha fina, glittrande dräkter. Insåg så småningom om att jag inte alls är bra på att åka skridskor och ja, så var det med det. Frågan är om klänningen kommer att komma till användning, nyår ska jag jobba men kanske på min väns födelsedag i januari som ska spenderas utomlands. Det ska bli fruktansvärt kul. Det där med att ha saker att se fram emot är så oerhört viktigt.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår plockade jag bort den där extra kudden från min säng. Insåg att jag inte behövde den. Den tog onödig plats. Förra veckan monterade jag ihop en möbel. Jag köper alldeles för många likartade blusar och inreder med kuddfodral i färgen du hatar. Och ibland, småler jag åt meddelanden jag får. Det är som att gå i regnet och sedan fälla upp ett stort paraply. Du når inte mig längre och jag fortsätter att gå, framåt.


Likes

Comments

Det blev ett besök till frisören. Den klassiska post-break up makeovern. Så idag när jag var på jobbet, i mitt blonderade hår, lite för långa fake-ögonfransar och rosa läppstift, kände jag mig som en liten, liten docka. Och fick lite avsmak av den tanken. Det är det sista jag vill vara, och något som jag har kämpat med i alla mina relationer med män - att inte endast bli sedd som något sött, där det som jag själv värderar högst (mitt jag) förbises eller är irrelevant. Roxane Gay skriver väldigt bra om ämnet i sin essä Bad feminist, hur kvinnor spelar kvinnlighet, medvetet och omedvetet. Jag är bara i början av boken och kanske kommer jag att utveckla mina tankar om ämnet senare när jag har hunnit att reflektera mer.

Likes

Comments

Och där stod han.

Det var nästan som första gången vi såg varandra. Människor överallt och vi sa inte ord.

Såg bara varandra.

Vi kommunicerade ofta så, med blickar, lärde oss dess betydelser. Det var därför jag visste att du älskade mig när du sa det och jag kunde blunda och veta att du log.

Och varje gång du ljög såg jag det så tydligt.

Du började se någon annan, och jag, jag tittade bort.

Vad glad jag är ändå, trots allt. Att just du har varit en kärlek.

I sinom tid vill jag finna en ny kärlek att känna sådär nästan farligt mycket för.

Likes

Comments

Jag satt i bilen med en vän och kom in på ämnet relationer och hur det kommer sig att man tenderar att förlora sig själv i vissa förhållanden. I mitt senaste förhållande tappade jag bort mig själv totalt, och mådde väldigt dåligt på grund av detta. Jag undrar, går det att vara i ett förhållande och vara sig själv, hålla fast vid ens principer, och så vidare? Eller är det en av grunderna i ett förhållande, att man ska tillgodose och omforma sig efter varandra?

Jag vill helst säga nej och tro att man ändå kan finna någon som accepterar allt med en och inte ständigt vill ändra på saker som man själv inte ser något fel med. Jag vill inte behöva ta bort manliga bekanta från mina sociala medier på grund av svartsjuka hos den andra parten, eller välja bort vänner, resor, politiska ståndpunkter.

Jag minns hur jag brukade säga att jag minsann inte var någon som skulle prioritera bort mina vänner för en kille och om jag vill vara ute till klockan fem på morgonen skulle ingen få säga något om det.

Sedan helt plötsligt sitter man där igen, med gråten i halsen och skäms för att man har gjort Honom upprörd för att man hälsade på en manlig kollega och kanske log på fel sätt eller var ute och åt middag med en tjejkompis och inte var hemma innan klockan nio. Man skäms inte på grund av vad man gjort, utan för hur han får en att känna över vad man har gjort.

Här är en fin dikt av Edith Södergran, Dagen svalnar.


Likes

Comments

Idag har jag hängt med Bella. Avverkat lekparken, Greta Gris, pärlat och lyssnat sönder på Dolly style.

Anyways, om ni som jag är besatt av sammet, jag har införskaffat mig finaste skorna från Ilse Jacobsen Finns här.

