Header

Här har ni alla mina sista bilder från Australien.

Efter jag senast skrev, för en månad sedan, så åkte jag till Magnetix Island och sedan från där upp till Cairns. Min sista busstur så satt jag bredvid en svensk kille som jag stött in på en hel del senaste veckorna och vi hamnade i ett sådant där riktigt riktigt deep talk. Kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt fint. Väl i Cairns gjorde jag en hel hög med aktiviteter. Jag åkte på djungeltur, som var så jävla kul. Väntade på bussen på morgonen och helt plötsligt så dök Cami upp! En kanadensisk brud från min Whitsundays tour, vi hade väldigt kul och bildcred till henne för vissa av bilderna! Vår tourguide var halvt galen, väldigt australiensk och väldigt rolig. Från the taberlands till Cairns så hade vi allsång hela vägen, inklusive stod upp i bussen och gjorde Macarena-dansen. Efter ett par händelserika dagar i Cairns så sade jag hejdå till min East Coast tripp och åkte ner till Gold Coast. Hade en movilanteckning där det stod så här;

"
Fladdermöss=hemma, borta för länge, nervös

Att ha förfest med människor jag träffar för första gången vid samma tillfälle. Alla britter och alla sjunger stolt med till 'she played the fiddle in an Irish band but she fell in love with an English man". Det är ändå något med engelsmän och hur stolta de är över sitt land, sin accent och hur de kan dricka enorma mängder alkohol. Det är något med britter och sättet de festar på. Man blir liksom lite gladare varje gång man möter någon med en Engelsk accent. Och Kanadensare, känner verkligen samma sak med kanadensare! Alltid goa och underbara.

Just nu har jag först suttit på en buss och nu på lightrailen och ser hur Gold Coast susar förbi. Blir så nostalgisk. Burleigh Heads där jag hade min livs bästa Tinder dejt, shoppingcentrumet där jag var så bakis, baren där vi hängde med rika människor hela förra Magic Millions, hur vi plankade en hel sträcka, stranden där jag var för första gången med mamma, Affe och Göran. Finaste Gold Coast, jag är glad att jag är tillbaka."

Väl på Gold Coast så jobbade jag ca konstant. Var vaken vid klockan 4 varje morgon och kom hem vid 5 eller 6. Delade rum vid Lois och oj så jag saknar det. Vi bodde i Steves lägenhet tillsammans med Steve, Bo, Trev och Sam. Jag jobbade med Trev nere i Sydney och var så jäkla kul att jobba med honom igen. Vi hade 41 ett åringar att sälja så vi jobbade i två olika team och jag kan ju helt klart säga att jag hade bästa teamet. Vi hade väldigt kul och allting väldigt organiserat, som en klient också påpekade så var vi helt klart the A-team. Efter veckan var över så var det dags att säga hejdå till Steve och det är det jobbigaste jag gjort på hela resan. Jobbigare än något annat jag gjort. Vi kramads mitt utanför sales ringen, bland alla människor och jag kunde inte sluta gråta. Grät sedan halva vägen tillbaka till Glenlogan Park bara för att börja gråta igen när Lois lämnade av mig hemma hos Meika. Meika skjutsade mig till flygplatsen dagen efter och självklart så stod vi och grät när hon lämnade av mig. Väl inne och i kön för att droppa av bagaget så skickar Steve ett så jäkla fint sms så börjar gråts igen. Tror ni jag grät när flygplanet taxerade ut och startade för att lämna Queensland? Yup, det gjorde jag. Och när Steve's fru senare samma kväll skickar ett så väldans fint sms. Gick liksom från att ha sagt hundra hejdås utan att gråta till att gråta typ konstant. Men blir så när det känns som om man lämnar familj och hem. Queensland och Glenlogan Park är helt klart vad som är hemma för mig i Australien.

Melbourne var dock inte allt för illa. God mat, mötte upp Donna (en av mina arbetskompisar) en kväll, hade en väldans bra tur längs Great Ocean Road och gick väldigt många kilometer runt i staden varje dag.

Just nu har jag varit på Bali i mer än en vecka, får se om jag slänger upp ett inlägg senare med bilder härifrån men kan inte lova något. Imorgon så åker jag hem och det känns ändå helt okej. Vi hörs kanske sen och om inte så tack för att ni följt mig och läst de senaste 22 månaderna ❤️ Vi ses snart!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Bara för att bekräfta era tankar om alla bilder, ja. Jag har fasen hittat paradiset på jorden. Whitehaven beach var som något från en annan värld, eller som en tavla eller ett perfekt photoshoppat vykort. Helt amazing.

