Hej allihopa!

Jag har länge funderat på om jag ska skriva det här inlägget eller inte. Men nu har jag bestämt mig för att göra det. Om jag har en chans att hjälpa någon med detta inlägg så tar jag chansen.

För en tid sen blev jag utsatt för en av dom värsta grejerna en människa kan bli utsatt för.
Mitt liv blev krossat i tusentals små bitar och jag försöker än idag pussla ihop dom bitarna.
Jag önskar att jag kunde säga att jag hanterade detta på ett bra sätt, men det gjorde jag inte. Jag blev deprimerad och såg inte direkt någon mening med livet.
Inget av det som hände var mitt fel, men ändå så kände jag innerst inne att det visst var mitt fel. Jag började tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda för att det inte skulle ha hänt.

Jag hade turen att jag hade världens finaste människor runt mig som hela tiden såg till så att jag inte tänkte att det var mitt fel. De fanns där dag som natt och hjälpte mig så otroligt mycket. Kommer aldrig kunna tacka dem tillräckligt. Dom räddade liksom mitt liv.

Även fast jag var i den mörkaste tiden i mitt liv så lyckades jag le igen.
Idag kan jag komma på mig själv att bara sitta och le för att jag får upp minnen från tider jag mådde bra.
Jag har haft skit dagar, vissa värre än andra. Men det är inte dom dagarna jag kommer att minnas om 10 år. Det är dagarna jag har mått så jävla bra som kommer att finnas kvar i mitt minne tills den dagen jag dör.

Så ni som går igenom svåra tider, kom alltid ihåg att det blir bättre. Det finns alltid en anledning till att fortsätta leva. Ibland kan det bara vara svårt att se det, men jag lovar att det kommer.

Jag är inget offer, jag är en människa precis som alla andra, jag har bara ett jobbigt förflutet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu är det typ ett år sen jag senast skrev något på bloggen och just idag fick jag bara en motivation till att skriva.

Under året som gick har det hänt så otroligt mycket. Jag trodde att 2016 skulle bli ett bra år men oj så fel jag hade.
2016 har gått otroligt mycket upp och ner.

Det bästa på året måste nog ha varit min 18-års dag. Den kvällen är ett minne för livet verkligen, fick fira min födelsedag med mina närmsta vänner och jag kunde inte ha kunnat drömma om en bättre födelsedag. Okej, det vart lite kaos under kvällen men det är sånt man får räkna med ibland haha. Men överlag var kvällen sååå lyckad.

Har även hunnit att bo hemifrån, dock vart det under en kort tid men det var väldigt lärorikt och nu vet jag hur det är att bo utan sina föräldrar.

Under 2016 har jag fått ta mig igenom flertalet bup-möten (barn och ungdomspsykiatrin), vilket har slutat med att jag har fått en adhd-diagnos. Vet inte riktigt hur jag känner över det, känner väl inget speciellt direkt tror jag. Det känns nog bara skönt att äntligen veta.

Har blivit så otroligt krossad under 2016 men också otroligt stärkt, har mått så otroligt dåligt men också så otroligt bra. 2016 har verkligen varit upp och ner varje dag, ingen dag var den andra lik.

Men nu är det ett nytt år och nya saker att se fram emot, jag tar ju faktiskt studenten det här året vilket känns helt j*kla sjukt! Snart står jag där med känslan att jag äntligen har klarat av skolan!




Puss o hej

Likes

Comments

Hej igen, det var ett tag sen!

Jag som hade tänkt att börja bli bättre på att blogga efter nyår, men icke sa nicke. Har kommit så mycket annat emellan så tanken på bloggen har bara helt försvunnit.

Men nu kände jag att jag vill dela med mig av något jag ofta tänker på men sällan uttrycker. Därav kommer rubriken "Se ner på andras problem"

Jag hör ofta folk berätta om sina problem dom har, och som på något sätt hindrar dom. Kan vara litet som stort, men jag är en sån människa som alltid vill folk det bästa, jag sätter oftast andras känslor och problem före mina egna, vilket är på både gott och ont.

Men något som gör mig riktigt irriterad och arg är när någon ser ner på någon annans problem. Nu tänker ni säkert "vad menar hon?" och jag ska försöka förklara så gott jag kan.

Om vi säger såhär, en vän berättar för mig att hon mår dåligt över hennes kropp (det är bara ett exempel som sagt). Då försöker jag hjälpa henne och få henne att tänka på ett annat sätt, jag försöker hjälpa henne att tycka om hennes kropp. Men sen kommer det någon och säger "det finns folk som har det sämre, sluta klaga".

Alltså låt mig bara säga såhär. Oavsett hur litet problemet kan låta i dina öron så kan det vara ett så sjukt stort problem för just den personen. Att säga till personen att det finns andra som har det sämre kommer inte hjälpa personen, det kommer förmodligen bara göra det värre. Ja visst finns det folk som har det sämre, men så kommer det alltid vara. Det kommer alltid finnas någon som har det sämre och alltid någon som har det bättre.

Då tänker säkert någon "men man behöver ju inte ta åt sig så mycket av vad andra säger". Men för någon med till exempel ångest/depression är det så sjukt mycket lättare sagt än gjort. Man tar åt sig mer under den perioden därför behöver man folk som lyfter en och inte trycker ner en.

Istället för att se ner på någons problem, försök att hjälpa dom istället, visa att du finns där. För som sagt så kommer det inte bli bättre för någon att se ner på personens problem.

