7 Juli 2016 träffade jag M för allra första gången. Vi hade skrivit på tinder i ca 1 månad. Jag var nyinflyttad och ville hitta folk att umgås med så skaffade då tinder, M var en av många som jag matchade med, jag likeade i princip alla som var nära. Han var 3 km bort. Vi skrev till och från under då juni.

Den 7 juli så vet jag inte vem som tog intiativet att träffas med vi träffades på eftermiddagen, jag som inte hittade här i bollnäs då, gick till ''tåg stationen'' och satt och skrev på snapchat med honom. Han förklarade lite hur jag skulle gå, jag var sjukt nervös. efter en bro jag gått under såg jag honom på avstånd, en stor kille på ca 2 meter, lite som en gigantisk nallebjörn, var mitt första intryck, kände mig som en myra brevid honom. Jag gå och sätter mig på en ''gräs kulle'' vid bron jag gick under, och han kommer och sätter sig på min högra sida,

vi har en stel konversation om skolan och sitter ett bra tag i gräset, någon / några av han arbets kamrater går förbi (tror jag) och jag börja fråga om hans jobb, vi bestämmer oss att gå runt lite.i bollnäs och han vill visa mig runt lite i stan. vi små pratar efter vägen, hinner gå ca 15 minuter innan han säger - nu har vi gått igenom hela bollnäs. DEt blir stelt, han säger att han måste gå hem till sin mamma och gå ut med hennes/ sina hundar. Får en stel kram innan vi säger hejdå..

På kvällen så skrev vi ganska mycket, och bestämde oss för att ses igen, fast denna gång hemma hos honom,

så den 8 juli på kvällen så skriver han en beskriving på hur jag ta på mig till honom, mamma skjusar mig till honom.
Vi är i hans brors dåvarande lägenhet som är under där han bodde med sin mamma. Vi gjorde inte så mycket till en början satt på en varsin sida av soffan och kollade på netflix...

Vet inte hur men senare så börjar vi spela sten, sax & påse med varandra och han börjar driva lite för att typ få upp stämmningen (idk) vi börjar kasta och studsa en fotboll till varandra... (lol) och små pratar. innan mamma smsar att hon väntar på min utanför, då det blir så stelt hejdå moment, han ville så gärna ge mig en kyss men vågade inte. efter många om och men så vågade han och kommer ihåg än idag hela ''momentet''. Jag går ut till en lite halv stressad mamma eftersom jag hade sagt kommer snart i snart 30 min.

Kände något speciellt med honom på vägen hem, små flinade hela tiden, samtidigt som en del av mig bara WTF!!!!!! åt mig. Han är en sånn person jag ALDRIG skulle umgås med, han var en sånn person som jag tidigare hade tagit avståd ifrån för jag hade mina ''åsikter'' , Jag tyckte också han var en lantis, och att jag inte förstod hur man vill bo i lilla lilla bollnäs!

MEn

Jag gav det en chans, mina ''speciella känslor'' tog över vi sågs mer och mer i några veckorstid, kände att han var mer och mer som mig på insidan med utsidan sa bara ''en vuxen tråkig lantis'' medans hans insida var så jaag!

Vi höll på vi 2-3 veckor tills jag råkade ut får en ''olycka'' som slutade med psyk, jag tappade hoppet om allt och alla, speciellt M.

En dag när jag var under behandling skrev jag bara ''Jag gillar inte dig'' till M på snapchat, tog bort alla med honom och kände bara fuck off! Jag var mindre trevlig, gjorde allt för att såra honom, så jag fick mig själv att i princip må sämre.

Jag döljde mina känslor, såg honom på stan jag försökte göra så han blev osynlig för mig. i 2 månader hade vi ingen kontakt.

Jag tänkte på honom varje dag och den dagen jag skrev att jag inte gillar honom var dagen jag mest älskade honom!

Det var tystnad mellan oss tills ca november då jag likeade en bild på hans instagram oh han lade då till mig på snapchat, vi skrev inte ofta, men till och från typ ''hur mår du'' ''vad gör du'' var mest vad vi skrev.

Vi skrev nästan varje dag in i decmeber då jag hade en annan behandligen som gick skit så satt jag typ och skrev av mig på honom.

