View tracker

Jag har tagit semester. Från bloggen. Enda sedan jag blev sjukskriven försvann allt. Min ork, inspiration och motivation för livet. Mitt liv är en bergochdalbana just nu. Jag har fått ett jobb, jag har skaffat hund, jag har för första gången kontrollerat min panikångest men bara en gång. Jag är tillbaka i skolan, första veckan i endast två timmar och nu fram till sportlovet beslöt jag att jag skulle vara där halva dagar, 3-4 timmar. Nu tror jag att jag kanske tog vatten över huvudet.

Ena sekunden är jag hur lycklig som helst nästa vill jag inte leva.
Jag är van vid det här men nu känns det som att jag inte har någon kontroll längre, det känns som att rösterna i mitt huvud försöker döda mig och den här gången kan jag inte stoppa dem.
Jag är rädd, för mig själv, för vad jag kan göra mot mig själv och vad mina röster kan tvinga mig till. Jag vill inte hamna i Malmö igen men jag är en fara för mig själv. Jag lär mig sakta men säkert att "surfa på oron" som min psykolog säger. Jag känner mig trygg hemma och är rädd för att jag någon gång ska sjunka så lågt att jag måste till Malmö men då skulle allt bli värre för jag skulle inte känna mig trygg. Jag blir lugn av att veta att utanför min dörr finns mina föräldrar o är redo att ta hand om mig, skydda mig och trösta mig. Jag kan träffa Oskar när jag vill, gå ut med Molly när jag känner mig ångestfylld och andas ut. Jag kan kela med Sigge när jag vill. Min bror, 2 och 1 halvt år kan få mig att orka igenom ytligare en dag genom att säga att han älskar mig eller kramar mig.
Och det är sånt som får mig att inse vad livet är värt. Jag kan inte vara så självisk att ta livet av mig när jag vet hur många liv jag kommer förstöra. Jag kan inte lämna min kära bror i den här världen alldeles ensam. Jag kan inte lämna någon för jag vet hur mycket jag betyder för dem. Även om det inte alltid märks så vet jag det i slutändan och det är det som spelar någon roll.

Jag har saknat att blogga det har jag verkligen... Men jag vet inte om jag kommer klara det. Jag vet inte hur länge jag kommer orka med pressen. Jag kanske tar mer semester men jag har saknat att skriva av mig. Jag vet verkligen inte hur det kommer bli men jag ville att ni skulle veta hur det ligger till.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

​Båda tröjorna är från BikBok i storlek XS. Båda kostar 249kr styck.

Likes

Comments

Hörrni! Mitt internet på datorn har legat nere och appen har kraschat varje gång jag försökt gå in på den så det har inte blivit något bloggande under helgen och igår. Ni missade ingenting, Oskar sov hos mig och jag var på stan under lördagen och köpte två tröjor, bilder kommer upp efter detta. De va lite svåra o fota eftersom de var typ hål i ryggen och min kamera var hos mamma.
IALLAFALL, ikväll så fick jag ett ryck att börja sminka mig. Så jag slängde ihop en liten guldig sminkning som jag tyckte var lite Star wars inspirerat, typ? Hehe. Blev iallafall super nöjd, älskar läppstiftet! Den är från maxfactor i färgen 30 och är rån deras Star Wars kollektion.

Likes

Comments

efter jul eller nyår ska jag klippa topparna men har varit så förbannat sugen på att färga håret men jag vågar inte...O har ingen aning om vilken färg jag ville ha så har kollat igenom massa weheartit bilder och åhh så perfekt!

Likes

Comments

​Äntligen har jag fixat ihop ett collage med julklappar till henne! Ska jag vara ärlig var detta ganska svårt eftersom det finns så många olika typer av tjejer, men allt detta kommer själv från min önskelista. Hoppas detta hjälper till!

Likes

Comments

​Åhh vilken härlig morgon jag haft, mamma och Alexander väckte mig 10:30, sen gick vi upp o tog frukost. Fil med banan,granatäpplen, bär och lite krossad choklad från chokladkalendern! Efter frukosten satt vi o kolla på Minions o åt lite popcorn, innan vi gick till Näsby för att hämta Star Wars filmerna vi skulle låna från en vän. 

Likes

Comments

Jag skäms över min depression, jag skäms över alla mina diagnoser och att jag går till BUP.
Min depression har gjort att jag knappt kan gå till skolan längre, jag orkar inte göra de sakerna som en gång fått mig att le. Dans, musik, blogg, spel, smink, allting är helt meningslöst för det känns inte lönt att gå upp ur sängen. Ni får inte tro att jag är lat, för det är jag egentligen inte utan jag är bara så förbannat trött. Trots att jag tar sömnpiller så kan jag inte sova om nätterna, trots att jag tar antidepressiva orkar jag inte hålla kvar leendet en hel dag. Det känns som att de i min omgivning inte förstår hur jag mår-vare sig det är familj, vänner eller pojkvän. Ingen riktigt förstår. Alla säger bara "ryck upp dig", men det går inte. Jag kan inte "rycka upp mig", det är som att du skulle säga till någon som amputerat benet att gå igen. Det är inte rimligt.
Jag är så trött på att låtsats, att behöva gå upp varje morgon och ta på sig ett leende och låtsats att allt är okej när ingenting känns rätt längre.

En bild jag tycker beskriver ganska bra hur det är, är just den här bilden.

Varje gång jag är ute bland folk och behöver ta på mig det här falska leendet så finns det inget jag längtar efter mer än att komma hem och glömma allt folk, slippa låtsats att allt är okej.

