Header
View tracker

Hej igen.


Blir inte ett så långt inlägg då jag bara vill uppdatera er om hur det har gått osv.

Kom precis ut ur duschen och ja, tänkte blogga lite snabbt som sagt. Idag gick jag till skolan och vi fick sluta tidigare eftersom att svenskalektionen var inställd så jag gick till gymmet istället. Tränade i cirka 90 minuter och påvägen hem gick jag förbi Ica och köpte med sallad hem. Nu ska jag skriva klart det här inlägget sen plugga och försöka umgås med familjen.


Pappa mår faktiskt bra, han har huvudvärk till större del av sin tid men annars mår han bra vad han själv förklarar. Han minns oss fortfarande inte som sin familj och han får fortfarande hjälp av hans psykolog och läkare osv.

Vi har försökt visa honom lite bilder och videor för att hjälpa honom med minnet men ja, det går som det går.


Han jobbar fortfarande som vanligt och det finns inga konstigheter i det. Vad jag egentligen inte förstår är varför han inte kommer ihåg oss men att han minns sina kollegor och sitt jobb..


Aja, det är som det är. Det blir bättre snart hoppas jag.
🌟

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vet inte riktigt hur jag ska börja men ja, hej..

Jag har varit frånvarande från bloggen ett tag nu och det finns en anledning till det, jag borde egentligen inte skriva ut det här nu direkt efter bara någon månad men jag är tvungen, så att ni försår typ och ja, det kommer vara jobbigt, det är jobbigt.


Pappa var påväg hem från LA då han hade affärsmöte och var på en kort resa med jobbet. När han hade landat i Arlanda så skulle mamma hämta honom men det vart inte så för att mamma var magsjuk och Oliver var inte hemma så han kunde inte heller åka. Pappa tog en taxi och var påväg hem. Pappa somnade i taxin då han var alldeles för trött och helt plötsligt så vaknade pappa på sjukhuset, med oss utanför rummet.


Taxichauffören och en berusad man hade krockat och pappa hade fått en rejäl smäll, en hjärnskada. Pappa minns nu ingen, han minns inget förutom sin mamma och sitt jobb. Han vet att vi är hans familj, men han är helt borta. Det är riktigt jobbigt för oss då vi nu måste försöka anpassa oss efter honom och med allt möjligt få honom att minnas oss.


Det tog cirka två veckor för att pappa skulle få komma hem pågrund av hans skador och hans hjärnskada. Nu varje vecka måste han gå till en psykolog som hjälper honom med minnet och att återhämta sig.


Hur har det påverkat oss undrar ni säkert? Som ni ser så har jag varit borta från bloggen ett tag, så ja, det har inte varit så bra för mig. Tror dock det är värst för mamma, hennes man minns henne inte som han borde göra och jag märker ju hur det skär i henne.. Oliver är mest arg på sig själv för att han inte var hemma och kunde åka och hämta honom, han typ skyller på sig själv men det pratar vi dagligen med honom om, vi säger att det inte är hans fel och att det kunde gått värre.


Jag håller er uppdaterade, men för stunden så vill jag bara avsluta inlägget och ta en varm dusch.


Kram på er. ..

Likes

Comments

View tracker

Nu äntligen har jag tränat, duschat och ätit så nu kommer ett litet inlägg om en film jag såg nu under lovet när jag låg och var sjuk. Tittade på Gossip Girl men tittade även på The Experiment och Invicius.


Ska inte berätta om The Experiment, även fast än det är en av de bästa filmerna jag någonsin sett!😱😭😍 Rekommenderas STARKT!🙌 Kanske berättar om den i något annat inlägg men nu känner jag att jag ska skriva om Invicius.


Den filmen handlade om Nelson Mandela och hans första år som president. Den handlade om att han ville ha ett enat folk där ingen såg ner på en annan och inte diskriminerade folk, och för att han skulle lyckas med det så försökte han genom rugby. Han inledde ett samarbete med Francios Pineaar som var kapten för landslaget.

Nelson Mandela ansåg att sporten hade potential för gemenskap i landet och i början av filmen så slog dem ihop två olika rugbylag så det blev ett enat lag, alltså med mörkhyade och de vita.


I början ville inte laget samarbeta, de var grupperade om man säger så. De var emot varandra och de bråkade. Men med tiden så insåg dem att det inte var något fel och att det inte fanns någon skillnad så de började träna hårt för att VM började närma sig. Efter en massa hård träning så spelade de matchen och de vann matchen.


