Efter mitt småirriterade senaste inlägg där jag beskrev mina problem med Glóinn har jag fått bita mig i läppen de senaste dagarna. Så här bra har vi aldrig klickat tidigare och jag skulle nog med gott samvete säga att Glóinn numera är inriden. Inte utbildad för fem öre, men inriden. Så nu kommer en sammanfattning av de senaste fyra dagarna!


Onsdag

Hästarna har fått flyttas tillbaka till stallet (till min glädje) och förhoppningsvis är det slut på sommarbete nu. Jag och mamma gick med Ás och Glóinn från sommarhagen till stallet i onsdags och det gick jättebra att gå. Glóinn är en riktigt trevlig häst att gå med bara han är nöjd med tillvaron. Väl tillbaka till stallet så bestämde jag mig för att markarbeta Glóinn lite medan mamma red på Ás i paddocken. Jag har saknat att markarbeta så himla mycket! Visst att det är kul att rida ut men med Glóinn känner jag att vi måste bygga upp en starkare grund på marken innan vi kan bli ett samspelt ekipage. I alla fall så tänkte jag att jag skulle longera lite. Det har vi ju bara gjort två gånger tidigare och båda gångerna så har han gått bra men försökt dra sig ur volten i trav. När jag började jobba med honom så kände jag att han också har saknat att få arbeta vid hand. Han älskar att leka och jag försöker jobba mycket med att leka fram övningarna. Longeringen gick SUPER! Han bjöd på sååå fin trav i båda varven och drog sig inte ur volten en enda gång. Sen har jag dock lite svårt att kontrollera storleken på volten, men det är krav som jag ännu inte ställer på honom. Han får springa där han känner sig bekväm. Vi avslutade med att busa lite fritt vilket är typ det bästa han vet. Jag önskar jag kunde fått det på film, men det absolut sista vi gjorde var ett "misstag" som vi förvandlade till en istället ganska avancerad frihetsövning. Jag sprang på volten i vänster varv med Glóinn på min högersida, efter två varv bytte han till min vänstersida och då bytte jag även varv och sprang på nästa volt i högervarvet. Vi gjorde alltså en åtta! Så häftigt att han bjöd på en sån sak.


Torsdag

I torsdags fick Ás vila och Glóinn fick sig ett pass i paddocken. Det var ju längesen vi red där nu så jag ville mest bara känna på vad han tyckte om det samt träna på att stå stilla vid uppsittningen. Nu när vi har ridit ut så mycket så tänkte jag att han kanske skulle bli ovillig och tjurig i paddocken. Jag höll på lääänge med uppsittningen och gav honom bara massa tid och visade honom mitt tålamod. Efter ett tag kände jag att vi var nöjda. Han stod fortfarande inte stilla men han började ge sig och det räckte. Mamma fick hålla honom och jag hoppade upp via en pall och då gick det lite bättre. Det första han gjorde var att lyssna på mig som styrde ut mot fyrkantspåret och utan att tveka skrittade han två felfria varv på spåret. Fantastiskt! Han var faktiskt riktigt fin och trevlig. Men det bästa av allt - han bjöd på galopp för första gången. Jag skulle trava mot ingången men istället för att trava så satte han iväg i en superlugn och kontrollerad galopp. Jag var helt överlycklig och försökte få fram galoppen två gånger till men det ville han inte. Med Glóinn får man verkligen vara glad för det han bjuder på, man kan liksom inte kräva eller tvinga för mycket. Ni får i alla fall en film på när jag försökte fatta galopp en gång. Det blev någon salig blandning av alla gångarter istället! Han kändes hur som helst superfin och han bråkade inte med mig en enda gång. Han lyssnade fint på tygeltagen och jag kunde svänga, stanna, backa, välja hastighet och bestämma vägen precis som jag ville. Han var dock lite ovillig till att trava på kortsidorna. Han travar gärna kortare sträckor men stannar gärna när han känner att det räcker. När han fick springa bakom en snygg tjej (vi hade sällskap av två andra ekipage) så gick det bra att trava ett helt varv.

