Anledningen till att jag valde att börja springa mer och längre för snart tio år sedan är att det är så himla enkelt. Allt kring löpning är enkelt. Utom möjligtvis själva löpningen. Men även den går ju att variera på ett enkelt sätt. Det finns ingen träning som är så tidseffektiv som löpningen. Allt du behöver är ett par bra skor och sedan kan du börja springa direkt och all tid räknas så länge du rör på benen. Jag längtar så efter att få börja springa igen.

Jag gillar när jag slipper att lägga tid på att ta mig till träningen. Alla grenar i triathlon är egentligen ganska tidseffektiva men när det gäller cyklingen så fungerar bara vår, sommar och höst utomhus i Sverige. Och simningen är svårtillgänglig. Särskilt här i Kalmar där många fått dille på att göra en ironman och därför trängs i alla banor i simhallen, under alla timmar som simhallen har öppet. Det är så klart skönast att simma utomhus och vi bor bara några hundra meter från ett bra simställe i havet men det är ju så satans kallt under alla månader utom juli och augusti.

Jag gillar också när träning kostar så lite som möjligt. Visst är det kul att lägga pengar på träningskläder och utrustning men det är ju inte kläderna eller utrustningen som ska göra jobbet. Jag vill känna att det är min kropp som kämpar för att bli starkare.

Så för att komma till varför jag inte orkar följa Lofsans träningstips för nyförlösta mammor. Det är komplicerat, tråkigt och ger mig inte känslan av att det är roligt och utvecklande. Det kanske funkar bättre för de som inte har så mycket träningserfarenhet men i mitt fall tänker jag lita på min kunskap, erfarenhet och intresse. Jag vill ha det enkelt. Alltså har jag gjort det enkelt. Övningar som inte känns bra är det bara att skippa. Utfall är med andra ord meningslösa just nu. Precis som situps. Jag trånar efter min chinstång men jag får hålla mig ett tag till.

Så här ser mitt upplägg ut de närmaste sex veckorna. Eftersom jag kör med Trx i många av övningarna så kan jag välja hur mycket jag vill utmana min kropp.

Pass 1:

Knäböj, enbens
Höftlyft liggandes med fötterna på pilatesboll

Armhävningar Trx
Rodd, tajt, Trx

Sidoplanka, håll Trx-handtag över huvudet och luta en sida i taget så långt du kan
Planka, stå på alla fyra med raka armar och räta ut ett ben i taget.
Axlar med hantlar rakt fram

3x15

Pass 2

Marklyft med kettlebell el hantlar
Höftlyft mot pilatesboll (se ovan)

Rodd, bred, Trx
Raka höftfällningar med bicepscurl

Knäböj med axelpress
Axlar, utåt sidorna
Tricepspress Trx

3x15

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Enda skillnaden är att den här knodden får sova vidare.

  • 8 Readers

Likes

Comments

Jag har ju skrivit att vikten kanske inte är prio 1 men någonstans vill jag ju ändå ner till 68 där jag började. Nu, efter exakt 3 veckor är 12 kg borta och 8 kg återstår. Att det gått relativt fort (nu jämför jag endast med mina tidigare graviditeter) kan bero på att min lille knodd ammar varannan timme. Det sliter på mig men jag försöker vila på dagarna när mina andra barn är i skolan. Dock vill jag gärna komma ut på mina promenader för de ger mig energi. Idag blev det nästan 7 km och på det ett styrkepass, samma som mitt första pass, dvs ett dubbelset.

Igår gjorde jag absolut ingenting pga att bebben höll mig vaken hela natten. Jo, förresten, jag lyckades med ett antal bedrifter:
Jag ammade ståendes samtidigt som jag förberedde och stekte en omelett till lunch (och åt upp den på 2 min eftersom jag sen skulle hämta dottern på skolan). På em åkte vi till stan för att hämta några foton hos fotografen och det slutade med att jag tvingade till mig ett besök på hennes toalett (hade hinkat i mig tre koppar kaffe för att orka åka till stan med alla barnen) och därefter akutamma och byta bajsblöja i trappuppgången upp till fotografen. Fick förklara för en annan kund att jag inte var en uteliggare som förberedde mig för natten.

