Ja, nu är livet fan inte roligt... Här kommer världens klagoinlägg om hur dåligt jag har mått och det kommer antagligen vara skittråkigt att läsa, men för mig känns det befriande att skriva ner det!

Jag berättade i förra inlägget om att vi var förkylda här hemma och det gick över på några dagar. Sen gick jag som frisk i ett par dagar, tills jag helt plötsligt vaknar en dag (fredag förra veckan) och mår piss och spyr. Jag mådde genast bättre när jag fick spy och jag trodde helt enkelt att det berodde på mitt halsont, då jag har en tendens att bli illamående när jag har ont i halsen. Jag har även en väldigt låg normaltemperatur på ca 36,5 grader så jag märker ganska fort när min temp stiger till över 37-37,5. Jag mår inte bra när min temp är över 37,5. Min temp pendlade mellan 37,4-37,8 hela dagen och jag stannade hemma från stallet.

På lördagen kände jag mig ändå bättre och ville åka till stallet. Jag tog det lugnt och red Glóinn som gick jättefint. När det börjar bli dags att åka hem så känner jag att jag får feber och min bröstrygg och bröstet gör något så förbannat ont. När jag kom hem ser jag att jag har 38 i feber och jag lägger mig i sängen för att sova i ett par timmar. Jag vaknar och mår bättre och mår sedan hyfsat resten av kvällen, förutom en spya som jag lyckades hosta upp.

På söndagen mår jag bra på morgonen och följer med mamma till bilhandlaren för att kolla på en bil. Vi köper en bil (skitkul! en Dacia Sandero Stepway) och jag känner att jag börjar må dåligt igen. Jag tog en paus hemma innan vi åkte till stallet och väl i stallet mår jag ändå okej, så vi går ut och plockar svamp i ett par timmar innan vi rider en varsin häst i paddocken. Eftersom Glóinn inte går lika långa pass som Ás så fick jag även avsluta passet på Ás och verkligen känna igenom honom. Jag var beredd på att ha lektion på måndagen och då ville jag att han ska vara relativt lösgjord för att förenkla arbetet. På söndag kväll mår jag dåligt igen och tempen pendlar stadigt mellan 37,5-37,8. Jag hostar upp spya en gång och sedan börjar mitt högeröra göra förbannat ont. Jag var säker på att det var förkylningen för man kan ju få ont i öronen av det, men det onda försvinner inte. Jag fick sova på soffan sittandes med en värmekudde för örat.

På måndagen sjukskriver jag mig från jobbet men mår mycket bättre. Det onda i örat har försvunnit och istället är jag nästintill döv på örat. Jag tyckte det kändes som om jag var på bättringsvägen och jag spydde inte på hela dagen. Tempen pendlade fortfarande stadigt mellan 37,5-37,8 men jag stannade hemma hela dagen och fokuserade på att ta det lugnt. Här börjar jag hosta slem vilket brukar vara ett tecken på att jag börjar må bättre.

Klockan 3 vaknar jag med 38 i feber igen och jag mår jättedåligt. Jag har frossa och sitter på toaletten i rädsla för att spy. Ett par värktabletter senare lyckas jag få ner febern och jag somnade vid 5. Jag mår bra på tisdagsmorgonen och bestämmer mig för att åka till jobbet. Jag hör fortfarande nästan ingenting på högerörat och har nu också ett vanligt lock för vänsterörat, men mår okej. Vi åker till stallet på eftermiddagen och jag löslongerar Ás och Glóinn tillsammans för att kunna ta det lite lugnt själv. De var jätteduktiga! Efter stallet åker jag till jourcentralen för att kolla upp mina öron och det visar sig att jag har dubbelsidig öroninflammation med rejäl vätskebildning i högerörat, om jag förstod läkaren rätt. Jag fick antibiotika utskrivet, 6 tabletter om dagen i 5 dagar.