Vi hade fodringen i torsdags och när vi skulle fodra valackarna för att sedan åka hem upptäckte vi ett stort sår på Ás nosrygg. De hade bråkat en del och Ás hade en stor flik med hud som hade dragits av. Huden är ju rätt tajt där så det går nog inte att sy, men vi tvättade igenom det och satte sedan på plåster. Först satte vi på ett vanligt stort "människorplåster" men sedan pratade vi med stallägaren (som är hudläkare) och hon gav oss strips som man använder till sår för att "klämma" ihop det lite. Så nu har han tre strips med plåster på näsan.


Fredag

I fredags fick Glóinn vila och jag red Ás på travbanan. Som uppvärmning red vi runt i skogen och till min glädje hittade jag en guldgruva av kantareller - mums! Vi red ju lektion i måndags och jag gick igenom några av dem övningarna som vi tränade på. Han kändes faktiskt hur bra som helst! Han var pigg, samarbetsvillig och hade riktigt bra takt i alla gångarter. Han bjöd även på en kort sträcka med pass. Alltid kul när han får lite krut i rumpan och låta han välja gångart själv. Det är oftast då den flashiga gången kommer fram på Ás. Han har ju ingen riktig stor eller häftig gång, men med krut i rumpan och vilja framåt så kan till och med den gamla mullen bjuda på uppvisning. Det blev ett ganska rejält pass till slut och vi båda var supertrötta efteråt.


Lördag

Idag fick båda pojkarna sig ett pass i paddocken. Mamma red på Ás och jag tränade på ungefär samma sak som i torsdags med Glóinn. Idag hade jag dock som mål att han skulle stå stilla vid uppsittningen, att jag skulle sitta upp från marken och att jag skulle klara det själv. Vi höll på länge och bara tog det superlugnt. När han började acceptera att stå stilla när jag stod med foten i stigbygeln så tog jag steget att hoppa upp och lägga mig i sadeln. Han stod mer eller mindre stilla och när han stod helt stilla så tog jag det andra benet över och satte upp. Success! Stå stilla vid uppsittning, check. Sitta upp från marken, check. Klara det utan hjälp, check. Nu kommer han säkert ha glömt allt och vägra stå stilla nästa gång och gångerna efter det med, men det kändes bra för mitt självförtroende att klara det idag. Även idag hade vi sällskap av två andra ekipage i paddocken och det är så himla skönt att Glóinn är totalt oberoende av andra hästar. Han bryr sig inte för fem över ifall någon kör om honom, ifall det kommer travande eller töltande nära honom eller om de tar en galopp på fyrkantspåret. Han är bara superstadig och tänker bara på sig själv och vad vi gör. Idag hade vi ett sånt pass där jag bara satt och log mer eller mindre hela tiden. När jag satt där på hans rygg så kände jag bara hur allt klickade för oss. Jag kunde börja finlira på saker som att gå på innerspåret, rida på volter och rida med stöd i handen och Glóinn tog allt med ro och bara lyssnade. Vi travade två hela varv mer eller mindre utan avbrott och jag testade att be om tölt som han bjuder på i några steg innan han tar traven. För att avsluta så provade jag att fatta galopp och trots att fattningen varken var vacker eller ren så föll han till slut i en lugn och kontrollerad galopp. Något vi behöver träna på är dock att kommandot "sakta av" inte nödvändigtvis betyder tvärstanna. Han är supersöt, men det spelar ingen roll hur fort vi rider för så fort jag lutar mig lite framåt eller ger minsta signal till att vi ska sakta ner så TVÄRSTANNAR han! Idag när vi galopperade och jag bad han sakta ner så gjorde han en sådan där "western-halt" där de låser frambenen och rumpan försvinner under dem. Charmigt, ja. Praktiskt, nja. Det gäller att vara förberedd för annars flyger man!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu har jag börjat jobba och det innebär också lite mindre tid till hästarna, tyvärr. Jag jobbar som timvikarie på en förskola och jobbar just nu 50% för att fylla in en av personalen som är halvtidsjukskriven. Jag har tidigare fått jobba morgon/förmiddag vilket jag älskar men denna och nästa vecka jobbar jag eftermiddag vilket är sååå drygt! Hinner inte göra något innan jobbet och det blir sena kvällar i stallet. Nästa torsdag är hennes sjukskrivning över och då övergår jag till vanliga vikarietimmar. Skönt, men också jobbigt att missta mina stadiga timmar. Snart börjar ju skolan också och jag måste tänka på att hinna med allt. Jag är en person som gärna tenderar att ta på mig lite mer arbete än jag klarar av men det funkar ju inte längden...

