View tracker

haii allihopa 😊 hoppas att alla har haft det bra under dagarna och att ni känner er nöjda, som att ni har uppnått precis det ni önskar 😌 och hur går det med alla nyårslöften då ? något som hålls ännu ? 😜

och så äre ju äntligen fredag ! 😃🎉

så ett litet gott veganskt LCHF tipps - tina upp frysta bär i en djup tallrik, ta en burk kokosgrädde och kör med stavmixer 😍 det är verkligen oooootroligt gott !🙏😍💋

menmen, jag antar att en del av er undrar varför jag inte bloggar varje dag eller lite oftare men det beror på alla meddelanden och dylikt som jag får efter att jag gjort mina inlägg, känner jag är viktigt att svara på 😊

så jag svarar på alla meddelanden, mail, kommentarer på facebook, här osv osv, och har faktiskt gjort det till en prioritering 😊 för jag skulle tycka att de va väldigt jobbigt om jag försökte få tag i någon som inte svarar inom en viss tid 😄 men också för att min ADD verkligen rubbar min koncentration, eftersom att det känns som att jag tänker på 10 000 saker samtidigt - vilket nog inte alls är omöjligt ! 😂😁

jag valde ju att göra denna bloggen för att kunna stötta så många som möjligt genom att dela med mej om blandannat mitt liv & mina erfarenheter 😊 och att även kunna göra det i ett positivt ljus ! 🙌

jag kan utan några som helst problem erkänna att jag har varit världens största pessimist, så många gånger jag fick höra "men du behöver fokusera på det som är gott i livet och som gör dej lycklig."

men det är ofta sååå mycket lättare sagt än gjort !

för något som jag känner igen (och säkert många andra, speciellt vi som är sjuka) är att vi väldigt lätt blir sååå negativa - och med all rätt ! det är ju fan ingen dans på rosor man går igenom med allt detta, och jag känner att när jag e arg över något så behöver jag inte skriva av mej om det här varenda gång. det finns ingen nytta med det och det är inte att kämpa mot att ha en blogg som bara är fyllt med ärlighet, visdom, stöd - som en vänskap ! bara så att det är avslappnat liksom, för det är så jag vill att man ska kunna känna här, att man söker stöd och får det 😊

det är verkligen så många som inte förstår innebörden av att ha te.x. Hypotyreos och hur det verkligen förtär en, för det är ju inte alla heller som ser 'tillräckligt sjuka ut' 😓

likaväl som det kan va om man har psykiska problem, bara för att man inte pratar eller resonerar som att man har någon hjärnskada - så betyder det inte att det är lättare för en.

jag har aldrig förstått mej på dethär med att ANDRA människor ska avgöra om man är sjuk, hur sjuk man är, hur dåligt man mår osv - det är ju förfan mitt liv, min kropp, min hälsa, min hjärna och min själ.

den enda personen som jag verkligen med all säkerhet kommer behöva stå ut med i resten av mitt liv - är mej själv, så då är det väl ingen annan som kan diktera mina känslor i dess situationer.

absolut inte, inte nog med att det känns som att det är så långt ifrån logik som möjligt utan också för att alla reagerar olika på allt, vissa saker som kan göra mej flyförbannad kan ge någon annan ångest, rädsla, sorg, ingenting alls - oavsett hur logiskt eller ologiskt ens känslor låter så äre det ändå inget som man bara bör vifta undan o hoppas på att det går över så snart som möjligt? det är ju så respektlöst att bara negligera någons känslor - utan att ens kunna börja med att förstå sej på dom? sjukt tycker jag..

jag tycker att oavsett så ska man alltid acceptera & respektera hur någon känner sej 🙌

känslor e känslor och man har inte alltid kontroll över dom, och man känner på sej när något är fel! såååå många gånger hjälp har viftats bort från mej och att jag totalt negligeras pga att jag inte har problem med att hänga med i en diskussion ? det finns liksom ingen typ 'gråzon' i det hela, antingen så e du frisk eller sjuk - men då behöver man ha något riktigt grovt förståndshandikapp ?

