I måndags kom en stor hög med brev och paket till alla oss internatelever. OCH SOOM VI HAR LÄNGTAT. Många är medvetna om att sina familjer har skickat något man glömt eller ett födelsedagskort för dem som fyllt år. Jag vet med mig om att mamma ska ha skickat ett packet med min favorittröja så när alla paket kom sprang jag och Emelie upp i förväntan om att se något blått och mjukt. Men icke där låg ett packet. Dock får jag en bättre överraskning. Överraskningar är alltid dem bästa. I mitt lilla postfack låg två vykort från Stockholm, hur ofta får man vykort från sin hemstad? Dessa var från min älskade gudmor och det värmde så mycket att läsa. Nu sitter dem uppe på väggen, precis som hon bett om. Hon skrev i brevet att jag skulle kunna "tapetsera" en vägg med vykort. Redan nu när det är två stycken känns mitt rum mindre sjukhusaktigt, ÄLSKART! 

Med det sagt, Skicka massor av söta brev så kan ni hamna på min wall of fame


Tack så hemskt mycket för dem fina korten Gunilla, jag ska se till att skriva en massor av brev så fort som möjligt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu har jag bott här i fyra magiska veckor. Självklart trivs jag och vill gärna stanna i åtta månader till (höhö, det ska jag ju) men allt är ju inte som man haft det dem senaste 17 och 1/2 åren. Om det fanns små detaljer man skulle kunna få ta med sig hem hit så är det följande:

  • En renare luft. Luften här är inte lätt. Första och främst i Nairobi eftersom vi är på en höjd och dessutom är inte luften ren. Man saknar ju ändå den där rena luften i Svergie.
  • Värmen man förvänatde sig. Alltså jag ska inte klaga på att det är kallt. Om tre månader lär jag klaga på att det är för varmt trots AC men asså hallå. Vissa dagar går jag runt i dunjacka. Nu har ju jag turen att min älskade gudmor kan sticka och att hon faktiskt stickar en tröja åt mig just nu men att det ska behövas i KENYA?
  • Vänner och familj såklart men det hade ni nog förstått.
  • Min garderob. Hahah alltså jag har ju massor av kläder och jag köper nya meeennn den där speciella blusen i garderoben. Sen är det farligt om man har en syster som är precis lite för liten för kläderna i min garderob men på något vänster lyckas hon alltid kuna ta på sig plaggen. Nu behöver hon liksom inte ens fråga om hon skulle vara i Stockholm. Jag skulle ju inte märka något.
  • Sista är utantvekan bullar. Asså dagen jag landar ska jag fika med massor av gott svenska fikabröd. Frossa på riktigt.


Kram och hej på er.

Tro inte nu att jag klagar för det gör jag inte. Jag lever nästan loppan här nere. Ni ska allt se, snart har jag värmen och ni klagar som varje år på att vintern är för kall trots att den är lika kall som förra året och alla år där innan.

Likes

Comments

Denna helg fick vi testa på något vi inte gjort förr. Nämligen att vi fick förlängd utetid till 22.00. Det låter som väldigt tidigt men för några som har haft till 18.30 i en månad så r det något helt nytt kan jag säga er. Jag har haft en kanon helg. Man skulle kunna säga att jag har haft en lugn helg men med väldigt härliga människor. Ibland känner man sig ju lyckligt lottade att det var just jag tillsammans med just dem här människorna som fick komma in.

På fredagen var det Sagas födelsedag. Detta skulle självklart firas. Vi var ett gäng på 13 tjejer som hoppade in i olika taxis och åkte till en resturang i Karen, ca 25 min med trafik från skolan. Själva resturengen låg vid the Hub, det där shoppingcentret jag nämnt tidigare. Där åt vi super god mat, lite dyrare men sååå värt det. Vi fick även personalen att sjunga "Happy Birthday" till Saga. Därefter rullade vi hem och bara myste. GRATTIS TILL SAGA!!