Så ja, som ni kan se från bilderna så har jag varit ute på segeltur och sett helt amazing platser. Vi var ca 25 personer som trängdes på en segelbåt i tre dagar, det gick ändå överförväntan bra! Jag åt konstant åksjukepiller så var liksom halvdrogad och jättetrött konstant men blev ju inte sjösjuk i alla fall och är väl det som räknas! Bo på en båt är dock inget jag riktigt känner att jag vill göra igen dock. En är ju konstant klibbig och även om alla nog luktar lika illa så känner man sig ju vidrig. Att komma av båten och få duscha var en helt fantastisk känsla! Men hur som helst, första dagen åkte vi till Whitehaven beach som är den finaste stranden jag någonsin sett. Sanden där är tydligen till 98% silica och det är det renaste som finns i naturlig form. Då Whitsundays är nationalpark så är man inte tillåten att ta med något från öarna men trots det fick NASA tillåtelse att ta med några ton sand hem. Varför? Jo, för att göra hög kvalité glas till Hubbeteleskopet! Ganska häftigt ändå.

Resten av de två dagarna så snorklade vi. Dag två så ösregnade det nästan hela dagen men det var maaaaassvis av fiskar ute så det var ju ett plus. Var liksom att man var inne i sin lilla vackra drömvärld med fiskar och koraller för att sedan titta upp och känna regnet mot sitt ansikte. Dag tre var det sol igen på och vi såg/simmade med en MASSIV sköldpadda. Hade inte en aning att de kunde vara så stora!!

Just nu är jag ute på Magnetic Island med sviktande täckning och med en jäkla vätskebrist sen båten. Det är något så fruktansvärt varmt och fuktigt också så kämpar just nu. Har mått bättre om vi säger så. Känner också mest VART TOG TIDEN VÄGEN??? Om en vecka är jag liksom nere på Gold Coast och jobbar igen. Nog för att jag visste att tiden skulle gå fort men så här fort... Fyra veckor på East Coast känns ju nu som absolut ingenting. Dessutom är ju planen att flyga hem om typ en månad och jag har inga flyg bokade ännu, så ja. Det går väl inte sådär jättebra för mig. Så fort jag tar mig tillbaka till bra täckning och wifi så har jag ju lite saker to sort out. Men tills dess, ha det bra kompisar!!

Likes

Comments

HEJ! Jag hoppas att ert liv är mer produktivt än mitt. Klockan är just nu kvart i elva och jag ligger i sängen och bloggar, obviously, efter sen frukost (Banan och jordnötssmörsmackor plus en vit nektarin). Jag befinner mig just nu i Airlie Beach, kom fram 7:30 am igår morse efter en trevlig liten nattbuss. Agnes Water/1770 var fint! Blev två lata dagar och mycket strandhäng då det är sista stället man kan bada i havet på. Åker man mer norrut så finns det både stingers och krokodiler, yay. Då jag är A. lat och B. snål så tog jag mig faktiskt inte upp till 1770 som fått sitt namn efter att det var här James Cock först steg i land år 1770. Menmen, Agnes var rätt bra det med! Mötte även upp Koen en natt, alltid trevligt att prata med människor man träffat förut liksom.

Men hur som helst, Airlie Beach is where it's at right now! Efter att jag hade lämnat av min väska på hostelet i bagagerummet så känner jag att någon stirrar på mig, vänder mig om och där sitter en kanadensisk brud från min Fraser Island grupp! Så himla trevligt. Går sedan ned för gatan och möter tre britter från Fraser, går in på ett annat hostel och möter en till britt från Fraser, sitter i lobbyn och pratar med Fia när Fraser-killen från Brasilien kommer in, vi går till lagunen och vem tror ni inte att vi stöter på där? Jo, en tysk från vår Fraser grupp. Så, som ni hör är ca halva min Fraser grupp här vilket är väldigt fint. Vi gick ut igår och hade det så himla kul, det var en genuint kul kväll liksom.

Idag så är dock alla Fraser människor ute och så jag är seglar är ensam igen *ledsen smiley*. Just kidding, har faktiskt vad som verkar som ganska awesome roommates så lär ha någon att hänga med ikväll ändå. Yay! Och det bra med att vi alla reser åt samma håll är att Alex och Moike (Mike men han är från Burninggum (Birmingham) så han kan inte uttala sitt egna namn ordentligt) bara är en natt före mig så kommer stöta på dem både på Magnetic Island och i Cairns. Dem är båda legender så det kommer bli sweeeeet as bro!

