View tracker

Ibland blir det fel när man tänker, eftersom Våfflan inte var helt hundra i magen igår så blev det även en sista vabdag idag. Hon är mycket mycket bättre i magen men inte bra och jag som avskyr när folk skickar sina barn på dagis " för tidigt" efter ex magsjuka kände att nej hon blir hemma idag. Hon har trots allt varit risig hela veckan, så nånting annat än maten i helgen måste det vara. Jag och T mår dock kanon, så vad det än är har vi klarat oss! På måndag blir det iallafall dagis för lillfröken och som hon längtar! Nu hoppas jag att vi slipper en himla massa vab på bra länge!

Idag blir det en lugn dag för mig och Våfflan, jag plockar lite här hemma och Våfflan leker med sin bebisdocka och kollar på UPP! Så mysig film!

Nu ska jag fixa klart innan det är dags för fröken att vila lite! Ha en fin helg!

/S

Likes

Comments

Så är det äntligen fredag imorgon, hela den här veckan har kantats av vab, jag vabade i måndags och maken resten av dagarna och imorgon räknar vi äntligen med att hon ska till dagis! Hon är helspänd på att det äntligen är dags och vi tycker lika! Den här veckan har gått i ett har det känts som, långa dagar och mycket jobb, kvällarna har jag försökt tagit det lugnt då jag fortfarande inte är helt hundra efter min bihåleinflammation. Har fortfarande rejäl huvudvärk men det är påväg åt rätt håll och skulle det komma tillbaks nu så vet jag inte vad jag gör, är så less på skiten!

Framförallt den här hösten och vintern har jag varit sjuk en del men även all huvudvärk under året, magproblem och dessutom problem med ögonen har varit superjobbigt. Läkarna har gått igenom allt dom kunnat och har inte hitta någon orsak till allt som varit skit senaste tiden. Tills i fredags, då jag fick information om att man dragit tillbaks den ena av mina dagliga mediciner, som jag är i stort behov av dagligen och därtill är väldigt känslig med, för att flera batcher av den medicinen varit verkningslös. Läkemedelsverket har alltså i december dragit tillbaks en medicin, som vi inte klarar oss utan ( vi blir rent ut sagt skitdåliga utan medicinen ) utan att ha gett information till oss patienter. Vilket innebär att jag under i stort hela 2016 ätit verkningslös medicin, jag har alltså varit utan den i ungefär ett år. Det förklarar vartenda ett av mina symptom jag fått tillbaks och jag är tokförbannad över att vi inte nåtts av informationen förrän nu ( och inte tack vare LMV), det är förjävligt rent ut sagt. Det tog lång tid att ställa in den här medicinen för mig och att hitta rätt dos var svårt, eftersom jag nu stått utan den under så lång tid måste jag därför börja om från början igen, med alla symptom närvarande, så less! Som tur var har dom flesta som fått dålig medicin iallafall fått byta ut dom burkar vi har till "riktig" medicin och jag är glad över att iallafall ha fått hem en medicin som funkar som den ska! Jag hoppas bara att jag får bort alla jävla symptom nu och främst att problemen med ögonen och huvudvärken försvinner. Har lämnat in en anmälan för detta och även lämnat in alla biverkningar av detta till Läkemedelsverket, även Sköldkörtelföreningen kommer att gå vidare med det här. Så jag hoppas ifall jag har någon läsare som äter Liothyronin att ni kollar upp era burkar med medicin så att ni inte sitter och äter dåligt lio. Lista över dom dåliga batcherna finns på läkemedelsverkets hemsida, hittar ni den inte får ni droppa en kommentar här nere så skickar jag den till er! ( lägger upp listan istället så kan ni kika direkt här nere!)


-


Över till något helt annat som jag dessutom är riktigt imponerad över är smyckestillverkaren Caroline Svedbom och hennes/deras kundservice! Helt fantastiska!

