De senaste veckorna har jag kollat på den serien, 13 reasons why.

Jag lånade boken på bibblan när jag gick i årskurs 6, men jag lyckades aldrig läsa ut den, knappt läsa den alls. Jag tyckte den verkade tråkig, tråkigt skriven, och dessutom, lite för deppig. Tyckte alltid att det verkade så fel att dessutom ta sitt liv, göra ett sådant val, och lägga den fruktansvärt tunga skulden på de människorna som blir kvar, oavsett vad man tycker att dom gjort en. Detta kan såklart diskuteras. Men jag fann ingen glädje i att ta reda på de 13 anledningarna. Jag tyckte inte att det finns en okej anledning som rättfärdigar ett sådant val, en sån sak, som självmord. Nu när jag är äldre tänker jag annorlunda. Om man inte tycker att det är okej, att någon tar sitt liv, eller mår så pass dåligt, då ska man kanske se till att inte vara en bidragande faktor. Och ett steg kan ju vara ärlighet och att stå upp för sina handlingar, prata, be om ursäkt, och framförallt, lägga ned med den eviga makt och status kampen. Den råder på i princip alla skolor. Och den har konsekvenser. Ett liv är ju ett liv, och oavsett vems det är, så är det värdefullt. Att vara populär och att ha status, har ju sitt pris. Men det ska aldrig kosta någon annans liv.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om den här serien. Jag tyckte om den. Den är viktig. Och jag önskar att det såg annorlunda ut i verkligheten, men sorgligt nog är den baserad på just - verkligheten. Och det gör mig mörkrädd. Inte bara att det finns ungdomar, människor, som är beredda att gå så långt att någon tar sitt liv, men att det också finns dom som tittar på, och dom som eldar på. Jag blir förbannad.

Blickar, viskningar, hånleenden, rykten... Det är inte dessa saker som är problemet, problemet i sig är de människorna som bidrar med dessa saker i sin vardag, under sitt liv, och i sin skolmiljö. Blickar finns, vi alla ger dom, och tar emot dom, men det är upp till oss också, att välja vilken blick vi vill ge, och med vilket syfte, och vilken känsla vill vi inge. Det är skillnad på blick och blick. Leende och leende. Ord och ord. Rykte och rykte.

Det är nämligen oftast så att dom som inte känner en, är dom som har mest att säga om en. Om jag vänder på det och gör ett negativt laddat ord till något positivt, tar bort den negativa stämpeln av ordet. Får det ordet fortfarande en sådan makt? Kanske i andras ögon, men om det i mina ögon inte är laddat negativt, inte laddat alls, så kommer det inte kunna skada mig, och då har dom ju misslyckats, det ordvalet har tappat sitt värde och inflytande... Att det är laddat för dom, gör ju inte mig någon skada? Det enda som kan skada mig, är vad själv tycker och tänker om mig själv, och det är det enda jag har kontroll och makt över. Aldrig vad andra tänker eller tycker, sådant kan man aldrig styra egentligen. Men genom att ta kontrollen och makten över sina egna tankar och tyckanden, så kan man ha en inverkan på hur andra ser en, och vad dom ser hos en. Vilka ord de väljer, och varför.

Därför tycker jag att man i serien kanske inte riktigt skulle fått Hannah Baker att framstå som ett offer. Om man istället hade jobbat med hennes sätt att se på sig själv, sin omgivning och stärkt henne, så tror jag att historien skulle slutat annorlunda. Kanske mer inspirerande. Problemet är ju bara att vuxna alldeles för ofta är idioter som blundar, och då är det svårt att få ett annat slut på historien, än det som blev. Och det gör mig om möjligt, ännu mera förbannad. Vuxenvärlden. Och deras syn på vad som pågår. Man ser det man vill se, och det man orkar se, och tyvärr är det tungt och krävande att se en del saker. Och då kan man istället för att se till att det inte finns något jobbigt i miljön att kunna se, så kan man välja att inte se det trots att det finns. Man kan blunda, istället för att lösa det. Oftast funkar det så. Tills att någon tar sitt liv. Då jävlar.

Vi är alla skyldiga. Vi är alla på något vis en del av att den serien finns, att den historien är så verklighetsbaserad, och att den boken skrevs. Vi är dagligen med och skriver historier, genom hur vi är, vad vi gör och vad vi säger. Vill vi ha en annan historia, en annan verklighet, så kanske vi ska börja se över vilka leenden vi väljer, vilka blickar, vilka vi valt att vara, och vilka ord som lämnar våra munnar. Då kanske vi får en annan verklighet, åtminstone en början på en. Jag är inte heller perfekt, och jag gör inte alltid rätt, men det finns en anledning till att jag är avvikande. Jag följer inte en del normer, och jag väljer mina ord, och mina blickar, mina handlingar och mina umgängen. Och inte enligt skolans normer. Är jag konstig för det? Då får jag vara det. Det är ett val. Det är mitt val. Och jag vill kunna känna att jag gjort något annorlunda, och det kan räcka med att veta att man inte velat vara en del av en helhet som man inte står bakom.

