Det finns ingen som kan få mig så inspirerad som Johan. När han går igång på något är de omöjligt att inte ryckas med, just nu följer vi mandelmanns slaviskt och skrattar åt hur fantastiskt töntig och gullig Gustav är. Men vi drog också iväg till närmaste trädgårdshandel för några veckor sedan och se vad fort de växer här hemma ✌🏼 vi får se vad de blir av det här, är lite rädd att de snart står en ko på balkongen. Men att så sina egna grönsaker är ju väldigt roligt faktiskt.

Och imorgon går jag in i vecka 30, det är ju helt sjukt. Men ändå 10 veckor kvar och det känns ju som en evighet, vi alla längtar så mycket efter bebis här hemma. Pärla klappar och pussar på magen flera gånger per dag.

Imorgon är det alla ❤️ dag och vi har fullspäckat schema. Det är öppna förskolan, kiropraktor, jobb osv osv sen har Johan lovat att stå för middagmys imorgon, det ser jag fram emot. Han lagar alltid så god mat min kära man. Men nu ska jag sova, ögonen rullar nästan på mig nu 😴

  • 437 readers

Likes

Comments

Hoff vilken dag. Känner att jag är helt snurrig efter allt städande och strykande. Vi tog tillvara på alla soltimmar vi kunde för att sen placera oss i soffan med kaffe och bullar. Det blev rädda Willy och båda tjejerna somnade. Så då tog jag tag i lite städ och plock efter vi varit borta men framförallt tvättade vi alla sängkläder igårkväll så de strök jag 👵🏼

Nu kom mannen hem så vi ska köra söndagsmys, har precis ätit en god middag!

  • 480 readers

Likes

Comments

Imorse vaknade vi i Luleå och nu ligger jag i soffan hos mormor i Uppsala. Johan var tvungen att åka på jobb så jag och tjejerna har åkt bil nio timmar själva idag 😅😅 tänkte att de skulle sluta i katastrof men dom har varit så fantastiskt duktiga. Inte ett enda gnäll.

Nu har vi varit borta nästan en vecka och vi har haft de så bra, men de var skönt att komma hem till mormor som hade lagat middag till oss. Vi blir kvar här ikväll, lite avlastning nu när jag blir själv så många dagar med tjejerna ☺️

  • 617 readers

Likes

Comments

En förmiddag i min stil har precis avverkats. Johan gjorde pannkakor till frukost, sen var de dags för honom att jobba så jag tog barnen ut i -12 för att handla, nu leker dom och jag tar en kaffe i soffan och vilar mina fogar. Det börjar bli en outhärdlig smärta nu, men vi tuffar på. Idag gick jag ändå in i vecka 29 vilket känns otroligt skönt ☺️

Vi åkte ju på en liten spontan roadtrip i fredags och jag kunde inte riktigt avslöja vart eftersom vi bestämde att överraska min svägerska och Johans bror i Gällivare och ville inte riskera att dom fick veta att vi var påväg. Det blev en superlyckad suprise och det var länge sedan jag sett så förvånade ansikten. Men vi är iallafall kvar här och har inte riktigt planerat att åka hem ännu!

Nu blir det lunch med hela gänget. Vi hörs senare!

  • 665 readers

Likes

Comments

Godmorgon!

Har precis vaknat upp på hotellrummet, tjejerna sover fortfarande. Vi bestämde igår att vi skulle ta en lite spontan roadtrip. Det är verkligen de bästa med att vara egen företagare, oftast kan man jobba lite var stans ☺️ så vi behöver inte stressa hem till söndagkväll.

Nu ska jag försöka väcka mina prinsessor och sen blir de hotellfrukost innan vi far vidare mot vår slutstation. Vi hörs mer senare idag 🎀

  • 820 readers

Likes

Comments

Jag blir rörd till tårar av alla era fina kommentarer. Tack snälla ni! Ibland behöver jag skriva av mig. Jag behöver för ut det ur mitt huvud.

Jag har precis placerat min rumpa i fåtöljen efter en minst sagt fullspäckad dag. Vi började med att hämta Therese och Julia för ikeahäng hela dagen. Hittade så mycket jag behövde till lägenheten, vi börjar verkligen komma iordning nu ☺️ sen fick jag ta mig till närmaste apotek för att köpa stödstrumpor, japp nu går det liksom utför, och imorgon har jag tid hos barnmorskan för att se så jag inte har fått havandeskapsförgiftning. Har svällt så extremt mycket i kroppen på kort tid så dom vill ha koll!

