Faller jag så faller jag platt, handlöst och i botten. Jag känner mig som en mittpunkt men ändå så ensam. Jag känner mig på sikt sviken och lurad. För att för en sekund få sväva på moln. Jag har så jag överlever dagen, men inte det jag önskade. Jag omger mig med fina saker, hus, bilar och nya datorer, men det är inte mitt det är mina vänners. Jag längtar till den dagen då jag ska få bli den lycklige, den som omger sig med fluff att landa i.

Likes

Comments