Det som absolut berörde mig mest, och väckte som mest avsky hos mig, var inte de handlingar som ägde rum i syfte att vara just elaka, men att det fanns andra som såg dom, och antingen valde det passera, genom att stå passiva i bakgrunden, eller vara en del av dom; dessa två saker är ju i och för sig, samma sak. Den som tiger, samtycker.

Det gör mig så förbannad och så frustrerad. För jag ser det dagligen. Och ofta, alldeles för ofta i min egna skolmiljö. Elever bara stirrar, skrattar, hånler, viskar, blickar etc etc. Och gärna i grupp. Jag kan visserligen förstå dom, men jag står inte bakom dom, håller inte med dom, och gör inte heller som dom. Det är och har varit mitt val. Just därför är jag heller inte en del av dom. På både gott och ont. Människor i min ålder tenderar att vara väldigt osäkra, rädda, känna sig maktlösa, små, annorlunda och gör allt, allt i sin makt, för att passa in. Om det krävs att man trycker ned någon annan, eller trampar på sin egna moral och sina egna värderingar, så gör man oftast det - bara man får vara med. Bara man är som alla andra och bara man får behålla sin statusplats. Så gör man det, och mer därtill. Men allt har sitt pris.

Unga i min ålder är på det här viset, många gånger. Det är ingen nyhet. Det är mer regel än undantag, tyvärr. Men det som gör mig lite för förbannad, är att dom som ska vara våra förebilder, de som uppfostrar och vägleder, dom som ska visa oss vad som är rätt och fel, vad vi bör göra och inte göra; dom blundar. Dom låter det fortgå. Och jag tycker att den här serien speglar det SÅ bra. Speciellt vad gäller de vuxna på skolan. Det är en klockren reflektion av verkligheten. Och tyvärr är den allt annat än uppseendeväckande. Vi unga har mycket, mycket att jobba med. Mycket. Och mycket av det är med oss själva. Men när vuxenvärlden som ska vara våra föredömen, inte är mycket bättre än vad vi förväntas vara, så är det svårt, att låta bli att inte bli som dom. Vi speglar dom i våra beteenden, och dom ändrar inte på sig själva för att få en bättre bild av den framtida generationen. Det gör mig ledsen, att bra vuxna, är mer undantag än regel. Jag är så tacksam över de fina förebilderna, vuxna, som jag har i mitt liv. Och jag önskar att alla hade så fina vuxna i sina liv, då är jag säker på att mycket hade sett annorlunda ut. Barn är som spegelbilder av först sina föräldrar, och sedan sina umgängen, som de själva väljer. Man kan inte välja sina föräldrar, men man kan välja vad man vill ta med sig från sina föräldrar. Och sina kompisar, dom kan man välja, där har vi ett val. Och vi måste förstå att dom vi väljer att umgås med, speglar också vilka vi själva är. Eller vem man strävar efter att vara. Då är det väl inte så dumt att välja dom människor som vågar göra annorlunda, trots att normen och vuxenvärlden säger annat. Clay, i serien, är en av de människorna. Statusmässigt är han på botten, men hans personlighet, den lyfter hela serien. Han har valt bort sin omgivning, han vet bättre. Och det ger mig hopp. Att det finns sådana. Som vågar att inte vara en del av en helhet, även om det innebär att man ibland får stå ensam.

Jag tycker Clay väljer rätt, han sover hellre gott om natten med ett rent samvete. än att vara en del av skolans populäraste grupp i utbyte mot sitt samvete, sina värderingar och sin moral, sin person. Tyvärr, the popular kids are often mean, that's how they get popular.

Barn kan vara riktigt elaka, men dom speglar bara sina förebilder, sin omgivning. Det dom ser. Det är svårt att prata ett barn till att bli en snäll människa, det går men det kan kräva en hel del upprepningar, tjat, tid etc. Men att föregå med ett bra exempel, det är för vissa mer krävande, men ack så mycket mera effektivt. Barn gör sällan som vi säger, men dom misslyckas sällan med att göra som vi gör. Vill du att ditt barn ska vara en god människa - börja med att granska dig själv, resten kommer som en bonus. Det ena kräver tid och styrka, men det andra kommer på köpet om man investerar tillräckligt i sig själv, från början.

