Kom på häromdagen att det kan vara lite kul med bilder från rummet på hostelet, så knäppte dessa två på fina Caroline <3 Om två dagar tar jag nattbussen upp mot Byron Bay och påbörjar resan längst Östkusten, ska bli så jäkla FETT.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Till vänster: Jullan på icebergs häromdagen.
Till höger: Jag och Elin i ett regnigt Sydney.

Till vänster: Agnes i Syyyyd.
Till höger: Jag och Agnes på Hotel Ravesis i Bondi.

Till vänster: Selfie på Bondi Icebergs.
Till höger: Sushirolls från Bondi Sushi.

Till vänster: Kate på Mandi Gras (Pride).
Till höger: Ännu en snap från Icebergs.

Likes

Comments

Häromdagen pratade jag med min kollega, och nyfunna vän, Mary från Kanada. Det var lugnt på jobbet och vi småpratade om lite allt möjligt men kom på något vänster in på hennes familj, hennes syrra och hon berättade då att för ett år sedan ungefär hade hennes syster behövt göra en akut hjärnoperation. Tydligen hade hon haft en helt vanlig förkylning veckan innan, hela familjen hade varit lite sjuka. Sedan hade tydligen infektionen spridit sig/satt sig i hjärnan. Hon åkt in till sjukhuset då hon hade grov huvudvärk men många i familjen lider av migrän så de sa åt henne att försöka dricka mycket vatten och gå hem. Huvudvärken slutade inte och blev värre, hon åkte in några dagar senare och de säger att det är en tumör. Under allt detta är hon gravid med sitt andra barn, så de ville inte ta för mycket prover. De bestämde att de skulle börja med strålning osv om några dagar, en tumör är inget superbrådskande tydligen.

Läkarna i Kanada jobbar så att de är lediga 10 dagar, jobbar 10 dagar osv. Hon fick en ny läkare som tyckte att det var konstigt att hennes huvudvärk bara ökade och ökade, om det är en tumör har man ont i huvudet, men det skall inte bli värre. Han ville testa henne NU genast men andra läkare försökte stoppa honom för att de inte ville skada barnet. Det var inte en tumör som sagt, det var en infektion som hade spridit sig till hjärnan. Under och efter operationen berättade läkarna för min kollega Mary och resten av familjen att systern förmodligen inte skulle överleva, och om hon skulle överleva så skulle hon förmodligen ligga i koma länge, och kanske inte ha någon funktion i hjärnan. Endast timmar efter operationen vaknar hon upp och är helt klar, enda komplikationen är att hon inte ser på vänster sida, om hon kollar på en person ser hon bara höger sida av ansiktet. Hon föder några månader senare en frisk liten bäbis och har idag anpassat sig superbra och mår bra.

Även om denna historia slutade väldigt bra så fick jag ont i magen när hon berättade den. Man blir liksom påmind av att vem som helst, bara sådär, kan mista livet, utan förklaring. Har tänkt mycket på vad hon berättade för mig de senaste dagarna, och gång på gång tänkt på hur tacksam jag är för alt. Hur tacksam jag är för min familj och vänner som är friska och mår bra. Tacksam för allt som väntar i livet och alla möjligheter. Det är synd att man oftast måste bli påmind om hur livet faktisk skulle kunna se ut och hur bra man faktiskt har det.

Likes

Comments

Att dessa börjat besöka vårat sovrumsfönster regelbundet är ju bara för gulligt! Eller är det bara för att man tycker pappegojjor är coola som man säger så kanske? Hade ju inte direkt varit lika exalterad över en duva liksom....

Idag har jag käkat burgare med Elin och Agnes, vädret är dåligt igen och det regnar. Men äsch. Börjat läsa en ny bok. Har träningsvärk efter typ 30 knäböj jag gjorde igår. Börjar tänka att jag kanske lämnar Bondi om en vecka, i alla fall senast två. Längtar. Men kommer sakna mycket också. Såklart. Nu ska jag fortsätta läsa min bok. Vi hörs.

Likes

Comments

Ä.N.T.L.I.G.E.N lite sol en dag då jag inte jobbar. Brännan är tillbaka. Två pass kvar på jobbet. Snart reser jag vidare. Livet är härligt.

Likes

Comments

På en vägg här i Bondi satt detta, såg det häromdagen när jag promenerade hem efter yogan.

Fan vad pepp jag har varit senaste dagarna. Har tänkt mycket på framtiden men ändå levt i nuet. Inser liksom att vad som helst är möjligt, jag kan verkligen göra vad jag vill. Skita i alla normer och vad som förväntas av än. Om jag vill. Har kollat mycket på utbildningar, funderat på vart jag vill bo och vad jag vill göra i höst. Vill jag plugga? Vill jag flytta utomlands igen? Vill jag söka ett nytt jobb? Jag vet inte riktigt. Men jag har liksom insett att bara jag gör något jag tycker är kul och intressant så blir det bra. Om jag inte tycker det är intressant om fem år, so what? Då kan jag bara byta inriktning. Forma om mig på nytt. Bara för att man går en viss utbildning betyder det inte att det är det man måste göra resten av livet. Man ska göra det man blir lycklig av, något man känner passion för. Håller ni inte med?