den logiken är vad jag skulle vilja kalla förståndshandikapp egentligen ! för då e man fysiskt frisk nog att veta bättre än att 'resonera' såhär & oftast vet dom redan bättre, men total ignorerar det?

det tycker jag är definitionen av fucking handikapp.. hemskt !

menmen, för att fortsätta lite mer om mitt liv o hur allt utvecklades..

då börjar jag tänker jag tillbaka till hösten 2012 och vad jag är totalt säker på var när min sköldkörtel började ge upp, det var innan jag äntligen fått min ADD diagnos & concerta - jag säger att jag äntligen angående min diagnos eftersom att Barn & Ungdomspsykiatrin (BUP) totalt missade det - under 6 års tid.. 😒👎

dom hade gjort en så kallad 'utredning' för att se ifall jag hade ADHD strax innan jag fyllde 13, för det är verkligen många i min familj som har ADHD - but let's be honest, alla har en liten skvätt av ADHD & ADD 😜

fast inte så mycket så att det verkligen kan fucka up ens liv dock.. det är ju det som egentligen avgör om man har det eller inte ❔ men iaf, den 'utredningen' dom gjorde på mej var att sätta mej framför en dataskärm med något slags typ äckligt svettband-grej som satt på huvudet för att analysera hur mycket man rör på sej, trycka på en knapp när det var antingen en kvadrat eller cirkel dom var antingen röd eller blå - så när det var samma form i samma färg 2ggr efter varandra, då tryckte du på knappen - det var allt jag fick göra i min ADHD 'utredning'

ännu en anledning till att jag tycker de va och är konstigt med själva grejen att dom inte gjorde en ordentlig utredning, med tanke på att jag var inlagd på Bup - Akutpsyk, jag fyllde fan 13 när jag fortfarande va skriven & inlagd där.. men jag tror att jag hade permission så att jag fick vara hemma över dagen bara, jag antar ändå att jag fick vara hemma över dagen för jag har inget minne av att dom försökte tvinga mej att stanna på enheten, tror inte jag fick sova hemma eller så heller.


så jag då som har ADD har ju aldrig haft ett problem att sitta still, och det hade jag inte då heller.. förutom dom sista knappt 10 minuterna för jag behövde knäcka min nacke men ville inte röra på mej heller ifall det kanske skulle strula till något annat under själva provet så att jag kanske skulle behöva göra om hela de testet, för jag fick sitta vid dendär jävla skärmen i ca 40-45 minuter och bara trycka på en knapp. och eftersom att jag satt still - då hade jag inte adhd, vilket stämmer då såklart, men det var också det enda provet som dom gjorde på mej.. det är inte allt svårt att ta reda på att ADD är väldigt likt adhd, det enda är ju att jag inte behöver göra saker 24/7, jag kan sitta still i flera timmar utan problem, fast det beror ju också på hur en situation ser ut. ibland kan jag inte sitta still men det är ändå rätt sällsynt för mej tycker jag 😝

oavsett, jag fick concerta - vilket var framförallt för att jag skulle kunna hålla min koncentration under min makeup utbildning, och den har verkligen hjälpt och fortfarande hjälper mej - speciellt när det kommer till impulskontroll. jag hade ätit den medicinen i drygt 2 månader när jag bestämde mej för att bli drogfri & lyckades ! helt fucking amazing !

tiden gick - mitt liv, mina val, min inställning, mina handlingar och resonemang var annorlunda än tidigare. så många gånger som jag 'försökte' sluta med skiten, det var ju verkligen inget som jag kämpade för till 100% men jag tyckte droger slutade vara roligt när jag va 14, för då kunde jag verkligen känna att jag tog droger för att jag kände mej tvungen till det & inte för att det var roligt.

på ett sätt så var jag nästan lite rädd för att bli ren, jag hade hållt på såpass länge och levt i det livet. så jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna hantera ett normalt & skötsamt liv.

