Ja det är inte helt lätt det heller kan jag säga..att må bra alltså...
Har man en större mängd dåliga eller sämre dagar, så kan det vara lite skrämmande att ha en bra dag.. av den enkla anledningen att på den bra dagen så vill du göra precis allt du inte hunnit eller orkat på dåliga dagarna..
Som idag..
Nu är jag och äldsta dottern hemma själva när mannen jobbar.. vi ska på bio kl 3. Hundarna ska rastas ordentligt innan dess men annars har vi inget planerat..
Så nu när man har en extra helg med bara stora tjejen hemma tänker man ju mys! Spela spel, äta gott, kanske åka och shoppa lite, sitta på café, kolla på film och baka! Allt man bara kan komma på att göra med sin 11-åring!
MEN!!.... jag lever i ett stort jävla men..,eller tänk om..
för i min hjärna så ska det tvättas, diskas, städas, fixas i trädgården och grejas o donas i princip överallt!! För jag vet ju inte när jag har en bra dag igen och orkar göra något...
Så säg för ca ett halvår sen, då hade jag antagligen haft mer eller mindre panik vid det det här laget nu...
Nu är jag ju mer van vid detta så jag tvingade mig att ta min kopp kaffe och lägga mig i sängen och sortera min hjärna lite, och liksom starta om dagen...
"Vi provar igen.."
Så nu har ju planen i stora drag ändrats från att jag ska göra ALLT.. till att jag har tre saker som ska göras och resten av tiden ägnar jag åt min dotter och att må gott!
Jag "nöjer mig" med att tvätta en tvätt, ladda om diskmaskinen och att dammsuga av hallen.
Sen går resten av dagen åt att ha det gott och trevligt men min dotter och senare ihop men mannen som slutat jobba och möter upp oss på bion 🤗
Så just i detta har jag kommit långt!
Från full panik i hjärnan till organiserat kaos😂

Så närmsta utmaningen blir att komma ur denna sängen igen.. för det va jävligt gött att ligga här med kaffekoppen ☺️

Men jag hoppas ni alla får en bra dag och att ni kommer ihåg att ni faktiskt alltid kan välja...
Och att ni väljer att prioritera att ta hand om er själva också!
Man får vara självisk ibland! Man får bry sig om sig själv.. även i dom fallen när ingen annan gör det!

Jag behövde hjälp med just detta.. det kan min sambo intyga !
Han har nästan fått tvinga mig att unna mig själv att må bra och att se till mig själv också!
Det är inte alltid lätt och jag minns mycket väl när jag inte hade någon som kunde "tvinga" mig.. men jag hade många som ville hjälpa och stötta med ord..men det valde jag att inte lyssna på då.. så det jag menar är att oavsett var du är i livet.. så glöm inte att om du inte ser till dig själv så kommer du tillslut inte orka se till andra eller annat heller..
så carpe diem o allt sånt, men samma mening!
Att välj vad du lägger din energi på! Och glöm inte att ladda batterierna också ☺️
Så nu har jag predikat så jag nästan blev trött på mig själv där😂
Ha en härlig helg!!

På återseende!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Från ingenstans.. som att någon öppnat en kran..eller dragit ur proppen.. tryckt på en knapp...
Så rasar allt...
Jag tappar motivationen.. ingenting känns roligt... ser bara problem i allt.. orkeslös i kroppen.. stressad och orolig för allt och inget.. blir halvt manisk att få ordning hemma o omkring mig..
Städning lugnar för att det distraherar mig en stund och att jag i och med det kan känna mig nöjd med att det är fint och städat...
Haken med det är ju bara att när man är så less o inte orkar något så vill min hjärna mer än kroppen, så det jag gör tenderar att gå väldigt långsamt.. när kroppen är långsam så ökar huvudet farten..
så helt plötsligt vill jag möblera om och förbättra i hela huset och låter tankarna fara runt för en stund...
Ända tills jag upptäcker att min plan inte fungerar.. i form av att bokhyllan jag ville flytta på inte får plats just där jag ville ha den....
och då i det läget så räcker det med att något minsta lilla går på något sätt emot mig ( läs: slår i tån, kommer på att jag glömt skicka in ett papper, någon hör av sig och frågar om jag kan hjälpa dem att lösa sina problem..).
Då kommer ilskan...som sen övergår i tårar... tårar utan hejd....
Sen kommer alla känslor: stress, ångest, sorg, panik, ensamhet osv.. samtidigt som jag känner mig så ynklig, så blir jag så arg o trött på mig själv och att må på detta viset...

