Header
View tracker

Vill du vila här hos mig, så som jag alltid vilat hos dig. Vill du höra min röst så som din alltid gett mig tröst. Det ljuva skrattet som gett mig vingarna till bergen. Där de susande vindarna dansar för oss, där vi en dag skall ta oss loss. Vi skall släppas fria och skratten skall sjunga, vi skall släppa stenar som alltid varit för tunga. Du är vacker, du är underbar. I det sjunkna vidderna ser jag dig gå, ser jag dig stråla medan månen och stjärnorna ser på.

Så säg mig, vill du vila här hos mig, vill du tröstas av min röst och lätta stenarna från ditt bröst. Du är vacker, du är sedd, snälla min kära - var inte rädd.

  • 72 readers

Likes

Comments

Zista 💕

  • 73 readers

Likes

Comments

Julen är redan över och ett nytt år har redan sprungit ikapp. Helt sjukt så fort det går, hann knappt märka det ju haha. Anyway, har väl egentligen inga särskilda nyårslöften. Utan mer bara lite förhoppningar om vad som skall ske under detta år. Jag vill exempelvis gå ner i vikt, men sätter det inte som ngt krav eller löfte då det bara brukar gå snett. Jag sätter det som en förhoppning och gör så gott jag kan helt enkelt.

Har precis börjat med "Dukan dieten". Googla på det! Jag är egentligen väldigt emot dieter, har provat många men bara känt att man oftast svälter sig eller blir väldigt enformig. Jag valde att prova denna för att jag gillar uppbyggnaden med faserna, du startar tvärt men avslutar successivt så att kroppen hinner anpassa sig. Dieter kan ju väldigt lätt leda till "jojo-bantning" men vad jag hört/läst och tror så minskar faserna risken för det. Än så länge går det väldigt bra, jag känner mig som vanligt men det är ju olika från individ till individ.

På hästfronten går det väldigt bra, har börjat jobba ordentligt med ställning och skänklar. Hon tar väldigt positivt på det trots hennes svängande humör hehe. Vi jobbar mestadels i skritt, traven och galoppen är på lugn front nu då hon snart sätts i vila. Bebisen kommer i maj, det märks inte på hennes beteende (men syns på magen) att hon är dräktig men vill vara på säkra sidan och som sagt låta henne ha vila. Helt sjukt vad mycket framsteg den hästen gjort sedan i augusti. Fina loppan! 💕

Oj, typ längsta inlägget någonsin.. jag svamlar osammanhängande men ni får stå ut haha.
Hejs!

  • 78 readers

Likes

Comments

Idag tänker jag dela med mig av en text min syster läste upp för mig. Jag tror att många känner igen sig precis som jag gjorde när hon läste detta vackra och något sorgsna stycke. Hon har på ett fint sätt lagt sina känslor på en blank yta och format dem till ord.

Just nu när jag känner efter, mår jag inte bra - både fysiskt och psykiskt.
Min självkänsla är i botten, jag tyckte en gång om min kropp och hur jag såg ut - fanns tillfällen då jag kände mig bra på något och på så sätt lyfte mig själv - vilket gjorde att självkänslan blev bättre. På något sätt flyter dom samman och bildar hela mig och gör mig till den jag är, som gör att jag mår bra. Det vill jag uppnå igen, men så fort jag tar steget och ska försöka förändra mig, så tror jag att jag är rädd för att misslyckas, för att jag så många gånger gjort det. Dum ursäkt, förmodligen - för det känns som att man kommer med dem mest ynkliga ursäkter hela tiden. Fattar inte varför det ska vara så svårt att bara göra det? Jag är så oerhört envis när jag väl gett mig fan på något.

Jag vill inte vara fast i detta, min kropp - en kropp som jag en gång var stolt över!
Det gör så jävla ont i mig!
Kroppen vrålar och värker, smärta som kommer ut i ilska och tårar - tårar som rinner av ångest, förtvivlan, hjälplöshet och skam!
Jag hatar att känna så..