ironiskt nog - även att det kändes som att jag inte skulle ha någon kontroll över min vardag, olika situationer & händelser och mitt liv generellt.

jag menar, du hör ju hur det låter… snacka om att trampa sej själv på näsan med hur man resonerat, missbruk innebär ju att man inte har någon som helst kontroll liksom ! men det kändes lite mer som det, för mej som alltid över analyserar precis allt, så var det lite mer att när man skulle göra något så vet man om riskerna, konsekvenserna och vart det kan leda till. även om man inte alltid tänkte på det så var det ändå något som man var medveten om, det fanns ju alltid minst en risk med allt man gjorde.

ett exempel är flera år tillbaka, tror det var under slutet av sommarn eller början på hösten 2009.

jag hade fyllt 15 under sommaren och var hemma hos mitt x (som jag dumpade för 3 år sen) och en gemensam polare som vi alltid brukade punda med kom över till hans lägenhet, han hade beställt någon ny drog som vi inte visste någonting om och innan vi hade testat det så satt vi i soffan o sa

"om någon spårar ut o de börjar gå riktigt illa - så har ingen av oss varit här. vi har inte träffats idag & vi känner inte varann och ingen ringer ambulans förens man e så långt bort som möjligt så att vi alla inte torskar" jag blir fan nästan mållös när jag tänker på det! hur kunde man gå med på att ens göra så… inte bara för sin egen hälsa & liv - utan oss allihop. det är precis som att vi skulle säga till varann - "om du håller på att dö så är det ingen av oss som har en prioritering att hjälpa dej."

STÖRT ! men det är hur livet som en beroende missbrukare ser ut, ens största prioriteringar är bli hög och skaffa mer - så att man kan göra det igen & igen, och det destruktiva tänkandet är utan tvekan majoriteten av tankarna i en missbrukares huvud och så var det definitivt för mej. missbruket gör en verkligen till en annan människa - det tar bort ens känsla för medmänsklighet, sympati, det gör en kall & totalt empatiskt störd. vilket bara är en promille utav vad skiten för med sej, orsakar och skapar för en, det finns absolut ingen som helst anledning till att börja med skiten eller att fortsätta, de tar bara livet ifrån en..

så året påbörjades, jag började min utbildning och satsa allt på den Jag gjorde verkligen helt otroligt bra ifrån mej & skötte min utbildning exceptionellt bra, man blir motiverad på ett helt annat sätt när man betalar för sin utbildning - speciellt när man vet att man inte kan fucka up det och att det totalt är upp till en själv med hur man ska sköta skolan, och såklart när man utbildar sej i det som man brinner för och när hela utbildningen endast handlar om att lära sej det man önskar 😊 inte som i gymnasiet då man behöver hålla koll på ca 7 ämnen samtidigt som man knappt om ens aldrig använder sej av.. eller det är iaf så jag känner och resonerar om det 😄😊

jag hade gått min utbildning i ca 5-6 veckor när jag verkligen började känna av mina symtom - som kom från att min sköldkörtel höll på att förbereda sej inför att lägga av totalt, och det var att när jag åkte spårvagn så kändes det riktigt tungt, det kändes som om någon hade satt glas runt mina lungor så jag inte kunde andas o som att min syn blev suddig, som att jag höll på att hamna i en PTSD flashback ungefär, det är verkligen som att man 'zoomar ut' o det känns som att man dras ut sin kropp - man känner sej totalt frånkopplad till sej själv, tiden och för mej så blir det verkligen som utanförkroppen-upplevelser. det är ganska många gånger som jag verkligen känt hur jag tittar ner på mej själv när min kropp sitter i soffan - det är något så otroligt fucking hemskt.. jag hoppas verkligen att ingen känner igen sej i detta! men jag vet att detta inte alls är ovanligt när man har gått igenom ett trauma..