Jag rekommenderar den här serien starkt. Se den.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Har varken en röst som vill samarbeta, en bra aptit eller en hosta som vill ge sig. Därav har dagen varit lugn idag. Har varit hemma och vilat mestadels. Såg en film på netflix för att fördriva tiden, två avsnitt av två olika serier, och snart är det middag! Tjohoo! Dagens höjdpunkt var nog min lilla tripp till affären för att köpa chips och cola light, med syrran. Vi skulle umgås och kolla på film tsm men vi hann bli tillräckligt osams när vi kom in och inte kunde bestämma vart vi skulle sitta, så att det inte blev av alls haha. Så typiskt oss. Jag hann i alla fall köpa italiensk glass idag, årets första! Glass i stora lass ska det vara när man är sjuk :) 

Får se om morgondagen är lite mera händelserik haha. I dag lär det inte hända mycket mer, annat än kanske en tripp till Ica Maxi för veckohandling, eller en kvällspromenad med hunden sen.

Får se om vi hörs något mer idag!

Likes

Comments

I måndags var jag i skolan och därefter minns jag faktiskt inte riktigt vad jag gjorde resten av dagen.. I tisdags var jag på den andra skolan på förmiddagen och hade idrott och på eftermiddagen, efter lunch hämtade jag Sophie på dagis och vi hade en super mysig eftermiddag tillsammans. Vid fyratiden hade ja läkarbesök och efter det minns jag faktiskt inte riktigt vad jag gjorde. Minns att jag gjorde något men inte vad haha. Hjärnsläpp. Kan bero på att jag ligger hemma sjuk atm. Min röst försvann helt. Och jag har en jobbig hosta. Igår var jag med Ellie på förmiddagen som spenderades i parken och gud så mysigt och härligt det kan vara att bara få leka i sanden en stund. Till och med för mig... Från lunch till klockan 14.40 så var jag i skolan och därefter hämtade jag C på dagis och vi hade en otroligt lyckad eftermiddag i det fina vädret, jag och C. Lämnade hem honom vid 18.30 ca och hade vi båda fått bestämma så hade vi nog stannat ute ett tag till. Han var sådär extra härlig igår, mysig och superlycklig. Åh vad jag älskar honom. Han skulle absolut bli buren från bussen hela vägen hem trots att han hade barnvagnen och han bara kramade mig och öste mig med pussar. Älskade unge.

Har inte så mycket mer att dela med mig av faktiskt. Jag tar väldigt mycket dag för dag och lever i nuet. Bryr mig inte mycket om vad som hänt igår eller vad som kan hända imorgon. Det tar alldeles för mycket energi och tid och distraherar mig från det som faktiskt är det värdefulla; nuet. Jag gör det jag älskar och är med dom jag älskar. Vad som hänt igår spelar ingen roll, och vad som händer imorgon kan jag ändå inte veta just precis nu, och därför är det irrelevant, just precis, nu.

Hörs sen!

Likes

Comments

Varför är det knappt några på min blogg? För att jag inte lägger ned tid på att fota sådant. Jag tycker det är meningslöst. SÅ meningslöst. Om jag inte shoppar? Jodå, nästan dagligen! Jag älskar kläder och mode och shopping! Men inte tillräckligt för att göra det höjdpunkten av mitt liv eller min vardag. Och jag vill inte heller att det ska speglas på det viset på min blogg. Jag fotar jättemycket! Och jag älskar att fota, redigera etc. Men jag fotar bara det som för mig är värt att minnas om 10 år, om 20 år och imorgon. Vad jag hade för outfit idag kommer inte skänka mig någon glädje, i alla fall inte någon genuin, långvarig, livsglädje, om 10 år. däremot, att se en bild på Ellie tagen en härlig sommardag tillsammans i solen, det, det är värt att se tillbaka på och minnas en extra gång om 10 år. För det är genuin lycka, livsglädje. Meningen med livet.

Jag är väldigt less på alla bloggar som baseras på kläder, materiella ting och dylikt. Jag finner ingen som helst glädje i att läsa sådana. Jag följer inte heller sådana bloggar. Jag tycker det är meningslöst. Jag sitter hellre med Agnes i solen och myser än sitter inne framför datorn och frenetiskt går igenom dessa bloggar och inlägg. Vad ger det mig? Att inte göra det? Tid, energi, glädje, liv. Eftersom att det är just dessa saker som jag väljer, när jag väljer bort sådant som inte bidrar med det. Givetvis är detta något väldigt individuellt. En del föredrar sådana bloggar före det jag hellre väljer. Vi är alla olika. Och det är okej. Det är meningen.

Självklart kan det vara kul att dela med sig av en och annan outfit bild, det tycker jag också! Men att basera bloggen på det, det är inte min grej, det får andra göra!

