Header

I hela mitt liv har jag alltid fått höra att man ska tänka positivt, att man ska tänka att allt kommer bli bra igen.
Varje gång jag har gjort det har jag alltid blivit besviken.

"Det kommer bli bra igen, jag lovar"
NEJ, HÅLL KÄFTEN!
Lova inte något du inte kan hålla, för det blir inte alltid bra igen, det kommer aldrig bli bra igen så varför tänka positivt när man lika bra kan tänka negativt från början och förbereda sig på det värsta som kan hända?

Att förbereda sig på det värsta svaret är nog det bästa man kan göra, för är det så att det inte blir bra igen blir du iallafall inte besviken, för du har ju redan förberett dig?
Löser det sig, jadu, grattis, det blev bra igen och du blir lyckligare än aldrig förr just för att du ställde in dig på att du egentligen skulle få det där svaret som skulle krossa hela din värld.

Jag började tänka negativt, jag började tänka att det aldrig kommer bli bra igen, att det aldrig kommer lösa sig, att det här är slutet. Även fast det gjort att jag flera gånger om dagen får panikångest, mitt under lektioner, på raster eller varje natt så tänker jag negativt, för att förbereda mig, för att kunna lära mig kämpa emot panikångesten om jag nu får det svaret jag absolut inte vill höra.

Varje dag är en evig kamp, för alla, kanske inte för samma sak, men varje person kämpar mot något eller för något..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag skäms inte över vad jag har gjort mot mig själv.
Jag skäms inte över att jag har ärr pga mitt självskadebeteende.
Mina ärr är ett bevis på att jag varit stark nog att överleva, det är ett bevis att jag lyckats kämpa bort min inre röst i sista sekund som ber mig att dö.

Jag skäms inte över att jag flera gånger i veckan får panikångestattacker, vill skada mig själv eller till och med ta livet av mig.

Varje gång jag blir sårad, får höra saker eller bara blir stressad över något skolarbete som det känns som jag inte kommer bli klar i tid med, varje gång kommer denna rösten fram i mitt huvud, ta livet av dig så slipper du känna sorgen i ditt hjärta, ta livet av dig så slipper du höra allt ont alla säger till dig eller om dig, ta livet av dig så du slipper känna stressen.

VARJE DAG KÄMPAR JAG EMOT DENNA RÖSTEN.
Jag kämpar för att få bort mina ångestattacker som tar över hela min kropp, som får mig att skrika efter hjälpen jag ändå inte kommer få, som får mig att tappa andan, som får hela min kropp att krampa, som får mig att bara bli liggandes på golvet med rösten i huvudet som säger till mig att jag ska ta mitt liv.

Men jag skäms inte, för än idag lever jag, än i dag kämpar jag för att komma ur min depression.
Jag kämpar för mina nära och kära även fast jag nån gång skrikit åt dem att låta mig dö, att låta mig ta livet av mig.
Varje dag är en evig kamp för mig, men det är ingen som förstår om de inte sett mig gå igenom detta, om de inte hört mig gå igenom detta.

Jag kommer alltid säga att jag inte kommer klara mig igenom ångestattackerna, men jag kommer ALDRIG sluta kämpa.
För jag är stark, jag är stark så jag kämpar emot min depression när den är som värst, när min inre röst talar om för mig att ta livet av mig för att allt kommer bli bättre då.

Jag kommer aldrig låta min inte röst ta över min kropp helt. Även fast jag är ett steg bort från att dö så kommer jag aldrig ta det sista steget.

I'm stronger than depression.

Likes

Comments