Det är svårare än vad man kan tro att ha en aktiv blogg...

Men i slutet av Mars var jag i Orlando med min värdfamilj. Lämnade Pennsylvania tidigt på morgonen och stod i mitten av Universal Studios på eftermiddagen. Kändes så himla konstigt.

Själva flygresan tog knappt 2 timmar och jag lyckades sova mig igenom det mesta av den. Vi bodde på Cabana Bay som tillhör Universal, as coolt hotel som hade både en gift shopoch en starbucks. Vi badade i poolområdena varje kväll och allt var jättemysigt. Fanns vattenrutschkanor och en lazy river.

Vi tillägnade 3 dagar på Universal, 1 dag på Sea World, och 1 dag på Discovery Cove.

Universal var hur kul som helst! Min favorit del var Harry Potter världen. Har alltid gillat filmerna men jag sögs verkligen in i den världen när det kändes som att man faktiskt var där och har nu tänkt mig att läsa böckerna, haha.

Sea World överraskade mig mest. Hade inte så höga förväntningar men det var nog den mysigaste dagen på semestern. Kluven till vad jag tycker om att behandla djuren på det sättet, men det kändes genuint när man var där. Jag vill ju tro att dom tar hand om sina djur och behandlar dom med respekt och tyvärr så väljer jag oftast att titta bort när jag hör eller ser något som jag inte vill tro på. Förlåt. Men det kändes precis som att vara på Kolmården och jag har alltid älskat att vara där.

Vi spenderade vår sista dag på Discovery Cove. Det var verkligen som att kliva in i en oas, en väldigt stor kontrast till Universal City Walk som vi hade gått förbi varje dag. Frukost, lunch och snacks ingick så vi började dagen med en rejäl frukost. Efter det gick vi bort till ett "strand" område (det var inte en strand men dom har byggt upp det som en och det finns en sjö/damm med massa fiskar och rockar som man fick simma med. Cyklop och snorklar fanns att låna) där chillade vi en timme innan det var dags för att simma med en delfin. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Vi klappade och pussade på den lille delfinen, kan bekräfta att dom känns som våta gummistövlar. Vi blev även skjutsade av delfinen, vi fick hålla i fenorna och åka ett par meter vilket var väldigt häftigt. Resten av dagen slappade vi och jag njöt verkligen. Solade och badade ända tills vi behövde åka till flygplatsen.

Vi landade runt 10 på kvällen och var hemma vid 11. Jag minns att jag bar upp min väska till mitt rum, la mig på sängen och somnade direkt. Vaknade vid 3 och satt klockan för att gå upp vid halv 7.

Första skoldagen var hur konstig som helst. Jag hade ju vant mig vid värmen, palmerna och berg-och-dalbana-yrslet och helt plötsligt så satt jag i skolbänken igen. Suck.

Det var verkligen en helt fantastisk resa som jag aldrig kommer att glömma. Helt klart en av höjdpunkterna av mitt utbytesår!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 67 readers

Likes

Comments

OBS: Den här texten skrev jag ner för en vecka sedan på min mobil för jag kände att jag behövde få utlopp för en del känslor som jag har försökt hålla inom mig under en ganska lång period. Jag mår inte alls som jag beskriver i texten nu längre och jag har egentligen inget behov av att lägga upp det här, som jag kände att jag hade när jag skrev det. Men jag kan förstå om det är intressant att läsa om, så jag väljer att visa upp den här sidan av mitt utbytesår för att andra ska få ta del av det.

________________________________________________________________________________________

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för att uttrycka mig på bästa sätt, men det finns så många tankar som snurrar runt i min hjärna just nu och jag känner att jag måste få ut det någonstans.

För lite mer än 5 månader sen flyttade jag till USA. Det har varit stundvis den bästa tiden i mitt liv och stundvis den värsta. Det är just dom värsta delarna som jag känner att jag måste skriva om.

Förra veckan drömde jag tre nätter i rad att jag var hemma, jag var klar med mitt utbytesår och jag fick äntligen träffa alla som jag saknar så otroligt mycket. Sen vaknar jag såklart upp och inser att det bara var en dröm och börjar stor tjuta. Ni kanske tycker att det låter fånigt men det var som att förlora allting igen, 3 nätter i rad. Det var jobbigt och tog ganska hårt på mig.