Vet inte hur men vi bestämde oss för att träffas ( kommer inte ihåg) men gick tydligen inte såbra (hjärnsläpp om allt det)

Hursom helst så skrev vi 29 december dagen inann min födelsedag och vi bestämde oss för att träffas, (hade skrivit skit till honom och vi fick upp kontaktken på instagram direct då)
Vi bestämde oss att åka till gävle för att typ ''fira'' min födelsedag.
På tåget ner till gävle så spelade vi ''finns i sjön'', Under tiden han pratade i telefon så satt jag och typ scannade honom. och mina''speciella känslor'' bara typ hoppade runt inom mig, jag kände bara han, HAN , HAN!!! och satt och undrade varför jag lämnade honom i somras.
Försökte dölja mina känslor som typ attackerade mig....(gick bra iaf)


Hade en underbar dag(!!!!) i gävle. med honom, vi gick på bio,åt sushi och köpte en jävla massa godis. skrattade mycket,
När vi kom hem till bollnäs och han skjusade hem mig på vägen in så kände jag bara '' OMFG jag är så kär!! ''
typ 5 minuter senare så ifrågasatt jag mig själv igen, men jag typ tappade det. Och kärleken typ mördade mig och gjorde min fuckad.
Dagen efter ( 30) min födelsedag så skulle jag träffa en annan kompis, Visste att M skulle på bandy den kvällen så tvingade min kompis att vi skulle också gå dit!

När jag väntar på bussen så kommer M i sin bil och ser mig, han skjusar mig till stationen där jag ska möta min kompis, jag säger att jag ska på bandyn bara för att han ska dit. ( kände mig så creepy).

Jag och min kompis tar bussen till där bandyn är och vi ställer oss på andra sidan av ''planen'' där M står. Typ ''klättrar runt'' på plats av konsigthet. Min kompiss träffar en annan han kände, och under halvtid så har M sett oss och kommer till andra sidan och småpratar med oss, kände mig som en bitch och tänkte om jag inte gör något så tror har inte att jag är förälskade ( knäpp!!)

Efter halv lek gå han tillbaka till sin plats, tvingar med min kompis att gå efter och stå tillsammans med M. Vi står och kollar på bandyn och M och kompis står och är fett intresserad av abndyn jag står och små snegrar på M... när han kollar på mig så flinar jag bara.

När matchen är slut så går vi alla tre sist därifrån. går en lång väg. Kände mig lite som 3dje hjlet när min kompis och M pratar på halva vägen om sport. men men... Det slutar med att vi går hem till M då det var kallt, han skjusar min kompis till bussen och skjusar hem mig. ( har glömt typ allt) men vi bestämmer att vi ska fira år som är dagen efter då.

På nyår kommer M hem till mig inann bingolotto, vi bakar kakor och sedan spelar vi bingolott med min mamma innan vi åker bil upp till bolleberget och typ ''firar'' nyår, akllt och halt så tog vi oss upp dit,
Senare åker vi hem till honom och myser och kramas under täcket och har jötte mysigt och känner bara jaaa, alla mina känslor hade kommit rätt när jag låg i hans famn.

Vi träffades varje dag.. den 2 januari när jag gick ut till bilen så överrsakades jag med blommor och chklad av honom, innan vi åkte hem till han. Vi gjorde inte mycket när vi träffades. typ pratade,skrattade och myste.

Den 4 januari sov jag hos honom för första gången. ( en ganska rolig upplevese) Jag låg innerst mot väggen, när han somnade med ena armen på mitt huvud och andra runt mig på sidan, medans jag ligger på rygg, känner att jag kommer närmare och närmare väggen. men små skrattar åt han när han börjar små snarka... Försöker väcka den djupt sovande lite för mys sjuka M, och vi pratar lite och jag får mer täcke och lite plats, innan han börjar snarka igen. väcker honom åtigen ( fett dryg jag va) Säger åt honom att han får börja snarka när jag somat. Vilket han gjorde. somnade äntligen. vaknade dock typ utan täcke... . . . .

Den 6 januari flyttade han ner till lägenheten där hans brorsa hade bott. Och jag typ flyttade in hos honom några dgar senare (dagen efter).
Allting kändes så rätt där och då,

vi bodde tilsammans sågs hela tiden och var nästan på varandra hela tiden, såg typ ingen annan än honom under 1 månad.

( vet inte om han kommer typ döda mig om jag skriver ut detta men.. tar bort det isf)


Den 9 januari var jag på ungdoms mottagnings för att fixa preventiv medel. (valde spiral) som jag skulle sätta i om 3 veckor.

