Hej! Detta är min första blogg och mitt första inlägg. Jag heter isabell är fjorton år och har kämpat med min anorexia i ett år nu. Så här kommer min historia.

Allt började förra hösten när jag bestämde att till år 2015 skulle jag gå det några kilon. För att jag har i hela mitt liv känt att folk har kollat på mig för att de har tyckt att jag var ful eller tjock. Så jag ville gå ner för min egen skull och för att jag ville att andra skulle tycka om mig mer. Jag började att träna ett träningspass efter varje måltid jag åt. Jag åt då frukost lunch middag och nåt mellis då och då. Men jag tyckte inte att det gick så snabbt som jag ville att det skulle göra så jag bestämde att jag skulle dra ner på maten också. Jag börja ta bort godis,snacks, mellis och sånt. Så nu var det bara frukost lunch och middag kvar. Efter ett tag tänte jag att det skulle gå ännu snabbare så jag tog bort frukosten för det visste jag att mamma och pappa skulle märka det. Sen slutade jag äta lunch i skolan så då var bara middag kvar. Jag hade så stark ångest över maten då så jag tog bort middagen ock nu var det noll kalorier per dag kanske ett glas vatten om jag kände för det. Jag tog kanske tre tuggor i veckan eller mindre.  Jag blev skickad till bup i början men de kunde inte hjälpa till kring ätstörningen så bra så de skickade en remiss till stockholm centrum för ätstörningar, där jag fick diagnosen anorexia nervosa. Jag tappade ungefär ett kilo i veckan eller mer och gick från 49 kilo till min lägsta vikt 35 kilo. Jag skulle bli akut inlagt på sjukhus om jag inte började äta igen. Mamma sa att det var hennes mardröm att jag skulle bli inlagt så jag kämpade och började äta. Det gick bra den första månaden. Men sen slutade jag äta igen, och gick ner till ungefär 36 kilo. De bestämde sig för att jag hade gått för långt igen så denna gången blev jag inlagd där på heldyngs behandling. När jag kom dit försöka gången blev jag ledsen för att jag tyckte att alla var mycket smalare än jag.

Det var väldigt jobbigt där, nog det jobbigaste jag någonsin varit med om. Jag var inlagd där hela sommarlovet från skolavslutning till två månader fram.

Nu har jag då blivit utskriven och det går sådär. Har väldigt stark ångest varje dag så får lugnande tabletter för det plus min depressions medicin. Jag tänker varje dag att jag vill tillbaka till sjukhuset och inte äta, vara smal och gå ner i vikt. Bli glad varje gång , man ser att man har gått ner. Men ja det var en väldigt kortfattad historia om min anorexi. Hoppas ni kommer tycka om min blogg så hörs vi i nästa inlägg.

Puss!! :)

Likes

Comments