I söndags gick jag och mamma på en promenad med Glóinn och Ás. Båda var superduktiga! Vi tränade på att gå suuuperlångsamt i nedförsbackar vilket är Glóinns stora svaghet just nu. Det gick bra men han blev lite sur på mig emellanåt...

I måndags red jag lektion på Ás och han var superduktig. Jobbade mycket i skritt vilket var skönt då han inte är i toppform just nu. Vi tränade på att få in rumpan och jobba med kroppen som en hel enhet, mycket nyttigt men ganska tråkigt arbete. Ás var i alla fall duktig! Det är roligt för han gör verkligen precis som man ber om, men absolut inget mer. Man måste rida sååå mycket för att man ska få med hela hans kropp. Ber jag till exempel om att han ska flytta rumpan och korsa bakbenen så gör han det felfritt, men kroppen är inte enhetlig. Så fort jag fokuserar på en kroppsdel så tappar han resten av kroppen. Man måste verkligen peta, hålla emot, driva, korrigera och ställa med HELA kroppen annars fuskar han.

I tisdags red jag ut på Glóinn och mamma promenade bredvid med Ás. Han kändes faktiskt inte alls rolig att rida igår. Han är duktig, det är han, men igår hade vi många onödiga diskussioner. Dels har han ju börjat med att han vägrar stå stilla när man sitter upp. Det är så jäkla synd att han har börjat med det då det har gått så himla bra innan. Vet inte alls varför han har börjat med det. Det hjälper inte heller att någon står bredvid och kliar halsen som han älskar, han drar iväg ändå. Vi får jobba på detta när hästarna kommer tillbaka till vanliga hagen och vi kan jobba i paddock igen. Sen hade han inte sitt vanliga driv framåt igår. Han stannade flera gånger och jag fick kämpa för att komma vidare. Hemvägen gick mycket bättre, men då gick han istället och trippa och takta hela vägen. Sen ville han också dra in i skogen, genom ett dike, och jag fick kämpa för att hålla oss på vägen. Ja, ni hör ju, det blev en del diskussioner igår. Jag tror han börjar tröttna på vägen och jag ska försöka rida mer i skogen. Det jobbiga är ju att skogarna är packade med bär- och svampplockare just nu...

Likes

Comments

Hästarna har fått en liten ovillig 2-dagarsvila på grund av att jag helt enkelt inte har hunnit med dem. I torsdags åkte vi på en liten spontansemester till Skagen och var borta från 6 på morgonen till 00:30 på natten. I fredags hade vi planer att vara med vänner och visst är det tråkigt att då och då sätta hästarna i andra hand, men för att vara ärlig så är det också nödvändigt ibland. Man försöker intala sig själv att "det gör inget" och "de dör inte" men ändå får man så himla dåligt samvete. Jag var åtminstone i stallet och myste med dem båda en snabbis och kolla igenom så att de såg friska och pigga ut.

Idag var jag i alla fall i stallet och uteritt stod på schemat för båda två. Jag började med Glóinn som visade sig vara en liten tickande bomb idag. Han var SÅ pigg och SÅ taggad! Det är jättekul att han är glad och tycker att livet är lattjo men mindre kul när han försöker springa i nedförsbackarna och man tvingas rida massor med händerna och DRA i munnen. Man känner sig så otroligt taskig men jag vet faktiskt inte hur jag annars ska hantera när han blir sådär? Jag kan helt enkelt inte acceptera att han springer i nedförsbackar. Med en mer rutinerad häst så kan man ju jobba lite med sidoförflyttningar, böjningar och öppna/sluta men med Glóinn som bokstavligt talat bara kan drivande hjälper, stanna och till viss del svänga så är det svårare. Idag hade jag även lite problem med att sitta upp, vilket jag inte har haft tidigare. Han ville inte stå stilla och gick/sprang iväg så fort jag satt på. Tror någon har samlat på sig lite energi efter två dagar med vila... Men förutom all den här svårkontrollerade energin så gick han jättebra faktiskt! Vi red längs Djursjövägen och trots människor som traskade i skogarna runt honom så var han inte alls särskilt spänd. Vid ett ställe så red jag in i skogen och där imponerade han riktigt mycket. Förra gången vi red i skogen så ville han ju bara springa men idag så kunde jag svänga runt bland träden och välja precis vilken väg vi skulle ta och Glóinn traskade glatt på i lagom tempo. Han är en riktig racermulle hittills. Han ÄLSKAR skogen!

