View tracker

​Jag blev ensam, jag blev lämnad kvar, jag tappade än en gång hoppet.

Jag låg i badkaret, med lyset släckt, ljus tända, det var så fint, ett sånt fint sätt att dö på, jag höll pillren i handen. Redo att ta dom, redo att dö och redo att lämna denna värld som bara orsakat mig smärta, tänkte jag på min familj, mina vänner. Min bästa vän, min lillasyster, Hur skulle de klara sig, hur skulle de leva, hur skulle de klara sig om jag lämnade dom, lämnade kvar dom i denna värld, med smärta, svek och hat, hur ska jag kunna ge dem hopp och kärlek om jag inte längre finns kvar?

jag la pillren på badkars kanten, med tårar rinnande ner för mina kinder, sjönk jag under vattnets yta, låg där tills jag kände att jag inte kunde hålla andan längre, reste mig upp för att möta världen och starkare än förut ska jag än en gång möta världen. Jag resa mig upp ur skiten och visa min lillasyster att hur än livet ser ut så ska man hålla huvudet högt, kämpa vidare och aldrig ge upp för en dag kommer jag må bra, en dag ska jag få vara lycklig, en dag ska jag träffa någon som får alla mina bitar på plats, jag lever idag för att jag vet att jag inte är ensam, jag måste se de små sakerna i livet som är värd att leva för. för vi är inte ensam.  

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Är det inte läskigt hur någon kan styra ditt liv? Hur någon kan komma in i ditt liv och ta över all makt över dig och du står där och kan inte göra något åt saken, för du är rädd och du känner dig ensam.

Jag sitter nere med den familjen jag har kvar och killen jag nu blivit ihop med, jag har inga vänner kvar, han fick dom att lämna mig, min familj är snart inte längre kvar, vi kollar på film och han frågar om vi ska gå och lägga oss. Jag vill inte, jag vill att någon ska kliva in och säga ifrån men ingen säger något, jag låtsas som om jag inte hörde vad han sa för att tjäna ihop lite tid att förbereda mig på vad som komma skall. Men efter en liten stund tar han i min arm och går med mig upp, jag går tyst och som en hund i koppel följer jag med honom upp för trappan med ångest i kroppen lägger jag mig i sängen och blundar, säger att jag är trött och vill sova, irriterat tar han tag i mig och vänder på mig mot honom och säger åt mig vad jag ska göra, jag säger som vanligt nej och när han börjar röra min kropp börjar jag skrika inombords, jag känner hur tårarna faller från mina kinder men jag har bestämt mig, inte mer. Det här helvetet har hållt på Alldeles förlänge nu och jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Jag vänder på mig och lägger mig på mage, drar på mig kläderna som han försökt slita av och säger ifrån än sista gång. Det är tyst i några minuter och jag tror att han har somnat, men helt plötsligt känner jag en tyngd över min kropp och ett fast grepp runt mina armar, nu är jag chanslös, jag tar mig inte loss. Han har sina byxor nerdragna och jag känner hur han kämpar för att hålla ner mig och för att komma in och jag stretar emot. Men det går inte längre, jag stänger än en gång av min kropp och bara ligger där, ner tryckt och gråter, försöker tänka på något annat, ett roligt minne som ska få mig att uthärda smärtan, orden han säger ekar i mitt huvud. "Är det skönt". Jag gråter. Jag vill inte mer. Jag ger upp.


Men nu sitter jag här 3 år efteråt och känner smärtan i mig, hopplösheten och värdelösheten jag kände och de hemsöker mig fortfarande, minnen, orden, ångesten, känslan av värdelöshet men jag har träffat så många människor som gått igenom samma sak, kännt det jag en gång kände. Jag är fan inte ensam och han som gjorde så där mot mig ska inte få vinna över mig, ska inte styra mitt liv. Jag är 10 gånger starkare än jag någonsin varit och jag kan överleva det där så överlever jag allt.

Likes

Comments

View tracker

​Man försöker vara stark, försöker att inte visa det för någon, visa hur man verkligen mår. Man försöker dagligen hålla fasaden uppe. fasaden att inte vara svag, att alltid vara glad. folk ser en som den lyckliga och glädje spridaren man egentligen inte är. Men varför ska vi alltid vara så glad, varför ska vi alltid gå runt och verka så jävla lyckliga? 

Vi vill inte verka ledsna så vi spelar glad men vi förväntar oss att någon tillslut ska se oss, att någon ska hjälpa oss ur denna mardrömmen men hur ska någon som alltid verkar så glad och bara gråter bakom stängda dörrar kunna bli sedd, hur ska vi som vill vara stark kunna få hjälpen när vi inte visar hur fucked up vi egentligen är. 