På lördagen fortsatte firandet av Saga. Vi som bor på internatet gick upp lite tidigare och började göra pannkakor samt en chokladkaka utan recept ​. Pannkakorna blev såå goda och Emelie fick den briljanta idéen att krossa i lite oreos och det blev såå gott, verkligen. Så kom Saga och hon blev så glad. Hon visste inte exakt vad vi skulle göra brtosätt fårn att hon skulle komma till skolan kl 11.00. Det blev hur som helst väldigt gott och lyckat. Emelie och Malin fattas dock eftersom Malin flöjde med Emelie till sjukhuset. Stackarna rasade i trappen i onsdags och går nu runt med gips...

Därefter hoppade vi in i taxi igen och åkte än en gång till The Hub och satte oss på Art hela dagen och bara var. Vi träffade även några av Sgaas kompisar som bor här. Runt 19.00 åkte vi hem, gjorde överkokta pasta pesto och myste resten av kvällen. 

Nu är det så här att jag har ju bestämt mig för att springa 6 km om en månad. Det är nämligen ett lopp fårn Nairobi till Naivasha. Loppet är som en lång stafett var av jag har dem 6 sista km. Vi springer i olika lag men alla är från skolan. Saga berättade att det var en kille från förra året som sa att det var en väldigt kul upplevelse. Men nu får vi inte glömma att Nairobi ligger på högre höjd en allt annat än vad jag har sprungit förr. Och det kommer vara varmt. Summan av kardemumman är ju att jag MÅSTE träna. Dans och activ yoga är bra men inte tillräckligt så nu ska jag börja jogga på onsdagar, ca 7 km. Det är en aktivitet som skolan fixar. så Söndagen bestod av vila och träning

Likes

Comments

Min kompis här nere i Kenya gjorde ett väldigt kul inlägg på sin blogg (http://nouw.com/emelieikenya) där hon bad oss att skriva postivia och negativa saker om att vara här och jag tänkte "varför inte?". Men jag tänker att jag skriver en positiv och en negativ sak.

POSITIV: DET NYA

Jag trivs så så bra med alla nya intryck. Inte för att tala om hur bra jag hade det den första veckan då man liksom tvingade fram snack för att lära känna alla. Jag som älskar att prata pratade ju utan stopp och älskade att träffa nya. Men det är inte bara nya personerman träffar. Det är så så mycket mer än det. Varje utflykt vi gör ser vi, eller får höra något nytt. Är det inte nya lagar (För det finns det väldigt mycket av, ex man får inte bära plastpåsar. Det ger 4 års fängelse.) så är det nya områden, nya djur, nya platser. Jag tror ni förstår :)

NEGATIV: ATT VARA ISOLERAD

Vi har verkligen inte mycket frihet här. Våra älskade boardingvärdar låser ju självklart inte in oss bakom murarna men att komma från Sverige där jag kunde klä mig hur jag ville, hålla hand med kompisar hur mycket jag ville och praktiskt taget vara ut hur länge jag ville så är det en stor kontrast. Nu är det ju faktiskt så att från och med nu i helgen så får vi ju vara ute till kl 22.00 på fredagar och lördagr och åka taxi hem men ni förstår. Det blir jus tora skillnader. MEN sen kan man ju faktiskt vända på det och säga att det också är ett nytt intryck som måste tas in och berarbetas.

Likes

Comments

Helgen har varit något annat än bara hänga vid poolen. Jag tillsammans med min klass skulle sova i tält på en "safari". Jag skulle nog kalla det för ett naturreservat men hur som så skulle vi tälta, sova i sovsäck, laga mat själva, spara på vattnet men framför allt äntligen få se lite djur leva fritt. Och tro nu inte att jag stog brevid en zebra och viska i örat på den. Nej, nej. Dessa djur vill ha sitt lugn och inte en massor av tonåringar springa runt. Närmst kom vi en buffelflock, typ 50 m. Annars var det väl mest gazeller, vårtsvin. Vi hade ju turen att se lite giraffer, zebror och bufflar men inte på nära håll. Och för en som är lite närsynt såg jag mest en soppa av svarta och vita ränder och förväxlade träd och griaffer.

En naturklass är ju oftast klassade som torr och tråkig. Det brukar vara fördommen och sanningen för den delen. Men min klass här är faktiskt, och ja jag säger faktiskt, kanon. Jag trivs jätte bra med dem. Under helgen har vi skrattat en massor, lekt lite lekar så man får veta mer om allihopa samt bjuda lite på sig själv.