Onsdag morgon är det dags att åka till jobbet igen och jag mår verkligen inte bra. Min temp låg dock på endast 37,0 så jag bestämmer mig att åka dit ändå. De har en otrolig personalbrist så man vill ju inte svika dem i onödan. Bröstet känns tungt och jag hör jättedåligt, men jag kämpade på i nästan 5 timmar innan jag blev hemskickad. De sista två timmarna får jag svårt att andas ordentligt, de djupa andetagen tar "stopp" eller avbryts av hostningar och jag känner hur febern kryper sig på. Trots personalbristen så såg allihop att jag verkligen inte kunde vara kvar. Väl hemma däckar jag i soffan i tre timmar. Jag vaknar upp med en temp som stiger från 37,5 till 39,0 och jag mådde sååå dåligt. Det är trots allt 2,5 grader mer än min normaltemp. Jag spyr av min antibiotika och jag ligger med frossa fullt påklädd under två täcken. Mot kvällen sänks febern till 38 och mitt högeröga börjar nu gegga sig jättemycket. Najs, ögoninflammation också!

Natten till torsdagen var riktigt jobbig. Jag hade svårt att sova så jag valde att gå upp redan klockan 6 på morgonen. Jag fick slita upp båda ögonen med händerna då ögonlocken var helt fastlimmade med torkad gegga. Febern ligger nu stadigt mellan 37,6-38,0 och jag mår bättre. Jag har dock väldigt ont i lungorna/bröstet och har problem med torr slemhosta. Alltså torrhosta med slem som vägrar komma upp. Ibland fastnar slemmet halvvägs och då hostar jag tills jag nästan spyr istället. Jag får ganska ofta små kramper i luftstrupen vilket inte är så najs och jag känner ibland hur det klickar och väser i andningen av slemmet som inte kommer upp.

Nu hoppas jag att antibiotikan funkar och att jag får bli frisk någon gång. Jag har inte tid att ligga hemma och bara må dåligt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag orkar inte gå igenom alla pass som jag har missat att dokumentera här på bloggen men jag tänkte gå igenom lite snabbt vad som händer här hemma med hästarna.

Med Ás rullar allt på väldigt bra! Han är pigg, alert och samarbetsvillig så just nu är han i en period då han är superrolig att rida. Han fick även riktigt fina komplimanger på en lektion i torsdags då han visade upp sin bästa ökade skritt och ökade tölt. Det är svårt att se på "trötta Ás" (som han vanligtvis är) vad som döljer sig under ytan. Han har en FANTASTISK skritt (han hade lätt kunnat få en 7:a på tävling för skritten om han lyckats visa sin bästa skritt) och faktiskt ett jäkla bra tempo i sin ökade tölt.

Med Glóinn så har de senaste dagarna bara varit... wow. Han har lyssnat, varit avslappnad och varit som vilken annan inriden häst som helst. Igår satte jag bland annat upp på stallplan och red upp till travbanan för första gången, och dessutom var vi själva på en "uteritt" för första gången. Han taktade nästan ingenting och verkligen lyssnade och tog stöd ifrån mig när han blev osäker. Vi red i nerförsbackar i en taktren skritt för första gången och han förstod verkligen innebörden av att ta det lugnt. Idag red jag i paddocken med sällskap av ridskolan, vilket var första gången för Glóinn. Jag fick röra mig på halva ridplan och jag trodde att han skulle bli sur på mig som inte lät han sträcka ut sig helt och hållet men nej... Han gick SÅ bra! Han taktade inte en enda gång, skrittade hur lugnt och fint som helst trots typ 7 andra hästar i paddocken och han lyssnade på minsta tygeltag. Han trotsade mig inte en enda gång utan tyckte att allt jag erbjöd var superkul. Vi travade lite och han var helt okej med att trava lugnt, öka steget några meter och sen sakta ner till skritt. Han flyttar rumpan stillaståendes jättefint, kan rygga några steg och idag tränade vi även på att böja halsen stillaståendes ("kyssa stigbygeln"). Idag var det verkligen som om att sitta upp på en helt vanlig, dock outbildad, häst.

Mina älsklingar! Är så fantastiskt glad över att jag har dem.

Likes

Comments

Både jag och mamma har åkt på en förkylning här hemma, men motivationen med hästarna är fortfarande på topp. Dock tvingas man sakta ner och ta de lite lugnare, för ingen vet bättre än jag hur jävla jobbigt det är att aldrig bli frisk från en förkylning. Jag var förkyld, hostade, hade feber och mådde piss rent utav HELA vintern och våren. Jag var alltså "frisk" i max några veckor totalt medan de andra veckorna spenderades dunderförkyld. Vet inte vad som hände men jag kom helt enkelt inte ur den onda cirkeln utan drog på mig förkylning på förkylning. Ungefär i samma veva som skolan slutade (i juni) blev jag frisk och jag har varit frisk hela sommaren. I måndags började skolan igen och självklart startar jag med en förkylning...