Nu ska jag lägga mig någonstans och läsa i bikini fast det både är molnigt, soligt och regnar i 10 sekunders perioder. Lever ett hårt liv vet ni. Puuuuuuss

Likes

Comments

Sista bilden är min vy precis just nu. Ligger i en hängmatta och lyssnar på några väldans högljudda papegojliknande fåglar. Är en hel hög av dem och nog för att jag kan förstå att det är kul att kommunicera med varandra så börjar detta gå lite överstyr. Om ca en timme så bär det av ytterliggare lite norrut men just nu så vill jag mest sova middag. Och juste, lyckades tappa bort plånboken igår. Som tur är har jag fortfarande passet och mitt svenska bankkort men ID-kort, bankkort, 20 dollar och svenska körkortet är borta. Usch, blir så irriterad menmen. Ska jag vara ärlig är jag förvånad över att det inte hänt tidigare, är normalt sett väldigt duktig på att tappa bort saker!

Men hur som helst, idag så vill jag prata om sand. Hur sand tar sig in och fastnat absolut överallt. Och hur mycket sand det faktiskt finns på världens största sandö. Som ni kanske vet så har jag i tre dagar varit på Fraser Island, helt fantastiskt ställe! Vi gjorde en tag-along-tour vilket innebär att vi inte satt i en buss utan istället hade fyra bilar och alla över 21 fick köra. Så kul sätt att resa! Utom när man hamnade i en bil med bara tyskar som lyssnade på tysk 90 tals musik dvs. Vi var en grupp på ca 30 personer och verkligen från alla stigar i livet. En hel hög med tyskar, en större hög med britter, många swiss-germans, någon kanadensare, två holländare, en tjej från Österrike, en från Amerika, en från Chile och en från Finland. En kille från Brasilien och så jag då. Vi hade lyckliga par, en kille som var otrogen mot sin snygga flickvän hemma i England, någon som hoppat av skolan, någon som pluggat jurist/advokat och jobbade på ett riktigt topp jobb i London, någon som inte trivdes på sitt jobb, många som pluggade engelska, ett medelålders brittiskt par, någon som pluggat i massvis av år men som beslutat sig för att starta hunddagis istället. Alla var vi olika men alla älskar vi att resa och upptäcka nya platser. Jag har tänkt på det, hur skönt det är att resa i grupp. Hur vi alla människor hela tiden behöver ett sammanhang. Hur vi verkligen inte tycker om att vara ensamma.

Så hur som helst, Fraser var helt fantastiskt. Lake McKenzie är den finaste sjö jag någonsin badat i. Var för övrigt så himla konstigt att bada i färskvatten igen? Har vant mig med saltvatten och den flytförmåga det ger! Dag två så besteg vi en kulle, Indian Heads, flöt runt i en väldigt ström å och tittade på ett vrak. Dag tre så gick vi på en promenad till en annan sjö och jag lämnade min telefon i Koen's förvar. När jag sedan fick tillbaka telefonen så hittade jag ca 15 selfies på Koen, Elly och Dan. För övrigt de tre personer jag hängde mest med. Vi korsade en liten öken innan vi gled ner för en sanddyna till sjön. Sjön i sig var full med småfiskar och det var verkligen som att vara på fiskspa! Självklart förtärdes en hel del alkohol på kvällarna, kan tillägga att jag var en av få nyktra, och vi hade X antal personer som somnade på stranden. Inte det bästa kanske med tanke på antalet Dingos på Fraser Island. Bästa historien är dock killen som gick in på någon annans rum, duschade i en timme, stal ett par flip-flops och sedan kom till frukosten dagen efter i samma flip-flops. Tyskorna han hade varit inne hos var inte imponerade om vi säger så. Resten av oss tyckte han var en absolut legend! Älskar britter och deras humor.