Jag var helt slut efteråt. Masade mig ändå runt för att fixa några ärenden. Barnen skulle handla upp presentkort som de fått på sina födelsedagar. Jag som bestämt mig för att undvika allt vad godis och choklad heter fick prövas på Tokige Ture (en enorm godisbutik med ett, låt oss säga, minst sagt attraktivt utbud) medan barnen plockade ihop allt möjligt gott till julen. Sedan kom nästa prövning men av en helt annan sort. När jag hade fött Emma så fick jag ett fint halsband av min man (var inte avundsjuka, jag tvingade honom att köpa det). Det är en guldring med hans och barnens namn samt en liten diamant. Nu skulle jag lämna in det för att gravera bebbens namn och ev sätta dit ytterligare två diamanter, en för varje barn. Jag fick hålla god min när expediten lättsamt sammanfattade totalkostnaden. 3700 för att skriva dit Emil och sätta dit två pyyyyttediamanter. Suck. Jag sa att jag skulle återkomma efter jul. Fast egentligen menade jag att jag kanske skulle återkomma när jag återhämtat mig från chocken.

Bilderna hos fotografen Ateljé Wallander i Kalmar blev jättefina. Helt otroligt med tanke på att Edvin fick för sig att le med framtänderna nedtryckta i underläppen, Emma som vände ut och in på underläppen varje gång hon skulle le och bebben som skrek så fort jag inte ammade honom. Kändes som familjen Adams var på besök. Skicklig fotograf med andra ord.

Imorgon julavslutning för barnen. Ska förbi jobbet också och säga god jul. Därefter blir det till att softa och invänta julen. Äntligen.

Likes

Comments

Lika pigg och taggad som jag kände mig igår, lika trött och utschasad känner jag mig igår. Som efter en magsjuka ungefär. Hela kroppen är spänd och just därför är det svårt att sova/vila. Det är svårt att dricka tillräckligt mycket vatten och därför får jag ont i huvudet.

Det får vara en sån dag idag. Är så tacksam för att de stora barnen hjälper till genom att ta hand om sig själva på morgonen. Hade tänkt gå en lååång promenad idag men kanske det blir en dag då jag stannar hemma och försöker göra ingenting. Körde mitt andra träningspass igår. Har monterat Trx-bandet i källartaket och körde i lördags Lofsans dubbelset som består av sex övningar.

1: knäböj med hantel
2: höftböj
3: höftlyft från liggande
4: rodd Trx
5: stående på alla fyra-hantel åt sidan och upp
6: stående på alla fyra- hantelrodd

I dubbelset ska man kombinera två övningar i taget och i gårdagens trippelset kombinerar man övningarna 1-3 och sedan 4-6. Tre set av varje och 15 rep. Övningarna är så basic att jag först skrattade åt dem men skrattet avtog snabbt när jag insåg hur lång vägen tillbaka är och att jag helt saknar magmusklerna. Jag känner mig som en skumtomte med större bröst. Trycker jag på magen så finns det bara fluff.

I natt har mini haft så ont i magen och därför legat och stånkat och varit onöjd hela natten. Jag tycker så synd om honom (och lite om mig också). Han har ammat nära en gång i timmen och det tar knäcken på mig!

Så, igår blev det ca 15000 steg och idag blir det vad det blir.

Likes

Comments

Eftersom jag är typen som går all in i det jag bestämmer mig för att genomföra så är det viktigt med en plan och enkla rutiner. Annars är jag kass på att träna lite och "äta rätt". Jag har svårt att ändra på matvanorna och rör hellre mer på mig än att tänka på att alltid äta lagom och nyttigt jämt. Jag äter inte massa onyttiga saker heller men ska jag göra någon åtgärd på det planet så är det metoder som 5:2 som fungerat bäst på mig. Dock är det inget jag vill göra nu när jag ammar utan jag håller mig till långa promenader, i framtiden med intervaller, och styrketräningen. Att fasta stressar kroppen något och stress är det sista jag vill tillföra i mitt liv just nu. Harmoni känns mer lockande.

Att hitta något att ta på sig i denna större mammakropp och som även passar att amma i är en utmaning för sig. Mitt tips är att hitta ett par byxor och en kjol som du kan kombinera med olika toppar. Har hittat några "vanliga" toppar på Lindex som funkar både med och utan amningslinne men även deras amningslinnen är helt suveräna. Mycket skönare än de från H&M.

Likes

Comments

Så var det klart, det första träningspasset efter förlossningen. Jag började med en rask promenad på 7 km för att värma upp. Alltså, det här med att kunna gå, hur fantastiskt är det inte. Jag känner att de här stunderna är mina tacksamhetsögonblick. Jag känner mig tacksam för precis allt när jag är ute och går. Att jag kan gå, att allt gått bra under graviditeten och förlossningen, att jag har tre fina barn och en man som jag fortfarande är kär i efter 16 år tillsammans, att jag har ett bra jobb att gå tillbaka till, att naturen är så fin, att jag har vänner som jag har roligt med och som alltid finns där, att... ja, och så fortsätter det. Det är så viktigt att få lite tid för sig själv och sina egna tankar.