Både Ás och Glóinn fick vila i måndags. I tisdags tog jag båda hästarna samtidigt och lät de springa runt i paddocken tillsammans. Jag blev faktiskt riktigt imponerad på båda två! Ás bjöd in till lek och Glóinn vågade stundtals acceptera Ás som en ganska rolig farbror. Förra gången de fick springa så handlade det mest om att visa upp sig för varandra och tävla i vem som kunde få mest beröm. Den här gången kände jag att de hade roligt på ett annat sätt med varandra och att de faktiskt kunde uppskatta varandras sällskap. De var båda superduktiga på att avbryta longeringen för att komma fram till mig och jag lyckades även få fram dem båda två samtidigt några gånger! Är jag med Ás så brukar Glóinn vägra komma fram och är jag med Glóinn brukar Ás inte vilja komma fram. De vill helt enkelt inte veta av varandra. Men igår kunde de samsas och båda kunde närma sig mig utan att bli arga på varandra! Vi jobbade även lite lätt på att de skulle följa mig löst samtidigt. Det är svårt... Som sagt, de har fortfarande svårt för varandra och så fort jag ger den ena lite mer uppmärksamhet så lämnar eller surar den andra. Vi avslutade dock fint med att de gick på varsin sida och följde mig fint.

Idag har jag jobbat 6:55-15:30 och efter det stack jag till stallet. Jag jobbar på en Ur och Skur-avdelning så det blir väldigt mycket utomhus när man först jobbar och sedan rider, men det är mysigt! Lite mindre roligt när det regnar, som det gjorde idag. Jag åkte som sagt till stallet efter jobbet och började att rida Glóinn. Han var riktigt seg och trött när jag gjorde i ordning honom så jag trodde han skulle vara lugn i ridningen idag. Jag hoppade upp, sadeln hamnade snett och när jag rättade till sadeln så sköt han iväg i galopp en långsida. Jag hade tänkt att träna skritt idag så jag blev faktiskt lite sur på honom som gjorde ett sånt drastiskt beslut utan att fråga mig. Men efter det var han faktiskt riktigt fin! Han har ju otroligt svårt för skritten. Han vill bara springa, springa och springa och det är väldigt svårt att få han att slappna av men idag tränade jag en del på volter och böjde igenom honom en del och i slutet kände jag faktiskt att han lossnade fint. Jag red inte så länge utan nöjde mig så fort han visade tecken på avslappning. Det är lätt att gå över gränsen med Glóinn. Allt går jättebra och så ber man om något litet extra och så blir han sur och så tappar man allt. Nu lämnade vi båda paddocken nöjda och glada!

Ás fick sig en rund på travbanan. Jag provade att rida honom i Glóinns utrustning idag. Jag var nyfiken och lite lat kan man väl säga. Jag trivs dessutom i Glóinns sadel och den passade faktiskt ganska bra på Ás så jag ville testa. Han hade en jäkla tölt idag! Och en fin galopp. Traven kändes dock inte som någon höjdare. Kanske är det för att jag är van att rida i Glóinns trav i den sadeln och att det därför kändes konstigt, vet inte. Hur som helst så var han ovanligt fin för en regnig dag. Ás brukar annars hata regn och blir riktigt sur när man rider i regnet. Idag hade han istället massa energi i sig!

Likes

Comments

En liten film från lördagens pass i paddocken. Tyvärr riktigt usel kvalité på filmen, ska hädanefter försöka filma med min egna mobil så man slipper tvångskomprimeringen av filmerna när de skickas...

Likes

Comments

Jag skulle vilja säga att jag nu har börjat träna med Glóinn. Nu är han inriden och jag börjar nu ställa lite krav, även om det allra största fokuset fortfarande är att han ska ha roligt och att han ska vilja röra sig framåt. Den senaste veckan har han verkligen börjat förstå det roliga med att springa med ryttare på ryggen. Han har nu en helt annan vilja framåt. Jag har bland annat börjat med att rida han på lite volter och försöker få han att böja igenom kroppen i båda varven. Det är JOBBIGT tycker Glóinn och han har en tusentals saker att säga.

Vi tjafsar en del, men överlag så har vi en trevlig relation där vi nästan delar lika på ledarskapet. Jag vill inte att han ska följa mig slaviskt och gå ner på knä för min skull. Han är en sån klok och modig häst och att tvinga han att stå långt under mig vore en skam. Han ska visa mig respekt, på samma sätt som jag ska visa han respekt. Jag lyssnar på hans åsikter på samma sätt som han måste lyssna på mina. Att bryta ner hans egna vilja för att den på något sätt skulle vara mindre värd än min vilja är inte den vägen jag vill gå. Detta innebär INTE att jag låter han göra vad han vill. ABSOLUT inte! Det innebär att jag ska ha möjligheten att ställa krav på honom och jag kräver att han ska respektera mitt beslut. Om han säger nej så ska jag respektera detta. Då får vi kompromissa. Han känner sin kropp bättre än vad jag gör och om han säger nej så finns det en anledning. Om jag inte ställer några krav och Glóinn ger förslag på vad vi ska göra, så ska jag respektera hans vilja. Jag kan fortfarande säga nej och berätta att jag inte är redo, men jag ska ändå uppmuntra honom till att ha egna förslag. Målet är ju såklart att vi ska vilja samma sak och jobba mot samma mål, men än så länge handlar det mycket om att utforska och lära känna varandra. Jag är övertygad om att ett ekipage i samspel handlar om ömsesidig respekt för varandra. I slutändan ska jag ha 51% av rösterna i vårt ledarskap.

Några perfekta exempel på detta har jag samlat på mig de senaste dagarna. Bland annat i torsdags då jag red Glóinn i paddocken. Jag kände med en gång att Glóinn var supertaggad och pigg. Jag skrittade ett halvt varv innan han bad om att få springa lite. Jag sade inget emot det utan släppte fram honom och då bjöd han på en fantastiskt trav. Jag ställde inga krav, Glóinn hade ett förslag och jag lyssnade glatt och lät han visa vad han ville. Efter det följde han mina förslag utan tvekan. Efter att vi har bytt varv sker samma sak, vi skrittar helt kravlöst och Glóinn visar mig att han vill springa. Jag har inget emot detta och släpper därför fram honom. Han bjuder på en fantastisk galopp som inkluderade några glädje-språng och efter det är han redo att lyssna på vad jag har att säga. Senare på passet bestämmer sig Glóinn för att han inte vill trava på fyrkantspåret utan springer mot utgången. Inte okej, säger jag, och vi tjafsar en stund. Jag säger NEJ när han springer mot utgången och han säger NEJ när vi travar på fyrkantspåret. Vi lämnar övningen och jag frågar "vad vill du göra?" och han bjuder mig på några kringelikrokiga vägar i trav med galoppinslag och lite halvtaskig passtaktig skritt. Han fick lulla runt en stund, på sina egna villkor och bara ta en paus från mina krav, innan vi kunde avsluta med två felfria varv i trav på fyrkantspåret som jag bad om från början. När jag respekterar hans vilja så kommer han att acceptera min vilja och till slut kommer vi att vilja samma sak.

Jag orkar inte skriva någon dag-för-dag-uppdatering men som en liten sammanfattning så har den riktiga träningen börjat för Glóinn och för Ás lullar det mesta på som vanligt. Ás har varit väldigt pigg och trevlig denna veckan så det känns superkul! Idag red jag Glóinn och en stallkompis fick låna Ás och tillsammans red vi på travbanan. Det var första gången jag galoppera på Glóinn tillsammans med sällskap och det gick superbra! Às är en sån bra "barnvakt" och det var så himla härligt att bara rulla på i galopp på en lång raksträcka tillsammans med mina två pojkar.

Vad jag ska jobba på med Glóinn härnäst är att sakta men säkert försöka få han att slappna av och länga sig i skritten. Han skrittar ganska sällan in lugn och avslappnad takt utan allt som oftast taktar han. Jag är inte riktigt säkert på hur jag ska jobba på det, men jag ska testa mig lite fram.

Likes

Comments

Jag är inte så upptagen, inte ännu. Men nästa vecka (imorgon) startar skolan igen och därför har jag försökt ta vara lite extra på min faktiska "fria" tid, vilket innebär mer eller mindre NOLL datortid, massa mys hemma, god mat och bara ta tillvara på känslan att inte ha några måsten. Jag läser på distans vilket innebär att jag aldrig är ledig men aldrig har lektioner. Det krävs mycket disciplin men det passar mig och min livsstil perfekt. Men det innebär också att jag har väldigt svårt för att slappna av i min vardag. Nu har jag bara ett år kvar på studierna (om jag inte väljer att fortsätta läsa en Masters eller ännu en Kandidat) och jag hoppas att det här sista året går lika bra som de två tidigare.

Jag har alltid varit en "allt eller inget"-person. Antingen gör jag INGENTING och nöjer mig med att förflytta mig mellan soffan och kylskåpet i en period, men oftast är jag en person som gör ALLT. Jag vill jobba, plugga, vara i stallet, umgås med familj och vänner, laga storslagna middagar och titta på serier. Och jag mår bra när jag gör allt detta. Jag mår bra av tydliga och många rutiner. Men för att orka detta krävs det perioder där jag är människan som gör ingenting. I sommar har jag fokuserat så otroligt mycket på att ha roligt, att trivas med mig själv och bara göra saker som jag faktiskt vill - bara för att orka med ännu ett år där jag kan göra allt på samma gång.

Det är ganska sjukt hur mycket tid man lägger på hästarna. Låt oss säga att jag spenderar 2 timmar varje dag i stallet som snitt. Ibland mer och ibland mindre. Detta räknas som en tjänst på 35%. Samtidigt pluggar jag 100%. Och jobbar i snitt 50% i veckan (ibland blir det 100% och ibland blir det 0%). Det blir en del! 185% för att vara exakt. Hur orkar man? Jag ÄLSKAR mina hästar, jag ÄLSKAR mitt jobb och jag ÄLSKAR min linje (Digital Design). Do what you love and you will never work another day in your life!

Jag ska skriva ännu ett inlägg om hur det har gått med hästarna denna veckan, men jag kände att jag ville dela upp inläggen för jag spånade iväg alldeles för mycket här. Snart kommer en uppdatering i alla fall!

Likes

Comments

Efter mitt småirriterade senaste inlägg där jag beskrev mina problem med Glóinn har jag fått bita mig i läppen de senaste dagarna. Så här bra har vi aldrig klickat tidigare och jag skulle nog med gott samvete säga att Glóinn numera är inriden. Inte utbildad för fem öre, men inriden. Så nu kommer en sammanfattning av de senaste fyra dagarna!


Onsdag

Hästarna har fått flyttas tillbaka till stallet (till min glädje) och förhoppningsvis är det slut på sommarbete nu. Jag och mamma gick med Ás och Glóinn från sommarhagen till stallet i onsdags och det gick jättebra att gå. Glóinn är en riktigt trevlig häst att gå med bara han är nöjd med tillvaron. Väl tillbaka till stallet så bestämde jag mig för att markarbeta Glóinn lite medan mamma red på Ás i paddocken. Jag har saknat att markarbeta så himla mycket! Visst att det är kul att rida ut men med Glóinn känner jag att vi måste bygga upp en starkare grund på marken innan vi kan bli ett samspelt ekipage. I alla fall så tänkte jag att jag skulle longera lite. Det har vi ju bara gjort två gånger tidigare och båda gångerna så har han gått bra men försökt dra sig ur volten i trav. När jag började jobba med honom så kände jag att han också har saknat att få arbeta vid hand. Han älskar att leka och jag försöker jobba mycket med att leka fram övningarna. Longeringen gick SUPER! Han bjöd på sååå fin trav i båda varven och drog sig inte ur volten en enda gång. Sen har jag dock lite svårt att kontrollera storleken på volten, men det är krav som jag ännu inte ställer på honom. Han får springa där han känner sig bekväm. Vi avslutade med att busa lite fritt vilket är typ det bästa han vet. Jag önskar jag kunde fått det på film, men det absolut sista vi gjorde var ett "misstag" som vi förvandlade till en istället ganska avancerad frihetsövning. Jag sprang på volten i vänster varv med Glóinn på min högersida, efter två varv bytte han till min vänstersida och då bytte jag även varv och sprang på nästa volt i högervarvet. Vi gjorde alltså en åtta! Så häftigt att han bjöd på en sån sak.


Torsdag

I torsdags fick Ás vila och Glóinn fick sig ett pass i paddocken. Det var ju längesen vi red där nu så jag ville mest bara känna på vad han tyckte om det samt träna på att stå stilla vid uppsittningen. Nu när vi har ridit ut så mycket så tänkte jag att han kanske skulle bli ovillig och tjurig i paddocken. Jag höll på lääänge med uppsittningen och gav honom bara massa tid och visade honom mitt tålamod. Efter ett tag kände jag att vi var nöjda. Han stod fortfarande inte stilla men han började ge sig och det räckte. Mamma fick hålla honom och jag hoppade upp via en pall och då gick det lite bättre. Det första han gjorde var att lyssna på mig som styrde ut mot fyrkantspåret och utan att tveka skrittade han två felfria varv på spåret. Fantastiskt! Han var faktiskt riktigt fin och trevlig. Men det bästa av allt - han bjöd på galopp för första gången. Jag skulle trava mot ingången men istället för att trava så satte han iväg i en superlugn och kontrollerad galopp. Jag var helt överlycklig och försökte få fram galoppen två gånger till men det ville han inte. Med Glóinn får man verkligen vara glad för det han bjuder på, man kan liksom inte kräva eller tvinga för mycket. Ni får i alla fall en film på när jag försökte fatta galopp en gång. Det blev någon salig blandning av alla gångarter istället! Han kändes hur som helst superfin och han bråkade inte med mig en enda gång. Han lyssnade fint på tygeltagen och jag kunde svänga, stanna, backa, välja hastighet och bestämma vägen precis som jag ville. Han var dock lite ovillig till att trava på kortsidorna. Han travar gärna kortare sträckor men stannar gärna när han känner att det räcker. När han fick springa bakom en snygg tjej (vi hade sällskap av två andra ekipage) så gick det bra att trava ett helt varv.

Vi hade fodringen i torsdags och när vi skulle fodra valackarna för att sedan åka hem upptäckte vi ett stort sår på Ás nosrygg. De hade bråkat en del och Ás hade en stor flik med hud som hade dragits av. Huden är ju rätt tajt där så det går nog inte att sy, men vi tvättade igenom det och satte sedan på plåster. Först satte vi på ett vanligt stort "människorplåster" men sedan pratade vi med stallägaren (som är hudläkare) och hon gav oss strips som man använder till sår för att "klämma" ihop det lite. Så nu har han tre strips med plåster på näsan.


Fredag

I fredags fick Glóinn vila och jag red Ás på travbanan. Som uppvärmning red vi runt i skogen och till min glädje hittade jag en guldgruva av kantareller - mums! Vi red ju lektion i måndags och jag gick igenom några av dem övningarna som vi tränade på. Han kändes faktiskt hur bra som helst! Han var pigg, samarbetsvillig och hade riktigt bra takt i alla gångarter. Han bjöd även på en kort sträcka med pass. Alltid kul när han får lite krut i rumpan och låta han välja gångart själv. Det är oftast då den flashiga gången kommer fram på Ás. Han har ju ingen riktig stor eller häftig gång, men med krut i rumpan och vilja framåt så kan till och med den gamla mullen bjuda på uppvisning. Det blev ett ganska rejält pass till slut och vi båda var supertrötta efteråt.