Kram på er. Och kom ihåg att vi alla är olika, och prioriterar olika saker i livet, och finner glädje i olika saker, och vad det än är man finner sin glädje i, så är det okej! Allt är okej! Bara det gör en lycklig. Att jag inte finner min livsglädje i outfits, gör det inte fel att göra det! Jag gör inte det, men det finns andra som gör det, och jag är glad för deras skull, att dom funnit det som gör dom så lyckliga att de har något att lägga ned tid, dagar, energi och liv på. För stunden. Och nästan allt som får en att fortsätta leva, det är bra! Vad någon annan tycker, det är irrelevant. Jag ville bara förklara varför det är så snålt med outfit bilder till och från, här. Jag älskar ju själv också kläder, och outfits, och klär mig väldigt mycket efter ''trenden''. Men jag känner inget behov av att lyfta det här, dom som umgås med mig, och träffar mig, ser mig, dom ser. Behöver alla veta vad jag har haft för skor och strumpor igår, idag, och i förra veckan? Det tror jag inte ens att min verkliga omgivning lägger så stor vikt vid, även om mina skor må vara snygga! Nej men ni fattar...


Likes

Comments

Godmorgon!

Vaknade upp till fåglarnas kvitter efter en natt med ont i örat och halsen. Det är inte bättre idag. Halsen är typ svullen inifrån och det gör så ont att svälja. Härligt; nu när det snart är sommar och allt! :(

På detta har jag en hög med plugg som väntar, och annat som jag hellre skulle vilja göra idag. Antar att jag får börja med frukost! Har börjat få in det som en rutin numera, att äta frukost. Tog mig bara sisådär 17 år? Blir yoghurt eftersom jag varken kan tugga pga tandställningen, och inte heller svälja ordentligt på grund av halsen. Livet leker! Och jag är så tacksam att det bara är i-landsproblem. Egentligen, är det inte ens problem. Kan jag inte svälja allt för att jag har en svullen hals? Då får jag käka det jag tycker om som jag kan svälja. Svårare än så behöver det inte vara. Och jag menar, jordgubbsyoghurt, det är ju inte alls en bestraffning en sån här sommardag? Jag skulle med stor sannolikhet valt det ändå.

Hörs senare!


Likes

Comments

Träffade Alice idag som planerat! Åh vad vi saknat varandra ❤️ finns bara en som Alice ❤️

Vi har fikat på espresso house vid Stureplan i vanlig ordning och sen har vi strosat runt vid Karlaplan och Östermalm och så sa vi hejdå vid Odenplan där hon tog bussen och jag tog en promenad hemåt förbi Hornsbergsstrand. Vädret var inte på topp vid lunch men senare mot kvällen blev det härligt!

Hoppas ni också haft en bra dag!
Som jag saknat Alice ❤️

  • 69 readers

Likes

Comments

Igår var det så varmt, så soligt, så vackert väder. Det bara doftade sommar och himlen var klarblå. Men livets kontraster kan vara så skarpa ibland. Och det kan vara så dränerande, att bara veta, innan man har fått veta. Och känna in en hel omgivnings känslor, och bära på dom, när man egentligen inte har någon personlig koppling till de känslorna. I alla fall inte de starkaste. Där brister jag något så enormt, jag har ännu inte förmågan att filtrera och sovra bland alla de starka känslorna som ens omgivning kan signalera och bära på. Visserligen är det ju en gåva att känna andras lycka och glädje och kärlek något så starkt själv, och dela den med dom ofrivilligt haha. Men livet är ju tyvärr inte bara lycka och glädje. Och jag tror att det sistnämnda är så dyrbart att man måste kämpa för att hålla det vid liv. För att inte nämna livet i sig. Där har vi något man dagligen måste välja.

Eftermiddagen var något lättare. Den bidrog med en hel del genuin lycka. Och det krävs ju såklart att man aktivt väljer att hålla fokus på den istället. Dom stunderna. Allt handlar om ens egna tankar. Man kan aldrig ha kontroll över livet, eller det som sker runt om, den enskilda människan är ganska maktlös i det stora hela. Men man kan alltid, alltid, styra över det som sker inom en, sina tankar. Det är inte lätt, men det är i alla fall inte omöjligt.

Idag är planen att träffa Alice i det fina vädret och sen eventuellt vara barnvakt ikväll. Att vakna imorse kändes väldigt tungt, men för första gången på länge så kände jag mig tacksam, över just det som man annars aldrig ens reflekterar över. Det är ju på något vis så självklart, så självklart att man inte ens tänker på att det är just det som det egentligen inte är. Aldrig.