Ás fick sig också en tur ute och han var som vanligt superduktig. Det var en ganska kravlös ridtur men vi red i alla fall till ett par klätterbackar och red ner och upp en gång. Jag och mamma turades om att rida så det blev även lite promenad för oss båda. Att rida Glóinn och sedan sätta sig på Ás känns som att sitta på en raket och sen landa i seg kola. Dels är Ás sadel mycket, mycket bredare i midjan samt mjukare i sätet (bomlös) vilket gör att det känns som man sitter typ i en soffa. Sen har Ás inte världens driv framåt. Jag får driva igång honom då han gärna går och sover om man bara rider kravlöst på långa tyglar medan man med Glóinn inte får släppa tyglarna då han kanske börjar springa iväg. Att rida i nedförsbackar med Ás är en DRÖM. Jag har aldrig träffat en häst som tar det så lugnt och som lyssnar på minsta vink om att sakta ner. Han tar verkligen steg för steg och man känner hur han i nedförsbackarna har SÅ stor kontroll över sin kropp. Glóinn som sagt, ja hans ben går åt alla håll och när det blir jobbigt så försöker han springa.

Jag ser ut att tillhöra en förskoleklass med min reflexväst mitt på dagen, men Glóinn är fin i alla fall!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Varje sommar får jag en sån extrem feeling och tänker "I år ska jag plocka blåbär, hallon, björnbär och allt annat gott! Och jag SKA hitta flera liter kantareller så jag kan göra mina drömmars macka med stuvade kantareller". Varje år slutar likadant - jag plockar några hallon i början av säsongen, tröttnar, rider ut i skogen i mitten av säsongen, inser att jag är LIVRÄDD för myror och jag vägrar plocka något mer. Nu har jag typ missat hallonsäsongen, men jag SKA hitta kantareller och blåbär åtminstone! Vi har fruktansvärt mycket blåbär och lingon i skogarna runt stallet och alldeles intill ridvägarna dessutom så det borde ju inte vara omöjligt att få till en sådan "plock-dag". Kantarellernas säsong har ju precis börjat och jag brukar faktiskt rida runt och leta efter kantareller varje år. Jag brukar hitta typ en näve som max. Jag och sambon var ute i skogarna här hemma för någon vecka sedan och hittade inte en enda svamp. Igår (tisdag) bestämde jag mig i alla fall för att rida ut en långtur på Ás och gav mig fan på att hitta några kantareller. Tyvärr är ju skogarna fulla med svamp- och bärplockare så jag antog att de flesta skulle vara plockade, men jag lever ju som sagt alltid i hoppet om att hitta flera liter ändå. Som vanligt hittade jag ungefär en näve kantareller på de 2 timmarna vi var ute, men jag var glad ändå! Ás gick som en klocka och det var väldigt mysigt att skritta runt bland skogarna.

Igår köpte jag även två medel på Hööks - "No rub" och "Rider's Magic" båda ifrån märket Leovet. Glóinn kliar sig en hel del och allra mest i manen. Han har inte eksem, men vi tror att i samband med hans flytt hit så började han "stress-klia" sig lite och då kan det vara svårt att sluta. "No rub" ska i alla fall vara ett lugnande medel som jag hoppas ska få han att lugna sig lite. Jag har inte testat ännu men lovar att återkomma när jag har fått en uppfattning ifall det funkar eller ej. "Rider's Magic" är som ett slags koncentrerat utredningsbalsam som man inte behöver skölja ur. Typ som ett pälsglans fast i geléform med fokus på utredning. I och med att Glóinn kliar manen en del så blir den också väldigt tovig och det stör mig lite. Jag vill ha hästar med en mjuk och trevlig man! Glóinn vilade ju igår men jag kunde inte låta bli att massera in lite av "Rider's Magic" och testa resultatet. Jag masserade in gelén i manen med händerna och började sedan borsta, och jäklar, det funkade faktiskt! Det kändes ungefär som silikondroppar vilket gör att håret blir lite "glattare" men det blev oerhört enkelt att borsta igenom. Så det rekommenderar jag! Klickar ni på bilderna nedanför så kommer ni till produkterna.