Samtidigt som att jag inte mår så bra måste jag gå i skolan och försöka hålla masken. Det är svårt. Det är riktigt, riktigt svårt. Det finns inget bra sätt att förklara för någon hur jag känner. Jag vill inte att folk ska tro att jag är olycklig här, för det är jag inte. Jag vill bara kunna säga "it's just one of those days" och att dom automatiskt ska förstå, men det funkar ju inte så. Jag vill inte att folk ska se mig ledsen men ändå så har jag brutit ihop mitt i en lektion + två basketträningar.

Hemlängtan, har jag lärt mig, kan komma när som helst och då är det som ett slag i ansiktet. Det finns alltid i bakhuvudet men det kommer som en chock varje gång det händer. Mitt humör kan slå om när som helst; jag kan gå från att vara jätteglad till hur ledsen som helst och det kan ta allt från en halvtimme till 4-5 dagar för att komma över det. Det värsta är att varje gång som hemlängtan släpper så glömmer jag bort hur det känns, och då blir chocken lika stor igen när den kommer tillbaka. Jag har inte lärt mig hantera hemlängtan - men jag har lärt mig att stå ut. Jag vet också att den så småningom kommer försvinna så jag försöker bara genomlida det istället för att göra något åt det.

Jag begär inte att du som läser detta ska förstå och eller tycka synd om mig. Jag skriver inte det här för att få någons sympati. Jag vill få utlopp för mina känslor och tankar, och möjligtvis en gnutta respekt. Jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad som har fått chansen att uppleva det här, men ibland gör det bara så jävla ont.

Det är såklart ingens fel att jag mår såhär, det liksom bara händer. Jag kan inte göra något åt det och jag har accepterat det. Jag vet att alla nergångar har stärkt mig men just när det är som värst känner jag mig som världens svagaste människa.

Jag har såklart inte mått såhär i 5 månader, men det har varit en del av mitt utbytesår som jag tycker är viktig att berätta om de dåliga delarna också. Självklart tycker jag att det är helt fantastiskt att vara utbytesstudent. Det tar väldigt mycket på en, men man får så himla mycket tillbaka!

________________________________________________________________________________________

PS. Det här har inget att göra med varför jag aldrig uppdaterar bloggen! Med skola, basket, och ett helt nytt liv här borta har jag bara inte prioriterat det. Ska försöka skärpa mig!


Likes

Comments

Har du någonsin funderat på att göra ett utbytesår? Oavsett om du har det eller inte ska jag nu förklara varför du verkligen borde göra det!

Som alla andra så kollade jag på High School Musical när jag var liten och tyckte att det var hur coolt som helst! Tyvärr så sjunger dom inte i kafeterian men att gå på high school i USA är ett äventyr i sig själv. Att heja på skolans football lag från läktaren på fredags kvällar, åka i den gula skolbussen och känna school spirit bara av att gå runt i korridorerna; allt det - och mycket mer - är på riktigt.

Jag har aldrig ångrat att jag tog chansen till att uppleva att helt nytt liv under ett år här i USA. Det är en erfarenhet jag kommer ha med mig hela livet och jag har växt otroligt mycket som person! Jag är väldigt stolt över mig själv att jag vågade ge mig iväg och nu känns det som om jag kan göra vad som helst!

När jag började googla runt på olika organisationer att åka med såg jag att EF skulle ha ett informationsmöte i min hemstad, Norrköping. Jag hade läst på om flera olika organisationer men efter det mötet kände jag inte att jag behövde läsa på något mer. Jag valde att åka med EF för att jag kände redan från första början att de verkligen bryr sig om utbytesstudenterna som de hjälper komma iväg. Dom har alltid lyssnat på mig och även om jag inte känner att jag behöver deras hjälp är det ändå otroligt skönt att veta att jag kan ringa när som helst på dygnet och veta att dom kommer svara!

Det är väldigt svårt att beskriva hur fantastiskt det verkligen är att vara utbytesstudent; det är något man måste uppleva för att förstå. Om du är sugen på att veta mer så kan du anmäla dig till ett info möte genom länken här nedanför!

http://www.ef.se/highschool/infomeetings/

  • 112 readers

Likes

Comments

Okej så jag har varit här i över 2 månader... det var meningen att jag skulle skriva det här inlägget för en månad sen, men bättre sent än aldrig (?).