Krama människorna kring er lite extra mycket. Hellre några pussar och kramar för mycket, än en enda för lite. Den senaste tiden har det varit min prioritet i vardagen. Visserligen tycks det vara lite skumt emellanåt, att jag tillsynes är så klängig och kramig och varm. Men jag bryr mig inte, det är det som är meningen med livet. Kärlek. I vilken form som helst, bara det är äkta! Man behöver aldrig vänta på en anledning till att krama någon eller le, anledningen är ganska självklar genom hela livet; och den är simpel - vi är människor. Och det är våran gåva till den här världen. Kärlek. Och jag hoppas vi en dag kan lämna fler avtryck av kärlek, än av allt annat galet som vi gör. Blod, är inget avtryck som bör finnas. Vi är för utvecklade för det, vi vet bättre, bara vi vågar och vill. Fega människor lämnar spår av blod. Kärlek kräver ju insikt, och kontakt med liv, och allt vad det innebär.

Igår mitt i allt så hände något så fint. Så oförutsägbart och genuint. Jag gick förbi en tjej i korridoren som annars verkade avlägsen på folk. Den tjejen och jag fick en snabb ögonkontakt och hon gav mig ett leende, ett sådant där äkta, snällt, leende som man blir sådär glad av. Det var absolut inget elakt bakom leendet, inget hånleende och inget elakt i blicken. Hon verkade vara genomsnäll. Och det ville jag tacka henne för. För det är inget man ska ta föregivet, aldrig. Människor är inte alltid snälla i grunden, någonstans på vägen gör dom ett val. VI gick förbi varandra men jag stannade upp lite abrupt, log och vände mig om. ''ursäkta!'' sa jag. Tjejen stannade upp och vände sig om lite förvånat. ''vill du ha en kram?'' sa jag. Hon fick fram ett leende och så fick hon en kram. ''Åh vad gullig du är'' sa hon. Men det är inte jag som var gullig, det var hon, och jag speglade bara det tillbaka till henne. Hennes vänliga leende väckte något hos mig som ledde till att jag i min tur ville ge tacksamhet tillbaka. Hon fick en kram. Visserligen är detta väldigt ''awkward'' sett från jämnårigas synvinkel. Men jag bryr mig inte. Genuint snälla saker kan aldrig vara awkward. Och de som tycker det, är dom som i synnerhet skulle behöva dom mest. Den här tjejens leende en dag som igår, i det skick jag var i igår, det leendet betydde så mycket för mig. Och jag hoppas att hon vet det. Fin människa, det är hon. Och dom finns. Det vill jag tro. Det vågar jag tro. Jag såg en igår. Och hon fick en kram.

En annan sak som jag kommer bära med mig länge; i sorgens stund kan fiender bli vänner. Egentligen finns det inga fiender, det sitter bara i våra huvuden... Fega människor har så kallade ''fienden''. Men det jag vill säga är, ibland kan smärta leda till bra saker också. Och jag var med om en sådan igår. Emilia om du läser det här, vill jag bara att du ska veta att du är en underbar tjej! Hur du hanterade mig igår trots det förflutna, det säger allt om vem Du är. Och du är en sån människa som behövs i den här världen. Det är ni som förändrar den, och inger hopp. du förvånade mig, men du gjorde mig så glad. Dig skulle jag vilja lära känna, det är något med dig. Det krävs något så speciellt för att klara av att bemöta mig så fint som du gjorde igår. Och det kunde jag inte bara släppa, det kommer jag att bära med mig länge, och förhoppningsvis göra detsamma för någon annan. Det var fint, och det behövdes. Du gjorde skillnad med den Du är. Tack.

Givetvis finns en och annan kotte som är allt annat än trevlig, och dessa människor tänker jag inte lyfta. Inte ens nämna. Det är inte värt det. Dom ska inte få synas. Deras handlingar och beteenden tycks ju alltid synas mest ändå. Det är väl en del av anledningen till att världen ser ut som den gör. Att dom syns, och lyfts och får lite för mycket plats och utrymme. Och det, det är makt. Jag tänker inte ge någon sådant makt, längre, däremot kommer jag att lyfta varenda fina människa som gör något mer ovanligt - är genuint snälla. Det är ganska ovanligt. I alla fall i den miljön som ska vara min vardag. Men jag ser hopp, och det är det som är det viktiga.

Ni som läser detta får ta det med en nypa salt och komma ihåg att det är från min synvinkel, mitt perspektiv, mina upplevelser och känslor. Andra skulle med stor sannolikhet förklara samma dag, med helt andra ord och känslor. Men mina ord är kopplade med mig, till min person, och mitt perspektiv, min synvinkel, mina upplevelser. Och verkligheten är aldrig, aldrig, baserad på bara en upplevelse, däremot; perception, is reality. Och det är något så individuellt.

