Hej alla glada!

Gott nytt år på till er alla! Hoppas ni har haft det bra nu under jul och nyår.
Vi har haft det riktigt mysigt och umgåtts mycket med alla nära och kära.

Nu är det nytt år och jag känner äntligen lite inspiration, jag vill verkligen förändra mig och vårat liv det finns så mycket vi kan bli bättre på.
Det viktigaste jag ska ändra på i år är mina matvanor och min vikt, 25kg ska bort!
Så nu har jag bestämt mig för att börja med LCHF börjar 110% i morgon.
Började dock smått idag med att göra Kykling och broccoli gratäng, massor med grädde, ost, mozzarella och sallad till 😍
Galet gått vart det så nu är jag redo med matlådor!

xoxo

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej alla glada!

Jag har vart skit dålig på att uppdatera men det har sina själ.

Vi har nu i december legat inlagda i inte en utan 2 omgångar...


Omgång 1

Vi fick åka in akut en onsdag kväll/natt då Hugo kaskad kräktes och fick inte behålla något alls!

Hans ljumskbråck var även det stort som en pingisboll och han hade jätte ont.

Väl inne på sjukhuset så lyckades vi få smärtan under kontroll och började jakten på en barnkirurg som kunde akut operera, det var lättare sagt en gjort.

Ett tag var det prat om att vi skulle få åka till Lund, men det vart inte av då Hugo ta k vare smärtlindring vart så pass stabil så vi låg kvar i Linköping till onsdagen där på då han äntligen efter en vecka kunde bli opererad.


Allt gick bra och smärtan var borta!

Vi fick åka hem på torsdagen och då var han lite förstoppad men det fick vi medicin mot.

Han kunde äntligen äta och må bra... Trodde vi!


Omgång 2

Åkte vi åter akut in på lördagskvällen då Hugo åter kräktes ALLT och hade 40 grader feber.

Han fick sond direkt och prover togs direkt, även ett urinprov vilket inte var det lättaste att få från en liten kille som hatar att kissa utan blöja. 😂

Blodproverna visade att det fanns en infektion i kroppen och urinprovet visade att det kom därifrån.

Han fick antibiotika direkt för urinvägsinfektion, redan på söndagen så fick vi veta att det hade vandrat upp mot njurarna så lilla Hugo har alltså en njur bäcken infektion. 😫

Njurarna är dock inte påverkade enligt ultraljud.


Tack och lov så svarar han jätte bra på behandlingen och är feberfri sen i måndags och ska äta antibiotika tills den 27e.

Han är åter pigg, glad och äter med super god aptit!

Måtte detta hålla i sig denna gång. 💙❤️


#hugoklararallt


Xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada.

Idag bar det äntligen av till Göteborg och drottning Silvas barnsjukhus för att träffa amc teamet (artrogrypos).
Vi lärde oss massor och har fått massor med tips och råd.

Men det bästa av allt är att vi fått veta att det är amc som Hugo har nu är det bara fortsätta letandet efter vilken typ av amc då det finns flera hundra olika...
Dom misstänker dock att han har distal artrogrypos.
Läkarna funderar dock fortfarande angående hans muskelspänningar men nu händer det grejer igen!

Vi ska få nya hand ortoser och det finns nu en hög nya undersökningar och tester som ska göras.
Även fortsätta med genetik forskningen och se om dom kan komma fram till något mera.

Vi jobbar på med det vi kan men äntligen så har vi ett namn på sjukdomen, det underlättar extremt mycket.

XOXO

Likes

Comments

Hej alla glada!
Livet håller mig sysselsätt och jag hinner inte med.
Jag har försökt sätta mig ner för att skriva fortsättningen på Hugos historia men som sagt tiden rinner i väg...

Jag får vänta med det inlägget men det hindrar mig inte från att komma igång med bloggen i alla fall!
Det kommer att bli en hel del vardags bloggande i så länge tills jag har tid och ork att gå igenom hela sjukdomen.

Vad har händer de senaste dagarna då?
Jo Hugo har äntligen fått sin nya stol så vi kan leka ansikte mot ansikte utan att någon behöver hålla i honom då han pga sjukdomen inte kan sitta själv enu.
Den fick han i fredags.

I lördags så döptes han!
Det vart mycket stressiga en jag kunnat föreställa mig!
Tack så jätte mycket alla som kom och alla som hjälpt till!

Idag så tog vi en promenad hem till Hugos mormor och morfar och hade det mysigt en liten stund.
Gick främst dit för att jag behövde hämta mitt tösallt i från stallet då jag halkade i trappen ner till tvättstugan igår 🙈😂

Nu blir det nördar lite tv spel medan Hugo sover en stund. 💙💙

XOXO

Likes

Comments

Hej, det var extremt länge sen och det har hänt massor men jag tänkte börja om denna blogg på nytt nu när jag och min älskade sambo fått en son som närmar sig 7 månader med stormsteg!