Stark! Det är så jag vill beskriva mig själv, jag är en stark och självständig person - med värme och omtänksamhet gentemot mina nära.
Vill att alla ska må bra, sätter andra före mig själv. Vilket kanske bottnar i hur jag mår nu.
Detta är inget som kom under natten, har mått såhär ett tag. Men jag vill ta mig upp, håller på att kvävas. Vill må bra för min egen skull och för dom i min omgivning.

Min största kärlek, min klippa - som jag är så lycklig med. Han är det bästa som hänt mig, utan den människan är jag inte hel.
Vill må bra, för att han ska må bra och vara just lycklig. Är så rädd för att lägga över mina problem på honom. Han är min bästa vän, min andra, bättre hälft, han lyfter mig och han är mitt liv. Det har han vart sen första stund.

Så hur gör man?
Det ska jag försöka ta reda på, för kan inte vänta längre - går snart sönder, det brinner i bröstet..

Fina systra mi.
Jag visste inte att hon kunde skriva så oerhört vackert och skärande. Det gör ont att läsa men samtidigt omringas man av lugnet. Lugnet av att ensamheten inte längre känns så ensam.

Ta hand om er

  • 126 readers

Likes

Comments

Tb till midsommar, värme, hur mycket jobb som helst och party all days. Men snart är ett nytt år kommet, ett år som bara SKA innehålla mycket bra. Jag skall kämpa för vad jag vill and thats it! 💪🏻👊🏻


  • 131 readers

Likes

Comments

Bästa kvällen på länge!!
Femman var ikv återförenad, vi hade julfika och julklappsutdelning/lottning. Pratade gamla som nya minnen och jag mår bara så himla bra just nu. Outstanding 💕

  • 137 readers

Likes

Comments

Julen har varit underbar, den har varit enkel och mysig. Njutit varje minut 🎄
Men som alltid kommer något dåligt med det som är bra. En nära vän till familjen gick bort natten till julafton, vila i frid kära du ❤️ #fuckcancer

  • 155 readers

Likes

Comments

GOD JUL
🎅🏻🎄☃️❄️🎉🎊🎁❤️

  • 164 readers

Likes

Comments

Medan röken sakta forslar ut ur mina lungor ser jag de små ljusskenen glimma i varje hus. Ljussken från en och annan stjärna eller stake. Det börjar bli kallt, kylan biter i kinderna. Jag slänger giftpinnen men tänker genast att jag kanske skulle ta en till. För vad gör det då, vad gör det om jag blir sjuk och dör. Vad gör det när ingenting längre spelar någon roll. Vid tankarnas rus har förnuftet kommit ikapp och får mig istället att gå in. Väl inne känner jag ångesten krypa fram, man skulle kunna tro att den saknat mig men så är inte fallet. Inte ens ångesten saknar mig, den vill bara påminna om att den fortfarande finns och att jag borde lyssna. Men jag lyssnar ju, jag lyssnar hela tiden! Vad hjälper det att jag lyssnar på mina vänner, min familj och min ångest? I slutändan vill de alla bara samma sak. 

Nu har ångesten landat och jag är fast. Fast i tankar som slukar tag i energin. Som om den aldrig funnits ligger en grå fasad över den spruckna ytan och väntar på att få spolas i-land med vågorna. Tiden har stannat och kvar finns bara tystnad som snart skall formas till skrik. Skrik ifrån smärtan som plågar. 

Badrumsgolvet är nu blött av tårar. Jag torkar upp dem och ser i spegeln. Vem är jag ens? I detta då ser jag endast en ledsen tjej, röda kinder och mascara under ögonen. Hon verkar vilsen, hon verkar fan helt lost. 

  • 187 readers

Likes

Comments

Luciatåg i lördags.
Detta år sjöng vi bra 👍🏻

  • 232 readers

Likes

Comments