så med största sannolikhet så äre iaf någon som känner igen sej, och till dej som gör det;

du är inte ensam, de må kännas så men det stämmer absolut inte alls, du har så många på din sida! känn inte någon skuld, skam, känn dej inte galen och som att det är något fel på dej - eller vad du än känner som inte ger dej en positiv känsla. du har överlevt ett trauma vilket är något som måste vara bland det absolut svåraste någon kan göra, det förändrar dej som person på både gott & ont, och som om inte det vore nog så påverkar trauman signalerna & kemin i din hjärna - de totalt förändrar din hjärna, din hjärna ser inte likadan ut efter att ett trauma har hänt. du har inte alltid kontroll över dej själv, dina känslor, dina reaktioner i olika situationer, vad som triggar och kan trigga igång dej när det kommer till din PTSD - men det är ingen som har, inte till 100%

även fast det är vad så gott som alla önskar oavsett om man har PTSD eller ej.

du har överlevt något fruktansvärt och kom ihåg i dina mörkaste stunder att om det inte var meningen att du kunde klara av att gå igenom detta & låta det göra dej till en bättre person för dej själv och alla i din omgivning - så skulle du inte vara här idag. den styrkan som man har, skapar, förstärker och förbättrar inom sej själv är totalt ofattbar & glöm inte det!

du kan välja om du tänker låta något sätta stopp för dej i ditt liv, eller om du gör det till ett förhinder - som har ändamålet att göra dej starkare än någonsin.

att vara deprimerad, sjuk & dylikt handlar inte om att man är svag och att man helt enkelt inte klarar av sitt liv - absolut inte. man brukar bli deprimerad när man har varit stark alldeles för länge & man behöver bara en paus ifrån allt så att man bygger upp sej själv igen !

om man inte slutar att leta efter lösningar till olika förhinder i sitt liv - så kommer man alltid att hitta dom! det finns lösningar till precis allt, och du är lösningen till ditt liv, din hälsa & dej själv - jag vet att du kan göra mer än vad du tror, börja se dej själv ur andras ögon och tro på det du ser.

du är ju trots allt den enda som föralltid kommer behöva stå ut med dejsjälv 😊

if you can't do it - fight like hell until you find a way to make it happen !

det är en av dom största anledningarna till att jag kan se saker såpass positivt idag, jag slutade verkligen inte att leta efter & att tänka på nya lösningar till mitt liv och mina problem som jag fick.

jag kämpade så otroligt hårt för att påminna mej själv om att utsätta mej för det som var jobbigt och för mycket - i hopp om att en dag så skulle jag plötsligt känna att 'åh men detta kändes bättre idag, detta var verkligen inte lika jobbigt som det var senast, såpass mycket bättre skötte jag detta denna gången osv.

välj ditt mål, kämpa så in i helvete för det & skapa det till dej själv - så du sedan kan få belönas med att du klarat det & står på en annan sida i ditt liv - en bättre sida i ditt liv, och njut av det.

och känn dej oändligt stolt över dej själv, vad du klarat av & tagit dej igenom - det är definitivt inte alla som gör det, så sluta aldrig att vara en hjältinna/hjälte för dej själv & andra i din omgivning, för det är med största sannolikhet så alla i din närhet ser dej ❤


nu blev det ju ännu ett riktigt långt inlägg 😝 & kanske inte så mycket fortsättning som jag hade velat skriva om men detta känns ändå viktigt också 😊

dela & följ gärna allihopa, och innan dagen är slut kommentera gärna med att skriva iaf 1 (eller fler 😄) grejer med dej som gör just dej till den du är, som får dej att känna dej stolt & gör dej underbart unik ❤ be a unicorn - and be fucking proud of it 😘

så gomorron allihopa & gonatt ifrån lilla galna mej som aldrig kan sova 2 nätter i rad 😰😲 och ha en underbar fredag 😃💗


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

hallu alla finisar 😘  vet att det var ett tag sen jag gjorde ett inlägg 😱 men jag håller på att skriva nästa inlägg 😊 så tänkte att lite pepp & motivation är aldrig fel 😄 ha det fint sålänge allihopa 😃❤💋

