Hej, det var extremt länge sen och det har hänt massor men jag tänkte börja om denna blogg på nytt nu när jag och min älskade sambo fått en son som närmar sig 7 månader med stormsteg!

Under som kommande dagarna så kommer jag att berätta hans historia och allt han har vart med om under hans första 7 månader.

Vi börjar från start om den kämpiga tiden i magen ❤️

Hugo ❤

Jag hade en extremt tuff början på graviditeten som bestod av extrema kräkningar från vecka 12-18, jag kräktes över 50 gånger om dagen och fick inte behålla något alls. Jag låg inne varannan dag för dubbla påsar med dropp och starka intravenösa mediciner för att försöka få stop på kräkningarna. Jag låg även inlagd i omgångar för 24 timmars dropp.
Vi höll hela tiden koll på den lilla krabaten i magen med ultraljud, så att han mådde bra och växte som han skulle vilket han gjorde.

I vecka 18 var det som att vända på en hand från att kaskad kräkas som vanligt på morgonen till att häva i mig mat på eftermiddagen och fick behålla ALLT! Jag började äntligen kunna slappna av och njuta av att vara gravid.
Jag fick vara glad och lycklig i 10 dagar innan min värld skulle rasa.

Vecka 19+3 var det dags för RUL, jag mins det som att det vore igår, i bilen in till barnmorskan så skrattade jag och sambon högt om att jag ville veta könet medans sambon absolut inte ville veta. Vi kom in i ultraljudssalen, jag la mig på britsen med ett stort leende och höll sambon i handen, han skulle äntligen få se våran bebis. Eftersom att dom tidigare ultraljuden alltid gjordes när jag låg inne så var han aldrig med, han såg bara bilderna när jag kom hem.
Jag fick åter den kalla gelen på magen och fnissade till, det var dags att börja.
Allt såg till en början jätte bra ut, så vi började med det praktiska och började mäta alla delar som ska mätas.
När vi kom till låret så överraskades vi av att tydligt se könet på våran son, han ville att vi skulle veta han låg glatt och visade upp sig. Jag skrattade igen eftersom att jag fick som jag ville, jag fick veta könet på den lilla grodan i magen.
Vi var nästan klara och hade bara huvudet kvar, hon tog mycket lägre tid på sig där och jag började få en klump i halsen. Barnmorskan vände sig emot oss och krossade mitt hjärta när hon sa "Jag är så ledsen men huvudet är alldeles för stort och jag har svårt att se om hjärnhalvorna ser ut som dom ska".

Detta var på en fredag på måndag fick vi komma till en ultraljuds expert, där får vi veta att våran älskade son har grav vattenskalle och kommer troligen inte att få ett värdigt liv, dom rekommenderade att avbryta. Jag bröt ihop och frågade hur mycket tid vi hade och fick då veta att vi hade 2 veckor på oss innan beslutet måste vara klart.
Vi gjorde fostervattenprov för att utesluta kromosomfel vilket han inte hade.

Jag var så förstörd att jag inte orkade tänka så min helt underbara mamma frågade mig "Din mamma instinkt är så mycket starkare än du tror, vad säger den?"
Den SKREK att han inte alls va så sjuk som dom sa, han ville kämpa och allt han behövde var tid och en chans.
Min mamma ringde och jagade på specialister i hela Sverige och läste artiklar dag som natt för att kämpa med bebis, hon förde hans talan när jag inte kunde, jag var för svag.
Hon fick bland annat fram att MR brukar alltid göras i samband med diagnosen vattenskalle, men läkaren påstod att det inte var lönt då vi inte skulle se något mera en vad vi redan såg på ultraljudet.

Min mamma kom och knackade på och höll i en liten kritvit kanin och sa "Det här är Hopp och honom får ni ta hand om tills bebisen kommer och kan ta hand om honom själv". Från den dagen så var Hopp med oss på alla läkarbesök och jag sov med honom varenda natt, Hopp har betytt så oerhört mycket enda sen den dagen.

