Efter Wanaka var nästa destination Queenstown där vi stannade och vilken mysig liten stad! Jag hade gärna stannat längre där. På eftermiddagen vi kom dit bestämde vi oss för att hoppa bungyjump! Vi hoppade på världens första ställe där de började med bungyjump och det var hela 43 meter högt. Känslan precis innan man hoppar är ganska unik när hela kroppen skriker "hoppa inte från en bro din idiot!" men oj vad det är värt det när man hoppat och faller och känner pirret i hela magen. Helt klart en av de bästa sakerna jag gjort!
På kvällen strosade vi bara runt och hade det mysigt innan vi slocknade i varsin säng för att vara pigga till nästa dags heldagsutflykt till Milford sound.

Likes

Comments

Och nästa stopp på vår resa längs sydön var Wanaka. Och detta känns som ett sådant typiskt Nya Zeeländskt ställe. Berg var man än tittar, en stor sjö, grönt och ett litet ställe mest med matställen. Totalt har vi varit här i två nätter innan vi åker vidare mot Queenstown. Planen var egentligen att stanna här längre men som så ofta under denna resa blir det inte som det var tänkt från början. Men det är ju det som är lite charmen med att vara på en sådan här resa.
Vi tog även en promenad till världens mest fotograferade träd (vem gör ens en sådan undersökning?) och var såklart tvungna att ta ett foto på "The Lonely Tree" som det kallas.

Den senaste tiden har jag haft mer hemlängtan än nånsin tidigare under resan och det har varit väldigt tufft. Oj vad jag har velat sätta mig på ett plan till Köpenhamn och sedan landa i min alldeles egna mjuka säng och äta mammas hemlagade köttbullar och krama en massa på alla som är så saknade från min sida. Det blev ju inte direkt bättre av en dunderförkylning...
Jag har varit så himla trött på allt här (ett himla under att Oskar står ut med mig)  och gråtit ett antal gånger. Men samtidigt är jag så himla envis och vägrar sätta mig på ett plan innan 24 april då vi åker upp till Auckland. Detta är min (nu vår resa) och jag tänker försöka göra det allra bästa av de två ynka månaderna som är kvar. Inga mer tårar eller hemlängtan för jag har viktigare saker att lägga min tid på.
För allt där hemma är ju faktiskt kvar när jag kommer hem.

Likes

Comments

Efter stoppet vid Lake Matheso fortsatte vi mot Wanaka. Vi hade ett fotostopp vid Thunder Creek Falls, så mycket turister och sandflies men ett fint vattenfall.
Precis innan man kör in i Wanaka kör man förbi detta stället och det var nästan finare i verkligheten än vad det blev på bild, men så är det väl nästan alltid.
Det har blivit många naturinlägg nu, men det blir så när naturen är så fin!

Likes

Comments

Oj vad det var fint vid Lake Matheso. Vi stannade där påväg mot Wanaka ganska tidigt på morgonen och det var så fridfullt. Några kor som betade med Mt Cook i bakgrunden och en spegelblank sjö. Naturen är verkligen helt magisk i detta land.
Jag och Oskar hade även väldigt kul när vi sedan vände sjöbilderna (helst den tredje bilden) upp och ner för man kan knappt se skillnad. Väldigt förvirrande!

Likes

Comments

Nu har vi kommit till Franz Josef som ligger precis bredvid glaciärerna här. Det är superfint här och naturen är fin. Men det känns så konstigt att vi nu är i regnskog precis bredvid några av Nya Zeelands högsta berg och för några dagar sedan var vi vid havet i helt annan natur. Men det är ganska coolt att det ändras så mycket. Eftersom det är så fuktigt här är det så svettigt, helst på vårt lilla rum utan fläkt och solen som steker på hela dagen.
Idag besökte vi Glacier Hot Pools och det var väldigt mysigt. Det bestod av tre olika pooler i olika temperaturer och omgivningen var så mysig. Det var väldigt lite folk vilket var så skönt! Detta var lika bra som Polynesian Spa i Rotorua och samma bra pris. Jag älskar verkligen att gå på alla dessa mysiga spa!

