Måndagen den 24e april hade jag gått över 10dagar och var allmänt trött på graviditeten. Detta var en dag lik alla andra, jag hade lite ont i ryggen och lite lätt menssmärta men inga tecken på att vårt lilla barn ville komma ut så vi gick och la oss. Somnade väl runt midnatt och vaknar sedan 01:24 med sån fruktansvärt smärta i nedre delen av magen så jag går upp och tänker att de är väl som de andra gångerna detta har hänt, bara falskt alarm. Försöker även äta lite för känner även att magen kurrar. Efter kanske en halvtimme märker ja att de kommer och går så blir lite fundersam och börjar klocka värkarna som då var med 7min mellanrum. Fortsätter äta och tänkte väl inte så mycket mer på de då jag haft förvärkar med 6-7min mellanrum innan utan att något hänt. Men sedan drar de på och jag har regelbundna värkar med 4min emellan (för er som inte vet så vill de att de är 3min mellan värkarna på en förstföderska innan man åker in). Vid 3:12 ringer jag förlossningen, fortfarande med 4min mellan värkarna men så fruktansvärt ont att ja inte vet vart ja ska ta vägen, så jag får komma in på kontroll.

Väl där ca 04 gick mitt vatten i hissen på vägen  upp till förlossningen och värkarna gick då bara pang från var 4e till varannan minut. Fick komma in på kontroll av bebis hjärtrytm för att sedan direkt stappla mig in på förlossningsrummet. Vid denna stund blev jag alltså inskriven på sjukhuset och var då öppen 3cm och dom räknar att en förstföderska öppnar sig ca 1cm i timmen men en timme senare var jag helt öppen och vår lilleman va påväg ut.

Klarade mig tack och lov med bara lustgas och lokalbedövning (då jag va livrädd för ryggbedövningen) trots bristningar och ett klipp. Men trots all smärta skulle jag aldrig säga nej till att föda igen, de var de absolut häftigaste jag varit med om!

Vår fina Kian född 20170425
52cm & 3628g

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Här har de gapat tomt ett tag nu, men de är väl ganska förståeligt då ja födde barn för ett litet tag sedan och i lugn å ro behövt komma till rätta, vilket ja nu gjort. Eller nästan iallafall, de är ju en del omställningar och dagarna kommer ju aldrig bli som tidigare. Tänkte att jag skulle hålla de kort nu och i ett senare inlägg berätta lite mer hur jag upplevde förlossningen, tiden på BB och även första veckan hemma med en ny liten människa.

Likes

Comments

Lite försenat inlägg men här kommer de iallafall. För ett tag sedan, närmare bestämt i graviditetsvecka 37 (4veckor sedan), fick ja min efterlängtade babyshower som min bästa vän Becka fixade. Blev så glad att få träffa alla vännerna igen, kunna umgås å snacka lite skit nu innan vår lilla kommer till världen. Vi åt god mat, lekte lekar där vi tjöt av skratt vissa gånger och hade paketöppning. En riktigt bra dag helt enkelt som jag saknar massor, kunde lätt haft flera babyshower till en och samma unge haha.

Likes

Comments

Sitter hemma hos mamma just nu och tar de lugnt, ikväll väntas de pulled pork till mat och även något gott till efterrätt. Förövrig har de varit en lugn dag, inte gjort så jätte mycket mer än att städa lite där hemma och hämtat mitt paket som ni såg tidigare samt pratat med en saknad vän som ligger hemma med lunginflammation och bihåleinflammation, stackarn. 5dagar över tiden har ja gått idag och de är så sjukt segt.. Dagarna blir bara längre och längre men har ställt in mig på igångsättning 1maj så jag har något mål att gå efter sen får de självklart gärna komma tidigare. Känns ju som om magen ska spricka snart om han inte bestämmer sig för att titta ut.

Likes

Comments

Idag fick jag äntligen hem denna söta lilla bok att fylla i om vår prins i magen. Kan verkligen rekommendera denna produkt, så himla mysigt sätt att spara minnena på! Den innehåller allt från tankar under graviditeten, födelsen, första året och julen osv. De finns plats att sätta in foton samt att skriva tankar om hur allt känns som nybliven förälder som barnet sedan kan spara. Själv hade jag tyckt de vore jättemysigt om mina föräldrar gjort en sådan bok om mig men tyvärr så gjorde dom inte det, därför får ja nu göra de med vår gosse som förhoppningsvis vill titta ut snart.