Lördag

Idag fick båda pojkarna sig ett pass i paddocken. Mamma red på Ás och jag tränade på ungefär samma sak som i torsdags med Glóinn. Idag hade jag dock som mål att han skulle stå stilla vid uppsittningen, att jag skulle sitta upp från marken och att jag skulle klara det själv. Vi höll på länge och bara tog det superlugnt. När han började acceptera att stå stilla när jag stod med foten i stigbygeln så tog jag steget att hoppa upp och lägga mig i sadeln. Han stod mer eller mindre stilla och när han stod helt stilla så tog jag det andra benet över och satte upp. Success! Stå stilla vid uppsittning, check. Sitta upp från marken, check. Klara det utan hjälp, check. Nu kommer han säkert ha glömt allt och vägra stå stilla nästa gång och gångerna efter det med, men det kändes bra för mitt självförtroende att klara det idag. Även idag hade vi sällskap av två andra ekipage i paddocken och det är så himla skönt att Glóinn är totalt oberoende av andra hästar. Han bryr sig inte för fem över ifall någon kör om honom, ifall det kommer travande eller töltande nära honom eller om de tar en galopp på fyrkantspåret. Han är bara superstadig och tänker bara på sig själv och vad vi gör. Idag hade vi ett sånt pass där jag bara satt och log mer eller mindre hela tiden. När jag satt där på hans rygg så kände jag bara hur allt klickade för oss. Jag kunde börja finlira på saker som att gå på innerspåret, rida på volter och rida med stöd i handen och Glóinn tog allt med ro och bara lyssnade. Vi travade två hela varv mer eller mindre utan avbrott och jag testade att be om tölt som han bjuder på i några steg innan han tar traven. För att avsluta så provade jag att fatta galopp och trots att fattningen varken var vacker eller ren så föll han till slut i en lugn och kontrollerad galopp. Något vi behöver träna på är dock att kommandot "sakta av" inte nödvändigtvis betyder tvärstanna. Han är supersöt, men det spelar ingen roll hur fort vi rider för så fort jag lutar mig lite framåt eller ger minsta signal till att vi ska sakta ner så TVÄRSTANNAR han! Idag när vi galopperade och jag bad han sakta ner så gjorde han en sådan där "western-halt" där de låser frambenen och rumpan försvinner under dem. Charmigt, ja. Praktiskt, nja. Det gäller att vara förberedd för annars flyger man!

Likes

Comments

Nu har jag börjat jobba och det innebär också lite mindre tid till hästarna, tyvärr. Jag jobbar som timvikarie på en förskola och jobbar just nu 50% för att fylla in en av personalen som är halvtidsjukskriven. Jag har tidigare fått jobba morgon/förmiddag vilket jag älskar men denna och nästa vecka jobbar jag eftermiddag vilket är sååå drygt! Hinner inte göra något innan jobbet och det blir sena kvällar i stallet. Nästa torsdag är hennes sjukskrivning över och då övergår jag till vanliga vikarietimmar. Skönt, men också jobbigt att missta mina stadiga timmar. Snart börjar ju skolan också och jag måste tänka på att hinna med allt. Jag är en person som gärna tenderar att ta på mig lite mer arbete än jag klarar av men det funkar ju inte längden...

I söndags gick jag och mamma på en promenad med Glóinn och Ás. Båda var superduktiga! Vi tränade på att gå suuuperlångsamt i nedförsbackar vilket är Glóinns stora svaghet just nu. Det gick bra men han blev lite sur på mig emellanåt...

I måndags red jag lektion på Ás och han var superduktig. Jobbade mycket i skritt vilket var skönt då han inte är i toppform just nu. Vi tränade på att få in rumpan och jobba med kroppen som en hel enhet, mycket nyttigt men ganska tråkigt arbete. Ás var i alla fall duktig! Det är roligt för han gör verkligen precis som man ber om, men absolut inget mer. Man måste rida sååå mycket för att man ska få med hela hans kropp. Ber jag till exempel om att han ska flytta rumpan och korsa bakbenen så gör han det felfritt, men kroppen är inte enhetlig. Så fort jag fokuserar på en kroppsdel så tappar han resten av kroppen. Man måste verkligen peta, hålla emot, driva, korrigera och ställa med HELA kroppen annars fuskar han.

