Header
View tracker

I hela mitt liv har jag alltid fått höra att man ska tänka positivt, att man ska tänka att allt kommer bli bra igen.
Varje gång jag har gjort det har jag alltid blivit besviken.

"Det kommer bli bra igen, jag lovar"
NEJ, HÅLL KÄFTEN!
Lova inte något du inte kan hålla, för det blir inte alltid bra igen, det kommer aldrig bli bra igen så varför tänka positivt när man lika bra kan tänka negativt från början och förbereda sig på det värsta som kan hända?

Att förbereda sig på det värsta svaret är nog det bästa man kan göra, för är det så att det inte blir bra igen blir du iallafall inte besviken, för du har ju redan förberett dig?
Löser det sig, jadu, grattis, det blev bra igen och du blir lyckligare än aldrig förr just för att du ställde in dig på att du egentligen skulle få det där svaret som skulle krossa hela din värld.

Jag började tänka negativt, jag började tänka att det aldrig kommer bli bra igen, att det aldrig kommer lösa sig, att det här är slutet. Även fast det gjort att jag flera gånger om dagen får panikångest, mitt under lektioner, på raster eller varje natt så tänker jag negativt, för att förbereda mig, för att kunna lära mig kämpa emot panikångesten om jag nu får det svaret jag absolut inte vill höra.

Varje dag är en evig kamp, för alla, kanske inte för samma sak, men varje person kämpar mot något eller för något..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag skäms inte över vad jag har gjort mot mig själv.
Jag skäms inte över att jag har ärr pga mitt självskadebeteende.
Mina ärr är ett bevis på att jag varit stark nog att överleva, det är ett bevis att jag lyckats kämpa bort min inre röst i sista sekund som ber mig att dö.

Jag skäms inte över att jag flera gånger i veckan får panikångestattacker, vill skada mig själv eller till och med ta livet av mig.

Varje gång jag blir sårad, får höra saker eller bara blir stressad över något skolarbete som det känns som jag inte kommer bli klar i tid med, varje gång kommer denna rösten fram i mitt huvud, ta livet av dig så slipper du känna sorgen i ditt hjärta, ta livet av dig så slipper du höra allt ont alla säger till dig eller om dig, ta livet av dig så du slipper känna stressen.

VARJE DAG KÄMPAR JAG EMOT DENNA RÖSTEN.
Jag kämpar för att få bort mina ångestattacker som tar över hela min kropp, som får mig att skrika efter hjälpen jag ändå inte kommer få, som får mig att tappa andan, som får hela min kropp att krampa, som får mig att bara bli liggandes på golvet med rösten i huvudet som säger till mig att jag ska ta mitt liv.

Men jag skäms inte, för än idag lever jag, än i dag kämpar jag för att komma ur min depression.
Jag kämpar för mina nära och kära även fast jag nån gång skrikit åt dem att låta mig dö, att låta mig ta livet av mig.
Varje dag är en evig kamp för mig, men det är ingen som förstår om de inte sett mig gå igenom detta, om de inte hört mig gå igenom detta.

Jag kommer alltid säga att jag inte kommer klara mig igenom ångestattackerna, men jag kommer ALDRIG sluta kämpa.
För jag är stark, jag är stark så jag kämpar emot min depression när den är som värst, när min inre röst talar om för mig att ta livet av mig för att allt kommer bli bättre då.

Jag kommer aldrig låta min inte röst ta över min kropp helt. Även fast jag är ett steg bort från att dö så kommer jag aldrig ta det sista steget.

I'm stronger than depression.

Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte hur jag ska börja..
Men ångesten sliter verkligen sönder mig.
Jag vet inte hur länge jag kommer orka leva med denna känslan inom mig, jag vet bara inte..
Det känns som jag snart kommer få återfall, återfall till mitt självskadebeteende.
Jag försöker verkligen vara stark, och hålla mina känslor inom mig, men jag bryter snart ut, mer än vad jag gjort förr..
Jag har ingen jag kan prata med, inte ens min bästa vän.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra.
Jag känner mig inte hel utan den personen i mitt liv.
Hen är den enda jag pratar om, tänker på.
Kommer jag någonsinn få ha denna personen i min närhet igen?
Eller måste jag stå ut med denna känslan livet ut..



Allt är verkligen oklart, precis som mitt inlägg som antagligen ingen kommer förstå, men jag förstår knappt själv.