Under som kommande dagarna så kommer jag att berätta hans historia och allt han har vart med om under hans första 7 månader.

Vi börjar från start om den kämpiga tiden i magen ❤️

Hugo ❤

Jag hade en extremt tuff början på graviditeten som bestod av extrema kräkningar från vecka 12-18, jag kräktes över 50 gånger om dagen och fick inte behålla något alls. Jag låg inne varannan dag för dubbla påsar med dropp och starka intravenösa mediciner för att försöka få stop på kräkningarna. Jag låg även inlagd i omgångar för 24 timmars dropp.
Vi höll hela tiden koll på den lilla krabaten i magen med ultraljud, så att han mådde bra och växte som han skulle vilket han gjorde.

I vecka 18 var det som att vända på en hand från att kaskad kräkas som vanligt på morgonen till att häva i mig mat på eftermiddagen och fick behålla ALLT! Jag började äntligen kunna slappna av och njuta av att vara gravid.
Jag fick vara glad och lycklig i 10 dagar innan min värld skulle rasa.

Vecka 19+3 var det dags för RUL, jag mins det som att det vore igår, i bilen in till barnmorskan så skrattade jag och sambon högt om att jag ville veta könet medans sambon absolut inte ville veta. Vi kom in i ultraljudssalen, jag la mig på britsen med ett stort leende och höll sambon i handen, han skulle äntligen få se våran bebis. Eftersom att dom tidigare ultraljuden alltid gjordes när jag låg inne så var han aldrig med, han såg bara bilderna när jag kom hem.
Jag fick åter den kalla gelen på magen och fnissade till, det var dags att börja.
Allt såg till en början jätte bra ut, så vi började med det praktiska och började mäta alla delar som ska mätas.
När vi kom till låret så överraskades vi av att tydligt se könet på våran son, han ville att vi skulle veta han låg glatt och visade upp sig. Jag skrattade igen eftersom att jag fick som jag ville, jag fick veta könet på den lilla grodan i magen.
Vi var nästan klara och hade bara huvudet kvar, hon tog mycket lägre tid på sig där och jag började få en klump i halsen. Barnmorskan vände sig emot oss och krossade mitt hjärta när hon sa "Jag är så ledsen men huvudet är alldeles för stort och jag har svårt att se om hjärnhalvorna ser ut som dom ska".

Detta var på en fredag på måndag fick vi komma till en ultraljuds expert, där får vi veta att våran älskade son har grav vattenskalle och kommer troligen inte att få ett värdigt liv, dom rekommenderade att avbryta. Jag bröt ihop och frågade hur mycket tid vi hade och fick då veta att vi hade 2 veckor på oss innan beslutet måste vara klart.
Vi gjorde fostervattenprov för att utesluta kromosomfel vilket han inte hade.

Jag var så förstörd att jag inte orkade tänka så min helt underbara mamma frågade mig "Din mamma instinkt är så mycket starkare än du tror, vad säger den?"
Den SKREK att han inte alls va så sjuk som dom sa, han ville kämpa och allt han behövde var tid och en chans.
Min mamma ringde och jagade på specialister i hela Sverige och läste artiklar dag som natt för att kämpa med bebis, hon förde hans talan när jag inte kunde, jag var för svag.
Hon fick bland annat fram att MR brukar alltid göras i samband med diagnosen vattenskalle, men läkaren påstod att det inte var lönt då vi inte skulle se något mera en vad vi redan såg på ultraljudet.

Min mamma kom och knackade på och höll i en liten kritvit kanin och sa "Det här är Hopp och honom får ni ta hand om tills bebisen kommer och kan ta hand om honom själv". Från den dagen så var Hopp med oss på alla läkarbesök och jag sov med honom varenda natt, Hopp har betytt så oerhört mycket enda sen den dagen.

Mamma lyckades på något sett få tag i en annan specialist i Stockholm som vi fick en tid hos, jag var då snart i vecka 21, jag blev mer och mer rädd för varje dag som gick. Väl framme i Stockholm så såg vi samma sak som innan, grav vattenskalle men han kunde inte se någon skiljevägg mellan hjärnhalvorna vilket tydde på att dom vuxit ihop.
Jag kunde inte tro de, jag visste att jag sett skiljeväggen på tidigare ultraljud där och då vägrade jag ge upp!
Läkaren sa till oss att vi skulle åka tillbaka hem och så skulle han se till att vi skulle få en MR som vi tjatat om tidigare men inte fått, vilket enligt honom var mycket märkligt eftersom att det ska göras i samband med diagnosen.

Detta var på en torsdag, på onsdagen så fick vi en tid till MR, jag var så trött och allt kändes hopplöst men den lilla bebisen i magen sa åt mig att kämpa, kämpa för honom. Jag sov igenom dom 45min vi låg i maskinen, jag drömde om att få hålla honom i mina armar.

