​Jag kan sitta helt tyst u flera timmar. Sitta och bara låta de onda och goda tankarna hoppa runt i mitt huvud. Jag ser dessa tankar, de onda och de goda, som två olika personer som drar i ett rep för att försöka få kraften över vilken av dem ska få styra mina tankar. Det onda vinner oftast men det goda finns alltid där ändå för att trösta mitt hjärta. Jag gillar tystnad, den fyller en helt och hållet. Men samtidigt kan tystnad vara läskigt, jag måste höra ett ljud lite då och då för att inse jag inte drömmer i mina tankar och att världen är verklig. Det låter konstigt självklart med tystnad är en tröst, det får mig att tänka på de tankar som inte kommer upp när det är massa ljud omkring mig. Men att leva i hel tystnad skulle också vara ett helvete, att aldrig bli distraherad från ens starka tankar. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​"I always think of you before I fall asleep. The words you said, the way you looked. The things we laughed about, the silent moments we shared. And when I dream, I’ll dream of you. Because it’s about you, it’s always about you."

Likes

Comments

​I mitt liv känns det som jag har bara frågor. Det hela är en "?". Vad vill jag göra med mitt liv? När kommer det sluta att göra ont? Läker verkligen tid sår? Är det värt det? Ska man bry sig eller ska man bara ge upp? Jag är känslosam men samtidigt är jag inte det, jag kan stänga av mina känslor och inte tänka på det, jag undviker allt. Ska man sluta pausa och sätta det på en evighets stopp. För vad spelar känslor för roll i livet, allt är en lek ändå. Så vad ska man göra? 

Likes

Comments

Ibland är jag så glad att jag fick träffa kärleken, dem som har brustit och läkt mitt hjärta flera gånger om, men ibland önskar jag att jag aldrig hade gjort det. Att jag borde ha släppt det när jag kunde, inte fortsatt in i det mörka hållet där man till slut får reda på att man kan bara lita på sig själv att finnas där.

Likes

Comments

​Vad är meningen med livet egentligen? Ibland kan jag verkligen tänka framåt och se mig själv i det där perfekta huset med en man jag älskar och våra barn, man har små problem men sånt är livet, man åker på semester och gör det normala en person gör, det alla gör. Men sedan börjar jag tänka, ska man bara fucka allt det där. Vill jag mitt liv ska bli så? Eller ska man dö ung och inte bry sig om någon. Vad ska man ta vägen tänker jag? Är livet värt det? Är det värt att gå runt och få alla att tro att man mår bra för att sedan komma hem och känna sig helt tom inuti. För det kan jag göra men sedan finns det dem dagarna jag inspereras av livet och vill ha det alla andra vill ha. Men hur ska man bestämma sig? 

Likes

Comments

Kan man vara glad även om man är ledsen? Får man må dåligt men också känna glädje? Går det att känna både känslor? Finns det en mittemellan? Eller lurar våran hjärna oss. För ibland får man en sån där känsla i magen och hjärtat, att ge up och falla in i mörkret helt. Men sedan finns det dem ljusa stunderna där man tänker hur dem mörka en finns. Borde man ens klaga, är det patetiskt? Jag lever ett för bra liv än det jag förtjänar, tänk dem som har faktiskt riktigt dåligt, hur kan jag ens klaga då. Dessa känslor triggas och jag kan inte stoppa mig själv att må dåligt och få panik, utan att vänta tills jag kommer tillbaka till de tankar som gör mig må bra. Frågan är varför mår jag så här när jag har både de ljusaste och mörkaste inuti mig. 

Likes

Comments