Jag tänkte att jag ska förklara lite från mina erfarenheter och klargöra vissa saker.
Min depression har jag gått med ganska länge men för varje dag som har gått har jag blivit mer o mer rädd för mig själv. Min största skräck är jag själv. Det jag är mest rädd för att hur långt min depression eller mina andra diagnoser är villiga att gå. Jag är rädd för sakerna de fått mig att göra. För mina tankar, just nu skrämmer de inte mig längre men de är så mörka. Och nu för tiden känns det så bra o fel om jag skulle ha en "normal o glad" tanke.

Men hur känns det? Det känns om att man drunknar och du kan se alla andra runt omkring dig som andas utan problem. Att drunkna men inte kunna dö. För varje dag, då drunknar jag i mina egna tankar. Jag grubblar för mycket. Jag klan inte sova på nätterna, jag vaknar konstant och ligger o tänker o tänker o tänker på saker som river upp mig inifrån. Alla dessa tankarna biter mig i bakhuvet och när jag går bland folk känner jag hur man kan se den trasiga själen inuti mig. Därför jag alltid går i tjocktröjor med luvor för att jag ska kunna dölja mitt ansikte, så ingen kan kolla in i mina ögon och se min själ som slits i sönder mer o mer för varje dag.Jag kan inte kolla folk i ögonen när jag pratar med dem för jag är så rädd att de ska genomskåda mig, jag vill inte att de ser den trasiga själen som gömmer sig bakom mitt "skal och det är därför jag lätt blir bitchig.Jag känner mig så ensam och jag måste vara på min vakt varje dag. Jag känner mig inte trygg någonstans.

Nu för tiden har jag sådana hemska mardrömmar att jag vill inte sova.

Min hjärna vill aldrig stängas av. It goes on and on and on igen. För mig, känns allt detta bra. Mina pessimistiska tankar och mörka tänkande, att må dåligt är inte dåligt för mig längre för jag är så van vid det här så egentligen vill jag inte bli frisk även om det känns som att jag drunknar inuti. Mitt hjärta slår tungt men snabbt och det är jobbigt att andas. Varenda jävla dag är hopplös.
Men egentligen är jag en person som vill leva livet fullt ut och gå på äventyr varje dag för jag vet att livet är så himla kort men min depression säger att det är bättre att ligga i min säng och invänta döden. I am alive but I'm not living.

Min depression har gjort mig så trött att de sakerna jag en gång älskade är ingen roliga eller värda något längre. Dansen är inte rolig, att sjunga är inte roligt, att blogga är inte roligt och att spela är tne roligt. Jag kan inte titta mig själv i spegeln utan att börja gråta.
Jag känner mig kontrollerad av min depression och vill släppa mig loss, men den är för stark. Jag vill bestämma själv.

Några viktiga saker ni bör känna till om ni känner någon med depression är:

  • Det syns inte alltid utanpå
  • Man blir otroligt trött, inte bara för att man sover oftast sämre utan för att man blir utmattad av att gå runt varje dag och låtsats att man är något som man egentligen inte är.
  • Allt är en kamp, att gå upp o duscha, att äta, att ta sig till jobbet/skolan eller bara att ta sig upp ur sängen känns som oövervinnliga hinder.
  • Depression är inte bara nedstämdhet, utan det kommer med så mycket mer känslor.
  • Det går inte att bara "rycka upp sig". Om jag och Oskar hade gjort slut, då hade man kunnat säga så men om du säger till mig att "rycka upp mig" för att jag mår dåligt pga min depression, det skapar bara skuldkänslor och ångest.
  • EN bra dag, betyder inte att man är botad. Detta är en sjukdom som oftast går i perioder.
  • Vi är inte själviska utan vi är så rädda. Personligen så om någon försöker komma nära mig är jag jätte bitchig för att jag vill inte att någon ska komma mig så nära att jag blir sårbar. För jag har blivit sårad så pass mycket att jag vägrar ge någon chansen att såra mig igen. Men samtidigt är jag så rädd för att någon ska känna så som jag gör, må så dåligt som jag gör.
  • Om någon du känner har självmordstankar, ta ALLTID de på allvar. För oftast vill personen inte ta sitt liv utan de vill ha hjälp från omgivningen. Men prata alltid med dem och ta det på extremt allvar.
  • Deprimerade människor är inte svaga, vi har bara försökt vara starka för länge.
  • Det är inte ditt fel. Oftast om man är i en nära relation med en deprimerad människa börjar man lätt anklaga sig själv. "Vad gör jag för fel?, " Varför hjälper inget?". Man känner sig lätt hjälplös, men ingen kräver att DU sak göra din vän frisk, men finns alltid där! Närvaro gör skillnad!

Likes

Comments

Känns som att jag bara slarvar bort dagarna med att vara hemma, gör inget vettigt. Speciellt idag, gick upp runt 10, bakade scones till mig och mamma o de åt vi vid 11. Sen har jag bara suttit o spelat, spelade GTA V på ps4 vi har i tv-rummet sen kl.13, måste säga att det kändes extremt konstigt eftersom jag knappt spelat på min ps3:a och är van vid Xbox. Kan säga att jag fortfarande föredrar Xbox haha, bara kontrollerna är mycket bekvämare och de är helt enkelt mycket bättre på alla sätt.

Iallafall, när mamma sa att jag borde ta en paus, kollade jag på tv i 10-15 min och sen gick jag in o spela cs.

Åhh, får sån förbannad ångest när jag bara är hemma o gör absolut inget vettigt. Önskar att jag kunde jobba o tjäna ihop pengar till en tv eller en gamingstol. Men I can't. Tyvärr. Är så förbannat seg med eftersom jag ligger o drar i sängen 90% av tiden.
Min psykolog vill att jag ska vila ut o stanna hemma men det känns som att jag slarvar bort mitt liv, asså usch.

Hursomhelst, senare idag kommer upp en "Julklappstips till henne" så håll utkik efter det!

​/xx

Likes

Comments