Nackdelen med att ha varit i ett sammanhang, i en grupp, är att det blir väldigt påtagligt hur ensam man är efteråt. Just nu känns det faktiskt lite ensamt. Menmen, inte många veckor kvar av resande nu så jag ska försöka se till att jag njuter varje sekund. Nästa stopp är 1770 och det blir förhoppnings ytterligare några dagar av återhämtning! Ta hand om er så hörs vi, xxx

Likes

Comments

Byron Bay var som sagt helt fantastiskt. Det var nästan så jag önskar jag kunde stanna längre när jag hoppade på bussen imorse. Väldigt mycket sol, vågor, surf, smashed avo on toast, surfbutiker, små udda butiker som säljer udda saker, lukt av gräs, killar med långt solblekt hår, ekologiskt kaffe och acaibowls. Älskar verkligen Australiens surfkultur och den avslappnade stämning. Speaking of surf, slutade med att jag tog två surflektioner för det är ju så satans kul?? Är verkligen inte duktig men det gör inte alla så mycket. Tror detta är det enda aktiviteten jag älskar att göra även fast jag suger. Har ju hur som helst fått lite perspektiv på när jag slänger upp er icke-hästvana på hästryggen och sedan skrattar. Är även kul hur olika perspektiv man har på saker och ting. En av surfinstruktörerna var väldigt imponerad av mig för att jag höll på med hästar och sa själv att han aldrig skulle gå nära en häst för att de är så stora och så mycket kraft. Jag bah well, what about the waves you are surfing...... Näej, har en jäkla massa respekt för havet alltså!

Just nu sitter jag på en buss upp till Noosa där jag ska vara i två nätter innan det bär av ut till Fraser Island. Håll snälla tummarna för att vädret ska bli bättre! Just nu ser det inte jättelovande ut.. Massor av kramar!

Likes

Comments

God morgon/God kväll hörni! Jag hänger just nu i Byron Bay och har det helt fantastiskt. Har sand precis överallt och är konstigt halvklibbig från saltvatten men oj vad semester moodet är ON. Byron Bay är en liten stad med väldigt chill och hippie/surf vibe. Stranden är helt amaze.

Igår var jag ute och paddlade kayak för att se delfiner, vi såg inga delfiner tyvärr men massvis av sköldpaddor. Jag lyckades även bli bränd av två maneter, min tour guide som jag delade kayak med var väldigt imponerad av mig. Han hade tydligen haft vuxna män gråtandes pga blue bottles eller portugisisk örlogsmanet som den heter på svenska. Dock om ni googlar så ska ni veta att vi inte snackar 50 meters trådar och 30 centimeter kropp. Mer kanske en halvmeter meter trådar och typ 10 centimeters kropp. Jag vet inte om det är mitt jobb som gjort mig ganska så smärttålig eller om det är maneterna här inte är lika kraftiga som i övriga världen för någon extrem smärta var det inte.

Men hur som helst, gick upp och kollade på soluppgången imorse så har precis halvsovit en timme till. Nu ska jag dock ta tag i denna dag och promenera till stranden innan det är dags för en surflektion! Ha en fin dag xx

Likes

Comments

Idag så råkade jag gå på en mils promenad/springtur i Sydney och på den tiden hann jag tänka väldigt mycket. Jag vet om att jag har sagt detta förut men jag är helt ärligt rädd för att komma hem, rädd för att vara på samma plats i flera år, rädd för att bygga upp ett liv och rädd för att förbindelse och åtagande. Jag längtar efter det, det gör jag verkligen men samtidigt så känns det så väldigt stort och oöverkomligt. Jag har förändrats, något inom mig har förändrats de två senaste åren och jag är rädd att jag inte kan bli som vanligt igen. Sättet jag numera känner mig nästan hemma precis överallt, att jag säger hejdå fort och utan känslor, att jag är så självsäker och så bräcklig på samma gång. Jag vet hur livet fungerar här i Australien. Jag vet vilket språk och vilka fraser som fungerar, jag vet vilken öl jag tycker om (Great Northern), vilka rugby lag jag borde heja på, vilka hingstar som är bäst i galoppvärlden, hur man startar en konversation med någon på ett hostel, vad för juice jag gillar bäst på Boost, vilket bröd jag tycker om, och jordnötssmör med för den delen. Jag har verkligen mitt liv här i Australien och när jag kommer hem till Sverige så kommer jag behöva lära om mig. Återupptäcka mitt egna land och min egna hemstad. Försöka hantera den omvända kulturkrocken som kommer att ske. Försöka att inte använda engelska ord i varenda mening. Det känns stort. Det känns läskigt.

Jag har idag bokat hela min resa upp för östkusten, det sved rejält på bankkontot men känns samtidigt skönt. Det enda jag behöver betala för nu är mat och alkohol. Och jag vet vad jag gör fram till den tjugoandra mars. Mycket ska hinnas med och jag ser redan framemot alla vänner jag kommer träffa längs vägen.