Jag behöver dig, och bara dig för att må bra.
Jag älskar dig över hela mitt hjärta, och kommer förmodligen alltid göra det.
Jag saknar dig.

Likes

Comments

"Det finns inget värre än att vara otrogen mot en tjej."

"Sekunden du stoppar din korv i en annan tjej är du hundskit som förtjänar att bli hängd. Män är djur som inte kan hålla pitten i styr och när en man är otrogen borde han bli skickad tillbaka till 1940-talet och förvandlas till en jude. Det är så mycket jag hatar otrogna killar."

"När en tjej är otrogen mot en man är det fortfarande mannens fel. Tjejer är otrogna för att deras killar inte kan ge dem det känslomässiga stöd de behöver och när de inte känner att killen får henne att känna sig speciell."

"Att vara otrogen mot din pojkvän är OKEJ, det borde faktiskt bli uppmuntrat"

Därför är det okej för tjejer att vara otrogna.. Säger vem?
Jo, Astrid Höök, en helt galen feminist som inte verkar kunna någonting alls!

(Det som står ovan är taget från hennes blogg.)

Vad är det med folk i dagens samhälle?
Det är INTE okej att vara otrogen, varken mot sin pojkvän eller flickvän!
Det är aldrig killens fel om man är otrogen, man har bara sig själv att skylla på om man inte kan hålla sig till den man älskar.
(Samma gäller killar).
Känner man sig inte älskad eller speciell så är det bättre att man berättar det för sin pojkvän eller flickvän istället för att såra sin partner. Blir det inte bättre då? Avsluta förhållandet, ligg fan inte rundor!
Hitta någon som älskar dig lika mycket som du älskar honom/henne.

När jag läste denna artikeln blev jag så otroligt arg, vem kan ens skriva såhär?
Jag trodde att man var feminist för att kämpa för jämställdhet, inte att man ska göra massa påhopp och trycka ner män!
SKÄRP DIG FÖRFAN ASTRID, du går alldeles för långt!

Likes

Comments

Har fått denna frågan ett antal gånger.
"Varför har du valt just insidepain som bloggnamn? Det är ju helt djupt"

Och nu får ni äntligen svaret!

När jag började blogga skrev jag mycket om självskadebeteende, även om mitt egna och varför just jag skadade mig själv.
Detta gjorde jag för att få folk att förstå varför man gör det och hjälpa föräldrar genom tips, men det var även mitt sätt för att sluta.
Jag skrev om mina misstag, mina återfall jag fick och varför.

Har skrivit två delar om självskadebeteende, del 1 hittar ni här och del 2 här.

Egentligen skrev jag mest för att hjälpa andra, hjälpa de som hade samma problem som jag,
jag visste liksom hur jag skulle ta mig ut ur detta beteende, men jag var för svag för att göra det själv,
så varför inte hjälpa andra?

Jag fick en del hat och dumma kommentarer som "end it", "ta ditt liv om du nu ändå ska klaga på det".
Men jag fick även ​väldigt mycket positiv respons, även flera mail från mina läsare som hade samma problem som jag.
De sa att jag har hjälpt dem att sluta, vissa ville prata i Skype om det, och så klart så ställde jag upp.
Jag blev så otroligt glad utav att veta att mitt skrivande faktiskt hjälpt andra, vilket gjorde att jag automatiskt blev starkare och kunde sluta med det själv.
Och när jag ser personer i min omgivning som har färska sår, eller vad man ska kalla det, så brister mitt hjärta totalt.
Jag vill liksom göra allt för att få personen att inse att det inte är värt det, att hen kommer ångra sig senare i livet och att det finns andra saker man kan göra för att få bort smärtan man har inom sig.
Man kan tillexempel träna, gå en promenad, prata med sitt husdjur, ja i princip vad som helt, bara man kommer på andra tankar under tiden så kommer man lyckas stå emot att skära sig.​​​

Idag ångrar jag att jag skurit mig, för man får så fula ärr..
Men alla ärr har sin historia, och de får mig att minnas hur dåligt jag har mått, hur dåligt jag har haft det, de får mig att inse att den värsta perioden i min ungdom faktiskt är över, och jag överlevde den, med hjälp av mitt skrivande, med hjälp av mina läsare, men framförallt.. med hjälp av mina nära och kära.


Likes

Comments