Det har alltså gått 2 månader. Känns så sjukt. Det känns som att jag har varit hemifrån i en evighet, samtidigt så har allt gått så himla fort. Jag har klarat av 1/5 av mitt utbytesår. Det är mitten av oktober, är det bara jag eller har 2016 gått fortare än alla andra år?!

Aja, jag mår i alla fall bra. Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig har mått bättre. Missförstå mig inte, det känns bara som att "smekmånad" perioden är över, vilket är väldigt skönt. Make sense? Innan jag åkte så frågade många vad jag såg mest fram emot och jag brukade alltid svara (bortsätt från alla högtider) att jag ville att mitt nya liv här skulle kännas som vardag. Vilket det nu, typ, gör. Jag är tröttare än jag var i början (pga av skolan) och jag känner mig mer bekväm nu när jag har vant mig vid det mesta.

Jag har inte haft någon hemlängtan än, vilket jag själv är ganska förvånad över. Jag saknar alla er där hemma, men jag vill inte åka hem än. Jag saknar även ICA, spårvagnar, mammas hemlagade mat, Nova, gratis skollunch och att prata svenska. Och Norrköping.

Men. Jag. Vill. Inte. Åka. Härifrån.

??

___________________________________________________________


Tänkte lägga upp en drös bilder + kommentarer på vad jag har gjort sen jag uppdaterade sist. Håller även på att skriva två separata inlägg om skolan och cross country.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Mamma o pappa säger att några där hemma frågar om uppdateringar men jag vet inte riktigt vad jag ska berätta? Som jag sa så börjar det här kännas som vardag så jag reflekterar inte lika mycket över vad jag gör som jag gjorde i början. Vill ni veta något speciellt så kan ni kommentera istället.😁


The Strip District

Den 3 september åkte vi in hyffsat tidigt till Pittsburgh och gick runt i ett område som heter the strip. Åt French toast till frukost och drack äckligt amerikanskt kaffe.

Det fanns massa små butiker och marknader. Massa Pittsburgh Steelers/Penguins/Pirates (football, ishockey, baseball) merchandise affärer.

Vi gick också till en "maskerad" affär med massa kostymer. Amerikanare tar verkligen Halloween på allvar.

"Muggarna" på bilden är ljus och doftade precis vad de föreställde. Vem vill inte att ens hem ska lukta Coca Cola liksom?


Drive in bio

Vi såg på Nerve i en drive in bio. Det var jättemysigt! Hade inte filmen varit så bra hade jag somnat på flaket till trucken.


Mat

Okej jag saknar husmanskost ganska så väldigt mycket, men maten här är inte så dum den heller! Älskar Max n Erma's, deras tortilla soppa är sjukt god! (På bilden). Nej, jag åker inte dit och äter bara soppa. Det är soppa + hamburgare + varm och mjuk chocolate chip cookie. Döm inte.

Vi har också gjort smore's, vilket är hur gott som hest. Tydligen gjorde jag min fel (eftersom jag inte ville ha en bäck svart marshmallow) så Emilee gjorde en "riktig" smore till mig.

Seven Springs

Seven Springs är en skidresort men det finns öven saker att göra på sommaren. Vi åkte dit och mötte upp Mike's svägerska och hennes dotter, Lauren.

Efterår åkte vi till ett par "slippery rocks". Vi gled alltså nerför ett jävligt halt berg i iskallt vatten, vilket var jättekul!


Pittsburgh

För två veckor sen åkte vi till Pittsburgh för att äta på cheesecake factory. Det var sååå gott, har aldrig varit så mätt i hela mitt liv!!

Sen gick jag till Urban Outfitters som låg precis brevid!! 👏🏽


Haunted Hayride

Förra helgen gick jag och Lauren till en "haunted hayride". Vi satt flera stycken på ett flak till en traktor och så körde han igenom en "bana" där de hade satt upp olika scenarion. Vissa skådespelare hoppade på flaket medans andra gick runt och försökte skrämmas. Fast det var mer underhållande än läskigt.

  • 326 readers

Likes

Comments

I onsdags åkte jag med min IEC, hennes familj och deras utbytesstudent, Odin (+ 2 kompisar till hennes barn), till Westmoreland County Fair.

De fanns massa djur; kor, grisar, hästar, getter, kaniner och höns, som man kunde kolla på och klappa.

Det roligaste var ändå "fair" delen med karuseller!!!