Under den tiden så hade Mandela lyckats föra ihop dem och få de att inse att det inte är fel på att vara mörkhyad och att alla är lika mycket värda.


Jag tycker verkligen att filmen hade ett bra budskap, den är inte min typ av film men den fick liksom fram något bra. Alla människor är ju lika mycket värda och det finns ingen skillnad mellan oss. Jag skulle rekommendera den filmen om man tillexempel ska se på film i skolan och jobbar kring det ämnet, eller till någon som gillar rugby.


Nu ska jag plugga en stund sen äta och sedan om jag hinner titta på något avsnitt eller två av Gossip Girl.


Vi hörs!💛

Likes

Comments

Hey guys!😃

Nu var det ett bra tag sen sist, men jag har några anledningar. Hoppas de duger haha! Jag har faktiskt haft fullt upp och göra i skolan innan vi fick ta lov i en vecka och sedan när vi fick sportlov så har jag varit sjuk och när jag väl vart frisk så fanns det inte så mycket att blogga om så jag kände att det inte behövdes. Men nu idag ska jag göra ett inlägg och om jag orkar och har tid så kommer ett annat inlägg också upp. Ska iallafall skriva om etnisitet och rasismen i Sverige.


Vilken är min etnisitet då? Alltså pappa är ju från USA och mamma är från Sverige, så jag har två bakgrunder.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om detta men ja alltså hur ser folk ens på sånna som, mig? Menar, jag är ju halvt svensk och halv amerikan, men det är inte samma sak som en person som är halv svensk och halv arab tillexempel. Eller en person som är helarab. Jag skulle nog säga, och så är det, att man accepterar människor från Norge, Danmark, USA osv enklare än om det hade varit någon från Palestina, Syrien osv.


Jag tror att det beror på att folk från Sverige, Norge, USA osv är mer lika än vad folk från Sverige, Danmark, USA och Syrien är. Man är liksom två helt olika ‘typer’ Både utseendemässigt och på hur man beter sig. Vi har liksom helt olika kulturer. Kurder, turkar, syrianer osv har i princip samma kultur, finns säkert ett par saker som skiljer kulturerna åt. Det måste ha någonting med saken att göra att man accepterar amerikaner lättare osv. Verkar inte som att jag kommer någon vart nu haha men ja, ni fattar. Om en amerikan kommer till Sverige så vet den typ hur det är, hur man ska bete sig och hur det typ funkar, det den behöver lära sig är svenska. Nu kan ju vi engelska eftersom att vi läser det i skolan men för att han ska kunna komma in i samhället så behöver han lära sig svenska.


Men om man tar en invandrare från tillexempel Syrien eller Somalia som kommer hit så vet inte dem hur man ska bete sig, vara osv. Det är liksom som en ny sak för dem, de kan inte det svenska språket men de kan säkert prata lite engelska så det skulle kunna hjälpa dem en bit, annars så finns det ju tolk osv så att de lär sig det svenska språket.


Kan ta min kompis morbror som exempel. Han kom hit från somalia för fem månader sedan. Det första han sa var att han var förvånad över hur kvinnorna klädde sig. Han sa att han vart förvånad när han såg dem på Arlanda, i korta toppar, kjolar osv. Sedan så tyckte han att vädret var riktigt tråkigt och jobbigt. Kan verkligen hålla med honom där, haha! Men om en från USA hade kommit hit så hade det inte varit konstigt alls. Ärligt talat nu känns det som att jag bara skriver och inte kommer någon vart så jag får gå vidare till nästa sak.


Det kommer handla om rasism, ett väldigt seriöst inlägg om jag själv får säga det. Rasism kan man säga kommer från att man har en viss nedtryckande/illa åsikt om ett folkslag om man säger så. Det brukar, eller alltså det handlar normaltvis om syn på mörkhyade, invandrare eller personer med en annan etnicitet än vad man själv har. Ärligt talat så förstår jag mig inte ens på sånna som ser ner på mörkhyade/ invandrare osv. Snälla nån dem är människor precis som er.