Nu ikväll har vi haft minikalas för Tilia som fyller 2!!!!!😩 imorgon. Dom har redan haft kalas men vi kände ändå att vi ville fira de lite grann. Nu är jag så vätskefylld att jag knappt kan gå, så de blir högläge innan läggdags. Usch, känner mig som en val just nu. Måste hoppa på kryckor och se ut som en ballong 😂 jaja, förhoppningsvis behöver vi inte plocka ut bebis imorgon och allt går som de ska. 12 veckor kvar nu 💪🏼

  • 1004 readers

Likes

Comments

Det var en onsdag. Det var en sån där fantastisk tidig vårdag ni vet, när de känns sådär magiskt i luften, solen sken och det kändes i hela kroppen att vi var påväg mot ljusare tider. Jag hade bestämt träff med en kompis jag inte träffat på allt för länge. Men mamma frågade mig på tisdag kväll om jag inte kunde komma upp på på onsdagen för att hon så gärna ville träffa tjejerna. Min kropp bara svarade ja, som att den visste men hjärnan ville inte koppla. Johan hade tagit ledigt några dagar från jobbet och när jag frågade varför så var det ingen speciell anledning, jag tänkte inte så mycket på de och njöt istället av att ha honom hemma. Han visste redan, men inte jag. Jag sa till min vän att vi var tvungna att skjuta upp dejten.

Johan strök mig lite försiktigt på kinden på ett sätt han inte brukar göra, jag tänkte att de måste vara vädret. Folk mår bra av sol. Väl framme vid sjukhuset knallade vi in hela familjen på 85f, tjejerna bråkade lite om vem som skulle få trycka på våning 4. Dom visste, dom hittade till mammas rum, dom hejade på personalen som människor dom kände. För att vi varit här så många gånger förut. Flera gånger i veckan, sjukhuset var vår vardag. Vi åkte inte hem till mormor, vi åkte till mormor på sjukhuset. Det var hennes hem.

Therese var där. Inget ovanligt. Hon bodde ju nästan där på sjukan. Ganska snabbt sa Johan att skulle ta med sig barnen till det fantastiska lekrummet som låg alldeles intill. Jaha tänkte jag. Fortfarande helt dum. Eller i förnekelse. Johan hann knappt utanför dörren förens jag såg i Therese ögon att de var något. Mamma tar fram sin pektavla och T säger att de är någonting dom måste berätta.
Mamma pekar:
Cancern är tillbaka.
Jag visste nu. Det finns inget mer att göra.

Jag minns att jag tittade ut genom fönstret på det vackra vädret och tänkte. Låt mig bara njuta av det här livet i några minuter till. För jag är inte redo. I mina öron var det här ett skämt, ingen tar min mamma ifrån mig. Inte ens cancern. Det första jag frågade var: men pärla då? Nästan som att jag trodde att när mamma dör tar hon med sig pärla, för dom klarar sig inte utan varandra.

Man kan inte förklara känslan, men jag kommer alltid minnas den. Vi har många gånger varit påväg att förlora henne men hon har inte varit redo då, hon har inte släppt. Den här gången var hon de, hon ville inte, men hon var redo. Lugnet i hennes ansikte sa mer än tusen ord. Jag kunde inte längre pusha henne till att fortsätta kämpa, hon hade kämpat tillräckligt.

Onsdagen den 10e februari, jag kommer alltid minnas dig. Som den värsta dagen i mitt liv. Du förändrade mig, du tog något ifrån mig som aldrig kommer kunna ersättas. Du tog bort de vackra med soliga dagar.
Du tog min mamma.

  • 1289 readers

Likes

Comments

  • 1901 readers

Likes

Comments

Ett år som jag helst vill packa ner i en låda och ta fram ibland när känslorna tillåter. Ett år jag aldrig kommer glömma. Ett år när jag förlorade den viktigaste förebilden i livet men också fått äran att bära på ett tredje barn. Hur sammanfattar man ett sånt år? Förjävligt, först och främst. Men vackert vissa stunder. Jag måste fortsätta jobba med sorgen, inte bara nästa år utan hela livet. Den kommer alltid finnas där. Men de kommer också alltid finnas tacksamhet för allt min kära mor gav mig. Alltid.

  • 1981 readers

Likes

Comments

En kväll med god mat och trevligt sällskap. Pärla charmade in sig hos personalen och fick låna en hatt, lycklig som få blev hon. Nu kör jag en liten siesta med en vilding i magen och de andra tre duschar. Snart är de dags att byta om till klänning innan vi ska iväg på middag. Hoppas alla får en fin sista dag på detta år så hörs vi nästa. ☺️💃🏼

  • 1938 readers

Likes

Comments