Likes

Comments

View tracker

hallu alla goingar 😃 här kommer en lång fortsättning från mitt tidigare långa inlägg som jag gjorde i söndags. sorry för att det tagit sån tid ! men tror att alla kan känna igen hur man inte riktigt funkar som människa när man är förkyld & har feber 😷 så detta kommer va om LCHF, min sköldkörtel, missbruk och dagsläge. enjoy! 😄❤


till att börja med, tänkte också nämna att ett kortsiktigt mål jag har är att gå ner 5kg innan slutet av denna månaden, och idag upptäckte jag att jag redan har gått ner 2 av dom! 😄 vägde mej i kläder såklart & i feel amazing !

och ett litet mat tipps, detta är vad jag ätit lätt 50% av tiden jag kört LCHF 😌 ost-chips ! 😄

jag gillar att äta mina antingen bara med ost som jag hyvlar/river och också med vitlökssalami & bacon ifall jag vill ha lite kött 😊 det jag gör är;

sätter ugnen på 200-220° och dubbelvärme, lägger ut allt på en plåt & sen in i ugnen i ca7-8 minuter så äre klart ^^ man kan hålla lite koll på dom så att dom inte blir allt för bruna, eller ah jag tycker inte att de e så supergott när dom smakar lite bränt :p men det är såååå gott ! så det är en av mina favoriter 😊

menmen, jag va nog en av dom väldigt få som inte vaknade upp tvär bakis igår hehe 😄 jag valde att inte dra ut o fira nyår så att jag kunde stanna hemma istället o vila så jag kan bli frisk, och det verkar som att det gjort mej gott ! är fortfarande lite slö & hängig men känner mej mycket bättre 😄

jag somnade riktigt jävla tidigt med 😱 somnade garanterat innan kl 9 x) va uppe mellan 4-7 på morgonen o sov till nästan kl 4 haha ! men sömn hjälper verkligen när man mår så kasst 😱 menmen 😜

2016 känns som att det kan bli ett bra år & det hoppas jag verkligen att det kommer bli ! 😄

jag hade tänkt att göra ett inlägg igår men somnade innan jag började 😝

men nyår får mej verkligen att tänka tillbaka, speciellt när det va nyår o blev 2013, jag va inte i någon direkt bra plats i mitt liv. jag levde fortfarande väldigt destruktivt och hade ingen styrka eller genuin känsla över att verkligen ta tag mitt liv, jag kunde tycka att jag hade det men det va inte 100%

speciellt när det kommer till missbruk så är det totalt omöjligt att ta sej därifrån innan man verkligen fått den insikten som ger en sån kraft att man vill sluta. man kan sitta o argumentera lite med sej själv om att man vill sluta, att man kan klara det osv men det är inget man klarar innan man fått sin insikt om sitt liv.

nyårsafton 2012 så var det en dag som total förändrade mitt liv. till att börja med;

behandlingshemmet jag satt på i över 1 år - hjälpte inte, jag var fortfarande en aktiv missbrukare. jag hade självklart dragit ner på drogerna så det var inte exakt lika illa 24/7 som det var tidigare. det enda positiva med behandlingen var att jag fick en paus ifrån Borås och mitt gamla liv där. mitt fruktansvärda liv som var för mycket för att kunna hantera, om det hade varit så att man verkligen kunde får uppleva någon annans liv så skulle det vara för mycket för att kunna hantera - oavsett vem som skulle få uppleva det.