Och sen kommer tröttheten.. inte "sätter mig i soffan och tar en paus"-trötthet...
Utan jag har inte sovit på en vecka och vill inget hellre i livet just nu än att få sova..... 😞

Så detta är en översiktlig förklaring på hur min stress kan yttra sig en dålig dag....

Jag har ju även något som heter komplex posttraumatisk stressyndrom. Som innebär till skillnad från "vanlig" posttraumatisk stressyndrom, att jag inte har ett trauma som jag har upplevt som jag behöver bearbeta.. utan jag har haft ett leverne som innefattat så många traumatiska händelser. man kan sammanfatta det med att det som min psykolog behandlar 10 av sina andra patienter för, det är vad jag har själv att tampas med på egen hand....
Vilket gör det lite mer invecklat...

Dock har jag ju tagit mig igenom så mycket att jag lärt mig att hitta motivation och se det positiva i allt så att jag kan resa mig upp igen och ta nya tag...
För att hårdra det hela så var det faktiskt en terapeut som sa rakt ut till mig:
- ja, det märks ju att du har en otrolig styrka! Sen är det ju ett under att du inte fastnat i något destruktivt beroende (droger, alkohol, skära sig i handleder etc..).
Just den meningen har ju varit ett otroligt stöd för mig så många gånger!
När jag mår skit och känner mig så kass o värdelös.. så kan jag höra den kommentaren och känna mig stolt över mig själv ändå..
Sen ska vi ju nu vad jag hoppas, inte dra detta ut i oändligheten.. jag vet att ett beroende kan vara sjukligt och att man inte alltid kan rå över detta!
Jag ser absolut inte ner på någon med något beroende what so ever!!! Jag var beroende av nikotin i 19 år.. jag har varit på gränsen till matmissbrukare...

Så, nej jag önskar mer att jag kunde hjälpa och stötta alla med beroende, eftersom jag vet att ett beroende inte kan sammanfattas som en bevis på enbart dålig karaktär!!

Jag har själv fått det slängt i ansiktet..!! Att bara för att jag har så dålig karaktär och inte kan låta bli o röka så ska fan inte andra bli drabbade..
(detta var en person som då tyckte att det luktade rök från rökrutan jag stod i och tände min cigarrett..)

Summan av det hela... detta är också en sida av min vardag...

Men i mitt fall just idag.. så gav det mig nya krafter av att bara få ventilera detta.. sen är tröttheten ett faktum så när jag lägger ifrån mig telefonen nu och startar nån serie på tv så kommer jag garanterat somna en stund och förhoppningsvis vakna upp med nya krafter...


Jag vill också avsluta detta inlägg med att få klargöra att denna blogg är för mig ett sätt att dela med mig av hur mitt liv ser ut i och med dåligt mående, med bra och dåliga dagar och allt där emellan. Och meningen med detta är ju då att läsare kan få en inblick i hur det kan yttra sig, och få mer förståelse för att allt inte syns på utsidan. Sen även för den läsaren som kan känna igen sig och kanske se att det finns fler som upplever samma saker.. sen är det ju även för er som läser och känner att: fan va jag har det bra, jämfört med den där... 😉
Hehe what ever rocks your boat!
Jag har upplevt massa skit.. och kan mina upplevelser gagna någon på något sätt så är det ju i alla fall inte för ingenting jag kämpat och fortfarande kämpar..