Likes

Comments



Strax efter

att dörren gått igen

Hamnade dina nycklar

längst ner

i en låda

Och alla brev

på ett ställe

som skulle ta flera månader

innan

jag såg

igen


Nya lakan

Nya kuddar

Det gick snabbt

det var som att

du aldrig

levt här

med

mig


Men

din tandborste

den stor där

bredvid

min

i flera veckor


Kanske hoppades


Din tandborste

var det sista

jag tog bort

från

vårt

liv


först då

Lämnade du mig

helt.

Likes

Comments

Jag var väldigt ung när jag började planera för min flykt från den lilla staden jag bodde i. Jag hade till och med en mapp där jag samlade mina flyktplaner. Först var tanken att jag skulle iväg till USA, och så var planen fram tills att jag blev kär för första gången i mitt artonåriga liv. Det ingick inte alls i planen.

Efter alldeles för många turer fram och tillbaka med Honom, tog jag mig i alla fall till en annan stad i Värmland. Där träffade jag nästa kärlek och det höll fram tills dess att jag började känna de där krypningarna i kroppen igen. Måste bort.

Det tog slut i samband med min examen. När jag packat ner ännu ett liv i flyttlådor och satt i bilen med mamma, sa jag till henne att jag skulle flytta till Göteborg. Hon skrattade bara. Men hon om någon borde ju ha vetat.

Några månader senare flyttade jag till den nya lägenheten och det nya jobbet i Göteborg. Här lärde jag känna massa nya, intressanta människor och det fanns så mycket att göra jämfört med småstaden. Vi sov när andra jobbade, jobbade när andra var lediga, festade på söndagar, gick till hemliga barer och på romantiska dejter. Jag fick min första fasta anställning och hade en lägenhet (visserligen alldeles för dyr) på en av de finaste gatorna i Göteborg. Ändå började det att krypa.

Och jag vill tro att det var meningen. För jag som hade gjort allt för att komma bort befann mig återigen i småstaden. Men jag fick träffa dig igen.

Sista gången grillade vi korv på altanen trots att det egentligen inte var vår än. Vi satt lutade mot varandra i soffan, du pillade på telefonen och jag läste en bok. Vi åkte hem till din nya lägenhet och jag skäms än idag för att jag ifrågasatte de svarta gardinerna du hade valt. Men, jag fick krama dig och säga hej då för kort därefter ringer pappa och säger att du är död.

Likes

Comments

Jag kommer lite av mig att skriva här, jag tror att det beror på att jag mest använder min ipad och den är ju hopplös att skriva mycket på. Tänker att jag ska göra det till en vana att slå upp datorn någon gång under dagen och skriva av mig lite.

Ikväll lade jag upp bilden över på Instagram och skrev den simpla raden "reminder att det är okej, att inte vara okej". Vilket tycktes uppskattas. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att påminnas om det, att man inte behöver visa upp en perfekt fasad ständigt. För mig blir det så fel att lika en selfie på någon som skriver "åhh, livet är så härligt!" osv. när jag vet att denna person inte alls mår bra (som hen berättat typ 10 sekunder innan hen publicerade bilden).

Jag kan självklart också få feeling och vara glad och skriva något liknande, men att ständigt göra det? Nej. För jag är inte alltid okej, och jag vill inte heller känna att det är något fel med att jag delar med mig av att jag inte är okej. Eller bara att få äga den känslan.

Likes

Comments

Det har varit en ganska tuff vecka vilket resulterade i nya läkarbesök och lite förändringar i min behandling. Jag känner att jag vill vara öpppen med mitt mående. Psykiska sjukdomar är lika riktiga som andra sjukdomar och de ska inte skambeläggas på något sätt. Jag har inte valt att bli sjuk, det har drabbat mig precis som en kan få cancer, infektioner osv. Med den här nya planen känns det redan bättre och äntligen kan jag få sova igen. Har hamnat lite efter i skolan men ska kontakta studiehälsan (tips!) och se om det går att kommma ikapp.


Veckan slutade mycket bra dock, igår hade jag drinkkväll hos mig med sex underbara tjejer. Vi hade så kul, blandade drinkar, spelade spel, svängde förbi gastro en sväng och sedan promenerade vi tre som höll ut längst hem tillsammans.



Likes

Comments