Maten var fantastisk. Den gjordes av ingen mindre än bloggaren själv och soooommm jag saknat att laga mat. Vi åt ris med wokade grönsaker och oxfilé till middag och till frukost blev det omedvetet friterade fattiga riddare, eller som jag kallade dem när jag skulle förklara till kenyanska busschaufförer, poor nighters.



På söndagen, dagen efter en halv knöglig sömn skulle vi ut på en hajk på ungefär 7 km. Inräknat på det är alltså mycket klättre upp och klättra ner. Som jag nämnt tidigare så lever ju jag väldigt mycket på mina adrenalinkickar och WOW vilken enrgi jag hade. Jag har ju egentligen aldrig gillat att vandra men det blir ju en helt annan sak om man vandrar med familj och om man vandrar med kompisar och en masai som guide. Genom hela vandringen kände jag mig oerhört sportig och pigg. Troligen tack vare mina friterade poor nighters ;). Vandringen var fantastisk men skönast var ändå när man fick sätta sig på bussen och äntligen få vila lite.

Älskade familj, om ni läser detta så kan jag medela att jag troligen kommer hem med ett kenyansk barn vid årets slut. På vägen hem tillbaka till internatet åkte vi förbi flera fattiga områden. När vi passerade små barn tittade dem på den vitlysande skolbussen och vinkade till oss ihop om att vi skulle vinka tillbaka. Och gjorde man det så fick man världens största leende tillbaka. Mitt hjärta smält varje gång.

Gårdagens tabbe var ju inte så bra heller. Jag började diskutera med våran guide, alltså masaien om hur hans liv var och våran konversation såg ut så här:

-Can I ask you a personal question? säger jag

-Yes, please do. svarar han

-How many kids does a masaifamily usually have?

-More then 10. Svarar han utan att tänka

-MORE THEN 10!! Wow that is a lot, isn't?

-No, it depends on how many wifes you have.

-Hold up, do you have more than one wife, is that really okey? (Och det är här jag tabbar mig eftersom jag på ett sätt egentligen trycker ner hans folkslag genom att ifrågesätta det, *nästa gång var bara tyst isabelle*)

-No, I have one but many have many many more.

-Oh okey, svarar jag lite rosig om kinderna och bad till masaiguden att han inte skulle känna sig förolämpad.

Likes

Comments

Nu har jag bott här i två veckor. Fortfarande nya intryck och nya namn som dyker upp under dagarna. Idag till exempel möttes träffade jag en ny elev under lunchen. Ju längre tid som går destu mer uppfattning får man om personer runt om kring, om lärare och om Nariobi. Som precis på alla skolor finns det alltid lärare man gillar mer och andra man gillar mindre. Jag har nu insett att jag kommer få kriga på en del själv när det gäller fysik och matte. Det är två tunga ämnen i grund och botten men jag har på det lite svårt att förstå genomgångarna vi har på lektionerna.

Senaste helgen var underbar. Har ni inte sett videon så rekommenderar jag stark att ni tar 10 minuter och bara blir avundsjuka för wow så kul jag hade det. Dessutom skrev Antonia, min syster, till mig att hon tydligen är fadder för en elefant på det elephant orphanange vi var på. Nästa helg vankas Hells Gate. Det är en mindre safari men från de som varit där nu i helgen hade blandade åsikter. Jag tänker att mina förväntningar får ligga lågt så kanske det blir bättre väl på plats.

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag kan ju erkänna att jag har varit en av många som har längtat efter rutinerna. idagsläget ångrar jag det starkt. Här på skolan är rutinerna ganska tydliga. Skola från 8.30 till 12.20, lunch 12.20 till 13.00, lektioner från 13.00 till 16.20, aktiviteter 16.30 till 17.30, middag 18.00 till 19.00, läxis 19.00 till 21.00, kvällsfika 21.00 till 21.30, hänga tills man är trött och sen hopp i säng runt 23.00. Nu har ju vi givetvis inte skolan konstant under dessa skoltimmar, mycket håltimmar eller börja senare osv. men det viktiga för mig är att jag då och då får lite omväxling. Sitter jag fast i samma bubbla torkar hjärnan ut och det blir tillslut bara dystert. Så nu väntar vi alla 90 elever på våra Id-kort så vi får börja ta oss runt lite i Nairobi.