Den kvällen så var kanske jag och M inte så smarta. Hade nämsligen oskyddat sex... inte bara en gång. men jag känner inget konstigt. mådde normalt i 2-3 veckor tills jag fick graivsympon som ömma bröstm ont i ryggen (som fan), värk i kroppen.
Men alla grav test jag gjorde även på ungdomsmottagningen var negativa. Men endå så kände bara han och jag att det var postivit. Min mens varr senare och senare. Jag var Gravid med det fanns inga synliga elelr ''offetliga bevis'' på det. och en dag så köper jag en eget test, tar det när han jobbar, går runt hemma (hos M) i frustratioon och gör till sist testet som visar båda svar (???) det var negativt när han kom hem, vi båda var lite förkrossad av privata skäl. Men jag kände och visste att jag var gravid.

Den 6 februari åkte jag på semester med min mamma. hade en konsig känsla i magen under flygresan, hade sammandragnings liknade känsla konstant. Dagen efter på morgonen hade jag värdens mens och klumpar som fan!!

Skriver till M och säger att jag troligen fått spontan abort/ missfall men tanke på ''mensens'' konsistens.

Fick sedan reda på att pågrund av medicinerna jag gick på då och all stress och ohäla så stötte min kropp ut den lilla lilla graviditenen som hade bildats.

Panik skriver till M som får lugna mig via snapchat, hela redan var så kaos artad inom mig, ville bara hem till sverige och M. hade alarm på när han skulle hämta oss från tåget och när jag skulle få träffa honom igen.

Den 12 så hämtade han mig och mamma i söderhamn och han står precis där tågvagnen jag var i stannade första jag gör är att krama om honom och kände mig trygg igen.

väl i bollnäs igen så förljde han med upp till mig, innan han ville gå. jag hängde på när han skulle till parkering typ stoppade honom från att gå. vi kramades s¨mycket. Han skulle träffa några vänner och spela bandy men jag var upptagen i att pussa och krama runt på honom. slutade med att han och jag åkte hem till honom och myste, och gav varandra alla hjärtansdags prestener tillvarandra i förväg.
Kände mig så trygg i hans armar och ava tt bara vara med honom ihen. åter igen som bodde jag inne hos honom. Han tog hand om mig så mycket!!

vaknade jag mitt i natten och var hungrig så fixade han mat. ville jag ha något så gjorde han det åt mig. han behandlade mig som en queen. Han stod ut med mig hela tiden

       !

Men våra bråk slutade alltid med att jag freaka ur, glömt att skriva om 22 januari då jag och man bråkade på grund av min depreission som slutade med akuten. Han tog hand om mig även efter det, som var traumatiskt för honom som ringde polis och allt, och hittade mig ute i snö, jagade mig för han ville hjälpa mig. Han fick otrevliga poliser på sig. men ändå när jag skrev från akuten att han skulle komma så var han där inom 10 min.. 

( inte berättade detta för någon! )
Eller den gången jag och han tjafsade om en av mina ''ex'' som slutade med att båda står och skriker på varandra och jag redo att bli påkärd av en last bil. jag förlorade hela mitt tillståd då och gjorde exakt allt han sa. han räddade mitt liv där och då. Han tog med mig in och kramande om mig. med gråten i halsen som han försökte dölja..!


(Vet inte om han inte vill att jag ska skriva detta heller men jaja..)

Men efter 2-3 veckor vi hade återigen haft oskyddat sex några gånger så köpte vi ett gravidtest som visade posetiv, 
det var mycker komplikationer mellan min mamma och honom under tiden. 
Vi både blev såklart glada men min ångest som jag smittade av på honom gjorde så att vi gick upp till hans mamma och berättade för min mamma var inte så posetiv kring det pågrund av missfallet som nyss varit. 

Det gick dagar och vi började tjafsa lite mer pågrund av netagtiviteten från min familjs sida som smittade mig och en kväll så, var jag så kall mot honom och slutade med en litet tjafs i sängen där vi slute ''göra slut''  jag packar alla mina saker och han ska skjusa hem mig ca 3 på natten. i bilen så gråter vi båda mycket, känslorna bara välde över. Han följde mig upp till dörren, jag sätter nyckel i låset och tittar honom i ögonen då brister jag alltså jag gick sönder totalt. Han kommer fram och ger mig en kram gråtades och jag bara står med hans armar runt mig och gråter floder, samma gör han. Efter ett tag säger han kom nu, jag lämnar dörren upplåst halv öppen och tar allt och går med honom ut till bilen, där satt vi två gråtande och bara vara helt tomma men ändå hade massa känslor. slutar med att vi åker hem till honom, somnar kramandes och gråtandes i sängen. 

Dagen efter så  var i båda fett tomma på både ord och känslor. 

Men  i bestämde oss för att släppa det som hänt. 

