jag är så rädd.. rädd för att falla tillbaka i samma spår. rädd att börja om på ruta ett igen..
jag hoppas att detta bara är något som kommer gå över snart. men det känns som sorg det som har hänt. att jag måste "sörja" lite innan jag kan komma på fötter igen. och jag hoppas verkligen att det är så. för jag har kommit så jävla långt på detta halvåret att jag vill verkligen inte börja om från noll igen.

nu är det natt och ångesten kryper sig på med stora steg.. den är lite dämpad dock tack vare att jag har underbart sällskap. men den finns ändå där..

vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg behövde bara skriva av mig lite. och få folk att förstå att även om jag skriver "jag har kommit så långt" eller jag mår så jävla bra" att det inte betyder att jag faller ibland. jag är fortfarande skör. men jag hanterar för det mesta det på bra sätt. bättre än vad jag någonsin har gjort.

puss och kram issa.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments