min historia

hej! jag tänkte titta tillbaka lite på året som varit. som dom flesta vet så har jag bott på österlenportens behandlingshem i ett år. flyttade dit 27 maj 2015 och flyttade därifrån nu i juni. 

jag har mått dåligt sen 9 års ålder. det var när jag var 11-12 som det började synas utåt. jag har bott på två olika jourhem, ett korttidsboende och ett behandlingshem innan jag kom till österlenporten i skåne.

jag kan med handen på hjärtat säga att österlenporten är det enda av alla ställen som kunnat hantera mitt mående och mina impulser. enda hemmet som fått mig komma framåt.

när jag kom till österlenporten var jag ett vrak. jag mådde ändå såpass bra att jag ville bo där. ville ge de en sista chans.
första månaden på b-hemmet var hemskt. jag mådde sämre än aldrig förr. inte nog med att det var ett nytt ställe med nytt folk. det låg 35 mil bort från mina nära och kära.
första månaden utvecklades mitt självskadebeteende till det sämre. i alla år har jag självskadat på armarna "bara". men jag började skada mig i ansiktet (något jag aldrig tidigare gjort. jag sprang ut på natten med snara. för att göra en lång historia kort. jag trodde faktiskt att det var slutet där. det var så otroligt mörkt.

efter en månad så ville behandlingshemmet kicka ut mig. dom ansåg att jag var en fara för mig själv och dom andra tjejerna som bodde där. högsta chefen och min kontakt på öppenvården kom ner och efter många om och men övertalade dom österlenporten att jag skulle få stanna. något som jag kommer vara evigt tacksam för.

efter det mötet fick jag en helt annan inställning. jag tänkte kämpa påriktigt denna gången. jag lades in en vecka på vuxenpsyk för att justera medicineringen och sen tillbaka till hemmet. efter det gick det ju såklart mycket upp och ner,men det blev aldrig så mörkt eller illa som den första månaden. jag började jobba mer och mer med mig själv och bearbeta vissa saker. jag har fortfarande massor att bearbeta. men idag så vet jag att känslor inte är farliga, jag vet att jag inte dör av ångest och framförallt vet jag att det är okej att gråta ibland utan att hela jorden går under.

Likes

Comments

Hej! för hundrasjuttioelfte gången startar jag en ny blogg, då jag alltid lyckas glömma lösenordet på den gamla.
Tycker dock att det är ganska skönt att starta upp en ny blogg,då den gamla var fylld med väldigt mycket negativitet,och det vill jag inte åstadkomma på min blogg.

För er som inte läst mina andra bloggar eller känner mig, kommer här en liten presentation om vem jag är.

Jag Heter Isabella Falk men alla kallar mig för Issa. Jag är född 95 och bor i en tvåa på landet.
Jag har ett ganska tufft förflutet. och största delarna av mitt liv har spenderat på psyk eller andra boenden.
Jag har precis bott på ett behandlingshem i Skåne ett år. Håller på att slussas ut och om någon månad skrivs jag ut helt.På fritiden tycker jag om att sjunga och spela gitarr, gå promenader och dricka kaffe med grannarna ;)

I denna bloggen kommer jag skriva om mina tankar efter behandlingen, om olika åsikter jag har. Kanske lägger ut någon cover. Ja, allt möjligt. Kommer dock försöka hålla min blogg så positiv som möjligt. Kanske kommer något klagoinlägg någon gång. Men vill inte sprida massa negativitet :) Jag är också väldigt öppen med att jag bott i Skåne så om någon har frågor är de bara att fråga!











Likes

Comments