Mamma lyckades på något sett få tag i en annan specialist i Stockholm som vi fick en tid hos, jag var då snart i vecka 21, jag blev mer och mer rädd för varje dag som gick. Väl framme i Stockholm så såg vi samma sak som innan, grav vattenskalle men han kunde inte se någon skiljevägg mellan hjärnhalvorna vilket tydde på att dom vuxit ihop.
Jag kunde inte tro de, jag visste att jag sett skiljeväggen på tidigare ultraljud där och då vägrade jag ge upp!
Läkaren sa till oss att vi skulle åka tillbaka hem och så skulle han se till att vi skulle få en MR som vi tjatat om tidigare men inte fått, vilket enligt honom var mycket märkligt eftersom att det ska göras i samband med diagnosen.

Detta var på en torsdag, på onsdagen så fick vi en tid till MR, jag var så trött och allt kändes hopplöst men den lilla bebisen i magen sa åt mig att kämpa, kämpa för honom. Jag sov igenom dom 45min vi låg i maskinen, jag drömde om att få hålla honom i mina armar.

Tiden började rinna ut, jag bad till högre makter om mera tid, allt vi behövde var mera tid, allt gick så fort.
4 dagar innan beslutet om våran som skulle få leva med oss eller bli en ängel så åkte jag och min mamma in till sjukhuset för att få veta hur det såg ut på MR. Sambon jobbade och eftersom vi mer eller mindre visste att detta skulle vara slutet så sa jag att han inte behövde följa med till sjukhuset. Det hela skulle gå fort, bara boka tid till dagen då pillret skulle sväljas.

Men så vart det inte! Emot ALLA odds så såg allt bra ut på MR bilderna, "allt" han hade haft var en utläkt hjärnblödning som troligen orsakat all vätska i huvudet på våran älskade son.
Läkaren brast ut "Prognosen för er ser jätte bra ut och självklart ska ni behålla honom!".
Både jag och mamma bara stirrade på varandra, vi trodde inte att det var sant jag kunde inte tro det jag hade rätt, bebis hade rätt han var inte alls så sjuk!

Vi fick fortsätta komma på täta kontroller och för varje nytt ultraljud vi gjorde så försvann all vätska i huvudet och allt såg helt normalt ut!
Han skulle klara sig!

Den 3e april 2017 kom våran älskade Hugo som i dag är den gladaste lilla killen man kan tänka sig, han utvecklas som han ska och det finns inga täcken på att han skulle ha några skador i nu läget.
Risken finns att han kanske har svårt för något eller blir sen i talet men vad spelar det för roll?
Han är här och han skrattar!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har blivigt ifråntagen mitt hem, min trygghet det är nu bara ett skal ett hus som ska tömmas.
Jag känner mig hemlös, ordet "hem" känns så främmande så långt bort, jag vet inte längre vart hem är.
Jag hoppas på att åka till huset en sväng idag och packa lite, det kommer vara sjukt jobbigt.
Blir att vara hemma från jobbet i morgon för att packa så mycket som möjligt på lördag kommer pappa med lastbilen och hjälper oss att lasta in alla möbler och så mycket annat som möjligt.
söndag kommer att gå åt till att flytta saker och packa.
Jag har även stall jouren i helgen så jag kommer ha alla utsläpp övriga pass där jag hjälp med.

xoxo

Likes

Comments

Vad gör man när allt rasar?
när man blir ifråntagen sin trygghet?
Måste flytta i all hast men har inte direkt någon stans att flytta.
Ska bo hos nicklas mamma ett tag och även hos min mamma och pappa tills vi hittar något eget.
Finner enbart trygghet i famnen på Niclas, stallet är såklart en fast punkt men kan inte längre koppla bort allt annat.

Trodde allt skulle bli så bra men allt rasar, jag känner mig så lurad!
Jag känner mig otrygg, rädd och osäker.
Vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.

Jag är på väg in i depression igen det var länge sen men jag känner igen rösterna.

detta är en mycket farlig plats att vara på för mig, kan inte svara på vad som kommer hända mig.