________________________________________
Jag började må skit jag hade hormorer som plågade mig i kroppen och jag mådde konstant illa och spydde var och varannan dag. jag ville inte visa honom hur jag mådde så höll inne med det mest. slutade med att jag knappt rörde mig. låg bara i sängen sov hela dagarna och känne att jag inte gjorde någon nytta, kändes som han tröttnade på mitt klagande och att jag inte gjorde någonting. En dag så skjusade han hem mig till mamma och allt släppte. Jag började ha mer hormoer och spydde varje dga, slutade med massa sms bråk mellan mig och M snap chat som jag alltid skapade jag satt och kastade skit på honom att det är hans fel att jag är gravid, att jag inte gillar honom länge (åter igen ) att jag aldrig gjort och allt jag vill ta en Paus.  jag fick honom att tro att det var jag som kände så men det egentligen var hormoner som tog över mig i 9 veckor.. 


Vi båda kom senare överens om abort, (jag ville inte), men kände mig ego om han inte ville att jag skulle behålla och jag skulle göra det ändå. 

Vi tog även en ''paus'' typ, som jag ville (hormonerna) dagen efter kom han med mina saker jag hade hos honom. som jag hade sagt åt honom natten innan... Kände då ''vad fan har jag gjort'' när mamam mötte honom och fick mina saker. dom bara stod vid sängen i dagar. rörde dom inte. kännde bara att jag ville skriva tillhonom när han hade åkt, kände även om jag inte hade spytt så hade jag gått ut och bara kramat om honom... men jag gjorde inte det. jag lekte iskall i några dagar.. 
​. fast vi hade kontakt endå och typ (iaf jag) hade koll på vad han gjorde på sociala medier osv. 

det höll inte länge inna jag skrev till honom och frågade om vi skulle ses. 






Likes

Comments

idag är en sån här dag då jag bara vill gråta.

Vill bara ringa till sjukhuset och avboka min abort tid. det känns bara så fel.

men att prata med någon nära mig, som säger att det är det bästa för alla och att jag vet att det är rätt.

får mig bara att tvivla på mig själv. jag vet inte vad som är rätt. men jag har lärt mig att allt händer av en andelending och det är mening att jag är gravid nu och inte blev det i januari, missfallet i januari/februari var mening, för jag blev gravid nu!

Känner om jag gör abort så har jag gått igenom dessa snart 9v, av illamående och värk i brösten och ryggen, utan andelning,

När jag såg ultrajudsbilen på ett litet foster som är i MIN mage så känner jag mig som världens hemskaste människa att tabort den lille med ett bultande hjärta.

att se en ultjaljud bild på någon man aldrig kommer att få träfffa är så hemskt!!

kommer aldrig att förlåta mig själv när aborten är gjord.

Att den lille är i MIN mage och utvecklas hela tiden, en del av mig och den jag älskar utöver allt som hänt.

Så svårt att se små barn med sina föräldrar ute, det ända jag tänker är det där kan vara jag om 9 månader. men kommer inte vara det för jag bryr mig om vad andra tycker är rätt för mig...


I januari vart jag och min pv, så förkrossad av att alla gravtest visade negativt, men ändå att det fanns något som inte mådde bra i mig, som stötte ut den lille, efter mina mediciner och all ångest, det var inte menat att hända just då!

men nu i mars när gravtestet visade posttivit inom 1sec så vart vi båda i chock, det första vi gjorde var att fråga våra familjer om vad och hur vi skulle göra.

att vårat förhållande blev så skaktigt innan gravtestet, vi visste några veckor innan testet att jag var gravid, båda kände det på sig,

men ingen visste.

vi både ville behålla tills vi fick negativt stöd från min familjs sida, och efter all skit pojkvännen fick på sig så började han tveka.

att han sedan sa att jag ska göra abort är det ända rätta och ''vi båda vet det'', det var som att han slog mig i ansiktet 100x gånger,

ingen,

ingen känner hur min kropp utvecklas och hur den i magen utveckas och ingen annan blir så påverkad som JAG.

men vad gör jag? mår illa och spy upp allt jag äter så lillen får närig och utvecklas mer, mina bröst är större än allt mina bhar, är försmå. jag känner allt som händer i min kropp varje dag.

Men vågar inte berätta för någon för det '' ända jävla rätta' enligt dom är att göra abort.


Varför går jag igenom det här då? varför ska jag ta mig igenom detta utan att det lönar sig?!

Vet inte om det är hormorer eller vad det är som spökar men jag ville bara skriva av mig lite.

Likes

Comments