Man ser dagligen hur människor uttrycker sig rasistiskt, alltså både på sociala medier och in real life liksom. På facebook är det mest saker där man kan läsa om hur folk snackar om invandrare, mörkhyade och framförallt muslimer. Nu på senaste tiden så har det varit hur mycket som helst mot muslimer, det är sjukt! Nu pratar jag om runt om i världen och inte bara i Sverige. Vad jag har sett så har Sverige ett litet problem, invandrare som kommer hit. Det står hur mycket om helst om att stoppa massinvandringen, öh?! Det är väl bättre att folk kommer hit och känner sig välkomna. Att det finns sånna som inte accepterar lagen och sånna som gör helt olämpliga saker är en sak, ja. Och där förstår jag att folk inte vill att invandrare ska komma hit, men det gör inte alla dåliga.


Sen det där med muslimer, ärligt talat så förstår inte jag vad problemet är. Islam är en religion, hur dem är och vad dem gör är helt upp till dem känner jag.! Kan ta slöjan som ett exempel. Har läst riktigt mycket om hur det egentligen är med slöjan och varför man bär den.


Att bära slöja är ingen tvång, inte alls. Man väljer själv om man vill bära den men sen så är det egentligen ett måste inom Islam. Man kan säga att religionen säger att man måste bära slöja men det finns ingen som kan tvinga dig på den. Man säger att under din barndom och mot när man blir äldre så ska föräldrarna liksom prata om Islam, om slöjan, varför de ska bära den osv men sen så gör man som man vill. Det är just det här folk har svårt att förstå, att man får välja själv.


Om man nu loggar in på facebook så finns det säkert en länk till någon artikel där man skriver om slöjan. Sen så står det helt fel saker också. Anledningen till varför de bär slöja är för att man anser att kvinnan ska dölja sin skönhet. Enbart din bror, pappa, morbror/farbror, morfar/farfar får se ditt hår. Sen din man när du gifter dig också men annars så är det förbjudet.


Alltså det är sjukt att man ens kan skylla på en hel folkgrupp. Man tänker att muslimer är självmordsbombare. Jag vet att mina kompisar i skolan brukade skoja runt om att araber var terrorister osv och det var kul för araberna skrattade själva men nu så börjar vuxna snacka sånt? Och att man säger att Isis är muslimer? Alltså allt är bara sjukt ärligt talat..


Om en person gör något fel och den tillexempel kommer från Turkiet, så finns det sånna som säger ‘Alla personer från Turkiet är baxare, alla gör si och så’ blablabla, tycker man ska ta det lugnt med sånt. Att en gör fel betyder inte att alla gör så. Men om tillexempel en vit person, en svensk alltså, begår ett brott så finns det ingen som säger ‘alla svenskar är si och alla svenskar hit och dit’ utan man brukar tänka att den var sjuk eller något och att den behövde hjälp. Förstår inte ens varför man skiljer på människor, ingen är bättre än någon annan.


Nu ska jag gå upp och ta en sväng till gymmet sen så kommer jag faktiskt blogga om en film jag såg nu under lovet när jag var sjuk!😜


Hade babes
😘👋

Likes

Comments

Hej hörrni!

Bloggade för nån timme sen men kände att det behövdes lite mer.. Nu ska jag skriva om att ta sig upp till en annan nivå om ni förstår vad jag menar.


Jag tror absolut att man kan ta sig upp till en högre nivå om man har motivationen och rätt inställning. Om någon som inte har något jobb, lever jobbigt, har massa räkningar osv så kan den självklart göra något åt saken. “There is no elevator to success, you have to take the stairs” Vi kan säga att personen var skoltrött när den gick på gymnasiet så den hoppade av och levde livet just då kände den men tillslut så ledde de till att den ja som sagt var arbetslös osv. Då kan den gå den utbildning den behöver och senare skaffa sig ett jobb. När den väl fått sitt jobb kan den börja betala av räkningar/lån osv och tillslut så lever den förhoppningsvist ett bra liv.


Låt säga Eminem. Han är känd för rapmusik men också för att han started from the bottom. Han hade det inte bra alls i början och han har till och med gjort en låt om när han rappar om att han inte kunde ge sin dotter och mamman till dottern det liv dem förtjänade eftersom att han inte hade ekonomin. Mockingbird heter den. Han har till och med gjort en film, nu minns jag inte om det var han som gjorde den för det var så längesen jag såg den men jag vet att det finns en film om hans liv, och den heter 8 mile. Han började med musiken och senare så vart han världsstjärna i musiken och han är riktigt framgångsrik nu.