Jag fick ju hem mitt superfina armband som jag beställt och fullkomligt älskade det, dock var tyvärr ena stenen lite lös, men tänkte jag det funkar säkert ändå. Dock skrev jag en liten rad till henne via Instagram att jag var supernöjd med mitt fina armband trots att ena stenen var lite lös. Jag ville skriva mest för att jag var lite orolig att stenen kanske skulle lossna, men tänkte inte mer på det annat än att det kanske skulle vara så. Sen gick det någon vecka. Använde såklart mitt armband ändå, och i veckan fick jag plötsligt ett meddelande från dom att "så skulle det absolut inte vara" och att dom bad om ursäkt, för stenen och för att det tagit lite tid att svara då mitt meddelande hamnat lite mellan stolarna, dessutom skulle dom skicka ut ett nytt armband till mig! Wow! Idag landade nya armbandet i brevlådan, bara dagarna efter deras meddelande. Vilken fantastisk kundservice! Vill rikta ett stort tack till er för fin hjälp, nu kan jag ha armbandet på mig varje dag! Tack!

-

Nu ska vi strax slänga i oss lite mat och jag ska försöka hoppa i säng lite tidigare ikväll så att jag kanske får bukt med min huvudvärk!

Hoppas ni får en mysig fredag och en trevlig helg!

/S

Likes

Comments

Vi sitter och kikar mest hela tiden efter resor i sommar men vi är sjukt sent ute som vanligt och vi har ingen aning om vart vi ska åka! Grekland är alltid en favorit och det finns många resmål där som jag skulle kunna åka tillbaks till närsom! Helst skulle jag åka tillbaks till Rhodos, Ixia men då är Sunprime Miramare Beach givet som hotell och där är det tyvärr barnfritt så vi står på noll! Vi tittat en hel del på Kroatien och isåfall Brac men vi har så svårt att bestämma oss! Sen är vi inte födda med guldbyxor heller så det får inte kosta skjortan! Så har ni något resetips för barnfamilj så hit me!

Idag vart det en rensardag igen, hur kan det fortfarande finnas så mycket att rensa? Borde vara dags att införa köpstopp för allt utom sånt Thora behöver så vi kanske kan göra oss av med lite prylar också!

Haft en skön helg och fått gjort sånt som stod på to-do-listan och nu är det soffläge framför Agenda!

/S

Likes

Comments

Så var denna dag snart slut och det har varit fullt upp nästan hela dagen! Idag var det iallafall dags för Nicholines Babyshower, så roligt att överraska henne tillsammans med allt från vänner till arbetskamrater och släkt. Ett urmysigt gäng och tjejerna hade ordnat det kanon! Massor med gott fika, supersöt tårta och en massa fina och välbehövda presenter till den blivande mamman. Alltid lika vacker, men det är något alldeles speciellt när man är gravid! Det verkligen lyste om henne idag!

Det vart iallafall en supermysig dag hos Nicholine och efter några timmar där hämtade T & Våfflan upp mig och vi tog bilen hemåt för att äta lite middag. Vi ändrade dock planerna och åkte för att hälsa på C, D & D och passa på att handla lite thaikäk påväg därifrån. C hade tipsat om deras thaihak som skulle vara kanon och maten var verkligen riktigt bra!

Så nu har vi ätit god mat och Våfflan sover som en stock, sedan någon timme tillbaks. Vi har intagit soffläge och dukat upp med chips och dip! Gott!

Vart så nöjd över blöjtårtan vi gjorde hemma hos mamma igår efter middagen, men jösses så små blöjorna i storlek 1 är! Var dom verkligen sådär små i början?

Nu är det slappartime! Hoppas ni har en bra helg, slänger upp lite bilder från dagen!

/S

Likes

Comments

Vågar vi tro på att det här går åt rätt håll nu? Hoppas verkligen det, imorn blir det iallafall jobb och det ska bli riktigt skönt! Nu hoppas jag bara att det onda och huvudvärken försvinner snart så jag slipper det här. Så tacksam att jag har en fin man som gjort/hjälpt till extra mycket nu senaste tiden när jag varit sjuk, vad hade jag gjort utan honom?

Igår kom dom hem efter att T hämtat Våfflan på dagis, det tog sin lilla tid och förklaringen var att hon ville göra klart en målning till mig, "mamma få målning förrrr hon e suuk", älskart! Hon är så himla rolig just nu, hon sätter sina R ordentligt nu och det låter så himla gulligt! Igår när jag skulle natta henne, för första gången på många dagar så skulle hon såklart öva alla namn, "- Mamma, du heterr Schandrrrrrra", "- Mamma, jag heterr Thorrra". Alltid är det något som ska göras när det väl är dags att sova.

Nu ska jag faktiskt vila en stund så jag kan bli frisk!