jag hade ingen aning om att jag skulle bestämma mej för att kunna ta tag i mitt liv 2012, hade ingen aning om att det kunde gå eller hur det skulle gå till - och den dagen blev ändå annorlunda, jag bestämde mej för att bli drogfri och lyckades ! 😃💗

jag och några andra hade tagit något, jag säger något pga att än idag så vet ingen av oss vad det var.. vi hade pratat lite lätt om att vi ville ha något extra till nyår men det var ändå inget som va helt bestämt, men i slutändan så tog vi ju skiten, till att börja med så hade jag inte ätit på 2 dagar förutom en liten middag som vi hade hos mina poalre precis innan och druckit lite mer än 1,5 flaska vin. vilket är jävligt mycket speciellt för att jag e såpass lättpåverkad utav alkohol, så det är också en av anledningarna till att jag aldrig gillat att blanda alkohol med droger.

så sen när det väl blev bestämt så slutade jag att dricka alkohol & det tog ju självklart en bra stund innan vi fick grejerna, sen kom mitt x tillbaka med grejerna och jag upptäckte direkt att det inte va vad vi hade bett om. men det sket vi i, alla tog sitt och sen gick vi in till grannen som mina polare hade gemensam nyårsfest med och jag minns att alla stod i vardagsrummet och räknade ner till midnatt, jag kysste mitt x och därefter sprang in på toaletten och började total spy.

jag hade ingen aning om att en människa kunde spy så mycket o länge, det var fruktansvärt! jag frös supermycket, darrade & började se dåligt, det var som massa 'flimmer' överallt. det enda jag kan föreställa mej att det liknar är ett typ epilepsi anfall eller något sånt. men iaf, vi gick in till mina polares lägenhet o jag bara la mej på soffan i fosterställning, kändes som ifall jag skulle försöka röra på mej så skulle jag spy direkt igen och jag hade verkligen ingen kraft till det. jag ville hålla mej vaken så att jag inte skulle kvävas i av min spya i sömnen eller något, alla va ju så jävla borta så det fanns ju ändå en chans att det skulle kunna hända ?

och jag ville absolut inte riskera det !

men kvällen gick, jag låg kvar, pratade lite med andra ibland - fast lyssnade allra mest - och kollade speciellt på mitt x, jag var så besviken på honom! den enda anledningen till att jag valde att ta honom tillbaka var för att se om vi kunde leva ett normalt liv, som drogfria ! för jag gjorde klart för honom att det var vad jag sträva efter även om jag inte va drogfri just då när vi började umgås igen. han hade haft ett sånt fint tal om hur han ville ta tag i allt o det ena & andra, blablabla manipulation, skitsnack osv.

han kunde absolut inte låta någonting vara! så mycket han söp, så mycket han rökte, boffa lustgas som någon liten looser och ingenting var tillräckligt. jag hade redan börjat känna rätt mycket förakt gentemot honom för att jag verkligen började se sanningen om han. hur han alltid ljög för mej, manipulera mej, säga fruktansvärda saker om mej och va något så fruktansvärt svartsjuk, kontrollerande och framförallt tog mej förgivet. tappade verkligen allt hopp om honom då direkt, minns så klart hur jag låg där o tänkte;

'det spelar ingen roll vad som än händer, va jag försöker göra & gör, oavsett vad - så kommer du aldrig någonsin att kunna komma längre i ditt liv, du kommer garanterat att vara fast i samma plats i ditt liv om 10 år, eller om du ens överlever såpass länge'.

hur fucked up är inte det att känna så om sin dåvarande partner? but that's the fucking T ❕😊


det jag tänkte, kände o sa -vilket jag kan tänka mej att riktigt många kan känna igen:

- Bitch, ta inte min empati, sympati & kärlek förgivet. för det är något jag endast ger till dom som förtjänar det.


om jag inte känner att en viss person, oavsett om det är familj, vän eller partner - om jag känner att personen i fråga inte gynnar & sprider glädje i mitt liv, då är det ju ingen jag vill ha i mitt liv?

varför skulle någon vilja ha någon eller något som är konstant negativt och inte ger en minsta lilla lycka?

jag anser att varje människa väljer sin egen familj, min bästa vän är mer min syster - än vad min äldre biologiska 'syster' någonsin har varit 🙌

"Just because you're blood, doesn't make you family - you've got to earn that!"