Lägger en länk här nedanför bilderna till hemsidan där jag köpt boken, som sagt en stor rekommendation till er som väntar eller har små barn!

Likes

Comments

Många vänner frågar mig angående för och nackdelar med graviditeten så här kommer en liten lista med både gott och ont.

♡ man är otroligt nära sitt barn och känner verkligen att man hör ihop

- bristningar, vilket egentligen inte är något att skämmas över, vissa älskar sina andra hatar dem, jag har haft turen att bara få på rumpa och lår samt en vid naveln då jag hade navelpiercing innan.

♡ att få se sin lilla på ultraljud, så himla mysigt och de väcker så mycket känslor!

- väntan, ingen gillar väl att vänta liksom. Detta kan ju även vara något positivt då man får tid att förbereda sig för ett helt nytt liv. Men man vill ju självklart se sitt lilla mirakel nu direkt!

♡ man kan äta vad man vill och hur mycket man vill, för man är ju faktiskt gravid

- alla gånger man varit så fruktansvärt orolig att något ska vara fel därinne, så hemsk känsla!

♡ alla sparkar och rörelser, kan ligga i evigheter och bara kolla på magen som rör sig upp och ner. Så himla mysigt!

- gravidmagen, visst den kan va mysig också men framför allt är den ivägen. Man sover dåligt då man aldrig ligger bekvämt, man blir då sjukt osmidig och man ser endast magen om man tittar ner.

♡ gravidfiguren är så himla vacker tycker jag, (iallafall med kläder på eller om man inte ser alla bristningar) och man kan få så himla fina bilder!

- man har typ ingen ork att göra någonting annat än att ligga i soffan vissa dagar för man känner dig så matt i kroppen.

Likes

Comments

För ett tag sedan var vi i Växjö och gjorde en gravidfotografering på M-studio. Som jag längtade efter denna fotografering men var samtidigt så rädd att vår prins skulle titta ut tidigare då jag hade mycket känningar, men nu har vi ju till och med gått över tiden så de var ju inget att oroa sig för. Blev supernöjd med bilderna verkligen!

Likes

Comments

Jahaja då var de redan 17april och fortfarande ingen bebis här hemma. Lilleman trivs alldeles för bra där inne i mammas mage och idag har vi gått över 3dagar men känns snarare som typ tre veckor.. Dagarna går ju verkligen såå långsamt nu när man gått över tiden och min barnmorska har sagt att ja inte får göra något annat än att vila för att ja har så högt blodtryck, vilket gör dagarna så sega. Jag håller dock på att städa och röja här hemma ändå för vill hon att jag ska va helt stilla så får dom lägga in mig har ja sagt haha. Inte kan ja ju ligga i soffan och dega hela dagen, nää de funkar inte så.

Likes

Comments

Har funderat en hel del över förlossningen som närmar sig, alla saker man är orolig för, hur det kommer vara och om de gör ont osv. Det är ju en helt ny upplevelse, något man inte gjort tidigare och därför tillkommer ju massvis av frågor. Ont förstår jag ju självklart att det gör trots att kvinnokroppen lite klyschigt sagt är gjord för att föda barn.

I början var jag nog mest rädd för epiduralen (ryggbedövning för er som inte vet) då jag hatar sprutor och det är ett kirurgiskt ingrepp där slangen sedan ska sitta kvar i ryggen under hela förlossningen. Inte nog med det, så måste man då även ja en nål i handen eller armen med dropp, yeay typ. Detta är dock något jag kommit över lite halvt då många säger att den gett mycket positiv effekt och att man inte tänkt på själva sprutan där och då, utan bara vill att smärtan ska sluta.

En annan rädsla jag haft och fortfarande har är att bli spräckt, vilket tydligen nästan alla förstföderskor blir enligt min barnmorska, och de gjorde ju inte de hela bättre. Något annat jag fasar för är (varning för skratt attack) att skita på mig. Japp du läste rätt. 90% av alla kvinnor skiter ner sig under förlossningen när man krystar, och barnmorskan försöker intala mig att det är helt normalt, inget jag behöver fundera över. Tankarna flyger ju ändå omkring, jag menar tänk om man inte krystar fullt ut för att man är rädd att skita ner sig. Men jag får väl helt enkelt komma över det och inse att de är vana att förlösa barn och allt som hör därtill.

Nu tänkte jag avrunda detta inlägg innan allt går överstyr. Ha en bra dag kära ni så ska jag ut i de fina vårvädret och promenera.

Likes

Comments

Nouw Magazine