View tracker

Thailand, Koh Phangan, dag 21
Kajsa skriver


Ovanstående fråga får vi (alltså jag och Mathilda, för den som inte hängde med) från nyfikna thailändare och icke-thailändare på såväl 7-eleven som på restauranger, gatan och hotellreceptioner nästan dagligen. Folk är precis lika fascinerade över detta tvillingfenomen här som hemma i sveden. Hur kan det vara så intressant? Varför undra över det uppenbara? Den ständigt återkommande följdfrågan är i och för sig snäppet värre. "Vem är äldst?" Sjukt orimlig fråga. Ingen är ju äldre än den andra, egentligen. Dessutom, VAD SPELAR DET FÖR ROLL? Okej, slutgnällt om den saken, men man blir ju lite trött.

För tillfället är vi lite sega. Mathilda har dragit på sig en riktig influensa, ni vet, hög feber, frossa, multihuvudvärk och annat sånt som hör pesten till. Vi andra hänger mest på stranden och solar oss, något som för övrigt är rätt kämpigt i den här brutala värmen. Och jag som glömde mina solglajjor hemma i Sverige (genidrag, jag vet!) och har därför vandrat runt här med kisande ögon i snart en månad. Förmodligen rätt dåligt för ögonen men alltså brillorna här är ju oroväckande snabba så jag tänker fortsätta kisa en tag till.

Under morgondagen funderar jag och Sandra på att köra zip line. Eller så väntar vi tills Mathilda frisknat till så att även hon kan hänga på. Hur som helst, imorgon väntar iallafall utcheckning från vårt nuvarande boende och därefter incheckning på sista hotellet för vår Koh Phangan-vistelse. Vad som händer därefter är lite av en gåta i sig.


Allt för denna gång. Klart slut.

PS. Fick höra att det tydligen varit jul och grejer där hemma, inte illa! Hoppas att ni som firade hade en förträfflig sådan!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Thailand, Koh Phanang, dag 16
Sandra skriver


Hallå hallå.
Nu har vi tagit oss två veckor in på denna äventyrsresa och äntligen har vi hittat på lite nya aktiviteter här på ön.

I förrgår bumpade vi livsfarligt iväg på flaket av en taxi, upp till bergen där de vackra vattenfallen bor. Helskinnade, med en aning hjärtklappning och kalufs till frisyr började vi vandra upp för bergen med var sin glass i hand. Vattenfallet var mycket fint och fick godkänt i betyg. Dock höll vi på att kollapsa av utmattning då vi skulle bestiga berget för den så omtalade view pointen. Väl uppe på toppen mådde vi prima ballerina, ända tills vi insåg att vi skulle behöva ta oss ner för skiten också. Kajjan fick för övrigt tvätta byx då hon i jakt på en bra bild lutade sig mot en sten och fick någon typ av djurspillning på byxbenet. Något som gladde oss andra och gav nya krafter ner för berget. Allt som allt blev det iallafall en riktigt lyckad dag med lite italienskt käk som avslutning på de hele.

Även gårdagen var rätt så fartfylld och spännande. Vi började dagen med en riktigt god fiskrätt på en drömmig restaurang längst med strandkanten. Dock förstördes min kärlek till tiramisu här, då jag beställde en stycke havsluktande kräm med blöta kex.

Efter det hittade vi en liten övergiven strand där det gömde sig ett gäng vackra snäckor i härliga färger och nyanser, som vi med nöje plockade med oss. Score på den.