Jag och Odin passade även på att snacka med två kvinnor som sålde Trump merchandise. Jag frågade varför de gillar honom och de började prata om kapitalism. Det var intressant. Vi förklarade även att han inte är så poppis i skandinavien. Har frågat en del om vad de tycker om presidentkandidaterna och de flesta säger att de inte gillar Trump men kommer rösta på honom eftersom de hatar Hillary. Några frågade ifall vi i omvärlden följer deras presidentval. Ja det gör vi och det är patetiskt.

(Haha var inte meningen att det här inlägget skulle handla om Trump och presidentvalet, men det är ju en stor grej så någon gång var jag ju tvungen att skriva om det.)

Har ni några frågor om hur man märker av valet här i USA eller något helt annat så är det bara att kommentera, här - på facebook/instagram eller bara skriva i messenger. ☺️

ENG:

This Wednesday I went with my IEC, her family and their exchangestudent, Odin (+2 of her kids friends), to Westmoreland County Fair.

There was a lot of animals; cows, pigs, horses, goats, rabbits and hens to look at and pet if you wanted to.

The "fair" part was the most fun with all of the rides!!!

Me and Odin also talked to two women who sold Trump merchandise. I asked them why they like him and they started talking about capitalism. It was interesting. We also explained that Trump isn't very popular in Scandinavia. I've asked a couple of people what they think about the candidates and most of them say that they don't like Trump but will vote for him anyway because they hate Hillary. Some asked us if the rest of the world follow the election. Yeah we do and it's ridiculous.

(Haha this post wasn't supposed to be about Trump and the election, but it's a big deal so I'd have to write about it at some point anyway.)

  • 467 readers

Likes

Comments

Det här med att uppdatera om allt som händer har ju inte riktigt gått så bra hittills... Och jag orkar inte skriva 7 olika inlägg om vad som har hänt under min första vecka här i PA. (MEn helt ärligt hur kan en vecka kännas som en evighet och 2 sekunder på samma gång?!)

Så istället för att skriva hela inlägg lägger jag upp bilder och lovar att försöka bli bättre på det här. ✌🏽️

Förresten så har jag det as bra här borta! Älskar området som jag bor i och jag har världens bästa värdfamilj. 😌


ENG:

So updating about everything that's going on hasn't gone that well... And I don't have the energy to write 7 different posts about what's happened during my first week here in PA. (BUt seriously how can a week feel like an infinity and 2 seconds at the same time?!)

So instead of writing posts I'll post pictures and promise to get better with this. ✌🏽️

Btw everything is great over here! I love the area that I live in and I have the worlds greatest host family. 😌

  • 496 readers

Likes

Comments

Just nu är jag alltså i New York. Helt sjukt.

Vårt plan landade i JFK klockan 3 igår men vi kom inte till camp förens 19:30. Köerna för att visa passen var helt sjuka. Det var varmt och alla var väldigt trötta och hungriga. Vi åkte till camp i en mini bus (van) och det var så trångt för vi behövde trycka in allt bagage där vi satt. När vi kom fram fick vi brickor och rumsnycklar. Tjejerna som jag bor med kommer från Tyskland och Slovakien.

Det känns som att vi har gjort massor idag, samtidigt har det gått väldigt fort. Jag trodde inte att det skulle kännas så för jag är mest taggad över att få komma till min värdfamilj.

Överblick över dag 1:

08:30 - Frukost! Det fanns massor att välja på. Det var väldigt amerikanskt, muffins och hash browns (potatisbullar) t.ex.

09:30 - Nu började vår första "class" och vi fick hitta våra grupper som stod på brickan vi fick när vi kom. Jag är i grupp 7, tillsammans med andra studenter som ska till Pennsylvania, Maryland eller Virginia. Vår ledare, Connor, är så himla skön! Vi pratade lite om förväntningar och lekte lekar. Vi fick också snacks, en granola bar som smakade peanut butter and chocolate chip eller S'mores. Helt normalt mellanmål.

13:45 - Lunch dax! (Vi fick lite free time från klockan ett). Det var inte så jättegott... Ris och någon kycklinggryta. Man kunde även välja pizza.

14:30 - Är inte helt säker på tiden men jag tror att det var ungefär nu som vi skulle sära på grupperna och sitta med nya personer för att intervjua tidigare utbytesstudenter. Efter det fick vi gå in i ett annat rum och ställa frågor till IEC's. Efter det gick vi tillbaka tillklassrummen och pratade lite om vad som kommer hända imorgon och Connor svarade även på frågor som vi hade fått skriva.

