Header

Canon eos 550D + Tamron 70-300mm

- sommar -

Likes

Comments

Igår skuttade jag och Lucky litegrann, jobbade på en stor 8 i trav och galopp. Trots att jag typ glömt bort hur man rider klokt så levererar han! 💕

Likes

Comments

Uppdate!
14/2 - alla ❤️ dag blev jag faster för andra gången. Än en gång till en liten tjej 😍 Se på henne, helt underbar precis som storasyster ❤️❤️



Likes

Comments

Vill du vila här hos mig, så som jag alltid vilat hos dig. Vill du höra min röst så som din alltid gett mig tröst. Det ljuva skrattet som gett mig vingarna till bergen. Där de susande vindarna dansar för oss, där vi en dag skall ta oss loss. Vi skall släppas fria och skratten skall sjunga, vi skall släppa stenar som alltid varit för tunga. Du är vacker, du är underbar. I det sjunkna vidderna ser jag dig gå, ser jag dig stråla medan månen och stjärnorna ser på.

Så säg mig, vill du vila här hos mig, vill du tröstas av min röst och lätta stenarna från ditt bröst. Du är vacker, du är sedd, snälla min kära - var inte rädd.

Likes

Comments

Zista 💕

Likes

Comments

Idag tänker jag dela med mig av en text min syster läste upp för mig. Jag tror att många känner igen sig precis som jag gjorde när hon läste detta vackra och något sorgsna stycke. Hon har på ett fint sätt lagt sina känslor på en blank yta och format dem till ord.

Just nu när jag känner efter, mår jag inte bra - både fysiskt och psykiskt.
Min självkänsla är i botten, jag tyckte en gång om min kropp och hur jag såg ut - fanns tillfällen då jag kände mig bra på något och på så sätt lyfte mig själv - vilket gjorde att självkänslan blev bättre. På något sätt flyter dom samman och bildar hela mig och gör mig till den jag är, som gör att jag mår bra. Det vill jag uppnå igen, men så fort jag tar steget och ska försöka förändra mig, så tror jag att jag är rädd för att misslyckas, för att jag så många gånger gjort det. Dum ursäkt, förmodligen - för det känns som att man kommer med dem mest ynkliga ursäkter hela tiden. Fattar inte varför det ska vara så svårt att bara göra det? Jag är så oerhört envis när jag väl gett mig fan på något.

Jag vill inte vara fast i detta, min kropp - en kropp som jag en gång var stolt över!
Det gör så jävla ont i mig!
Kroppen vrålar och värker, smärta som kommer ut i ilska och tårar - tårar som rinner av ångest, förtvivlan, hjälplöshet och skam!
Jag hatar att känna så..

Stark! Det är så jag vill beskriva mig själv, jag är en stark och självständig person - med värme och omtänksamhet gentemot mina nära.
Vill att alla ska må bra, sätter andra före mig själv. Vilket kanske bottnar i hur jag mår nu.
Detta är inget som kom under natten, har mått såhär ett tag. Men jag vill ta mig upp, håller på att kvävas. Vill må bra för min egen skull och för dom i min omgivning.

Min största kärlek, min klippa - som jag är så lycklig med. Han är det bästa som hänt mig, utan den människan är jag inte hel.
Vill må bra, för att han ska må bra och vara just lycklig. Är så rädd för att lägga över mina problem på honom. Han är min bästa vän, min andra, bättre hälft, han lyfter mig och han är mitt liv. Det har han vart sen första stund.

Så hur gör man?
Det ska jag försöka ta reda på, för kan inte vänta längre - går snart sönder, det brinner i bröstet..

Fina systra mi.
Jag visste inte att hon kunde skriva så oerhört vackert och skärande. Det gör ont att läsa men samtidigt omringas man av lugnet. Lugnet av att ensamheten inte längre känns så ensam.

Ta hand om er

Likes

Comments