Tro det eller ej kära vänner och bekanta, men igår träffade vi ingen mindre än självaste ZenBerra här i Thailand på den lilla ön. För er som inte kopplar detta smeknamn så är det Bertil Nilsson jag pratar om (Kajjans och Mattes pappa). Vi alla hade det jättetrevligt och käkade lite pizza tillsammans.
Även idag hängde vi tillsammans och besökte ett tempel, som för övrigt kanske inte riktigt var den ultimata tempelupplevelsen. Det spöregnade under hela vistelsen, samtidigt som munkarna försökte sälja på oss en massa skit och fjäska genom att bjuda på sesammjölk som smakade dynga. Jaja, det var väl ändå en liten rolig grej att hitta på en regnig dag som denna. Templet får två av fem myror i betyg. Men vi ger oss inte förens vi har hittat templet med stort T.

På tal om myror så är vårt nya hotellrum byggt på en myrstack, dom är överallt och ingenstans. På väggar, i sängen, i väskan, i toaletten, jaa, överallt. Men vad gör man inte för att leva ett ultimat backpacker life.

Allt som allt har vi det riktigt nice här nere i värmen där palmerna bor 🌴. Vi käkar riktigt gött och lever det ljuvliga lediga livet. Glassigt.

Hej på er.

  • 438 readers

Likes

Comments

View tracker

Thailand, Koh Pahnang, dag 13
Mathilda skriver


Hallå di!
Hur har ni det? Vi har det bra. Idag har vi åkt skidor i riktigt branta backar. Sen tog vi en obligatorisk gulasch och en kall öl i värmestugan. Kajjan tappade bort sig i offpisten men vi fann henne under en gran med en tämligen uppretad älg vid sin sida. Sandra tog sina stavar och försökte imitera en prärievarg med enorma tänder. Älgen var borta på nolltid. Lush life som ungdomarna brukar uttrycka det nu för tiden.

Nä, men allvarligt talat. Här händer fan inte mycket alltså. Idag försökte vi ta oss i kragen och åka till ett chokladtempel som ligger här i närheten. Vi krigade oss upp ur våra sandiga sängar, checkade ut från vårt hotell och spanade in den otroligt heta hotellbartendern Mr Tom en sista gång. Sen tog vi en, enligt Sandra, livsfarlig taxi till det nya hotellet, lämnade väskorna och fortsatte därefter mot vårt chokladmål. Vi såg en skylt vid en väg, "rent a bike", och räknade snabbt ut att vi förmodligen är lika nära döden i en skumpig taxi utan bälten som på varsin moppe, så vi alla tre sa i kör "vafaaan, backpacker life" och började gå mot uthyrningen. Framför oss tornar en riktig San Fransisco-backe upp sig och vi börjar sakta tveka på om det hela verkligen är värt det. Oklart fortfarande om vi menar backen eller själva moppe-delen. Hur som helst så kommer vi fram till (efter att ha bestigit mördarbacken) att moppe kanske inte var en sån bra idé ändå. Så med århundradets slöaste hållning och sydostasiens gamigaste gamnackar traskar vi ner för backen igen, taxi får det alltså bli.

Efter en ytterligare misslyckad taxiprutning befinner vi oss vid vårt chokladtempel. Tyvärr är skiten stängd, men misströsta icke! Vi lyckades ändå köpa med oss två chokladkakor som båda var veganska, ekologiska, fairtrade och dessutom välsignade av Buddha. Dessa avnjöt vi alldeles nyss vid poolen då Sandra kände för ett svalkande kvällsdopp. Jag och Kajsa var mer sugna på att titta på. Såhär kan alltså en produktiv dag för oss se ut här i värmen. Ni förstår, man är inte ute och räddar världen precis.

Nu ska jag njuta av wifi på rummet och möjligheten att kolla ikapp alla missade julkalenderavsnitt innan jag gosar ner mig i rena lakan. Inatt kommer jag dock sakna att få en härlig sandpeeling varje gång jag vänder mig. Skoja, jag kommer jubla varje gång det inte händer.

Natti natti!
/ Mattan

  • 518 readers

Likes

Comments

Likes

Comments

(Inägget skulle publicerats igår kväll)

Thailand, Koh Pahnang, dag 11
Kajsa skriver


Hej på er! Det har ekat tomt här inne i ett par dagar och det finns en högst naturlig förklaring till det. Ett antal faktiskt, såsom matförgiftning (och därmed ett par riktiga helvetesdagar), orkeslöshet och wifi-torka. Det senare är fortfarande ett problem.