18:00 - Free time tills middagen 19:00.

19:30 - Då startade lite olika aktiviteter. Man kunde spela basket eller volleyboll, sjunga karaoke eller bara hänga och spela spel. Jag och @lovisaUS avslutade karaoken med We're All In This Together!

21:30 - Vi har en curfew, vilket betyder att vi måste vara på våra rum vid den här tiden. Vi behöver inte gå och lägga oss men vi måste lixom vara på plats.

22:00 - Nu tänker jag ta en snabb dusch och gå och lägga mig. Frukosten börjar 06:30 imorgon och vi ska samlas för att åka till NY City 07:15.

Vädret här är helt galet. Imorgon kommer det vara 36 grader och ikväll så åskade och blixtrade det. Måste öppna den stora väskan och leta fram mina shorts...


Vårt rum

Karaoke! Vissa var riktigt duktiga

Vårt schema för NY City

Likes

Comments

Wow hur ska jag ens börja det här inlägget..?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, just nu är jag så himla taggad på att åka samtidigt som jag verkligen börjar inse att jag ska lämna alla... mamma, pappa, brorsan och hunden. 😧

Men jag lovar, är verkligen hur glad som helst över att få åka!!! Fatta vilken upplevelse?! Jag är så lyckligt lottad!!

Samtidigt som jag ler kan jag ändå brista ut i tårar. Det är en så konstig känsla, att lämna alla trygghetszoner bakom sig och dyka in i en annan kultur. Ett helt annat land, på andra sidan jorden.

Hur förbereder man ens sig själv på att inget kommer vara som vanligt?

Jag så överväldigad att jag knappt orkar tänka på det. Men jag har väntat i mer än ett halvår på det här. Så nu kör vi.

(This blog will also be in english from now on...)

ENG:

Wow, how do I even start this post?

I don't really know how to explain it, right now I'm so excited to go and at the same time I'm starting to realize that I'm leaving everyone... mom, dad, my brother, the dog. 😧

But I swear, I'm so thrilled to go!!! Like, what an amazing experiance?!? I'm so lucky!!

But as I'm smiling I could burst into tears. It's such a strange feeling, to leave the comfortzones behind you and dive into another culture. A whole different country, on the other side of the planet.

How do you even prepare yourself for nothing to be the same?

I'm so overwhelmed that I can't even deal with the thought of it. But I've waited over a half year. So let's do this.

Likes

Comments

Jobbar tre dagar till, sen ska jag ha "semester"...
Och med semester menar jag att jag ska skriva listor på allt som ska med resp. inhandlas när jag kommer fram, packa, få 100% koll på alla papper som ska med (annars kommer jag få ångest), slå in alla presenter, fixa med ett extra bankkort som INTE är piece of cake, få godkännt på mitt ANDRA TBC-test, fixa med avslutningsfest x2, försöka göra en budget för det kommande året (som kommer spricka så fort jag kommer till NYC), grov städa rummet bara för att och samtidigt vara på landet i två veckor...hur?!

Fast mellan allt det där så ska jag också njuta av den sista tiden i Sverige, umgås med min familj, fortsätta skypa med vfamiljen och käka så mycket svensk mat som det bara går. 😊

Sammanlagt så känns allt så jävla bra. Jag är väldigt lugn inför mitt utbytesår, ser liksom inte vad som kan gå fel. Det är klart att allting är spännande men just nu känns det...normalt. Det känns helt normalt att jag ska vara borta i ett år, och sen komma tillbaka. Det är klart att jag kommer sakna allt och alla, men det känns inte som att det kommer vara något större problem.

Jag längtar verkligen tills jag får åka iväg. Jag vill åka nu. Nu nu nu. Skippar gärna semestern.

Sen skulle det ju vara trevligt om EF skulle kunna skicka flygbiljetterna till mig. Helst igår. 🙃

Sen kommer jag säkert gråta på flygplatsen...vet inte om det kommer bero på att jag kommer sakna min familj eller det faktum att jag kan få en panik attack av att jag ska flyga. Help me.

Så om man inte räknar med flygningen, är svaret nej. Nej, jag är inte rädd för att åka. Varför skulle jag vara det?!


Likes

Comments