Jag önskar er alla en underbar helg! Ta hand om er!!!
På återseende 😃

Likes

Comments

Men stora ambitioner har jag iaf!!
Fan jag blir atlet varje gång jag ligger i sängen på kvällen och ska sova.... jag ska börja äta nyttigt, sluta helt med socker.. jag ska inte ens ha mjölk i kaffet!! Det är ju mjölksocker som är en av dina osynliga sockerfiender!! O.o
Och jag hör introt till Eye of the tiger börja spelas i huvudet.. jag ser mig i träningskläderna och jag springer på en landsväg.. står och hoppar hopprep i två timmar.. jag gör armhävningar på en hand med 20 kg på ryggen..
ja jag blir på ca 3 min, ungefär 30 kg lättare...
Sen somnar jag med känslan -nu jävlar!!! I hela kroppen och sover som en stock tills jag vaknar..
Och bara känner att jag vill inget hellre än att ligga kvar och dra täcket över huvudet.. sen kommer tankarna..
- just det! Hundarna måste ut.. sen ska de ha mat.. just det, duscha skulle jag också!
Städa ska jag göra sen också, hmm, kom jag ihåg att hänga tvätten jag tvättade igår?!
Ja upp kommer man.....
Sen det där med träningen...
Den tanken brukar komma krypande på kvällen när jag lagt mig i sängen igen......
eller om de tankarna dyker upp under dagen, så finns det ju alltid något att skylla på! Det regnar, det e kallt, har inte tid.. eller klassikern: vi tar o börjar med det imorgon.....( fan va dum man e!!!!)

Men nu e det så att jag, för 3 år sen gjorde exakt denna resan och gick ner 40 kg på ett år.. så jag vet att när den dagen då det är dags.. den bara kommer..
Precis som när jag i augusti 2016, kom på att nu efter 19 år, så är det dags att sluta röka... så mental tillvänjning av tanken i en vecka utan att yppa ett ord till någon.. resulterade i att jag den 8:e Augusti tog min sista cigarett kl 00,30 på natten.. sen dess har jag inte rökt..
Det var ett jävla helvete!! Jag mådde så jävla dåligt.. jag hade frossa, svettningar, illamående & humörsvängningar från helvetet i ca 2 veckor. Efter det så var det jobbigt men hanterbart.. och nu känns det knappt som att jag rökt.. jag har inte det behovet av att låta halva min dag och enorma summor med pengar läggas på att lukta fan och förstöra min kropp...

Så jag vet så väl att det är en resa fram till den dagen man står på tröskeln till förändring..
Och idag känns som en sån dag.. jag drömmer inte om hur jag skulle vilja att jag mådde utan allt socker och skräpmat som ger denna jävla övervikt..
utan jag ser en förändring i vardagen till det bättre...
Men stor medvetenhet om att det kommer jag antagligen inte känna om ett par timmar, ett par dagar eller ens om en vecka.... men då har jag denna känslan med mig som jag känner igen.. motivation! Och även en acceptans, att nu är det som det är.. och det kommer krävas tid och engagemang för att nå mitt mål..
men nu idag är jag stark... som han sjunger....

Så med en god känsla i kroppen och sinnet så önskar jag er alla en god morgon!

På återseende! :-)

Likes

Comments

Tappa fan inte fokus!! Om du balanserar en kniv på näsan alltså! Det kan ju gå riktigt illa om du balanserar fel och den slinter!

Lite i överdrift så känns min vardag så... och att ribban alltid är två millimeter över vad jag själv kan nå...
och att jag inte kan nå dit.. det är ju bara för att jag inte presterat nog!
Sen när det inte blir som det var tänkt eller något går fel.. ja då är det ju faktiskt alltid mitt fel... även om min logik och min realistiska tanke vet att så är inte fallet.. så finns det ju en del av mig som tycker det är lättare att anklaga mig själv än andra.. för då behöver jag ju inte ha rätt eller fel.
Och ingen annan blir oskyldigt anklagad eller tar illa vid sig..

