View tracker

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 318 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag vet att jag är jätte dålig och att jag även ogillar att skriva smöriga och känslosamma inlägg men idag tycker jag det är en ganska speciell dag så ikväll tänkte jag göra ett undantag. Jag har jätte svårt att prata om hur jag känner så därför tänkte jag att det kanske skulle vara enklare att skriva ner hur jag känner istället.

Idag är den den tjugoförsta December, ett år sedan jag skakade hand och lärde känna min pojke. Vid den här tiden för ett år sedan trodde jag verkligen inte att du skulle komma in och bli en sådan stor del i mitt liv. På utsidan kanske jag såg ut som vilken glad tjej som helst, men i verkligheten var jag då både rädd och förvirrad.  Jag tror verkligen inte att du vet hur mycket du har gjort för mig, det här kan kanske låta ganska klyschigt men innan jag träffade dig tror jag faktiskt inte jag visste vad kärlek var. För mig var det var bara ett ord som man gjorde böcker och filmer om,  det fanns ingenting som hette riktig kärlek, och det är först nu som jag inser att det  kan ha vart  därför det tog sådan tid innan jag  vågade släppte in dig i mitt liv. Du var först tvungen att övertyga mig om att riktig kärlek verkligen fanns. 

Jag kan skryta om att jag inte är rädd för någe, men i verkligheten är jag livrädd. Jag är livrädd för att visa mig svag . I hela mitt liv har jag blivit nedtryckt och sårad så fort jag försökt öppna mig för någon så med tiden kan man väl säga att jag byggt upp mig en mur med alla kännslor bakom. Det var så illa att jag till och med höll emot för att gråta på min egen pappas begravning. Jag vet inte hur länge jag hade orkat att leva som jag gjorde då.  Men efter att jag träffade dig har du lärt mg att det är okej att gråta, visa kärlek, och till och med rädsla. Det är fortfarande en bra bit kvar men jag jobbar verkligen på att den där jävla muren ska rivas helt . <3 

Likes

Comments

View tracker

Efter att ha slöat lite på datorn fastnade man  i brist på annat tydligen på den här lilla patetiska bloggen igen. Det var ett tag sen senast! Upptäckte då att idag är det tydligen ett helt år sen man registrerade sig och började med det med att skriva om sitt liv. Ganska sjukt egentligen hur mycket som har hänt på ett år. Tillexempel att jag  har flyttat hemifrån vilket jag verkligen inte trodde för ett år sen eller att jag har träffat en underbar person som otroligt konstigt nog orkar stå ut med mig. <3  Det är även först nu för ett år sen jag började leva, ha kul och bete mig som en normal tonåring/ungvuxen, vad det nu är.  Så otroligt många nya vänner man har fått på bara ett år. Människor som jag för ett år sen aldrig trodde jag skulle umgås eller ens prata med. För ett år sen var jag som en död padda, men nu har jag börjat leva och jag hoppas att jag fortsätter göra det.  

Likes

Comments

Känslan av att ha missat någonting måste vara en av det värsta sakerna som finns. Vetskapen om att alla, och då menar jag verkligen ALLA man känner har var ute och haft kul och att att man själv kunnat ha vart med men att man var tvungen att skippa det och gå och lägga sig tidigt en lördag bara för att man var dum och tackat ja till en  grej som man verkligen i nuläget ångrar starkt. Det måste vara en av de värsta sakerna som finns.

Idag trodde att värsta smällen redan hade vart men ack så fel jag hade. Dagen efter är hundra gånger värre. Att läsa hur kul alla hade, att det var bästa kvällen på länge. Allt det gör ju inte riktigt att man känner sig bättre. 

Jag känner mig ganska bitter och sur, men ta mig inte fel nu för jag vet att jag bara har mig själv att skylla. Jag är ju självklart glad för deras skull och att dom hade kul, men det är ju bara det att jag också skulle ha velat vart med. 😒

Likes

Comments

Att misslyckas har alltid varit en stor rädsla för mig, det har liksom alltid varit viktigt att vara förberedd och sen på det lyckas på första försöket. Jag vet att att det är en dum tanke och jag har inte alltid varit sådan utan det har kommit nu på senaset tiden. Man kan väl säga att jag har en sorts prestationsångest över mig själv, en prestationsångest  som verkligen skaver ända ner i ryggmärgen. 

