View tracker

Och där sitter man, mållös och chockad. Varför vill du som säger att du älskar mig såra mig. Absurt är det, förstår mig inte alls på det. Jag klarar mig, verkligen, men det lämnar svårläckta sår. Som ett hugg i hjärtat, och jag vet,det gör bara ont en liten stund, men ärret finns alltid där och gör sig påmind. Hur orkar man gå vidare? Hur vågar man?
Jag känner mig arg och sorgsen. Arg för det är nu ditt fel att jag är som jag har blivit. Sorgsen för att jag sörjer det som var. Men arg, så himla arg. Du går vidare och lever ditt liv som vanligt, medan jag ständigt påminns. Hur kunde du? Du stampa på mig när jag var som svagast, och nu finns ännu ett sår, ännu ett ärr. En bit av mig togs ifrån och allt som finns kvar är ingenting. Du tog allt. Jag hatar att jag fortfarande tänker på dig, att jag fortfarande saknar dig. Jag tyckte så himla mycket om dig,du var den enda som fanns ett tag,men tydligen kände inte du desamma.

Text jag skrev i för ett par månader sen efter att ha blivit sviken.
Nu när jag tänker tillbaka kan jag ju bara säga, tack. När den personen svek mig fick jag tillbaka mitt liv, jag fann styrkan att klara mig ensam, och det blev faktiskt riktigt bra.
Guys, man klarar faktiskt mer än vad man tror. Å hörrni, karman kommer tillbaka. Nu när jag kollar på personens liv och ser hur ignorant och självisk den personen fortfarande är, blir jag väldigt glad över att inte ha den personen i mitt liv längre.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Foton tagna av min kära vän Julius Hayes

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Godkväll på er! Hahah obehagligt det lät, som om jag vore en skurk i en film som vänder på stolen och ba välkommen. Usch, måste sluta. Men fuck vad svårt det är att börja, vad ska man säga? Tjolahopp? Jaja, lets move on..

Idag har jag gått till skolan (wooo), bup (wooo) och sedan hem (wooo) otroligt spännande. Men så ser vardagarna ut när man går i skolan hörrni.
Aeee nu får jag lägga av, nu skriver jag saker och sedan raderar det gång på gång. Vet inte vad jag ska säga. Vågar knappt skriva längre, känns så läskigt och personligt.
Är det ok om jag är lite mer ytlig på bloggen ett tag framöver? Inte så mycket tjafs om mig, utan lite mer saker jag tycker är fina att kolla på (kläder,bilder etc). Vi gör så tycker jag. Sålänge kan jag samla på mig lite texter osv i mina anteckningar och så får vi se ifall jag får mod till att posta något här. Vet ju att dom inläggen är mest populära. Äh min blogg mitt liv jag bestämmer eller hurrrrrrrr. Puss på er, nu vet ni <3

Kolla vilka mysiga bilder jag hittade på mig och mina kompisar! Så snygga det gör ont är dom också, inte lätt faktiskt.

Likes

Comments

Aaaand im back. Saknat bloggis, det är min kompis ju! Ni kanske är trötta på att höra vad jag håller på med? Det är samma gamla vanliga, inget speciellt har hänt. Roligare om ni följer med mig i nutid. Vad har hänt idag då? Jo, jag hängde med superfina tjejer, vi shoppade och avslutade med lite pizza. Vi pratade om skolan, hur svårt det kan vara när man är i tonåren och om annat smått och gott.

Ellen tyckte att jag skulle uppdatera bloggen, och vad gör man inte för sina vänner? Det känns så svårt dock, ovant och lite obekvämt. Jag ser ju att ni är några som faktiskt läser det jag skriver, det är så läskigt för mig. Blir som en självkritisk hagga som vrider och vänder på varje ord. Vafan liksom, onödigt beteende. Vill bara skrika i mitt ansikte och säga "skärp dig!!!!". Vem bryr sig egentligen? Min blogg. Allt är ju ioförsig omständigt och allt jag säger stämmer inte för alltid, jag ändrar ju mig. Tror de flesta vettiga människorna förstår det.

Apropå ordet "ju" så är det tyvärr ett ord jag inte kan sluta använda? Min lärare i naturkunskap använder också det ordet efter varenda mening hon säger. Tänkt på henne under hela blogginlägget, sjukt märkligt.
Ska streckkolla modern family och äta mina macarons jag köpte tidigare idag nu, rikt.

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

​Gud, jag är så märklig hörrni. Jag har funderat lite idag, på allt möjligt. Jag har kommit fram till att jag söker efter olycka, eller jag romantiserar olycka iallafall. Jag identifierar mig själv med sorg bara för att den funnits i mitt liv så länge, det har blivit en del av mig. På något vrickat sätt så tycker jag att det finns något härligt med att vara helt förkrossad, att kedjeröka ensam och dricka rödvin,att ha ångest som sin bästa vän. För någon som lider av psykisk ohälsa så känns det så dumt att tycka att det är konstnärligt och spännande,och att det nästan finns en slags mystik kring att må dåligt. Speciellt när det inte alls är så och att jag mycket väl vet det. Ibland känns det som att jag är sorg med lager av lycka,och om man skalar av dom lagren är allt som består ledsamhet,mitt riktiga jag. Hemsk tanke, känner mig bara så trasig.

Likes

Comments

Lite tips på vad man kan ha i skolan. Detta är faktiskt kopior på vad jag har haft för kläder i skolan denna vecka. Snyggt men framför allt BEKVÄMT!!

Likes

Comments

Vad tycker ni? Funderar på att posta lite halloween sminkningar för att komma lite in spirit. Känner ju mig som tönten nummer ett, men det är ju sååå kul ju. Äsch vem bryr sig om 100 år helt ärligt, det är ju egentligen mer töntigt att tycka att jag själv är töntig. Lol.

Likes

Comments