View tracker

I fredags efter jobbet gjorde jag mig i ordning och tog sedan tåget in till Wellington för att möta upp Linnéa, en svensk tjej som jag först träffade i Auckland. Det var så kul att äntligen få babbla av sig på svenska och diskutera allt som hänt sen sist. Vi började med att gå till The Papa Museum, jag kan nog inte besöka det stället för många gånger... Egentligen är jag inte riktigt någon som brukar tycka det är så kul att gå på museum men jag tror vi var där i över två timmar och inte ens då kände vi oss färdiga, så det blir minst ett återbesök till (om inte fler). Men efter två timmar kände vi att det var dags för fika och begav oss ut för att hitta ett mysigt café vilket var lättare sagt än gjort. Eftersom Wellington har flest café i världen per invånare (fler än New York) så tänkte vi att det skulle bli lätt som en plätt men eftersom att klockan redan var halv sex hade de flesta redan stängt vilket vi inte riktigt förväntade oss. Men efter lite googlade och letande hittade vi Clark's café och gud vad svårt det var att välja vilken kaka man skulle ta då allt såg så gott ut. Där pratade vi bort ytterligare en timme innan det var dags för mig att ta tåget tillbaka till Plimmerton.

När jag satt på tåget kände jag verkligen att hit, hit måste jag åka igen när jag blir äldre. För även om jag kommer ha sett mycket när jag åker hem i April så tror jag inte att jag kommer känna mig färdig. För kan man ens bli färdig med en plats som har så otroligt mycket att erbjuda?

//Bild på vår fika, Linnéas äppelkaka & min chokladkaka// Den fina solnedgången som jag inte får nog av// en bild från The Papa och utställningen som handlar om Nya Zeelands inblandning i första världskriget//

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Häromdagen var jag och testade på det berömda fish & chips affären och det var verkligen så gott! Personalen var supertrevlig och maten väldigt god. Om ni har vägarna förbi måste ni verkligen besöka detta stället, annars går ni miste om något. Dessutom så mysigt att köpa med sig och sätta sig på en bänk vid havet. Tyvärr glömde jag ta foto på maten för jag var så ivrig på att testa...

Adress: 2 Beach Road, Plimmerton

Likes

Comments

View tracker

Idag när jag slutat jobba bestämde jag mig för att ta tillvara på dagen och inte bara sitta och läsa (lätt hänt när boken är så bra!). Så jag tog på mig joggingskorna och började gå. Jag kan inte sluta förvånas över hur otroligt fint här är. Folk som mötte mig måste trott att jag var lite galen när jag gick och log som en dåre. För jag är så otroligt glad att jag kom iväg på denna resa, en av de bästa resorna jag någonsin kommer göra antagligen. Jag är så glad att jag bytte det tråkiga och gråa slasket mot sol och en sommar som äntligen kommit. Jag är även så glad att jag har en familj och pojkvän som stöttar mig så otroligt mycket, för utan deras stöd skulle jag nog aldrig klarat det. Speciellt glad är jag för att jag kan ringa och gråta klockan sex på morgonen (svensk tid) hos världens bästa mamma som vet precis vilka ord hon ska säga för att hemlängtan och problemen ska bli mindre. Så anledningen till att jag log som en dåre är alla anledningar ovan och för att idag känns som en riktigt bra dag. Så två blåsiga och härliga timmar senare var jag tillbaka på hostlet och ikväll kommer jag garanterat sova gott.

Likes

Comments

Idag efter jobbet packade jag väskan och begav mig mot tågstationen för en eftermiddag i Wellington. Efter att bara ha varit i Plimmerton i en vecka var det skönt att hitta på något och se lite folk. Älskar att titta på folk när man kommer till större städer för där finns det verkligen alla olika typer av människor. Jag började med att strosa runt och titta i affärer vilket jag tycker är så mysigt. Efter nån timme begav jag mig mot dagens huvudmål och som jag fått massa tips om, nämligen The Little Waffleshop. Det är typ "ett hål i väggen" som serverar nybakta våfflor med en hel meny med olika tillbehör. Även om personalen var otroligt oengagerad var våfflorna supergoda. Definitivt ett tips (om det är fint väder) och det blir garanterat ett återbesök från min sida.

53 Courtenay Pl, Te Aro, Wellington


Likes

Comments

Här är min lilla förälskelse vid havet. Även om Plimmerton bara är en liten småstad som inte verkar vara mycket för världen känner jag mig redan som hemma här. Ni som känner mig vet att havet är något som jag älskar. Och att varje morgon få vakna upp till vågornas brusande och havsutsikt gör redan att dagen kommer bli bra. Dessutom ligger det bara 20 minuter utanför Wellington vilket är perfekt för mig som annars hade blivit rastlös. Dessutom ska det finnas Nya Zeelands bästa Fish n Chips shop här som garanterat ska testas. Enda nackdelen är väl att det är 30 minuter att gå till mataffären och sedan lika långt hem...