Ta hand om varandra, och hellre en kram för mycket än en enda för lite.



Likes

Comments

... will never understand. And those who understands, will never judge.

Den här meningen sammanfattar min gårdag. Hade en super mysig förmiddag med Ellie på öppna förskolan i Rålis, och på eftermiddagen var jag med Charlie. Vid lunch var jag i skolan en sväng. Och där uppstod en konversation mellan mig och 4 killar som sitter i styrelsen (elevkåren). Det var en väldigt givande och intressan konversation. I början var den inte så trevlig, tonlägena var bara en makt-markör. Men i slutet av samtalet så såg jag glimtar av hopp. När man förstår, vill förstå, och försöker förstå varandra, så finns det inget utrymme för dömande, men snarare, utveckling och empati. Mänsklighet. Medmänsklighet. Det samtalet med dessa killar kommer jag att ha med mig länge. Det var något speciellt med det samtalet. Under tidens gång, så skedde något. Och de gick från dömande till förstående. Och det, det kräver en hel del från deras sida, och det som gör mig så glad, är att dom var beredda att försöka förstå, om än efter ett tag. Bättre sent än aldrig, tänker jag.

Om det är någon från skolan som läser detta, eller min blogg, så vill jag bara säga en sak; jag har ingen diagnos. Mitt ''problem'' handlar om en överintelligens. Jag ser igenom er. Rätt igenom er. Det är därför jag inte vill vara en del av er. Visserligen är ni alla jättefina människor, i rätt miljö. Men jag har fått nog av de normer som råder, och jag har valt att inte vara en del av dom. Jag har inga diagnoser. Inte heller är jag på något vis icke omtyckt eller ensam. Tvärtom, jag har väldigt många fina människor i mitt liv, och ensam, det är jag inte. Inte ens när jag är i skolan är jag ensam. Jag är oftast själv, och det är ett beslut jag har tagit själv. När jag vill så är jag med vänner också, när jag orkar det. Men många gånger behöver jag få vara själv; det blir för mycket att hålla fokus på vänner och samtal samtidigt som miljön runt om dränerar mig. Jag ser för mycket, jag känner in alldeles för mycket, och jag blundar inte. Det innebär att min energi tar slut väldigt fort, och många gånger är jag alldeles utslagen av trötthet. Därför, väljer jag att vara själv, för att det inte ska bli för mycket samtidigt, eller något ska bli halvdant. Prioriteringar, helt enkelt.

Jag har svårt för en del människor. Inte människorna i sig, men deras sätt. Det råder en väldigt märklig kultur på skolan. Och den kulturen präglas av segregation, överlägsenhet, nonchalans, arrogans, snorkighet, uppblåsthet, fåfänghet och listan kan göras lång. Dessa saker behöver givetvis inte vara negativa, om de används på rätt sätt med en god avsikt och vid rätt tillfälle. Men när de används i ett egocentriskt, maktspels syfte; då är det för mig, inte mycket att vilja vara en del av. Man kan välja att vara så mycket, i den här världen. Varför, skulle man då vilja vara ett hopkok av dessa saker, i en miljö som i följd av detta, stagnerar i utvecklingen. För stark konformitet, är ett hinder för utveckling. Och på min skola, så går den väldigt långsamt. Och jag hoppas, att det i alla fall går framåt.

Nu vet jag att många inte kommer att hålla med mig. Och jag tror att många inte ens skulle säga att dom tycker att det finns problem på skolan. Det är en fin skola, rik, med många välställda elever och bra lärare. Den ligger i ett vackert område och det är en utopi. Frågan är bara, till vilket pris? Vem eller vilka betalar priset? När något är för bra för att vara sant, då ska man vara lite skeptisk. Inget bra, kommer gratis. Allt har ett pris. Min skolas fasad kostar mycket, och mycket utav den summan betalas med elevers psykiska hälsa. Samtidigt är det just eleverna, som vidmakthåller de otroligt starka normerna och det segregerade klimatet. Man får det man betalar för. Och jag bestämt mig för att priset är för högt, och aldrig, ska det kosta någons psykiska hälsa för att upprätthålla och bibehålla normer och kulturer som är hinder för utveckling och gemenskap. Aldrig. Jag har valt att inte vara med. Och jag står för det. Knäpp kanske jag är då, men jag är hellre knäpp än en del av en helhet som står för saker jag inte vill stå för, eller vill vara en del av. Då står jag hellre själv! Där har ni förklaringen, till varför jag är som jag är, och gör som jag gör. Jag är trött. Och jag orkar inte blunda, bita ihop och vänta på att ledningen ska göra något åt saken, för det verkar inte vara dom som har mandaten på skolan, det är snarare, elevkåren, styrelsen. Behöver jag säga mer?