Idag, onsdag, följde min sambo med mig till stallet. Jag red på Glóinn och min sambo promenerade med Bassen bakom oss. Idag red jag vår första riktiga uteritt! Vi red längs med Djursjövägen, ca 750 meter, och sedan vände vi och red tillbaka så cirka 1,5 km sammanlagt. Glóinn var superduktig! Jag hoppade av en gång då jag kände att situationen blev potentiellt farlig. Vi kom till en vändplats där det stod tre bilar och ett hästsläp med en häst som sparkade på väggarna. En bil var på väg att åka och bilen med släpet höll på att packa in utrustning. Hade jag ridit förbi så hade det säkert gått bra, men jag litar verkligen inte på att människor visar hänsyn. Jag fick dock en komplimang för min reflexväst med texten "TRÄNAR UNGHÄST visa hänsyn" av vad jag antog var hästen i släpets ryttare. Kul! Idag travade jag även en hel del med Glóinn och det kändes väldigt kontrollerat och trevligt. Jag väntar fortfarande på att han ska bjuda mig på lite galopp... På vägen hem blev det en hel del svaga nedförsbackar vilket är väldigt bra träning då Glóinn är riktigt svag i bakbenen och gärna tappar hela rumpan i backar.

När vi var klara och jag promenerade Glóinn till bilen för att ta av utrustningen så mötte jag ett gäng ungar på en cross och en fyrhjuling. Dessa ungar har jag träffat varenda gång jag har varit i stallet det senaste och varenda gång så har de visat otroligt lite hänsyn för hästar. Igår när jag var ute och red på Ás så gjorde jag bland annat ett väldigt tydligt "sakta ner"-tecken som de totalt ignorerade och blåste förbi i alldeles för hög fart. Ás är ganska stabil och brydde sig knappt, men hade jag suttit på Glóinn hade vi kanske dött allihopa. Nu gick jag som sagt med Glóinn och jag såg att vi var på väg att mötas. Jag stannar Glóinn, vänder ryggen till för att låta de läsa min väst, vänder tillbaka mot dem och kliver ett steg utåt för att förtydliga "visa hänsyn". Tror ni att de saktar ner? Nej. De närmar sig och Glóinn får panik och kastar sig MOT crossen och trots detta så stannar de inte utan KLÄMMER sig förbi en panikslagen häst. Jag skriker och vrålar åt dem och några meter bort stannar de. Jag kokar av ilska och springer fram och ger dem en ordentlig utskällning. På crossen satt det, vad det såg ut som, två tjejer på kanske 13-14 år som blev livrädda när jag skällde ut dem. HUR kan man låta sina barn köra cross på en väg i ett område med fler än 10 gånger mer hästar än människor och inte LÄRA DEM ATT VISA HÄNSYN? Det handlar inte bara om hästens och ryttarens säkerhet utan även om FÖRARENS säkerhet!!! Tro fan inte att du överlever om min häst med järnskor får panik och hamnar ovanpå er som bara har en moppehjälm på huvudet. Jag blir inte ofta arg men idag blev jag fan rasande. Glóinn lugnade sig väldigt fort, men känns ju lagom kul att hans första möte med en cross är i panik. Vi har många crossförare i området som visar hur mycket hänsyn som helst, men självklart måste jag träffa på den enda som inte kan ett skit om hästar.