Likes

Comments

Oj vad det har blivit lite aktivitet här från min sida den senaste tiden så här kommer en update. Just nu befinner jag mig i Plimmerton där jag kommer bo två månader framåt. Jag jobbar på ett hostel som heter The Moana Lodge och om jag ska vara helt ärlig är det de bästa hostlet på hela resan. Vilket ju är bra eftersom att jag ska vara här så länge. Det är en sådan lättnad att veta var jag ska bo två månader framåt och inte bara veta att jag har två nätter här och sedan är det dags att flytta. Att jag även kan handla mat utan att behöva tänka att jag ska vidare är så skönt. Dessutom är de andra som jobbar på hostlet så härliga och stämningen är på topp. Jag har även fått smeknamnet Ikea, kan man bli stoltare som svensk? Haha, skämt åsido....

Jag tror att det är väldigt nyttigt att resa såhär någon gång i sitt liv. Ensam, med begränsad budget, utan specifik resplan och med ett öppet sinne. Jag har nu varit iväg i ungefär två månader och redan känner jag hur mitt synsätt på saker och ting ändrats. Jag har kanske inte ändrats så mycket som person men jag har insett väldigt mycket vad som är viktigt för mig och jag har även lärt mig att acceptera människors likheter och olikheter. Saker som jag kanske tidigare tyckt varit väldigt viktigt såsom att ha matchande kläder eller att alltid stå upp för och argumentera för det jag tycker är rätt. Här är det inte speciellt viktigt vilken färg det är på tröjan eller att allt matchar. Huvudsaken är att det är hyfsat rent (läs lukt-och fläckfritt) och att jag inte fryser. Jag har även insett att alla diskussioner inte är värda att ta då jag inte kommer kunna få personen att förstå. Exempelvis struntade jag i att berätta för den djupt troende katolska familjen vi bodde hos att min mamma är lesbisk och att jag tycker all kärlek är lika mycket värd. Det hade bara resulterat i en dålig stämning och en tråkig vecka.

Det är en sak som jag har insett hur viktig den är för mig. Familj, vänner och kärleken. Allt annat är ganska materiellt och går att få tag på här (förutom Falu rågrut knäckebröd & en vanlig jäkla osthyvel). Men familjen, vännerna och kärleken är helt omöjlig. Jag har även insett hur otroligt mycket som jag har tagit det för givet tidigare. När man bara kunnat skicka iväg ett sms till bästa vännen och mötas upp för en fika eller att sitta och äta godis i soffan med min underbara syster. För här borta är det omöjligt. Nu är vi vakna ungefär 1/4 av dygnet samtidigt vilket verkligen begränsar kommunikationen...

Men att få se Oskars leende efter en jobbig dag eller att höra mamma babbla på om vilken bok hon håller på att läsa kan få hela mig att spricka upp och orka kämpa vidare.

Så fort någon frågar vad jag saknar mest tvekar jag inte en sekund på svaret. För hur kan de finnas något viktigare i livet än personerna som gör ens dagar och ger livet färg som annars hade varit som en gammal svartvit film?

Likes

Comments

Ojojoj detta blir ett eget inlägg!

Som ni säkert hört har det varit en stor jordbävning här på Nya Zeeland inatt. Jag vaknade några minuter efter tolv inatt av att hela våningssängen skakade och jag trodde nästan den skulle tippa över. Jag har nog aldrig hört fönsterrutorna skallra så mycket tidigare heller! Förvirrad och yrvaken försökte jag fatta vad som hänt då jag först trodde att jag drömde. Men jag var på säkert avstånd 20 minuter utanför Wellington på västkusten så vi påverkades inte speciellt mycket. Men bara känslan av att allt skakar är ganska obehaglig... De utfärdade tsunamivarning på hela östkusten (Wellington också) men vi var säkra på västkusten men kunde se havet dra sig tillbaka rejält (fördel med havsutsikt). Jag kunde såklart inte somna om igen så jag och en tysk kille satt uppe och följde nyheterna och kände efterskalven.

Men har sett massa förödande bilder både från Wellington men framförallt Sydön och Kaikoura. Jag är så tacksam att jag befann mig på ett säkert ställe. Mina tankar går till de två som omkommit och deras familjer, så otroligt tragiskt. När sådant här händer inser man hur bräckligt livet är och vad chanslösa vi är inför naturens krafter.

Likes

Comments

Oj vad jag är glad idag!

Imorse när jag vaknade ösregnade det utanför fönstret och jag ville bara ligga kvar under täcket och somna om. Men det gick ju inte för idag var sista dagen på barristakursen och det betyder att det var provdag. Provet var i två delar, en teoretisk och en praktisk. Ojojoj vad jag var nervös för den praktiska delen. Dessutom var jag näst sist av åtta stycken vilket tog en bra stund.. Det praktiska bestod av att göra fyra olika sorters kaffe, te, smoothie och varm choklad. När läraren stod och provsmakade och tog temperaturen kan jag ju säga att nervositeten nådde sin topp. Men tydligen oroade jag mig i onödan för jag klarade båda proven galant och mitt barristacertifikat är påväg hem till Sverige!