/S

Likes

Comments

View tracker

Vad härlig det känns att alldeles strax vara i mål, rent viktmässigt! Och att det här ens gått vägen är så grymt, det trodde jag aldrig! Om några månader når jag ettårsdagen för min op och det lär hinna hända en del fram tills dess. Det mest fantastiska med det hela är att mina prover fortsätter att visa framgång, jag kan sänka mina mediciner och riskerna för andra problem är som borta, helt fantastiskt!

Jag har rensat ur min garderob antalet gånger och har nu min gamla garderob uppe, med tillägg av en hel del nytt då även det gamla blivit för lite för stort! Känns skönt att kunna plocka bort och sälja av sånt som ändå inte passar längre. Känns förbaskat skönt att ha "mina" kläder nu, så som det ska vara. Jag har vunnit så mycket på att våga ta det här steget tillsammans med min läkare, att jag vågade trots att risken fanns att inget skulle hända. Nu i efterhand är jag glad att jag tog lång tid på mig att komma fram till beslutet, att jag läste på ordentligt, även gällande alla eventuella komplikationer och vad som var viktigt att ha med sig inför en sån här operation. Jag har haft en jädra tur som fått vara komplikationsfri hittills, självfallet kan man råka ut för saker framöver men i det stora hela är jag frisk och mår kanon. Och näringsbrister etc tänker jag göra allt jag kan för att slippa, jag tänker att allt jag kan påverka till det yttersta är något jag tänker göra och ta tillvara på. Det är ju ändå för mig själv jag gör det.

Jag tror jag har en fördel i att inte alltid ha varit size större, för jag känner bara att jag är tillbaks i mig själv, så som det ska vara. Jag vet tyvärr att många får viktspöken efter en sån här op, att man har svårt att kliva i sin "mindre kostym" och svårt att anpassa och känna att man passar in i en roll som "smal person". Vilket är fruktansvärt och jag önskar att vården kunde stötta upp på det planet på ett annat sätt.

Hursomhelst är jag glad att jag vågade, att det gått bra och att jag alldeles snart är i mål! Allt har varit värt det till tusen och det känns grymt! Framförallt känns det jävligt skönt att kunna vara så aktiv som man varit innan, att man orkar allt som hör till livet som småbarnsförälder och att jag kan kasta bort tankar på vidriga sjukdomar. Jag är så jävla glad att vara tillbaks till just Jag! Win!

/S

Likes

Comments

Skridskor stod på schemat idag och trots en inte allt för kry mamma så pallrade vi oss ner till våran lilla skridskobana som dom fixat. Mamma kom förbi vid tiotiden så tog vi en prommis ner till parken, väl där var det knappt nå folk alls. Vi snörde på oss skridskorna och jag som inte har åkt skridskor på bra många år var lite ranglig i början, men det sitter i kroppen fortfarande, så kul! Nu var det bara spolad is i parken vi åkte på men det dög fint för att Våfflan skulle få åka lite.

När vi åkt en liten stund dök det upp tre tjejer i åldrarna 11-12, två av tjejerna åkte skridskor medan den tredje bara gick bredvid. Den ena tjejen försökte åka lite för sig själv medan dom andra två snackade massa skit, efter en stund hör jag hur den "balla" tjejen av dom tre frågar den lite blygare på skridskor ifall hon är oskuld. Varpå tjejen svarar -Nej och dom andra två börjar tokgarva åt henne. Den blyga tjejen blir lite ledsen och åker vidare på sina skridskor, efter det retas dom rejält och är riktigt elaka mot tjejen på skridskor såpass att jag kan inte hålla käft till slut. Säger åt dom att bete sig som ett par polare istället för att bete sig som dom gör mot sin kompis och plötsligt vart det inte lika kul längre att vara där. En liten stund senare lämnar tjejerna och kvar är den blyga tjejen på skridskor, hon ler mot mig och mamma för att sen åka vidare på sina skridskor.

Varför måste tjejer alltid va såna as mot varandra? Det här med att frysa ut och mobba varandra är något vi är jävligt bra på och det gör mig jävligt förbannat. Tänk om fler kunde lära sig att säga ifrån när det händer liknande grejer, barn och framförallt tjejer kan vara så jävla vidriga mot varandra.

Den här tjejen tyckte absolut inte att det var kul hur hennes "kompisar" höll på och det dom gjorde/sa var verkligen inte okej, vi vuxna måste våga säga till!