Tillbaka till träningspasset. Jag köpte i somras Lofsans träningsbok för mammor. Känner att jag kan mycket om träning generellt men inte så mycket om träning för nyblivna mammor. Så jag tänker att jag utgår från hennes tips och övningar tills jag fått tillbaka min grundform. Däremot känner jag mig inte helt otränad eftersom jag crawlade 1-2 gånger i veckan och styrketränade lika mycket fram till v. 35-36 så det borde vara ok att träna 3-4 ggr/veckan istället för 2 och så tänker jag att jag ska försöka gå 10 000 steg/dag. Naturligtvis måste det finnas utrymme för vilodagar eller dagar då jag helt enkelt väljer att vila istället för att träna/gå.

Matmässigt tänker jag inte ändra så mycket. Bebben äter varannan timme dygnet runt och jag behöver gott om energi för att orka. Däremot blir det mer frukt och mindre bakat och inget godis. Har inte ätit godis sedan förlossningen och är inte heller sugen på det så varför börja igen? Store killen ska testa att ha godisförbud under nästa år och då kan jag lika gärna stötta honom i det.

Nästa vägning är på onsdag och då hoppas jag att vågen visar 76 kg. Men vi får se, det får ta den tid det tar. Det är viktigare att följa träningsplanen. 💪🏼

Likes

Comments

Så detta är vad jag har att jobba med (eller mot). Tio kilo som satt sig runt mage, rygg, armar, rumpa och ben. Känns helt ok och utmanande. Nu jävlar liksom. Imorgon börjar det stora äventyret. Jag kommer att posta nya bilder varje vecka, dels för att det är kul att se utvecklingen men också för att motivera mig själv att fortsätta mot mitt mål.

Likes

Comments

High five bebben! Nu börjar vår gemensamma resa.

Skapade bloggen för lite drygt två veckor sedan. På min första föräldralediga dag. Hann dock inte längre än till bloggnamnet innan vattnet gick och ett dygn senare var bebben ute. Nio månaders längtan och väntan var över. Lättnad över att bebben är frisk och att förlossningen gick bra trots att jag inte alls var redo. Som jag längtat efter detta vidunder och mirakel. Varje barn är verkligen ett mirakel och alla barn är perfekta. På sitt sätt.

Jag är född medelmåtta och utan tävlingsinstinkt och så trodde jag att det skulle förbli livet ut. Det är just det som är så häftigt, att inget tillstånd är för evigt. I somras insåg jag att jag förvandlats till ett tävlingsmonster som skrek på min dotter att snabbare sula i sig en meter kolasnören i en stafett på ett barnkalas. Förmodligen ingen gynnsam utveckling men ändå intressant hur ens egenskaper kan förändras på det sättet.

För ett och ett halvt år sedan nådde jag toppen på min träningskarriär. Jag genomförde Ironman i Kalmar. Jag bevisade inte bara min styrka utan min ihärdighet. För tio år sedan hade jag aldrig sprungit längre än sex kilometer och nu simmade jag 3.8 km i öppet hav och stora vågor, cyklade 180 km i stark ostlig vind och avslutade med ett maraton, dvs 42 km löpning. Ett ögonblick av stolthet över min envishet och inre utveckling. Alla kan.

Nu ska jag, någonstans mitt i sömnlösheten och knipövningarna, hitta formen igen. Leta upp den mentala styrkan och sätta upp nya träningsmål, nya utmaningar. Det ser jag fram emot.

Jag är ingen smal person och kommer aldrig att bli det heller utan har hellre muskler och inre styrka. När jag tränar mår jag bra.

Så, med detta inlägg börjar min resa. Under min graviditet gick jag upp 20 kg, från 68 till 88. Två veckor senare visar vågen 78 så det är tio kg kvar tills jag är tillbaka på min normalvikt. Men desto viktigare är det att bli stark. Efter två veckors bäckenbottenträning är det dags att börja lite lätt med TRX-bandet.

Vill du följa med på min resa så är det här jag kommer att skriva om föräldraskap, träning, målsättningar, resor, jobb, barn, ja, livet. Och har du tips om hur jag kan nå mina mål så tar jag tacksamt emot dem.

Välkommen!

Likes

Comments