Tiden började rinna ut, jag bad till högre makter om mera tid, allt vi behövde var mera tid, allt gick så fort.
4 dagar innan beslutet om våran som skulle få leva med oss eller bli en ängel så åkte jag och min mamma in till sjukhuset för att få veta hur det såg ut på MR. Sambon jobbade och eftersom vi mer eller mindre visste att detta skulle vara slutet så sa jag att han inte behövde följa med till sjukhuset. Det hela skulle gå fort, bara boka tid till dagen då pillret skulle sväljas.

Men så vart det inte! Emot ALLA odds så såg allt bra ut på MR bilderna, "allt" han hade haft var en utläkt hjärnblödning som troligen orsakat all vätska i huvudet på våran älskade son.
Läkaren brast ut "Prognosen för er ser jätte bra ut och självklart ska ni behålla honom!".
Både jag och mamma bara stirrade på varandra, vi trodde inte att det var sant jag kunde inte tro det jag hade rätt, bebis hade rätt han var inte alls så sjuk!

Vi fick fortsätta komma på täta kontroller och för varje nytt ultraljud vi gjorde så försvann all vätska i huvudet och allt såg helt normalt ut!
Han skulle klara sig!

Den 3e april 2017 kom våran älskade Hugo som i dag är den gladaste lilla killen man kan tänka sig, han utvecklas som han ska och det finns inga täcken på att han skulle ha några skador i nu läget.
Risken finns att han kanske har svårt för något eller blir sen i talet men vad spelar det för roll?
Han är här och han skrattar!

Likes

Comments

Jag har blivigt ifråntagen mitt hem, min trygghet det är nu bara ett skal ett hus som ska tömmas.
Jag känner mig hemlös, ordet "hem" känns så främmande så långt bort, jag vet inte längre vart hem är.
Jag hoppas på att åka till huset en sväng idag och packa lite, det kommer vara sjukt jobbigt.
Blir att vara hemma från jobbet i morgon för att packa så mycket som möjligt på lördag kommer pappa med lastbilen och hjälper oss att lasta in alla möbler och så mycket annat som möjligt.
söndag kommer att gå åt till att flytta saker och packa.
Jag har även stall jouren i helgen så jag kommer ha alla utsläpp övriga pass där jag hjälp med.

xoxo

Likes

Comments

Vad gör man när allt rasar?
när man blir ifråntagen sin trygghet?
Måste flytta i all hast men har inte direkt någon stans att flytta.
Ska bo hos nicklas mamma ett tag och även hos min mamma och pappa tills vi hittar något eget.
Finner enbart trygghet i famnen på Niclas, stallet är såklart en fast punkt men kan inte längre koppla bort allt annat.

Trodde allt skulle bli så bra men allt rasar, jag känner mig så lurad!
Jag känner mig otrygg, rädd och osäker.
Vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.

Jag är på väg in i depression igen det var länge sen men jag känner igen rösterna.

detta är en mycket farlig plats att vara på för mig, kan inte svara på vad som kommer hända mig.

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Efter som att underbara lilsis har totalt fullt upp denna vecka så har jag fått äran att hjälpa henne med hennes pownis.
Idag var det trissens tur att få röra lite på sig.
Försökte logera men gick inge vidare han travade på så liten volt runt mig så jag var säker på att han skulle springa över mig om han började busa, så jag knäppte loss honom så han fick springa fritt och det gick betydligt mycke bättre!
Jag fick dock röra på mig en hel del med för att hålla igång inom! haha.

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Fick extra dag med lille man och red honom idag, han har verkligen fått tillbaka sin livsglädje!
Han var jätte pigg och ville absolut inte skritta utan full galopp var det som gällde idag 😂

Hjälpte även till att putsa lite utrustning med Paulina.
Fick äntligen med mig läderputs hem så jag kunde fixa nicklas skor med 😊

xoxo

Likes

Comments

Hej alla glada!

Sitter nu i soffan och kollar på farmen efter att ha ätet pizza.
Igår red jag på lille man och det gick jätte bra håller på att lär mig hur han funkar, har nu ridigt honom 2 gånger så vi har mycket att träna på!

Idag däremot vart det ute ritt på Poppe bus med älskade lilsis!
Vi gjorde ett försök i att undersöka nya vägar vilket gick sådär! haha
Började med att vi gick förbi några hästar och då vart Poppe mer eller mindre hingt, även vatten var jätte läskigt idag och han skulle ju kunna drunkna i en vattenpöl 😂
Det visade sig även att vi ridigt i en cirkel så då gav vi upp frusna men glada red vi hem.

Kevin fick rida Poppe lite på banan när vi kom tillbaka till stallet så idag har han lärt sig trava och rida lätt! Jag är så sjukt stolt!
Jag skulle springa lite brevid för att få igång Poppe men han trodde vi skulle busa så han for iväg i galopp i stället så det fick Kevin prova med haha!

Mycket roliga saker som hänt idag!

xoxo

Likes

Comments