Igår drog vi ifrån den inte så imponerande ön Koh Samui, vidare till den betydligt härligare ön Koh Pahnang. Med tanke på att vi nyss kommit hit har vi inte hunnit utforska speciellt mycket av den här ön ännu. Däremot har vi förmodligen redan hittat vad vi söker - stranden från VING's reklamfilm. På Koh Pahnang verkar vattnet vara betydligt klarare. Här är det ingen smutsbrun skit som spolas upp på strandkanterna inte, vi tackar Buddha för det. Mathilda har dock gjort klart för oss andra att hon inte är en "havsmänniska". Det framgick rätt tydligt när vi för några dagar sedan satt på beachen på Koh Samui och hon sitter och håller för öronen, varpå jag frågar varför. Hon svarar "för att det låter så jävla mycket från vågorna". Och där krossade hon den idyllen på en nanosekund.

Annars är det mesta som vanligt med oss. Bortsett från att jag förlorade min ena toffla när vi skulle gå genom en midjehög vattenpassage i havet tidigare idag. Den mjuka sanden slukade tofflan och bara försvann. Jag fick separationsångest. Det var mina bästa gubbtofflor.

Och Sandra nojjar på i vanlig ordning i brist på annat att göra. Nu senast ville hon låsa in linsvätskan, bomullspads, tops, tandborste, inpackning osv i security boxen i vår bungalow. När hon inte oroar sig över att en eventuell tjuv smyger omkring här hetsar hon med myggmedel, myggspray och myggnät (påsen till myggnätet la hon för övrigt i security boxen). Nog talat om detta. Vi ska strax kasta in handduken och hoppas på en varmare natt. ACn i vår bungalow levde nämligen sitt eget liv inatt och vi låg och huttrade i säkert 15 grader, alla utom Mathilda som vägrade höja temperaturen pga oförklarlig värmebuljong. Så nu tänkte jag förbereda mig inför en potentiell kustjägarnatt med raggsockor, tjocktröja och långbyxor.

Bilder kommer snart. Så länge kan Sandras konstverk nedan beskådas och beundras.



Hej säger vi!

Likes

Comments

Thailand, Koh Samui, dag 7
Mathilda skriver


Nu har vi snart varit ute på resande fot i en vecka och jag, som är en sann dagdrömmare och funderar mycket på allt mellan ostbågar och krissituationen i palestina, har lagt märke till några grejer. När man hänger med samma personer flera dagar i sträck når man en viss punkt där man börjar upptäcka nya saker (och påminns om gamla) hos dessa.

Exempelvis har jag förstått vidden av Sandras och Kajsas extrema beslutsångest vid samtliga tillfällen då något slags beslut måste fattas. Att beställa mat brukar för "normala" personer ta cirkus 2-7 minuter. Men här snackar vi alltså 20-25 minuter. Det går otroligt långsamt och jag som är ganska otålig får sitta lugnt och vänta tills de båda bestämt sig. Det blir nämligen bara värre om man lägger sig i och kan istället ta ytterligare 30 minuter. I matbutiken visar sig ett liknande beteendemönster. Varje produkt ska granskas, bedömmas, läggas i varukorgen, läggas ur varukorgen, läggas tillbaka i varukorgen igen, sen ska man väga för- och nackdelar osv. Ni fattar.

En annan grej som är en utmaning här är prutningen. Jag kan med handen på hjärtat säga att vi suger på att pruta. Tidigare idag skulle vi åka taxi och taxikillen säger att det kommer kosta 500 baht. Vi svarade "naaaaah 300?" Han sa 500 vi sa 350 han sa 500 vi sa okej.