Om vi ska nämna barn med utländskbakgrund så skulle jag nog säga att dem lever i medelklass eller arbetarklassen eftersom att vissa länder har inte den tillgången till skolan som folk här har. Mina föräldrar har tillexempel gått i skolan då bodde i Sverige och USA där man kunde gå i skolan men om vi säger någon från tillexempel Somalia eller något liknande så har deras föräldrar kanske inte haft tillgång till att gå i skolan utan dem har varit tvungna att arbeta. Och kommer man då till tillexempel Sverige sen så måste man först gå SFI och sen gå vanlig skola för att få kunskapen man behöver. Det tar ju längre tid för äldre att lära in ett nytt språk osv så det blir också ett ‘hinder’ om man ska säga så.

Men det betyder absolut inte att alla invandrare är så! Det finns sånna som är riktigt framgångsrika, absolut!


Nu känner jag att det börjar bli alldeles för sent, klockan är runt tolv nu så vi hörs nån annan gång!

Isabella


Likes

Comments

Hejsan!

Idag tänkte jag berätta lite om vilka klassindelningar det finns bland vår befolkning idag och hur det var förr. Vi kan börja med hur det var förr, för då föddes man in i olika kategorier. Det fanns bönder, som som skötte skörden och fixade frukt och grönsaker, som jobbade hemma på gården och såg till att allting fungerade där. Detta var det lägsta man kunde vara enligt samhällsklassen. Efter bönder kommer borgarna, detta var de som hade hand om hantverk och liknande. Efter denna samhällsklass kom prästerna, som jobbade i kyrkan och var väldigt religiösa. Högt upp i samhällsklassen hittade man adelsmännen. 

Det är väldigt stor skillnad om man jämför med dagen samhälle, jag tycker att man ser helt olika samhällsklasser idag än vad man gjorde förr. Idag tycker jag att man ser de gamla som en samhällsklass, att dom inte har mycket pengar och att dom inte blir rättvist behandlade på deras boenden och dom får inte det dom behöver osv. Sedan finns det ju rika och fattiga som det alltid har funnits. Jag tycker också att vi i Sverige har skapat något slags ''vi och dom'' när det gäller invandrare och svenskar. Egentligen tycker jag inte att dessa två grupper borde vara två olika, utan att dessa två ska tillhöra samma grupp, eftersom att vi är precis lika dana. Dock skiljer det ju sig åt vilka som är fattiga och vilka som är rika men det gör det ju hela tiden med alla olika människor. Idag lever vi i ett så pass demokratiskt samhälle så det finns inte så grova klasser som det gjorde förr, vilket är bra att det blivit bättre ofc. 

Men vi hörs sen, pusshej! 

Likes

Comments

Hejhej!

Idag ska jag äntligen blogga lite igen! Tänker skriva om hur jag ser på framtiden och vad jag tror var bättre med framtiden förr. Finns det något som var bättre förr? We’ll see.


Okej hur tror jag egentligen att det kommer bli i framtiden? Jag menar redan idag så finns det smarta lösningar som hjälper oss riktigt mycket. Tillexempel diskmaskin, tvättmaskin, dammsugare, torktumlare osv. Nu behöver man bara trycka på ett par knappar så sätter dem igång och gör jobbet men i framtiden tror jag att dem kommer utveckla vissa av dessa grejer.

Tror till och med att om ett par år så kommer dem att skaffa en nanny som är en robot men gör allt en nanny ska göra. Vad ska man egentligen tycka om det? Ens barn kommer att få växa upp med en robot nanny som är installerad efter allt som en säger och dens passion är att städa, ta hand om barnen osv. Alltså det kanske är bra ja, vem vill inte ha en robot som städer ens hem, tar hand om ens barn om man inte har tid för det men kommer det ens finnas folk som vill ha en robot-nanny? We will see I guess.


Till den stora frågan, would I get one? Jag vet inte, alltså det låter hur fancy som helst och det lockar ju en liksom men samtidigt inte. Varför skaffa robot-nanny när jag kan ta hjälp utav mamma, bror, min framtida man? I värsta fall om dem nu inte kan så kan jag ju skaffa en riktig nanny som faktiskt är en människa. Vet inte riktigt hur jag hade gjort, en robot låter lockande men en människo-nanny låter bättre på något sätt.