I tisdags red jag ut på Glóinn och mamma promenade bredvid med Ás. Han kändes faktiskt inte alls rolig att rida igår. Han är duktig, det är han, men igår hade vi många onödiga diskussioner. Dels har han ju börjat med att han vägrar stå stilla när man sitter upp. Det är så jäkla synd att han har börjat med det då det har gått så himla bra innan. Vet inte alls varför han har börjat med det. Det hjälper inte heller att någon står bredvid och kliar halsen som han älskar, han drar iväg ändå. Vi får jobba på detta när hästarna kommer tillbaka till vanliga hagen och vi kan jobba i paddock igen. Sen hade han inte sitt vanliga driv framåt igår. Han stannade flera gånger och jag fick kämpa för att komma vidare. Hemvägen gick mycket bättre, men då gick han istället och trippa och takta hela vägen. Sen ville han också dra in i skogen, genom ett dike, och jag fick kämpa för att hålla oss på vägen. Ja, ni hör ju, det blev en del diskussioner igår. Jag tror han börjar tröttna på vägen och jag ska försöka rida mer i skogen. Det jobbiga är ju att skogarna är packade med bär- och svampplockare just nu...

Likes

Comments

Hästarna har fått en liten ovillig 2-dagarsvila på grund av att jag helt enkelt inte har hunnit med dem. I torsdags åkte vi på en liten spontansemester till Skagen och var borta från 6 på morgonen till 00:30 på natten. I fredags hade vi planer att vara med vänner och visst är det tråkigt att då och då sätta hästarna i andra hand, men för att vara ärlig så är det också nödvändigt ibland. Man försöker intala sig själv att "det gör inget" och "de dör inte" men ändå får man så himla dåligt samvete. Jag var åtminstone i stallet och myste med dem båda en snabbis och kolla igenom så att de såg friska och pigga ut.

Idag var jag i alla fall i stallet och uteritt stod på schemat för båda två. Jag började med Glóinn som visade sig vara en liten tickande bomb idag. Han var SÅ pigg och SÅ taggad! Det är jättekul att han är glad och tycker att livet är lattjo men mindre kul när han försöker springa i nedförsbackarna och man tvingas rida massor med händerna och DRA i munnen. Man känner sig så otroligt taskig men jag vet faktiskt inte hur jag annars ska hantera när han blir sådär? Jag kan helt enkelt inte acceptera att han springer i nedförsbackar. Med en mer rutinerad häst så kan man ju jobba lite med sidoförflyttningar, böjningar och öppna/sluta men med Glóinn som bokstavligt talat bara kan drivande hjälper, stanna och till viss del svänga så är det svårare. Idag hade jag även lite problem med att sitta upp, vilket jag inte har haft tidigare. Han ville inte stå stilla och gick/sprang iväg så fort jag satt på. Tror någon har samlat på sig lite energi efter två dagar med vila... Men förutom all den här svårkontrollerade energin så gick han jättebra faktiskt! Vi red längs Djursjövägen och trots människor som traskade i skogarna runt honom så var han inte alls särskilt spänd. Vid ett ställe så red jag in i skogen och där imponerade han riktigt mycket. Förra gången vi red i skogen så ville han ju bara springa men idag så kunde jag svänga runt bland träden och välja precis vilken väg vi skulle ta och Glóinn traskade glatt på i lagom tempo. Han är en riktig racermulle hittills. Han ÄLSKAR skogen!

Ás fick sig också en tur ute och han var som vanligt superduktig. Det var en ganska kravlös ridtur men vi red i alla fall till ett par klätterbackar och red ner och upp en gång. Jag och mamma turades om att rida så det blev även lite promenad för oss båda. Att rida Glóinn och sedan sätta sig på Ás känns som att sitta på en raket och sen landa i seg kola. Dels är Ás sadel mycket, mycket bredare i midjan samt mjukare i sätet (bomlös) vilket gör att det känns som man sitter typ i en soffa. Sen har Ás inte världens driv framåt. Jag får driva igång honom då han gärna går och sover om man bara rider kravlöst på långa tyglar medan man med Glóinn inte får släppa tyglarna då han kanske börjar springa iväg. Att rida i nedförsbackar med Ás är en DRÖM. Jag har aldrig träffat en häst som tar det så lugnt och som lyssnar på minsta vink om att sakta ner. Han tar verkligen steg för steg och man känner hur han i nedförsbackarna har SÅ stor kontroll över sin kropp. Glóinn som sagt, ja hans ben går åt alla håll och när det blir jobbigt så försöker han springa.

Jag ser ut att tillhöra en förskoleklass med min reflexväst mitt på dagen, men Glóinn är fin i alla fall!

Likes

Comments