*bara för att citera supernatural 😁😁 men det är något som stämmer så ofattbart, iaf i mitt liv 🙌💓

men oavsett, ca 5-6 timmar senare, 2 stycken killar som jag inte minns namnet på någon av dom eller någonting annat, om jag skulle se dom idag så hade jag garanterat inte känt igen dom. de enda jag visste var att dom hade tagit samma grejer som vi eller något som liknade skiten, jag hade legat på soffan hela tiden förutom kanske de sista 40 minuterna då jag äntligen kunde dricka lite och iaf gå ett par meter utan att må så jävla illa. så då satt vi alla i sofforna på morgonen och istället för att säga nyårslöften så skulle vi säga vad vi önskar oss utav 2013, jag har inte den minsta aning om vad någon sa som sina önskningar men när det var min tur, det var då jag verkligen kände hur jag fått och förstått att jag fått en ny livsinsikt, det kändes som en självklart, säkert och kunde verkligen känna hur jag genuint menade och litade på vad jag skulle säga.

"Detta året kommer att bli början på mitt drogfria liv."

alla förutom 1 av mina vänner skrattade, den som nästan skrattade högst av alla var nog mitt x, men sen va de någon av dom 2 random pundarna som sa

- 'men hur fan kan du säga att du ska bli drogfri när du tagit skit för knappt 6 timmar sedan?! *haha* '

jag svarade "det spelar ingen roll, detta året kommer att bli början på mitt nya & drogfria liv"

skulle vi sova lite, the randoms - stack, mina polare gick till sitt rum o jag & mitt x skulle sova på sofforna. han ville självklart hålla om mej men kommer ihåg hur äckligt han luktade !😷

man kunde verkligen känna lukten av alkohol & kemikalier ifrån hans porer, han fick inte ens röra mej då lol.. men det var verkligen vidrigt asså ! 😲😷🔫

men iaf, den dagen - alltså 1 januari -13, då hade jag rökt lite braj för att lindra min AT och bakfylla, jag åkte hem. och efter den dagen så var det inte mer! så min drogfrihet började den 2a januari 2013 🙏❤ också därför jag tyckte att det var passande att lägga upp detta nu den 2a januari 2016 💟😃🎉

men att kunna vara ren så länge som jag har klarat av är helt fantastiskt, det är verkligen inte lätt att sluta. speciellt inte när det är så gott som det enda man känt igen under den största delen av sitt liv - men jag klarade det !

jag slutade med absolut allt (förutom alkohol - som jag självklart är försiktig med). ingenting va acceptabelt, inte det minsta lilla, inte ens om det är lagligt - zero, zilch - nada ! 👌

ca 3 veckor därefter så började jag min intensivkurs för att bli makeup artist, som jag skötte exceptionellt väl! alltid i tid, alltid kämpa för att hålla fokus, hitta inspiration & allt som hör där till. min utbildning, hade verkligen min uppmärksamhet till 100% sa långt i förväg till mitt x att min utbildning är min största och första prioritering tills den är klar, och speciellt eftersom att jag la så jävla mycket pengar på den.

när man vill gå en intensivkurs i makeup som jag gjorde då väljer du en termin som du vill gå och du går den terminen, du kan inte få pengarna tillbaka om du ångrar dej eller om du vill byta termin - nope.

har du betalt och bokat så äre den terminen du har. förutom om låt säga, ifall man bryter sin arm eller något som gör att man fysiskt inte kan gå sin utbildning under den termin man valt. då är det okej så att man kan få byta t.ex.

så du kan ju lista ut själv att när man inte ger ett psycho 100% uppmärksamhet när 'den' önskar - så kommer det att skapa problem, vilket de gjorde väldigt fort. fast ändå inte på ett fruktansvärt sätt eftersom att jag bara ignorera mitt x, vilket självklart inte alls var svårt eftersom att han bodde ca 3h iväg också hehe😁 så det kunde vara ganska lång tid som jag slapp bråka med han & höra gnäll, skit o dylikt - vilket var absolut perfekt ! usch tänk om han hade bott i samma stad och fan inte skulle lämna en ifred liksom 😓😒 bläh !😷


så jag menar det var ju ändå väldigt mycket relevanta (&irrelevanta) o viktiga grejer som var totalt nya o avgörande vägar för att avgöra vart man kunde ta sej till i sitt liv !