När vi ändå är inne på taxi kan vi ju också prata om hur otroligt vårdslöst man kör här. Sandra ber till Gud varje gång vi åker bil samtidigt som hon tvingar mig och Kajsa att hålla fast henne i armarna och kroka fast våra ben i hennes. Jag tror vi kommer klara oss.

Ett uttryck som vi ständigt upprepar här är "backpacker life". Det funkar lite som en påminnelse till oss själva (när vi är på väg att bränna över 1000 baht på en kvällsmåltid) att vi faktiskt lever på en begränsad budget och att vi behöver leva ~ ekonomiskt ~.

Däremot inbillar vi oss att vi lever backpacker life när vi äter på dyra resturangställen och tar med oss gratisprodukter tillbaka till rummet. Eller det faktum att vi bara bott på hotell hittills och varken behövt använda våra medtagna fiberhanddukar, myggnät eller sidenlakan, bara för att schampoo, tvål och badmössa ingår i priset. Well, snart börjar den riktiga backpackertiden, men tills dess njuter vi.

En sista grej som fascinerar oss alla är gatuhundarna och dess osynliga bajs. Borde det inte vara hundbajs överallt på gatorna? Eller går det en mystisk man/kvinna/annat väsen och plockar upp hundbajset i det fördolda? Kan man jobba som hundbajsplockare? Äter hundarna upp bajset? Så många frågor så lite svar. Hör av dig om du vet. Godnatt!
Adjöken!

  • 668 readers

Likes

Comments

Thailand, Koh Samui, dag 6
Sandra skriver


Nya sängar, matupplevelser, gator och loppbitna gatuhundar har vi fått erfara vår första helg i vildmarken. Något som varit mycket spännande och givande, men som även lett till nya möten och inte vilka som helst. Ett antal kryp har på ett taktiskt sätt lyckats smyga sig in i vårt svala och mysiga krypin på Vanda House Resort i Lamai. Detta har vi upplevt som rena rama skräckupplevelser. Både spindlar och något som liknade en vägglus har traskat över täcket, detta resulterade i blodbad. Sedan har ett slags apljud eller möjligtvis ett grodljud hörts i rummet. Ingen kommer sova tryggt inatt, särkilt inte när det finns ett stort hål i duschen där vi alla nojjar över att en gigantisk boaorm ska krypa upp under natten. Vi har strategiskt nog stängt till dörren med en jävla smäll och bett till Gud att vi klarar oss utan att bli ormkäk. Sängarna är dock mjuka - mycket bra.

Annars lever vi loppan här nere! Sol, bad och värme är något som suddat bort höstdepressionen på bara en dag hos oss alla, även hemlängtan och en del ångest har lagt sig.
Vid det här laget skulle vi vilja säga att våra hudtoner är gyllenbruna och fräscha, men det vore att ljuga. Vi är precis lika bleka som när vi lämnade Sweden, eftersom vi använder ett tjockt lager av SPF 50 och aldrig hinner entra stranden innan kl 14.30, på grund av att vi bara äter och smörjer in oss större delen av dagen. Jaja, bättre lycka en annan dag. Nu ska vi återgå till jakten på den sate som sugit blod från vår kroppar, och därefter förgöra hen.

See ya! <3

  • 692 readers

Likes

Comments

Thailand, Koh Samui, dag 5
Kajsa skriver


Vi är kvar på ön och tänker att vi blir det en liten stund till. Vi tre kräsna, svårimponerade äventyrare har inte riktigt tappat hakorna här än, vi väntar girigt på det ögonblicket. Idag har vi varit på jakt efter en VING-reklamsandstrand, men det var förgäves. Vattnet var nämligen lite grumligt in till strandkanten och det nöjer vi oss då inte med. Vi hoppas att en reklamfilmsstrand dyker upp inom en snar framtid. Annars har vi strosat runt på en nattmarknad och käkat riktig thailändsk mat för första gången sen vi kom hit. Thailändarna skrattar åt oss när vi hetsigt (men ursäktande) säger "NO ICE!!!" följt av "JUST PUT THE STRAW IN THE CAN, PLEASE!!" när servitören just ska hälla vår ice tea i de förmodligen kolerasmittade glasen. Så till er där hemma, ledsen att göra er besvikna men hysterin kring hygienen är totalt oförändrad.