Kan ta något till exempel på hur jag tror att framtiden kommer se ut. Bilar som kör typ en meter över marken, det tror jag verkligen kommer finnas. Bilar älskar alla och snälla hur coolt hade det inte varit med bil som åker nån meter över marken? Hur skönt som helst!


Fine nackdelen med sån bil måste väl vara att inte alla kan skaffa sån och det kommer vara ett problem, helt klart. Man kommer ju vara tvungna att göra om vägar så att dem passar till dem nya bilarna, dem kommer ju inte drivas av hjul om jag har rätt. En bil som kör nån meter över marken kommer behöva någon slags magnet och att skaffa sånna vägar kommer kosta riktigt mycket. Dem blir säkert tvungna att göra om vanliga vägar och kanske till och med ta bort någon vanlig väg bara för att komma med dem nya vägarna.


Nog med det, tror jag då att det fanns något som var bättre förr? Jag vet inte. Jag kommer inte på någon specifik sak men att man inte hade mobiltelefoner, ipad osv var väl det som var bättre med förr. Om man tittar på hur jag hade det då och på hur barn har det nu, dem är ju precis som oss? När jag var liten handlade det om att gå till förskolan, komma hem, gå ut och leka gå in och sedan sova. Eller leka inomhus men nu är det inte så, nu handlar det mest om att man ska gå till förskolan/skolan, komma hem, sätta sig med ipaden och spela spel hela dagarna. Om man inte i värsta fall till och med chattar med kompisar.

Så vad jag menar är att förr var det bättre genom att man hade mer aktiv fritid än vad barnen nu har.


Nu vart det som vanligt ett lite för långt inlägg men jag hoppas ni tyckte det var något kul att läsa om!

Isabella

Likes

Comments

Hej hörrni!


Idag ska jag skriva lite om att arbeta och hur viktigt det är med jobb enligt mig. Kan börja med att säga att jobb för mig i framtiden är något jag verkligen måste ha. Man kan inte få allt man önskar men ja, jag måste bara ha ett. Jag jobbar ju på Max så då får jag min egna lön, sen så får jag även lite pengar av mina föräldrar om det behövs, vilket det gör!!! Anyway, tänk mig i framtiden då? Inget jobb kommer leda till ingen lön, ingen lön leder till inte tillräckligt med pengar, vilket leder till att jag inte kan göra sånt jag vill göra och få sånt jag vill ha? Haha aldrig, jag måste ju ha pengar.


Iallafall, det är ju viktigt för alla att ha ett jobb, oavsett om man har egen familj eller inte. Självklart är det ännu viktigare om man har familj men det är ju lika viktigt om man är student och bor ensam. Jag menar, har man en familj så måste du ha pengar för att kunna handla mat så att det räcker för familjen, du måste betala räkningar och dina barn kommer säkert vilja spela fotboll eller något liknande och det gör ju också att du måste spendera pengar på det också. Hade du inte haft ett jobb då så hade det säkert varit ännu jobbigare, det tror jag verkligen.


Min kusins kompis är arbetslös och hon är 20 år skulle jag tro. Hon får inget jobb då dem säger att hon inte har någon erfarenhet och att hon är för ung. Hon hoppade av skolan då hon fick ett barn, hon har inte sökt tillbaka till skolan än men hon har en tanke om att göra det. Hennes kille, pappa till barnet då har ett jobb och det hjälper dem mycket men hon vill ha ett jobb själv också då hon känner att hon inte gör så mycket på dagarna. Hon försöker förfullt nu och hoppas på att få börja skolan igen och ha ett jobb på sidan om.


Jag vet att om jag hade varit i en ungefär liknande sits så hade jag börjat med att först och främst börja skolan igen så fort mitt barn hade börjat förskolan. Går man ut skolan så hjälper ju det riktigt mycket, du kommer garanterat få jobb enklare och du kan sen plugga vidare till att bli något. I övrigt så tror jag nog att jag hade letat jobb typ hela tiden. Alltså verkligen hela tiden.


Känner nu att det här inlägget vart alldeles för långt så jag kommer att avrunda här så hörs vi senare, ha en bra kväll nu!

See you later alligator!

Love, Isabella 

Likes

Comments

Hej igen,

Nu ska jag skriva lite om uppfostran, hur mina föräldrar har uppfostrat oss och hur jag tänker uppfostra mina barn sen i framtiden.