Ett praktexempel på detta var morgonpromenaden med vår rottweiler som är 1 år och 4 månader.. alltså att jämföra med ett barn som precis insett att allt är väldigt roligt och att man kan hitta på så mycket roligt överallt hela tiden.. så det är inte alls lika roligt att lyssna på någon som säger att man inte får göra det just då... så då slår man dövörat till och struntar helt enkelt i att lyssna.. för det hysset jag gör är ju roligt så länge det varar😅

Men idag då för första gånger vågar mig ut med min busiga 40-kilos tonåring, efter att varit fullkomligt orkeslös i 4 dagar.. så inser jag att jag har inte full kraft men vi verkar samspelta idag så det ska nog gå bra!
Då hela familjen legat dåliga så har träningen flera dagar i veckan inte blivit av, utan det har blivit en skogspromenad och sedan rastning på hemmaplan..
men detta blir ju såklart en energiladdning i denna unga herre.. som leder till en hysterisk glädje efter att ha bajsat!! (Fråga inte.. jag har inget bra svar..) men varpå denna herre gör ett glädjeskutt som tar mer kraft att hålla kvar i kopplet än vad jag kan uppbringa..
hunden är nu lös... lycklig och kungen över hela världen... och springer som en en lycklig vettvilling omkring på kvarterets lekplats..
i detta kan man tänka att det vore på sin plats att lägga upp ett asgarv och vika sig dubbel åt puckot som springer omkring och hoppar som en kalv på grönbete...
Men nä... i min värld.. i mitt huvud.. kommer direkt risktänkande!!
Hur långt är det till vägen?! Kommer det någon bil!? Kommer det någon gående som han kan rusa fram i glädjeyra och vill hälsa på och skrämma skiten ur?!?!?

Nä det är lugnt!
Jag ropar panikslaget och ynkligt på honom med en röst full av ångest och gråt..
han hör inte mig..
Han har upptäckt en egen värld här med massa nya buskar han aldrig har kissat på!
Och när jag ropar hejdå och går hemåt.. det som alltid annars fungerar, eftersom denna muskelkille är en liten och mörkrädd kille som helst inte vill gå ut när det är mörkt och vill absolut inte bli ensam när matte går åt ett annat håll..
men idag när vi inte är längre än 250 meter hemifrån finns det ju en trygghet i att han vet vart han bor och busken han bara måste kissa på, fortfarande har fångat hela hans koncentration.. så skiter han helt enkelt i mig..
detta i sin tur sätter då igång kuggar i min hjärna och spinner i rykande fart!!:
- varför kommer han inte?!
- vad har jag gjort för fel!?
-tänk om det kommer en hund han vill hälsa på, och han springer över vägen och blir påkörd!!!!
- då är allt mitt fel!
-jag skulle inte gått ut med honom!
- jag får gå tillbaka och locka på honom!

Går snabbt tillbaka.. ser mig omkring... vart är hunden!!!!????

Ropar..ser honom inte...

Går några meter till..
-han har dragit iväg..
-hur långt har han hunnit?!
- vad fan gör jag nu!!!
-jag är världens sämsta hundägare!

Får upp headsetet och ringer min sambo.. måste få hjälp!
Han svarar..sen ser jag..

Där är han!!!
Ber min sambo vänta i luren..
Hunden kommer springande.. jag får tag i kopplet och bara grötigt mumlar till min sambo..
-han kom tillbaka jag kommer in..
och lägger på..

Går på skakande ben tillbaka in i huset med hunden.. tar av kopplet..
sen kommer tårarna!!!
Helt ohejdat innan jag kan samla mig och se vad som egentligen hände..:

Min hund med överskottsenergi gjorde ett glädjeskutt.. jag var inte med och han kom lös och tog några ärevarv i glädje och sprang bakom den lilla kullen och luktade och kissade på en buske..
kom på att jag stod och ropade på honom så sniffade lite till och kom sen bort till mig för att se vad som stod på.. vad det var för ståhej med mig borta på gatan..

Detta är alltså ett riktigt praktexempel på hur min vardag och min tankeverksamhet skiljer sig från många andra..

Men det är inte varje gång jag reagerar så stark som detta utan detta var ju påverkat av att jag varit sjuk och är fortfarande matt och trött.. så när jag är trött eller nedsatt på något sätt så brukar jag reagera mycket starkare..

Så det får efter denna morgonpromenad och lite samlade energier bli en sväng upp i skogen så bushundarna får springa av sig ordentligt nu när matte fått lite ny energi efter influensa delux..