-

När jag gick i lågstadiet hade vi en supergo tjej vi kan kalla för S, en sådär riktigt snäll tjej med en fin familj. Den här tjejen var jag nog lite avundsjuk på när jag var liten, i mina ögon hade hon en fantastisk familj med syskon som stod väldigt nära varandra och därtill hade hon dessutom en snäll pappa som fanns där jämt för henne och hennes syskon. Jag gillade hennes familj rejält!

Jag hade såklart en bra uppväxt även jag, med en fin familj, men nånstans inom mig fanns sorgen fortfarande kvar över att min egna riktiga pappa inte fanns där, att han var borta. Så mot just den här tjejen var jag inte alltid så snäll emot. Jag kommer ihåg att jag kunde lura bort henne till lärarna för att dom "ville" nåt så att vi andra kunde få leka ifred, utan henne. Oskyldigt kanske vissa av er kan tycka men just såna här saker kan sätta så djupa spår hos en människa och man blir arg på sig själv som inte fattade bättre då.

Som tur var hade jag en fantastisk lärare i lågstadiet som uppmärksammade det här fort och jag kan lova att jag fick en sån rejäl utskällning utav henne att tårarna sprutade och jag skämdes nåt innerligt för hur jag hade betett mig mot S. Hon hade ju trots allt aldrig någonsin gjort något mot mig eller för att överhuvudtaget förtjäna det. Att få den utskällningen av min lärare var det bästa hon kunde gjort för mig och efter att allt lagt sig vart faktiskt jag och S vänner, på riktigt. Och det är jag glad för än idag, för hon var en riktig kanonvän, den där S. Jag är så glad idag för att det fanns en vuxen som vågade ta tag i det här i tid och att hon fick mig att inse att man ska vara snäll mot och ta hand om dom man har runtomkring sig. Hennes ord bär jag med mig än idag och det är precis så viktig att vi vuxna vågar säga ifrån i såna här situationer, för barn kan vara jävligt elaka mot varandra.

-

/S

Likes

Comments

Ibland kommer man till en punkt då man helt enkelt tappar hoppet om mänskligheten, idag är en sån dag. Från morgon till kväll har jag stött på den ena dummare personen efter den andra och person nummer två slår hela tiden sin föregångare i hästlängder när det kommer till dumhet. Man slutar aldrig förvånas, även om man önskar att så var fallet.

Ett exempel bara från den här dagen, har grov bihåleinflammation och vill boka in en tid på Nacka närakut så jag slipper sitta bland sjuttioelva andra människor med både kräksjukor och RS-virus etc, ringer det angivna numret på deras hemsida och efter några signaler blir jag omkopplad till 1177, som har hand om deras bokning. Kanon, är två före i kön och beräknad väntetid är tre minuter, lugnt. En person före och till slut blir jag framkopplad, bara för att hamna hos den förinspelade rösten på Nacka närakut som förklarar att jag hamnar i kö hos 1177 igen och ber mig på nytt knappa in mitt personnummer för snabbare hjälp, helvete. Jaja, knappar in igen och väntar, sex personer före, helvete. Efter fem gånger med samma problematik skiter jag i tidsbokningen och åker dit istället. Kanon, knappt nå folk och efter 20 min har jag konstaterad bihåleinflammation (igen) och får antibiotika utskrivet. Lämnar akuten och inser att jag glömde fråga om antibiotikan då jag är gpb-opad. Vi har redan lämnat sjukan så jag ringer återigen till 1177 som kanske kan hjälpa till. Fint, en före i kön, nu kanske. Någon svarar och jag förklarar problemet, absolut säger hon, jag hade kunnat hjälpa dig men du ska bli kopplad till vår läkemedelslinje, ok. Förinspelad röst som förklarar att dom har stängt och öppnar nästkommande helgfri dag, dö. Ringer 1177 IGEN och hamnar hos en äldre kvinna som inget hör, lyckas till slut få fram problemet igen via telefon och får till svar " jaha - men fick du nå restriktioner av läkaren"? På riktigt, hade jag ringt dom sjuttioelva gånger då om jag fått svaret från läkaren jag nyas träffade? Lägger på och tänker aldrig bli sjuk igen, vem orkar ha kontakt med sånt här?

Det här va en skitgrej jämfört med resterande dag men jag tappar fan hoppet om mänskligheten, ibland undrar jag hur folk klarar av att överleva vardagen? Jösses.

Nu ska jag slänga mig i säng och hoppas på en bättre morgondag!