Allt för denna gång. Hej så länge!

Likes

Comments

Thailand, Koh Samui dag 3
Alla skriver


Go kväll kära familj, vänner, ovänner och grannar. Nu har vi landat på en mörk liten ö vid namn Koh Samui, eller som vi säger, kossa mu. Kvällen lider mot sitt slut och vi har efter en lång dag krupit till kojs i våra fluffiga sängar.

Tidigare idag besökte vi en mycket fridfull och djurrik park mitt i centrala Bangkok, vid namn Lumpini Park. Där träffade vi den thailändska versionen av Baghera och ett gäng minikrokodiler. Efter lite promenerande i parken går vi förbi några palmer där det smaskas något överjävligt. Kajjan utbrister oroligt "det sitter typ någon i trädet!!!" Vi alla letar febrilt med blicken i virrvarret av palmblad. Det var ingen CIA-agent där uppe som åt krispiga chips utan det var ingen mindre än vår nya kompis ekorren Kurre med en nöt i hand. Tur var väl det.

Annars är allt som vanligt här sen vi kom hit. Mathilda slutar aldrig prata om det tjocka täcke av avgaser som ligger över Bangkok. Det enda man hör är "Gud vad grått det är, ser ni?" Och vi andra instämmer, det är verkligen avgasgrått.

Kajsa har stenkoll på den svenska tidszonen och rapporterar ständigt till övriga resekompanioner när det är dags för frukost, sångsamling, lunch, vila, mellanmål och därefter hämtning av barnen på förskolan hemma i Mölnlycke.

Sandra har multinojja över sitt bagage och att bli bestulen. Därför har hon tvingat oss alla att gå med våra neongröna regnskydd på våra ryggsäckar så att ingen ska kunna komma åt något fack. Vi ser alltså ut som tre ninja turtles när vi spatserar runt på gatorna. Igår somnade vi i lobbyn och då hade Sandra strategiskt knutit fast ryggsäcken runt foten. Ni hör ju, nojjan tar snart över. Men än så länge har vi klarat oss finfint, peppar peppar ta i trä. Sorry för långt inlägg, man hatar ju sånt. Vi bättrar oss. Godnatt!

  • 762 readers

Likes

Comments

Thailand, Bangkok dag 2
Kajsa och Sandra skriver


Hejhej. Nu har vi landat på hotellet i Bangkok efter vad som kändes som tre veckor på ett flygplan och vi har väl mer eller mindre konstaterat denna stad som rätt odrömmig. Med andra ord så kommer vi dra här ifrån snabbt, redan imorgon förhoppningsvis. Antingen åker vi då upp mot Chiang Mai eller så drar vi ner till söder, till Koh Samui. Det lutar väl åt det senare.

Vi stöter hela tiden på nya utmaningar, inte minst när det kommer till maten. Ni som känner oss på riktigt känner ju även till våra rutiner när det kommer till luktavstämning av tallrikar och glas innan måltid. Allt ska luktas på och luktar det hav - inte bra. Vi kom på oss själva med att stoppa näsorna i glasen på restaurangen samma sekund som den redan misstänksamma servitrisen lämnat vårt bord, och det var då ingen rosendoft i de glasen inte, de vill vi lova.

Nu börjar kvällen smyga sig på och vi är redo att möta Bangkoks, enligt vår mening, skräckinjagande gator, för att gå på jakt efter lite thailändsk föda.

På återseende, vänner. Lā k̀xn!


Likes

Comments