Som sagt spänn fast er och häng med på min resa.. enjoy :-)





Likes

Comments

Jo det ska gudarna veta...
Att jag kan vara sjuk som i brutalt långsökt humor..och att jag skrattar åt mina egna skämt är en sak...
Men att vara sjuk= jag måste ligga i sängen i flera dagar sjuk.... det är en helt annan sak!!!
Att få influensa..med feber, ont i leder, känna sig otroligt ynklig, yr ,dåsig och jag mår skit!! Ja det är värdelöst!! Men att avlösa det med en maginfluensa!!! Då jävlar måste jag retat någon med högre makter riktigt jävla ordentligt!!!! -.-

Men jaja det är ju som det är.. men man kunde ju önska att det slapp drabba sambons tre barn.. som en efter en blir dålig.. och nu på tredje dagen i sängen och vi konstaterar att nu är nog alla tre barn friska och kan gå till skolan imorgon..då mellanbarnet helt plötsligt springer in på toa och SPYR!!!! Ehm.... joo.. #%#*%#}%* är ett sätt att censurera det ordval som for igenom huvudet...

Och att jag som är expert på att alltid ha 89 bollar i luften på samma gång.. (jag menar..vi är en familj på 2 vuxna och har 5 barn tillsammans, 3 hundar och två katter.. det talar lite för sig själv..).. att då jag ska ligga i en säng och bli upppassad av min sambo.. som gör ett fantastiskt jobb! Men det är lite mer än vad min hjärna klarar av... när jag är van att det är jag som rastar hundar, lagar mat, städar, tvättar, arbetstränar och är ute i skogen o tränar hundar, läser läxor med barn osv.. och ändå tycker att jag borde göra mer här hemma när jag e deltidsjukskriven, är alltså inte konstruerad att ligga still i en säng i 3 dagar!!!!!!

Jag har ju för er som missat det, bränt ut mig totalt för ett år sedan ganska exakt.. det var andra gången på 5 år som jag totalt kollapsade och drabbades av panikångest, depression, stressreaktion av allra högsta grad... jag jobbade upptill 60 timmar i veckan med ansvar för djur, elever, personal och allmän drift på ett företag.. och jag är en utpräglad omtänksam person som vill vara alla till lags.. så bara där slog det fel..med att ha ansvar för personal som tidigare varit mina kollegor.. det blev en omöjlighet.. och att jag genomlidit en så stor skopa av skit i mitt liv att jag ansåg att jag bara skulle vara tacksam för att jag hade ett jobb så att det enda jag svarade när någon bad mig göra mer var : - Jajjemän! Det fixar jag!...

Men tillslut fixade jag inte ett skit..... jag låg i en hög på köksgolvet och kippade efter andan ,grät i total panik och hörde min sambo långt bort genom telefonluren som försökte kommunicera med mig...

Det resulterade i en sjukskrivning som fortfarande är aktiv.. och jag kommit långt på vägen ut ifrån väggen.. men inte på långa vägar kommit ur det helt..

Men det som mest är inpräntat i mig är att jag måste prestera!!! Alltid!! Får inte göra fel! Ska inte vara någon till lags och se till alla andra i första hand.... och efter att man hört de förmaningarna i huvudet i 30 år så är det inget man motsätter i första taget.. kanske stundvis när man gör det medvetet och "tränar " på det... men sen tar vanans makt över igen... så... därför är det inte så bara för mig att ligga i en säng i tre dagar!!

Men jag har ju faktiskt nästan löst världens problem med naturvetenskapliga frågor!!! Eller... nä... det har jag inte... men jag har allt tänkt på att det måste vara denna veckan de ska tömma soptunnan.. och jag hade rätt!!! Tadaaa! Sen att idioterna lyckades lämna hälften av sopporna kvar i soptunnsjäveln... det problemet får jag fundera på nästa vecka när helveteskapet e fullt igen!!! Hahhahahaha!!

Men ja detta är väl i princip hur denna blogg kommer se ut.. lite vardag..lite deppig skit och lite annat allt möjligt som kommer upp i mitt huvud under tiden... så hoppas ni kommer tillbaka och läser den spännande fortsättningen om huruvida soptunnan är halvfull eller halvtom!!

På återseende :-)

Likes

Comments