Likes

Comments

"Through The Eyes Of A Child"


The world is covered by our trails
Scars we cover up with paint
Watch them preach in sour lies
I would rather see this world through the eyes of a child
Through the eyes of a child...

Darker times will come and go
Times you need to see her smile
And mothers hearts are warm and mild
I would rather feel this world through the skin of a child
Through the skin of a child...

When a human strokes your skin
That is when you let them in
Let them in before they go
I would rather feel alive with a childlike soul
With a childlike soul...




Likes

Comments

1. Hur gammal är du? 18 år

2. Hur gammal känner du dig? Ibland som 3 och ibland som 45. Finns typ knappt något mellanting.

3. Vad har du gjort i dag? Oj, ganska mycket faktiskt, varit på båda skolorna, hos tandläkaren, jobbat och även hunnit med BUP.

4. Vilken film såg du senast? Safe haven. Den var så gripande. Rekommenderas!

5. Vem ringde du senast? Pappa tror jag

6. Är du besatt av någonting? Choklad obviously

7. Är du rädd för blod? Inte ''rädd'' men jag tycker det är obehagligt, vare sig det är mitt eller någon annans. Kan tex inte se andra människor skadade eller blödande.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? I min säng haha

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Olof Palme... Och det är nog det... oops.

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nej, är för alldeles för lat för det.

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Svart utan tvekan.

12. När vaknade du i dag? 07

13. Vilken är din favorithögtid? Julafton tror jag! Det är så mysigt bara.

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Tycker helt ärligt inte om frågor i den här stilen. Man är väl där man vill vara eller har valt att vara. annars hade man väl varit någon annanstans, vilket är så meningslöst att ens grubbla över, det ändrar ju inte verkligheten men om något, bidrar med osäkerhet och ångest och tar bort fokuset från nuet. Bara man är tillräckligt närvarande så tror jag att de flesta platser på jorden är ganska lika. sådant som klimatet och dylikt, det är i det stora hela, saksamma. Nu låter jag som en sån där kärring igen men det är ju bara så typsikt mig...

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Man ska aldrig säga aldrig.

16. Hur vill du tillbringa din pension? Är för ung för att börja fundera på det!

17. Vad lyssnar du på just nu? My father's house av Bruce Springsteen. Idk men jag gillar den låten. Det är något med den, kan inte sätta fingret på vad det är, men något är det.

18. Har du någon gång brutit ett ben? Nepp!

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Havregryn, mjölk, kvarg, bröd, cola light.

20. Vem är din favoritkändis? Har flera. Gillar dock Selena Gomez och Angelina Jolie lite extra.

21. Vad är du på för humör just nu? Lite trött och rastlös.

22. Vilka världsdelar har du varit i? Många.

23. Snarkar du? Nja.

24. Vilka yrken har du provat på? Inte alls många... Är barnvakt just nu och har också praktiserat på förskola.

25. Hur går du helst klädd? Strumpbyxor och en klänning eller kjol och tröja, något jag kan röra mig i! Tycker jeans sitter åt och typ hindrar en från att röra sig. Ni hör, jag är lite över rörlig. Att sitta still är inte min grej riktigt.

26. Vilket stjärntecken är du född i? Fisken

27. Vilket är ditt favoritgodis? Choklad, sen tycker jag också om lösgodis.

28. Vad sa du senast? – Ja okej jag ska städa! Kan du gå nu...

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? SO och svenska tror jag.

30. Vad har du på dig just nu? Pyjamas haha

31. Vilken är din favoritaffär? Zara, Mango, & Other Stories, COS, Gina Tricot och Vero Moda.

32. Vad har du för storlek i kläder? 24/32 i jeans, xs-s i annat

33. Vad har du i dina fickor? Hela världen typ.

34. Vad köpte du senast? Cola light skulle jag gissa på.

35. Hur många gånger har du flyttat? 1 gång.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Sällskap, cola light, dator.

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgon!

38. Senaste filmen du såg på bio? Minns faktiskt inte :/

39. Har du blivit sydd någon gång? Nepp

40. Har du någon gång badat naken utomhus? Nej det tror jag inte, eller det hoppas jag inte!

41. Vad åt du till frukost? Tårtbit och ett glas mjölk. Pappa gnäller om att jag tappar i vikt så jag ba ''yeah sure'' och tryckte i mig en bit tårta från syrrans födelsedag i fredags.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Var 8 år så jag antar att det var helt ok.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nej, men risken finns så det är därför jag inte har körkort än

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? ingen aning..

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? bredvid kudden.