Likes

Comments

Ja, nu har de stått i den nya hagen i två dagar och allt känns jättebra. Igår gick vi in i skogen med Glóinn med tanken att jag skulle rida lite. Jag hoppade upp men märkte ganska snart att vi inte kom särskilt långt pga underlaget. Glóinn vägrar ju gå i lera eller vatten, men vi gick runt lite på mossan och Glóinn hade sååå roligt. Det var massa svampplockare i skogen så det var folk som rörde sig överallt och det tyckte han var superspännande. Han blåste upp sig, spetsade öronen och ville allra helst springa i skogen. Jag red kanske i max 5 minuter innan jag hoppade av och gick mot vägen och sen hemåt. Det var kul att bara låta han testa att gå runt i skogen med ryttare och det var bara jättebra att han hade roligt. Nästa gång hoppas jag på lite färre svampplockare dock.
Igår red jag även ut en skrittur på Ás och mamma promenerade med som sällskap. Det blev en riktigt bra runda över stock och sten och med både nedförsbackar och uppförsbackar. Ás älskar den typen av turer så han var riktigt nöjd! Man uppskattar dem turerna väldigt mycket mer nu när jag rider på Glóinn som ännu inte kan "gå på automatik". Det är en underbar känsla att bara sitta upp på Ás, låta han gå med långa tyglar och att vi tillsammans bestämmer vilka vägar vi ska ta och att han löser de flesta situationer på egen hand. Att bara åka med dit han bär mig och att vi tillsammans utforskar världen.

Idag fick Ás vila och tanken med Glóinn var att jag skulle rida upp för en uppförsbacke och låta han jobba lite. Precis i början av Djursjövägen så är det en ganska lång grus/asfalts-backe som leder upp till Louise Löfgrens stall (vår hage ligger precis bakom stallet). Jag promenerade ner för backen, satte upp och skrittade upp för backen. Han var superduktig men stannade och tvekade några gånger. Det var första gången vi "red ut" ensamma och jag är glad över att han åtminstone inte kände sig stressad eller orolig över situationen. Han tyckte mest att det var onödigt att han skulle bära mig upp för backen som vi precis gick ner för! När jag kom upp för backen så fortsatte jag en bit in på Djursjövägen och det gick så himla bra. När vi kom lite längre in på ridvägen så frustade han tre gånger och gäspade. Han har aldrig "nöjd-frustat" i ridningen tidigare så jag blev jätteglad. Det kändes verkligen som om vi snart kan börja rida ut på riktigt. När jag vände och red hem bjöd han även på några långsamma töltsteg!
Imorgon är det även en månad sen som jag satt på hans rygg för första gången. Det har gått ganska fort tycker jag allt!

Likes

Comments

Jag är i en period där jag känner mig lite oinspirerad till att skriva, och därför blir det också betydligt mindre inlägg. Jag känner mig dock minst lika inspirerad, om inte mer än någonsin, att arbeta med hästarna!

Igår, fredag, red jag båda hästarna i paddocken. Jag började med Glóinn som jag även för första gången lämnade ensam i samband med att jag hämtade sadel och träns! Han var superduktig och lade knappt märke till att jag försvann. Annars har jag alltid förberett innan genom att ta ut utrustningen eller bett någon stå med honom, men igår smög jag iväg med ett vakande öga för att se hur han skulle reagera. Det underlättar ju väldigt mycket att hästen kan stå uppbunden ensam ett tag, ifall man skulle råka glömma något etc.

Sen i paddocken så började vi först lite halvkasst. Han var duktig och gick väldigt fint på fyrkantsspåret men vi bråkade lite och då började han med sin typiska "då stannar jag och vägrar röra mig ur fläcken" som svar. Jag kan lyckas rubba honom och få han att gå framåt och därmed "ge sig" men det kan ta allt mellan 5 sekunder och 3 minuter. Det är alltså något som tar onödigt mycket tid och vi båda blir mest bara irriterade på varandra när han vägrar röra sig och jag vägrar sluta röra mig. Jag bad då mamma att hämta mig ett spö och jag började med att faktiskt kräva lite mer och snärta till sadeln/mitt ben när han trots-stannade. Ibland stannar han för att be om beröm eller kli, och det är helt okej! Men det är annorlunda när han stannar i rent jävelskap. I alla fall, sakta men säkert så klickade vi och passet gick från halvbra till helt underbart! Han gjorde några rejäla trots-vändningar och tvärstopp men utöver dessa så gick allt som en dans helt plötsligt! Han såg plötsligt nöjet i att få springa med mig på ryggen och insåg lättnaden av att bara acceptera ett tygeltag. Jag travade en hel långsida i bra trav där jag för första gången red lätt och jag fick sakta ner honom då han var redo att fortsätta på kortsidan (han är inte stabil nog ännu). Jag bad för första gången om tölt och han svarade genom att takta/skrölta och två steg i helt ren tölt. Sista varvet så bad han mig om att få springa och när jag släppte så startade han i ett galoppsteg innan han travade vidare. Det kändes verkligen som om vi båda hade väldigt roligt igår och det har faktiskt varit lite svårt för Glóinn att förstå vitsen med ridningen innan, men inte igår. Igår dansade vi tillsammans. Detta var antagligen det sista paddockpasset på länge då hästarna har fått gå ut på bete igen. Deras hage som de går i nu ligger precis bredvid Djursjövägen (superbra ridvägar) samt en skog som är toppen att rida i. Nu är det alltså uteritter som gäller framöver!