Mina föräldrar har alltid haft regler som vi måste följa men dem har ändå låtit oss ha de fritt, om ni fattar vad jag menar. Några exempel är att jag inte fått ha mobilen innan jag lägger mig, för det är tydligen inte bra för hjärnan och att vi måste göra klart våra läxor innan vi får göra något annat, det vill säga vara med kompisar, titta på serier/filmer, gym osv. Enda undantaget för min del var träningen men nu när jag är skadad så kan jag inte göra det heller.

Jag vet att jag tänker uppfostra mina barn på ungefär samma sätt även fast än jag känner att det kan vara drygt ibland om jag vill träffa någon kompis eller är alldeles för trött för att plugga. Jag kan inte säga att jag tänker uppfostra dem ungefär på samma sätt fast än jag gjorde det eftersom att i framtiden så vet jag ju inte hur det kommer att vara. Det kanske är en stor skillnad mot idag.


Sen så vet jag att det kommer finnas konsekvenser. Jag kommer självklart ta hand om mina föräldrar när dem blir äldre istället för att dem ska få vara på ålderdomshem och så vill jag att mina barn gör. Sen om man tittar på hur folk har det nu, det mesta jag ser är bad behavior. Det kan vara för kompisar ja, men om man lär sina barn från att dem varit små hur man ska och inte ska vara så tror jag att det hjälper. Jag vet att jag kommer vara sträng när det gäller saker som det jag skriver om nu i “konsekvenserna” men jag vet också att jag kommer stå mina barn nära, eller ja, det är vad jag vill. Står jag dem nära så litar dem på mig och även om dem inte berättar allt just då så vet dem att det är fel och dem kommer säkert att berätta förr eller senare.


Nu tar ju jag skolan på fullaste allvar då jag inte vill slösa bort mitt liv för ingenting.. Jag går i skolan nu så varför inte ta vara på det liksom? Resten kan komma sen, det handlar om min framtid, vem vet om kompisarna är kvar senare i livet? Gymmet springer inte bort, det står alltid på sin plats men det gäller inte detsamma för skolan. En deadline är en deadline, ett skolår är ett skolår. Det får man aldrig tillbaka, börjar man om så får man ett till nytt år, ett år för mycket. Så ska jag lära mina barn att tänka, precis som mamma och pappa lärde mig.


Tack för att ni har orkat läsa mitt inlägg som vart lite för långt, men ja, needed it.


Love, Isabella


Likes

Comments

Hejhej! 

Nu är det dags att berätta för er vad vi i vår familj tycker om familjer som väljer att spearera och vad vi tycker om att det har blivit lättare för familjer att spearera. Vi tycker att en familj som separerar tar ett dåligt beslut då det starka bandet i familjen bryts. Barnen i familjen blir inte lika säkra i sig själva och det väcker en stark besvikelse hos barnen. Det är nästan alltid någon som blir ledsen i familjen när en familj väljer att separera, och det leder till att barnen automatisk blir ledsna, för att om mamman eller pappan i familjen blir ledsen, blir det så att barnen drabbas. 

Men om det är en familj som har väldigt mycket bråk hemma och det är stökigt och tjafs regelbundet, och man vet att man skulle kunna få det bättre genom att separera tycker vi självklart att man ska göra det. Eftersom jag har vuxit upp i en väldigt bra familj, som alla har bra reltioner till varandra i är det svårt för mig att sätta mig in i hur det skulle vara att leva med skilda föräldrar. I dags läget skulle jag inte ens kunna tänka mig att min mamma och min pappa skulle kunna separera. 

Att det blivit enklare med tiden att kunna separera är båda bra och dåligt tycker vi. Det bra med det är att man faktiskt kan välja att separera om man verkligen är i behov av det, det kunde man ju i förr då det va så att om man en gång hade gift sig så var man tvugna att leva med varandra, oavsett om man levde under bra eller dåliga förhållanden. Om man då levde i en familj med mycket bråk och tjafs och man mådda väldigt dåligt, så var det ändå inget val att spearera. Det är det som är bra med att det har blivit enklare med tiden, att man just kan om man vill och är i behov av att separera så kan man det. Det dåliga som blivit med det är att familjer kan ta små saker lite för allvarligt, att man väljer att ge upp för enkelt, och inte fösöker reda ut det för att sedan gå vidare om det hänt något allvarligt i familjen. 

Det var lite om vad vi tyckte om separationer osv.

Ha de bra! 

Likes

Comments