46. Vad var det sista du åt? Choklad haha

47. Vem är världens vackraste kvinna? alla är vackra på sina sätt.

48. Är du blyg? Det skulle jag inte vilja påstå

49. Vilken var den sista konserten du var på? Tror det var typ Ariana Grande

50. Vad heter du i andra namn? Har inget

51. Har du varit med om en bilolycka? Nej tack och lov.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Nej det tror jag inte. Jag är för ärlig för att kunna bevara saker och ting inom mig haha.

53. Vilken är den roligaste träningsformen? Promenader och ridning, om det räknas. Tennis och simning är också skoj.

54. Har du några husdjur? Japp, en hund!

55. Vill du gifta dig? Ja det vore kul, men det är inget måste. Skulle kunna tänka mig att gifta mig efter att jag flyttat ihop och levt tillsammans med någon i något år och det känns hundra procent rätt och hållbart. Skulle dock inte vilja gifta mig innan jag levt tillsammans med denne ett tag. Om min släkt läser detta kan jag garantera att de kommer typ avsky mig men alltså, man får respektera andras val. Det är liksom inte ett brott att vara sambos och inte gifta.

56. Vad är du sugen på just nu? Ingenting faktiskt, mår illa.

57. Vad är klockan? 18.27

58. Vad är det konstigaste du ätit? Ankkött tror jag!

59. Har du någon udda förmåga? Säkert

60. Var växte dina föräldrar upp? Den ena i Sverige och den andra i Turkiet.

61. Vad önskar du dig i julklapp? Absolut ingenting annat än välmående för alla, jag är redan berikad och tacksam med allt fint jag fått äran att ha i mitt liv.

62. Har du någon gång uppträtt inför massa människor? Alltså typ i skolan.

63. Göteborg eller stockholm? Stockholm

64. Har du sett någon dö? Nej

65. Har du någon gång ringt polisen? Ja några gånger faktiskt.

66. Hur många grader är det ute? 9 tror jag

67. Vilken färg har ditt hus? Vitt/creme

68. Vad sjöng du senast? Nynnade blinka lilla stjärna för att få Else att somna igår haha

69. Har du insett vilka som är dina äkta vänner? man har förhoppningvis bara vänner som är äkta så det är inte något man behöver inse.

70. Har du någon gång varit ”medverkande” i en rättegång? Nope

71. Har du svenskt ursprung? beror helt på vad som menas

72. Hur mycket väger du? Ingen aning

73. Har du ett turnummer? 11

74. Vem kramade du sist? Else

75. Har du någon gång åkt snowboard? Nej

76. Kan du åka skateboard? Beror på vad man menar med ''kan'' :p

77. Nämn någon du beundrar och varför? Beundrar alla jag har i min närhet och i mitt liv, på ett eller annat sätt.

78. Har du gröna fingrar? Kan jag inte påstå.

79. Har du svimmat någon gång? Ja lite för många gånger.

80. När lärde du dig senast någonting nytt? Jag lär mig hela tiden.

81. Har du, eller har haft, något smeknamn? Pekki

82. Vad skulle du göra om du fick full lön i ett år utan att behöva jobba? Låter så sjukt trist så jag antar att jag inte skulle ta emot den.

83. Är du vidskeplig? nja

84. Vilka är dina största svagheter? Är lite för innerlig och varm av mig.

85. Vad händer till helgen? nästa helg har jag ännu inte mycket planerat, men förhoppningsvis blir det Museum med Sophie!

86. Om du skulle få en miljon kronor för att hugga av den hand du inte skriver med, hade du gjort det då? Skulle aldrig göra det så jag vet inte.

87. Vad har du gjort idag för att ditt liv ska vara bättre imorgon? Levt!

88. Nämn tre saker du absolut inte kan göra? Det finns ingen gräns på vad jag inte kan göra. Man kan göra allt, i fantasin!

89. Vilken är din favoritrestaurang? Just nu - Vapiano

90. Bada eller duscha? Duscha

91. Är du bra på att laga mat? Beror på vem du frågar

92. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb du har haft? Nej

93. När och varför var du på sjukhus senast? Jag var och besökte en familjekompis som fått barn.

94. Vilket är ditt drömyrke? Att jobba med något jag brinner för.

95. Har du några Piercings? Hål i öronen

96. Löskokta, hårdkokta eller stekta ägg? Stekta

97. Om du fick resa tillbaka i tiden och återuppleva en händelse, vilken skulle det vara? Kan inte välja

98. Vad gjorde du 8.00 imorse? Gick omkring hemma antar jag

99. Har du gråtit idag? Klockan är bara tio... Ta det lugnt!

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Det får vi se då. En sak i taget folks!

Likes

Comments