/S

Likes

Comments

Nu äntligen har jag iallafall fått lite antibiotika mot den här förbaskade bihåleinflammationen, så nu kan vi hoppas på att skiten vänder! T har jobbat på förmiddagen och trots en sovmorgon till nio för mig och Våfflan var jag helt slut när vi vaknade. Den här jädra smärtan i huvudet och ansiktet är inte att leka med, jag har rätt hög smärttröskel men det här går bara inte. Känns skönt att Nacka närakut ligger på bra avstånd för där är det knappt någe folk så gick fort att komma in och lika fort för läkaren att konstatera att jag behövde medicin.

Efter läkarbesöket tog jag och mamma en fika i Sickla för lite miljöombyte, det var rätt gott att få något i magen trots illamåendet! Smet in en snabbis på Kappahl också för att köpa en ny bh, dom andra är ju som fallskärmar nu så det behövdes lite nytt.

Nu är jag iallafall hemma igen och första tabletten är i magen, hoppas det kan få vända rätt fort nu bara! T har varit nere och handlat till middagen, Våfflan önskade Våfflor till middag så det är vad det blir idag! Jag hoppas få i mig en iallafall!

Imorn väntas ledighet för mig och Våfflan, tanken är att vi ska åka lite skridskor så jag hoppas att jag pallar trycket imorgon! Hon ska fasen lära sig åka grillor den här vintern, nästa vinter blir det brädåkning!

Haha måste lägga upp en bild från igårkväll, jag satt med almanackan och fyllde i lite datum när det helt plötsligt står ett vilddjur bredvid mig med håret åt alla håll! Klockan var typ 23 och hon vaknade pigg som en lärka!

PS. För er som vill fynda en himla massa fina barnkläder från bl.a. Newbie, pomp de Lux, Zarakids, kavat etc så har jag fyllt på bloppisen rejält och då allt ska bort är även priserna sänkta, så in och fynda! Kör en budgivning fram till Onsdag kl 20.00!!

@Sod3rsbloppis

/S

Likes

Comments

Åh vilken mallig liten tjeja vi haft med oss idag! Hon va helt spänd hela förmiddagen och ville knappt somna för att vila en stund innan vi skulle åka, så när mommo & morfar till slut kom så vart det full fart! Vi skippade vagn helt och hållet och tog tvärbanan upp till Globen, hur smidigt som helst.

Vi tänkte smita förbi donken och köpa en varsin burgare men det var nog vi och en miljon andra barnfamiljer där så vi skippade det rätt omgående. Så vi valde att gå in direkt så vi kunde ta nåt litet att äta därinne innan showen skulle börja. Vi smällde i oss en varsin korv och sen köpte vi popcorn och Våfflan fick välja en av dom mest blinkande sakerna hon kunde hitta, självfallet skulle hon ha den längsta av dom som näst intill va lika lång som henne själv. Hon fick även en fin Elsadocka av moffa som hon vart sådär löjligt mallig över. Med Elsadockan i famnen, sjungandes "lilla bebis" ( något jag och T gjorde med henne när hon var liten bebis ) så rörde vi oss mot vår plats. Så fort hon såg isen vart hon helt till sig! Vi hade lyckats få kanonbra platser nära isen så vi såg allt hur bra som helst. Och snacka om att hon älskade hela showen, allt från Mimmi- och Mussepigg i början till allt vad Frost heter, hon garvade rejäl när Olof kom in på isen, hennes absoluta favorit.

Vi tänkte att hon kanske skulle vara lite för liten för att kunna uppskatta DOI ordentligt men icke, det var en riktig fullträff! Hon satt still precis hela föreställningen och var helt inne i allt som hände, så underbart att se ögonen glittra när hon såg alla karaktärer och när hon diggade med i musiken! Tror dock hon hade diggat ännu mer om det varit den engelska versionen men det här va kanonkul!

Vi ska garanterad gå även nästa år, så himla bra! Efter showen tog vi tvärbanan tillbaks till Sjöstan för att äta lite middag, jag var dock inte speciellt sugen på käk men både jag och mamma tog en varsin plankstek som var helt ok efter några dagar på i stort sett tom mage!

Nu ligger jag i soffan under en varm filt och kurerar mig, får se hur jag mår imorn. Blir det inte bättre inom närmsta dagarna blir det nog att se till att få lite antibiotika mot det här skiten!

Hoppas ni haft en mysig lördag!

/S

Likes

Comments