Hade t.ex. läxis igår och det gick väl så där. Tur dock att jag ibland kan få sparkar i ryggen som säger mig att jag verkligen måste fokusera. Så som tur var hann jagmed matten och kunde till och med plugga fem tal i förväg. Jag insåg igår när jag skulle gå och lägga mig också att "fy fan va jag kommer behöva plugga iår". Vissa lärare är sämre än andra vilket betyder att jag måste i vissa ämnen studera ganska självmant, en utmaning för året helt enkelt.

På lördag ska vi äntligen gå på våran första "upptäcksresa". Medan ek2, sam2 samt ettorna åker till Hells Gate så ska vi åka till ett elfanthem typ. Har inte riktigt förstått vad vi ska göra men något i den stilen att vi ska titta och hänga lite med elefanter. Då får det bli många bilder och kanske en och en annan video. Det ser jag framemot något enormt!

Likes

Comments

Nu blir det ett inlägg med en massa text men jag tänkte att det vore kul att berätta hur första veckan har varit och hur allmänt känns.

Natten söndag/måndag (20/21) landade jag i ett land utan några förväntningar. Jag hade aldrig satt min fot i Afrika och nu plötsligt skulle jag bo här i 10 månader. Jag hade sagt hejdå till att mina nära och kära, packat tre resväskor och handlat massor av små krimskrams som man vill ha med sig på en flytt.

Igår, måndag den 28 hade jag bott här i en vecka. Hur känns det egentligen kanske ni tänker. Så här känns det.

*Jag kan fortfarande inte förstå att jag ska befinna mig borta från mitt lilla rum med lila fondvägg i Stockholm i 10 månader. Under 10 månader hinner jag fylla 18, troligen tappa mobilen x-antal gånger, köpa en ny garderob av kläder, klippa håret minst en gång i alla fall och framför allt se så mycket att jag knappt kommer ha plats att ta in allt i min lilla ärthjärna.

*Jag har definitivt packat för lite. Detta gör att jag kommer åka hem med övervikt för jag måste köpa mycket nytt. Fler t-shirts, tjocktröjor (*host* Gunilla), byxor, träningskläder. Det finns så mycket i min garderob i Stockholm som jag ångrar så bittert att jag inte tog med.

*Jag trivs verkligen bra. Jag trivs när det blir lite för varmt (tro det eller ej kära syskon).Jag har hittat ett gäng människor som har så fina och goa själar. Jag skrattar varje dag. Den enda stunden jag tänker på er alla i Stockholm är när jag ligger själv i mitt rum precis innan jag somnar. Då lovar jag er att jag saknar er MASSOR.

Som ni förstår har jag det rätt bra där jag befinner mig just nu. Om man får klaga såskulle jag vilja se mer sol och mindre moln. Men det kommer, KRAM

Likes

Comments

Tänkte att skriva kommer jag ju göra en hel del så idag får ni bara titta på lite trevliga bilder. Idag har vi dessutom inte gjort något annat än att hänga vid poolen, åka till YAYA (shopping center) och gjort ett försök i att plugga. Gick väl så där men jag får ligga i imorgon under läxis.

KRAM

Veras försök i att se casual ut när jag diskret ska ta en bild

En lite trevligare pluggmiljö

Lilla tjejgänget på ART i Junction var av deras kaffeshakes är såååå goda

Under gårdagen aktivitetsdag kunde det se ut så här när man körde staffetkubb

Vänstra bilden är precis utanför gaten där vi varje gång vi kliver in blir visiterade av våra underbara vakter. Högra bilden är på vår underbara pool som lär användas flitigt i år

Ett svalkande och behövligt nattbad i poolen efter en svettig basketmatch under stjärntäcket

Dessa två bilder är helt enkelt från idag. Så himla skön dag. Möjligen lite seg men skönt att suga åt sig lite extra d-vitaminer

Likes

Comments