Likes

Comments

Jag bott på många olika hostel under mina månader här, både bra och dåliga. Ibland vill man bara skrika och gråta för att man är så trött att bo på hostel och allt vad det innebär och ibland är det hur kul som helst då man får många nya vänner och tips. Så det känns som om jag har ganska bra koll på hostellivet. Som jag har nämnt innan åker vi med ett bussföretag som heter Kiwi Experience och som även bokar boende åt oss och så får vi betala när vi kommer fram. Jag kan säga att jag har bott på de sämsta hostlen när jag bott där Kiwi bokat och för det mesta brukar jag/vi försöka boka annat. Men hostlet eller hotellet som det kallade det i Lake Mahinapua är det sämsta jag bott på. För det första var det svindyrt om man jämför med andra hostel, vi betalade 55 dollar i sovsal och i vanliga fall går det på mellan 27-32 dollar. Rummet var minimalt och i det trängdes sex personer med stora ryggsäckar. Jag är van vid att sova i dåliga sängar men detta var nästan skrattretande, madrasserna var så tunna och slitna att man kände alla metalldelarna i sängen. Badrummet var helt mögligt och det gick knappt att vara där inne för att det luktade så illa och toaletten läckte... Och vårt rum låg precis bredvid baren som spelade hög musik hela natten så vi kunde knappt sova (med öronproppar). Så jag vill bara tipsa andra om att undvika detta ställe.
Det enda positiva var att vi fick gratis middag och frukost som var gott. Och den här solnedgången såklart!

Likes

Comments

Vi åkte från Westport runt nio på morgonen mot ett ställe som heter Mahinapua. På vägen dit hade vi ett par stopp för att utforska naturen. När vi åkte från Westport var det väldigt molnigt och även på första stoppet (som ni kan se på de första bilderna) men framåt lunch sprack det upp. Jag har redan glömt bort namnet på det första stället vi stannade på men det var väldigt fint och där var även vilda sälar. Det är ju såhär man vill se djur, i det fria och vilda, inte på ett zoo.
Detta land är så magiskt vackert och jag blir mer och mer förälskad för varje plats jag besöker. Hela mitt hjärta kommer inte komma hem för jag har nog tappat lite av det bland alla berg, skogar, vattenfall och sjöar. Detta land kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Nästa stopp var Punakaiki och The Panncake Rocks. Det var verkligen coolt och se hur stenar kan formas på det sättet. Helt klart värt ett besök!

Och vi stannade någonstans på vägen också för att ta bilder för att det var så fint. Chauffören sa att vägen som går längs västkusten klassas som en av världens topp tio finaste kustvägar och jag förstår verkligen varför.

Likes

Comments

Nästa stoppet påvägen var en natt i Westport. Vi mötte upp Jessika som jag reste med i början av resan så det var verkligen kul att träffa henne igen.
På kvällen hjälpte vi surfhostlet som vi bodde på att städa stranden. Efteråt gjorde de en stor eld och bjöd på grillad korv. En väldigt mysig kväll! Det hade varit väldigt molnigt hela dagen men på kvällen sprack det upp så vi kunde se solnedgången bakom träden och en hel regnbåge över havet. Det var verkligen magiskt. Oj vad detta landet har mycket att erbjuda.

Likes

Comments

Som jag skrev tidigare har vi börjat resa igen och vi åker mer för sydöns västkust. Det känns så skönt att äntligen resa lite igen och göra något istället för att bara vara på samma ställe. Planen var egentligen att vi skulle försöka hitta jobb i Nelson men ingen av oss trivdes superbra där så vi valde att åka vidare.
Inatt sover vi på ett hostel i Westport innan vi beger oss vidare imorgon.
På vägen hit stannade vi vid Nelson Lakes och Lake Rotoiti. Oj vad magiskt fint det var där! Det ska även vara Nya Zeelands klaraste vatten och jag förstår varför...
Om det inte vore för alla sandflies hade vi stannat längre. Om man tittar ner är nästan allas fötter såriga efter alla bett, verkligen inget jag kommer sakna med NZ...

Likes

Comments

Oj vad det har stått stilla här och vi har hunnit göra en hel del sedan sist. Vi har lämnat Nelson och åkt ner längs västkusten men jag har tänkt dela upp det i olika inlägg. På alla hjärtans dag lyxade vi ordentligt och oj vad vi behövde det! Vi checkade in på The Sails i Nelson och vad skönt det var med ett avbrott från backpackandet. Att efter fem månader få landa i en stor, mjuk fluffig säng i ett eget rum med egen toalett, jacuzzi och kök! Vi lyxade ännu mer med roomservice till frukost. Den lyxen kommer jag leva på resten av resan när jag äter mina nudlar eller stör mig på mina svettiga och snarkande roomies. Och på kärlekens dag (detta inlägg publiceras lite sent...) kan jag bara konstatera att jag är världens lyckligaste flickvän.

Likes

Comments