Likes

Comments

...hoppat från ett flygplan
...gått 20 kilometer i ett otroligt landskap. Var helt fantastiskt.
...haft en liten squad med en 26 årig britt och en 26 årig tysk.
... återförenats med min hästfamilj i Cambridge och Hannah
...släpat med Hannah upp på diverse berg
...ridit massvis
...haft tre askul kvällar i Auckland
...provat vin
...suttit i en bil från Brisbane till Sydney (ca 12 timmar)
...borstat och paraderat ett åringar
...fått sex blåmärken från samma häst, lyckligtvis så säljs han ikväll mohahahaha.
...nästan blivit lite kär i Sydney

Likes

Comments

Ni vet när man varit borta så länge hemifrån så man inte ens vet vad hem är? Att komma till Wellington i söndags var att komma hem på så många sätt. Jag gick runt i blåsten och det vågräta regnet med ett leende på läpparna, det var nämligen hemma. Regn och blåst är vad jag främst upplevde under mina vinterdagar i Wellington. Idag så är det regn igen och jag försöker skriva klart mitt CV och personliga brev.

Som ni ser har det ju dock inte bara varit regn, igår så var det strålande sol och jag hängde med Sabina. Älskar henne, var verkligen precis som ingen tid alls hade gått sedan vi senast såg och det var så himla fint. Precis som det ska vara helt enkelt! Träffade även två dalkullor i söndags för middag vilket var mycket trevligt! Första gången jag riktigt hängde med svenskar sen augusti.

Imorgon så lämnar jag Wellington och åker vidare upp mot Taupo och om jag ska vara helt ärlig så känns det ganska knasigt. Jag vet liksom inte när och om jag kommer tillbaka. Menmen, Taupo, Hannah och hästar väntar på mig så det ska nog gå bra! Ledsen för lite knasigt blogginlägg, är lite frånvarande och inte riktigt på bästa humör för att blogga men tänkte ändå att jag skulle ge er en liten update! Puss och kraaam

Likes

Comments

Så var det dags igen. Jobbigaste delen av att resa, att packa ihop sitt liv och säga hejdå. Nu är det fjärde gången jag har flyttat till ett nytt ställe, packat upp, byggt mig ett liv, hittat vänner som känns som familj, packat ner igen, sagt hejdå och lämnat. Det är alltid så väldans speciellt och jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig vid det. Det som är tur just nu är att jag kommer komma tillbaka och jobba sales vid två tillfällen så kommer se de flesta ur teamet igen vilket gör det så mycket lättare att lämna!

Men vilken resa de senaste fem månaderna har varit! Som min chef sa 'We've come a long way since I first picked you up from the airport' och om vi har! Är jag ens samma människa som jag var för fem månader sen? Jag har lärt mig nya saker varje dag och det är jag evigt tacksam för. Jag har gjort saker som utmanat mig, saker som jag trott att jag inte klarar av. Jag har jobbat 12 timmars dagar och svettats konstant. Jag har nog haft fler blåmärken under dessa fem månader än vad jag vanligtvis har på fem år. Det har bokstavligen talat varit blod, svett och tårar. Men också tårar från skratt för oj vilket team vi har. Min chef hade rätt om en sak när han plockade upp mig, alla här är som en liten familj och det är det som gör jobbet uthärdligt. Jag har definitivt fått mersmak på hästjobb ändå, det är tufft men även otroligt givande. Så tack Glenlogan Park för allt, vi ses nog igen!

Så vart bär det av nu undrar ni? Jo, först och främst så ska jag packa (Nej, jag har inte packat än) och sedan ska jag ha brunch med Meika och säga hejdå till henne, vilket jag inte ser framemot. Lois kör mig in till flygplatsen ikväll och imorgon går flyget till Wellington!! Ett väldigt blåsigt och regnigt Wellington men ändå ett Wellington. Spenderar två veckor på Nya Zeeland innan jag flyger tillbaka till Brissy för lite *hemliga* planer för en vecka. Sedan är planen att resa upp östkusten, jobba sales, flyga ner till Victoria, kanske till Bali, och sedan hem. Och nej, jag har fortfarande inte bokat flyg hem men ja, jag kommer hem innan påsk.

Puss och kram och ta hand om er!!

Likes

Comments