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Efter som att underbara lilsis har totalt fullt upp denna vecka så har jag fått äran att hjälpa henne med hennes pownis.
Idag var det trissens tur att få röra lite på sig.
Försökte logera men gick inge vidare han travade på så liten volt runt mig så jag var säker på att han skulle springa över mig om han började busa, så jag knäppte loss honom så han fick springa fritt och det gick betydligt mycke bättre!
Jag fick dock röra på mig en hel del med för att hålla igång inom! haha.

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Fick extra dag med lille man och red honom idag, han har verkligen fått tillbaka sin livsglädje!
Han var jätte pigg och ville absolut inte skritta utan full galopp var det som gällde idag 😂

Hjälpte även till att putsa lite utrustning med Paulina.
Fick äntligen med mig läderputs hem så jag kunde fixa nicklas skor med 😊

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Sitter nu i soffan och kollar på farmen efter att ha ätet pizza.
Igår red jag på lille man och det gick jätte bra håller på att lär mig hur han funkar, har nu ridigt honom 2 gånger så vi har mycket att träna på!

Idag däremot vart det ute ritt på Poppe bus med älskade lilsis!
Vi gjorde ett försök i att undersöka nya vägar vilket gick sådär! haha
Började med att vi gick förbi några hästar och då vart Poppe mer eller mindre hingt, även vatten var jätte läskigt idag och han skulle ju kunna drunkna i en vattenpöl 😂
Det visade sig även att vi ridigt i en cirkel så då gav vi upp frusna men glada red vi hem.

Kevin fick rida Poppe lite på banan när vi kom tillbaka till stallet så idag har han lärt sig trava och rida lätt! Jag är så sjukt stolt!
Jag skulle springa lite brevid för att få igång Poppe men han trodde vi skulle busa så han for iväg i galopp i stället så det fick Kevin prova med haha!

Mycket roliga saker som hänt idag!

xoxo

Likes

Comments

Hej på er!

vart inget bloggande igår var helt slut så kör idag i stället.
Igår så hade jag lille man för mig själv var jätte mysigt dock gick det mer eller mindre inte att rida då banan var fylld med snö ojämn och hal men lite ridnig vart det i alla fall.
fick bli en massor mys i stället 😘💖

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Idag så red jag lite på Poppe eller vet inte om det kallas rida haha vi lunkade runt i den knöliga sommarhagen medans amanda tömmmade trissen.
Poppe snubblade och halkade för det mesta så gjorde det lilla vi kunde.
Red med hack idag och det kommer jag absolut göra oftare!
äntligen känns det som att jag börjar komma igång med ridnigen igen börjar tänka i gamla spår och gör rätt utan att behöva tänka allt för mycke på vad jag ska göra.
har lång väg kvar innan jag är helt igång men fan va skönt det känns!

triss har även kommigt över sin rädsla för stall katten trasan idag med och stod och myste med lilsis och katten 😍

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Provred lille man idag och fy fan vilken skillnad mot sist jag red honom!
Så otroligt lugn och fin att rida nu världens skillnad!
Så nu är det spikat fram tills kenzo kommer så ska jag vara medryttare på Poppe 2 dagar och lille man 2 dagar i veckan så jag kan komma igång med ridnigen ordentligt innan älskade kenzo kommer.

Jag är så oerhört tacksam över att jag får låna dessa två underbara hästar 😍

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

till en början vill jag säga glad alla hjärtans dag till er alla!

Dagen har som vanligt vart lugn, jag fick äran att rida på Poppe bus idag! 😀
Det gick som alltid super bra vi jobbar mycket på att lära känna varandra och förstå varandra eller han förstå mig i alla fall. 😉

Älskade Kevin som tagit alla kvälls fodringar hela veckan fick lite ridlektion idag och han har för första gången travat på Poppe.
Kevin lär sig jätte fort och har redan fått in sitsen och förstår bara mer och mer hur had ska göra för att trycka undan och använda skänklarna jag är så stolt över honom! 😍

Jag har ju även smått sökt foder häst att ha till hösten men jag tror att jag ska skita i de och spara pengar till stallet i stället och vänta på att finaste kenzo blir redo för att åka transporten och komma hem till mig.

Jag får hjälpa till med hästarna som redan finns i stallet så länge 😘

xoxo

Likes

Comments