Om ni är i Wellington (eller Nya Zeeland) och är sugna på att gå en barristakurs kan jag verkligen rekommendera denna. Jag gick kursen hos Mojo's coffee på deras kafferosteri och när man är klar får mat ett City & Guilds international Award in Barista (oj vad långt namn..) certifikat. Kursen är över tre dagar och enligt mig är den värd varenda krona! Läraren som jag hade var superbra och vi alla lärde oss massor.

Likes

Comments

I söndags kväll anlände jag till Wellington och började med att gå ungefär en timme (gick vilse) i regn till mitt hostel... För jag hade bokat ett annat hostel än det som Kiwi Experience-bussarna åkte till och busschauffören kunde inte släppa av mig på mitt hostel. Hostlet jag bor på heter The Dwellington och om ni åker till Wellington rekommenderar jag verkligen det! Bra pris, trevlig personal, gratis (!) Wifi, gratis (!) frukost, sköna sängar och bra läge. Allt som man vill ha på ett hostel!

Igår sökte jag jobb här i Wellington, besökte museumet The Papa Museum, fick jobb (!!!) och handlade inför veckan. Jag börjar jobba redan på fredag på ett hostel 20 minuter norr om Wellington i Plimmerton som ligger precis vid havet. Jag kan tala om att jag blev ganska paff när han ringde tillbaka nån timme efter jag sökt det och frågade om jag kunde börja dagen därpå... Så om allt går bra och känns bra kommer jag antagligen stanna där ett tag framöver. Tycker det känns så skönt att snart ha ett ställe som jag vet att jag kommer befinna mig på en längre period.

Anledningen att jag börjar på fredag är att jag går en barristakurs tisdag till torsdag. Så första dagen var idag och det var verkligen så roligt! Det är heldagar och jag känner att eftersom det är så intensivt lär man sig snabbt. Teori blandas med mestadels praktiskt. Dagen har verkligen flugit förbi och det känns verkligen kul lära sig grunderna och lite om kaffe (som den kaffeälskare jag är) och jag tror definitivt jag kommer ha nytta av denna kurs i framtiden. Dessutom provsmakar vi varenda sak vi gör för att vi ska känna den rätta smaken men även hur det inte ska smaka. Den tredje bilden är början av en av mina capuccinos!

Efter kursen promenerade jag i det underbara vädret som Wellington bjöd på idag. Jag älskar verkligen när solen tittar fram! Staden är så mysig och det känns väldigt bra hittills.

Likes

Comments

Oj det har hänt en del sedan sist jag bloggade, men vi tar en sak i taget. Just nu befinner jag mig i Wellington på ett fräscht fint hostel med bra wifi.

Men jag tänkte börja från början sedan sist jag bloggade. Jag lämnade härliga Tauhara Center utanför Taupo i fredags (4 november) och det var faktiskt lite sorgligt även om massa nya roliga äventyr ligger runt hörnet. Det var även lite tråkigt att lämna Fanny & Jessika som är två svenska tjejer som jag har rest med enda från början. Det blir så konstigt att lämna varandra så tvärt och börja resa själv när man levt tillsammans i nästan åtta veckor. Men vi kommer definitivt träffas igen och om inte innan så blir det till jul. Dessutom har jag glömt min kamera i Jessikas väska, bra jobbat Isabella...

Så första natten i Taupo som jag sov själv var väldigt ensam och min kära pojkvän fick stå ut med en Isabella som grät och hade hemlängtan gånger tusen i nästan två timmar på Skype. Jag har verkligen tur som hittat någon som kan få mig att skratta även om tårarna envist rinner nerför kinderna. Men det är ju lite för långt att åka hem bara för lite hemlängtan så det är bara att kämpa vidare. För vissa dagar hade jag mer än gärna satt mig på planet till Sverige. Men samtidigt har jag så mycket kvar att se och uppleva här, och dessutom kan jag ju inte åka hem när jag får sällskap i Januari!

Så på lördagen satte jag mig på kiwibussen mot Wellington med ett stopp i River Valley. Innan vi kom fram till River Valley stannade vi och gick en runda på ungefär två timmar till Taranaki Falls som var så fint. Men vägen dit var minst lika fin. Dock hade vi mindre tur med vädret och var genomblöta när vi väl var tillbaka på bussen. River Valley var inget speciellt tyckte jag men jag gjorde i och för sig varken rafting eller horse trekking som stället är känt för. Hostlet vi bodde på vår verklighet ingen höjdare... Om man inte gillar att sova 32 i samma rum med en vägg imellan (16 på varje sida). Eller en toalett alldeles full med insekter... Här kommer iallafall bilder från Taranaki Falls. Wellington blir ett eget inlägg!

Likes

Comments