Ingen kan se oss om vi inte visar det, vi kommer inte få hjälp om vi inte ber om det. Men framför allt vi måste inte vara stark, vi får vara ledsna, vi får skrika och vi får gråta. Vi får visa oss "svaga" för det kaoset vi har inombords måste komma ut innan det är försent, vi måste visa hur vi känner för ingen klarar att vara så stark så länge som vi har gjort. Vi får falla till botten för det måste vi innan vi kan ta oss upp igen.

Likes

Comments

Sommaren är nu sedan länge slut, hösten och mörkret börjar komma. Vi ligger här ensama och undrar hur allt gick så fort, när det känns som om vi fortfarande inte är med. Tiden tickar men det kännas som om allt fortfarande står still.

När mörkret nu börjar stiga sig på försvinner lätt glädjen och ljuset, man börjar må sämre och det känns bara grått, mörkt och trist.

Jag ville själv inte inse det från början, att jag kunde må sämre, att jag inte alla dagar mådde sämst, men Nu vet jag att när hösten och mörkret kommer så ändras något i mig, jag ser ofta bara svart och grått, vet inte vad de roliga ska vara.

Men nu när jag är medveten om att det blir sämre på hösten så jag vet att vad än jag gör så måste jag låta det komma och ta mig igenom det. För jag kan inte göra något åt att hösten och vintern kommer, MEN jag kan göra något åt mig själv och som alltid så måste vi själv klara oss igenom det. Ingen annan kan hjälpa oss, bara vi och de folk som finns som stöd.

Men endå så kan vi göra det tillsammans för vi ska vinna över det "onda" som försöker ta över oss innefrån, vi är inte ensam så vi kan klara det, vi ska visa för världen att vi är stark nog att klara detta helvete.

Likes

Comments

Du går där, känner dig tom. Du vet inte vart du ska ta vägen. Du vet varken in eller ut.Allt du kan känna nu är tomhet och smärta, du känner hur din kropp rör sig, följer med strömmen, hur din mun rör sig, du hör dur du svarar på frågor och tilltal, du känner hur hela din kropp anstränger sig för att le. Men du känner dig borta, det känns somom du är död, fast din kropp fortsätter i dina gamla vanligarutiner, du känner hur du inom bords vill skrika men du får inte utett ord. Ord ekar i ditt huvud och du känner dig tvingad att varakvar på denna jord. Du känner dig tvingad att leva, men till vilkennytta..


Jo, tänk på allt du hade missat, tänk på hur stark du varit som klarade går dagen med samma smärta du känner idag. Tänk på vem du kan bli i framtiden, tänk på vad just du kan göra med ditt liv, bara du kämpar. Kämpa är inte lätt, det är ett rent helvete, ett helvete ingen annan kan förstå, ett helvete bara du kan ta dig igenom. Men JAG vet att DU klarar det, inte för att jag känner dig, men jag känner styrkan i människor, styrkan i mig.   

Likes

Comments

En fråga man ofta ställer sig själv är just det, ”vem är jag”. Man undrarofta varför just jag finns, vad det finns för mening med just mig ivärlden, varför just jag måste finnas, vad har jag för plats härpå jorden. Men man finner ofta inga svar.

Man ligger däri sängen med ångest i kroppen, man vet inte längre om det finns enmening med livet, om det finns en anledning att stanna kvar i dettahelvete, om det finns en enda bra anledning att stanna kvar, man villbara försvinna och få känna ett lugn, känna att allt är braigen.

Man vill oftahitta en större mening med livet men det är svårt när man mår sådåligt som man gör, man måste bara lära sig uppskatta de småsakerna, de dumma, de underbara och de fantastiska sakerna med livet.Jag vet själv att jag precis har börjat uppskatta de små sakernaoch insett allt jag skulle ha missat om jag skulle ha lyckats tagitmitt liv de där gångerna.

Jag hade aldrigträffat min kille, aldrig träffat mina vänner, aldrig upplevt desena kvällarna ute då man bara gjort de underbart dumma sakerna,jag hade missat alla fester, alla mysiga tjejkvällarna. Jag hademissat de dumma busen, kasta ägg på fönster, jag hade missat attligga och kolla upp i himlen med mina vänner och bara vara istunden, jag hade missat de nätter då vi går runt med högtalareoch lyssnar på musik då min kille håller om mig och jag bara vetatt det är här jag ska vara. Just här och nu så vet jag att detär det som är menat för mig.

Det spelaringen roll vad framtiden visar, vad jag ska göra imorgon vad somhände igår eller vad jag råkade ut för för några år sedan,allt som spelar någon roll är just här och nu. Med de människorjag är med, att vara just den jag är. För jag är den jag är och vad som skahända imorgon eller om några år spelar ingen roll längre för manska ta vara på stunden och bara följa med strömmen.

Likes

Comments