Ás fick sig också ett pass i paddocken och vi hade oturen att det började regna precis innan jag satte upp. Det regnade inte så mycket, men när man sitter utan regnkläder så blir man ändå lite omotiverad. Vi jobbade mycket på lösgörande och han kändes bra, men lite ovillig och seg. Jag jobbade mycket på att flytta framdelen, dels genom att rida i öppna på volterna och att rida bakdelsvändningar både "stillaståendes" och i båge. Om en stillastående bakdelsvändning representerar visaren på en klocka så är en bakdelsvändning i båge minut-strecken som visas längs klockans kanter. Det är en bra övning för Ás som lätt tappar energi när han gör en vanlig stillastående bakdelsvändning. Han hade faktiskt för första gången på länge en ganska trevlig, tvåtaktig trav också! Annars har han en väääldigt stark tölt just nu och därmed också en fyrtaktig trav, åtminstone i paddocken. Tölten var även den väldigt fin och avslappnad.

Idag, lördag, flyttade vi alltså hästarna till sin nya hage och då fick båda vila. Glóinn fick promenera på nya ställen som kan tyckas vara "läskiga" i hästögon men han tog allt så himla bra. Han är fruktansvärt modig den hästen. Skulle jag släppa honom på en ny plats så skulle han springa i förväg bara för att få upptäcka så mycket som möjligt av världen. Han ÄLSKAR att gå på promenader. Det var ärligt talat ganska jobbigt att gå med honom idag då han för det mesta drog och taktade. Att ligga bakom andra, långsamma, hästar är inte hans grej. Den sista biten gick jag före alla andra och lät han leda flocken och det var han supernöjd med trots att vi gick igenom en gård som i alla fall Ás kan tycka är superläskig ibland.

Likes

Comments

Igår hände det äntligen - jag red Glóinn för första gången på travbanan! Det hade verkligen inte kunnat gå bättre. Jag promenerade upp med honom till travbanan, väl framme hoppade jag upp från marken och han stod blickstilla, och sen red vi iväg. Till en början var han tveksam till situationen. "Vadå, ska du sitta på mig när jag går här? Kan du inte gå själv?" tänkte han nog. Men lite övertalning så skrittade han på i rätt riktning. Vi stannade en hel del och jag nosade även lite på traven. Han var inte rädd eller spänd för fem öre, bara lite fundersam. Vi red bara fram och tillbaka på passrakan + backen och sen nöjde jag mig. Han var så duktig så det fick räcka där. Med mig var stallkompisen Lena som fick rida på Ás. Glóinn verkade inte bry sig om Ás och det hade nog gått lika bra ifall vi skulle vara ensamma. Men det kändes ändå som en slags trygghet att ha stabila Ás med oss.

Idag markarbetade jag Glóinn lite. Jag slängde på ett par boots för att han ska få känna på att springa med dem. Han har ju riktigt dålig kondition och typ inga muskler så nu ska vi fokusera på att bygga upp honom lite. Han fick springa en hel del idag (Jag också, för den delen) och han verkade tycka att det var helt okej. Han är inte den hästen som springer ifall man bara släpper och smackar på honom. Man måste "jaga upp" honom lite och det är visserligen väldigt enkelt, men han tappar energin så fort man slappnar av. Att markarbeta Glóinn är därför ett riktigt träningspass för oss båda! Till slut pressa jag honom ganska hårt då han väldigt tydligt försökte rymma ifrån arbetet. Då kom rodeo-hästen fram och det blev en hel del 360-vändningar i full galopp, bakutsparkar, bockningar och lite blandade hopp. Jag undrar hur det blir när jag ska pressa honom när jag sitter på ryggen, haha... Jag avslutade med lite förflyttningar. Rumpan är som smör men framdelen är mycket svårare. Glóinn är mycket hanterad hela livet och det märks också då han inte har samma respekt för människan som en "ohanterad" häst har. Han vet inte riktigt var min cirkel går och han ser inte problemet med att gå rätt in i någon. Detta är absolut inte acceptabelt och det är något som vi tränar på hela tiden.