Kommer förmodligen slänga in ett inlägg senare om andra tankar jag har, känner att det är så skönt att få dela med sig och få ut sina tankar i text.

Puss o hej!

Likes

Comments

Hejsan!

Då var det äntligen ett nytt år. Ser så fram emot 2016, det här året ska bli ett så mycket bättre år än 2015.

2015 har nog varit det värsta året i mitt liv, utan att ens överdriva. Under 2015 har jag fått gå igenom såå mycket skit, mycket som nästan ingen vet om. Jag har fått kämpa mig igenom varje dag under hela 2015. Så jag är så sjukt glad att det året är över. Det här året har jag lovat mig själv att jag ska kämpa för att må bra och bara skita i vad alla andra tycker och tänker om mig. Jag vet själv att det inte kommer att bli speciellt lätt, men jag ska klara det. Under 2015 insåg jag verkligen vilka som är mina äkta vänner, vilka som stannade vid min sida fast jag var på botten. Vilka som hjälpte mig genom all skit som hände mig. Dom är verkligen guld värda, och det är dom jag ska lägga ner min tid och energi på. Dom andra behöver jag inte längre i mitt liv och dom kommer inte vara en del av mitt 2016.

Det känns så skönt att veta att jag klarade mig till ett nytt år, att jag lyckades ta mig igenom allt. För helt ärligt så trodde jag inte att det skulle gå. Men nu är jag här och jag kommer att få all den hjälp jag behöver och jag ska bara må så jävla bra.

Jag firade mitt nyår med mina närmsta vänner så 2015 kunde inte ha slutat bättre. Tyvärr så la jag bara upp bilder från mitt nyår på snapchat och glömde att spara, så tyvärr kan jag inte dela med mig av alla fina fyrverkerier på bloggen.


Jag hoppas att ni alla hade ett grymt nyår och att erat 2016 blir precis som ni har tänkt er.


Puss o hej

Bjuder på dom två bilderna jag har från nyår och lite bilder från 2015 på mina guldklimpar 💓

Likes

Comments

Tänkte passa på att lägga upp lite bilder jag har tagit, vissa är tagna när jag precis lärde mig om kameran och vissa är lite nyare. Så jag är medveten om att vissa inte är sådär jättebra. Men tänkte iallafall dela med mig av dom.

​Puss o hej!

Likes

Comments

Hejsan!

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg så tänkte att det kanske var dax för det nu.
Det jag hade tänkt att skriva om i detta inlägg är just som rubriken lyder, distansförhållande.

Distansförhållande är både det bästa och värsta som finns.
Jag själv har ett distansförhållande med min pojkvän som bor i Göteborg, vilket är ca 30 mil ifrån varandra.
Vi har inte haft ett förhållande så speciellt länge, bara drygt en månad. Men jag ska ändå berätta om mina erfarenheter och tankar om distansförhållande.

Det värsta är nog att man saknar varandra hela tiden, verkligen varje minut av dagen. Men det är nog det som gör kärleken så sjukt stark när man väl träffas igen.
Jag är en väldigt känslig person av mig så jag oroar mig väldigt lätt, till exempel om han inte har svarat i telefonen på flera timmar så får jag lite smått panik, även fast jag vet att han kanske jobbar. Så det kan vara lite jobbigt ibland, men det blir bättre med tiden.

Vårat förhållande är inte perfekt, vi har våra uppgångar och nedgångar men jag vet att vi båda älskar varandra så mycket att vi inte ger upp så lätt.

Jag ska inte ljuga, förut funderade jag många gånger på att ge upp för att allt bara blev för mycket. Vi hade inte träffats på flera månader och vi saknade varandra mer och mer för varje dag. Det kändes bara hopplöst, som att vi inte skulle träffa varandra igen. Men så kom den dagen då vi träffades och det var så j*vla underbart.

På vägen dit satt jag i tåget och skakade för att jag var så lycklig, och när tåget väl var framme så var jag så nära på att börja gråta. Sen såg jag honom stå där och vänta på mig med sina vänner och allt kändes bara så bra.

Men att sedan lämna honom två dagar efter var hemskt. Han följde med mig till tåget och eftersom vi var där bara cirka två minuter innan tåget skulle gå så fick vi säga hejdå på en gång. Vi kysste varandra och sen satt jag på tåget. Sekunden jag hade satt mig ner på min plats så bara vällde tårarna ut, och ännu värre blev det när tåget började rulla hemåt.

Vissa saker som har hänt under senaste tiden har också fått mig att inse hur mycket jag verkligen älskar den här killen. Så att ge upp finns inte med i mina tankar.


Puss o hej

Likes

Comments

Ja då var det dags att skriva första inlägget på denna blogg.

Ja jag heter då Isabelle, som kanske inte var så svårt att gissa med tanke på mitt bloggnamn.
Jag går andra året på barn och fritidsprogrammet på Lindeskolan. Om ni undrar mer om Lindeskolan, barn och fritid, varför jag valde det eller något liknande så kan jag skriva ett inlägg om det.

På mitt individuella val har jag en kurs som heter "Fotografisk bild" där man lär sig om hur kameran fungerar, hur man tar bra foton, hur man använder photoshop osv. Så ni kommer att få se en hel del foton framöver.¨

Jag är en ganska sprallig och oftast glad tjej som älskar mat, djur, mina vänner och min familj. Och min pojkvän såklart.

Nu ska jag fortsätta klura med designen på bloggen så att jag blir helt nöjd.

Puss o hej!

​Bjuder på lite oredigerade foton jag har tagit

Likes

Comments