Just nu så borde jag väl som alla alla andra som har samma problem som mig känna mig ganska värdelös. Ligga i sängen storbölande tills kudden var full med både snor, tårar och jag vet fan inte vad. Men ska jag vara ärlig så känner jag ingenting sådant. Så fort jag hörde meningen "Du klarade det inte" blev jag mer känslolös. Det är konstig och jag är själv förvånad, men just i den stunden försvann liksom allting och jag ryckte liksom bara på axlarna och sen var det inget mer med det. Bättre lycka nästa gång liksom!!

Likes

Comments

Jag suger verkligen på det här med att blogga -.-  Jag gör så gått jag kan men tiden och orken räcker liksom inte till. Men nu har jag blivit tvingad till att skriva nått, så nu  ska jag försöka ta mig tid och sitta ner/ligga i min bekväma soffa och skriva nått bra i den här patetiska bloggen. 

Det här är min kompis Matilda och hon luktar bajs!  Vi har känt varandra sen vi var typ sex år. Vi har alltid hängt ihop i vått och torrt och även även fast hon luktar bajs är hon ganska  okej att hänga med. Vi har haft våra roliga men även tråkiga stunder, hon är som en syster för mig. En bajsluktade syster! 

Likes

Comments

Att förlora någon nära är alltid jobbig, spelar ingen roll om det ären släktin, vän, klasskamrat, arbetskollega eller som i mitt fall husdjur!  Det tar på en och det är okej att fälla en tår, Ingen har rätt att döma dig för det! Alla är vi mänskliga och alla har vi någon som vi håller kärt och någon gång måste man tyvärr släppa taget säga farväl. Många människor kanske värkar hårda och iskalla på utsidan, men det är oftast dom som är mest känsliga och sårbara.

Likes

Comments

Jag tycker Valborg är ganska överskattat nu för tiden! När jag var yngre handlade Valborg om att ta upp grillen för första gången på året, sen klockan 21.00 antingen gå ner med familjen eller vännerna och titta på den fantastiska fina brasan och dom vackra raketerna som varje år skjuts upp i himlen och sen klockan 23.00 bara gå hem och sova. Men det var ju på den gamla goda tiden, nu är det helt anorlunda må ni tro. 

Nu är Valborg den dagen då småungar gör sin första alkoholdebut, dagen då dom för första gången dricker sig riktigt dyngraka, dagen då dom förlorar sin värdefulla oskuld till en helt okänd mystisk främling , dagen då dom hamnar i slagsmål bara för att killen dom just förlorat oskulden till visst oturligt nog råkade haft en flickvän, dagen då dom bli av med både nycklar, mobil och pengar och sen så vaknar dom ju självklart upp dagen efter i ett lerigt dike helt blåslagna och fulla av både sitt eget och säkert också andras spyor och urin utan att ha någon som helst aning om vad som hände på just Valborg. 

Likes

Comments

"In 2013, a man bought a house next to his ex-wife just to install a giant middle finger statue for her to see every day. "

Alltså just nu jag dör lite här, så jävla omoget men samtidigt så sjukt kul, hahaha 

Likes

Comments

Medan alla andra är ute och har kul en fin lördagskväll som den här sitta jag helt ensam i mitt sovrum ( och med två råttor så klart som inte är så värst sällskapliga) och tittar igenom gamla skoluppgifter, kan det bli mer deprimerande? Antagligen inte!

Just nu känns allting bara sämst!  Min rygg gör ont, jag är trött (men det är alldeles för tidigt att gå och lägga sig) , jag har tråkigt, det finns ingen att prata med och min spotifylista suger getballe. Det ska bli så skönt att flytta in till stan för då kan jag bara gå ut och ta en promenad när jag har tråkigt. Visst kan jag gå ut nu också, men det finns liksom varken gatubelysning eller någon stans att gå här ute i skogen, men nu när jag tänker efter är väl vad som helst bättre än att sitta här inne och ruttna. 

Likes

Comments