Jag bjuder på lite bilder från uteritten! Ser ni hur smal och spinkig han ser ut jämfört med Ás? Han ser verkligen ut som en bebis! Jag bjuder även på två halvkassa bilder från dagens markarbete. En när han går från galopp till halt och en när han galopperar emot mig.

Likes

Comments

Jag har ju inte skrivit här på ett tag så jag tänkte sammanfatta lite! Jag har ridit Glóinn två gånger och på söndagen så fick han vila. Ás fick vila både lördagen och söndagen men idag tog mamma ett pass med han o paddocken.
Tanken var att vi skulle rida på travbanan med Glóinn och Ás för första gången på söndagen. Detta blev inställt pga åskvarningar. Jag vill inte rida ut Glóinn för första gången om det ska vara storm, känns som en onödig risk. Nu blev det istället jääättefint väder och vi hade gott och väl kunnat rida, men att skjuta upp det några dagar gjorde absolut ingenting. Jag har inte bråttom.
Både i lördags och idag har det känts som om Glóinn och jag har utvecklats otroligt mycket! I lördags tog vi våra första "stabila" varv runt paddocken och idag var han hur duktig som helst på fyrkantspåret! Visst tvekar han ibland och han sina egna åsikter, men idag bråkade vi knappt alls. Vi har bland annat lärt oss att rygga vilket gick bättre än väntat. I lördags nosa vi även lite på sidoförflyttningar med hjälp av mamma som peta på rumpan medan jag gjorde kommandot. Det är kanske ingen vidare bedrift egentligen men det är en början! Idag snubblade Glóinn riktigt illa när jag red. Ingen skada skedd, förutom på hans självförtroende. Han hamna på knäna och staplade fram på knäna ganska mänga steg innan han kom upp på benen igen. Han blev nog chockad och efter det blev det massa beröm, kli och enkla övningar för att snabbt få tillbaka självförtroendet.
Imorgon hoppas jag på att jag ska rida Glóinn på travbanan för första gången. Jag tar hjälp av en vän i stallet som ska rida på Ás så att Glóinn får något slags stöd. Håller tummarna på att det kommer gå bra!

Likes

Comments

Idag blev det travbanan för båda pollarna! Jag började med en promenad med Glóinn. Han fick ha tränset och bettet på sig och jag ledde honom med en longerdelta under hakan. Vi jobbade en del på att han inte ska bli taggad och gå före eller placera sig framför mig på grund av att han själv vill välja takten. Det gick faktiskt bra och idag trivseltuggade han även en hel del på bettet! Han har ju tuggat väldigt mycket tidigare men det har varit för att han tycker att det är jobbigt med bettet. Idag kunde jag dock se att han stundvis slappnade av och tuggade stillsamt med stängd mun. Vi provade även att springa lite och även det gick jättebra. Vi har inte sprungit utanför paddocken eller hagen hittills och jag var därför orolig att han skulle bli för taggad och "springa ifrån mig". Tji fick jag, han joggade som om ingenting bredvid mig och lyssnade på minsta vink om att öka eller sänka farten!

Bassen fick också ett pass på travbanan och vi tränade på att han ska ha lite krut i rumpan. Ás är en häst som har låg vilja ifall man bara låter han vara, men med lite uppvärmning så kan man lätt jobba upp hans vilja till medel, kanske strax över medel. Jag gillar när han har lite mer vilja och därför brukar jag tagga igång han ganska mycket. Detta innebär inte fullt ös medvetslös. Idag tränade vi mycket på halvhalter och att få in den stora rumpan under sig lite mer. Han var väldigt duktig! Galoppen är tyvärr inte så bra just nu men det handlar bara om styrka. Idag fick jag i alla fall en riktigt fin trav och en jäkla snabb ökad tölt.

Likes

Comments