Likes

Comments

Jag går in på Hotel Bondi, stället vi varit på cirka hundra gånger men endast går tillbaka till för att dom bjuder på gratis drinkar. Sådär perfekt berusad är jag med ett självförtroende på topp. Känner mig så jäkla snygg. Min vän är i samma mode. Vi bestämmer oss för att använda våra drinkbiljetter direkt och går fram till baren. På vägen dit ser jag honom. Han jag vill gå hem med ikväll. Han sitter på ett bord nära baren med sina vänner. Solkysst hy, krulligt blont, långt hår. Världens gulligaste leende. En sån där person man direkt kan se är snäll. Jag kollar dit och ler, han ler tillbaka, vi båda kör den klassiska kolla bort, och sen tillbaka på varandra igen. Han är så jäkla gullig.

Jag och min vän går fram till baren och beställer. Canberry-vodka såklart. Han ställer sig och beställer en bit bort. Jag tar saken i mina egna händer och går fram, självsäker med lite alkohol i blodet som man är. Han berättar senare att han ville, men inte vågade gå fram till mig och det gjorde bara att jag tyckte han var ännu gulligare. Vi snackar, och allt jag kan tänka på att jag vill känna på hans lockiga hår, men håller mig från att fråga för hur konstigt hade inte det varit? (lol) Jag följer med tillbaka till hans bord och hälsar på hans vänner, får reda på att han är från Australien, bor en timme bort, gillar att surfa, jobbar construction osv osv. Vi rör oss närmare varandra där vi bordet, han lägger handen på mitt lår och jag lägger min ovanför hans. Vi lämnar stället tillsammans och går mot stranden. Pratar i flera timmar. Myser. Hånglar. Det är sådär perfekt varmt och jag fryser inte ens lite i mina korta shorts och topp.

Vi pratar drömmar, framtid och resor. Skämtar. Sätter oss på en bänk och jag ligger ner med huvudet i hans knä. Kollar upp på honom. Lär honom svenska. VI skrattar. Har det mysigt. Jag hoppas vi ses igen.

Likes

Comments

Fina Bondi <3

Idag är en BRA dag. Jag har sagt upp mig från jobbet, två helger till och sen är jag fri från jobb ett tag frammöver och kan fokusera på att bara njuta av livet här i Bondi i kanske tre-fyra veckor till innan jag drar östkusten upp. Lite jobbigt egentligen att jag börjat tänka på mitt jobb som något jobbigt, gillade det ju i början men min chef är verkligen så negativ hela tiden så jag vet inte vart jag skall ta vägen. Har försökt att inte dras ner i det men när man jobbar de långa helgpassen är det svårt.

Annars har jag på senaste fokuserat mycket på surf, yoga och träning och det känns så bra! Så skönt att inte känna sig bakis så ofta, och kul att träffa nya kompisar på annat sätt än ute på en bar med en drink i handen (även om det också är najs!). Åh mår så bra just nu. Är i Australien, det är varmt, jag har runt två månaders resa att se fram emot (även om jag inte bokat någonting än, måste tas tag i!). Kommer förmodligen hem till sverige i slutet av maj/början på juni, ni som undrat. Ser fram emot att sitta på uteserveringar och hänga med alla kompisar jag saknat. Puss på er!

Likes

Comments

Ibland kan jag bara bli så jäkla trött. Trött på jagandet, trött på att bli överkörd, trött på att bli behandlad dåligt av er snubbar. Ni kan bara vara så jäkla onajs ibland (alltid). Hur tänker ni när ni ena kvällen säger att ni vill ha någon att snacka och hänga med, att ni vill träffas igen och att ni tycker om vårt sällskap, men dagen efter är det som om vi inte finns. Som om det vore normalt beteende. Har jag gått och blivit osynlig? Var det något jag sa eller gjorde fel? Nej. Det är bara han som är så jäkla konstig, otrevlig och omogen.

Även om ni dudes inte tror det så går det att inte bete sig så jäkla stelt och oskönt. Det är fullkomligt möjligt att inte ljuga för en tjej och babbla på om hur mycket du vill träffa henne igen, när då ändå planerar att kolla bort varje gång ni möts. Säg bara att det var trevligt och najs men att detta för dig var en engångsgrej och att du inte vill träffas igen. Inte så jäkla svårt eller? Och hälsa försjutton om ni stöter på varandra. Var lite trevlig. Nej hon kommer inte tro att du är intresserad för att du frågar hur hon mår. Hon kommer inte bli besatt eller ännu värre tro att du vill ha något seriöst om du pratar med henne igen. Chilla. Var tydlig. Var ärlig. Ljug för fan inte. Svårare än så är det inte.

Likes

Comments