känner mej rätt jävla överväldigad att ens tänka på det & på olika sätt, och de starkaste känslorna är lyckan man känner när man håller sej ren, hur jobbigt & frustrerande det är eftersom att man fortfarande vill ha skiten och även - att min sköldkörtel slutade funka ! hur jag bara vaknade upp en dag och kände att något var fel & hur jag gick runt i nästan 1,5 år och inte hade någon riktig aning om varför jag mådde så dåligt.

började väldigt fort känna förakt angående min drogfrihet eftersom att jag var övertygad om att det var min sinnesro som orsakat det, för alla dom åren som man pundat bort och gjort allt för att ignorera - känner man hela tiden fast så jävla mycket värre, så jag gick runt och för ärlighetens skull, det kan fortfarande hända att jag gå runt med känslan, tanken och höra mej själv säga;

"hade jag inte slutat knarka, så hade jag inte mått såhär. hade sannolikt varit död eller inlåst någonstans, men inte mått såhär.." så fucking tragiskt !

och sen när man började få en liten 'hum' om att det kan vara något fysiskt så fick man gå till 5 olika läkare i 9 månader för att hitta någon som kunde hjälpa en motvilligt. absolut inte okej, skulle vilja säga att det är så långt ifrån okej som det bara går, jag hade sagt det! om det inte var så att jag vet att hundratusentals andra människor går runt med samma problem, om inte värre och att det händer i fler länder än sverige !


hemskt ändå… men man får inte heller glömma att negativa saker & händelser kan föra med sej positiva egenskaper som man kommer ha nytta utav i resten av sitt liv. det finns inget illa som inte för något gott med sej och det finns knappt något gott som inte ger en liten 'besk eftersmak'

men man tar sej vidare ifrån det ändå, det är bara att kämpa & man kan klara det galant !😄🙌


fortsättning kommer i veckan !

självklart är detta okej att dela 😄 och ni som läst hela - wohoo ! fyfan va starkt gjort haha 💪😄 och tack så mycket 😚

hoppas att alla har en fin kväll 😍😘

Likes

Comments

nu har vi inte ens ett helt dygn kvar på detta året - på ett sätt är jag taggad över vad 2016 har att erbjuda ! men det får mej att tänka tillbaka på när det var nyår speciellt när det skulle bli 2012 & 2013.. eftersom att under den tiden så var droger fortfarande en sådan stor del av mitt liv, en del av mitt liv som kunde ha tagit det ifrån mej så många gånger.

det är en väldigt speciell känsla att kunna se på ens liv på så många olika sätt eftersom att man har varit del utav så mycket.

detta är något som jag känner direkt ger mej ångest när jag tänker tillbaka, så vilsen, så ensam, så borta och hur man tyckte att det kändes som att man vart bortom all räddning. de känslorna kan lätt komma tillbaka och plötsligt, det viktiga är att kunna distansera sej själv ifrån det så att man inte kryper tillbaka och så att man inte blir sin egna största pessimist som totalt raderar ens optimism!

känns som att det skulle vara för mycket att börja skriva om hur djupt den smärtan suttit, sitter och kommer att sitta i, i vad som känns som förevigt.

och också meningen med att jag väljer att lägga upp såpass offentligt och privat om mitt liv o missbruk nu, det är för att jag själv vet hur man går all in och även för att det brukar inte ens ha gått 1 hel vecka utav de nya året innan man får höra att någon polare har dött i överdos 😔

fan asså, ha kul allihopa! men gör ingenting som riskerar era liv, ni betyder garanterar alldeles för mycket för väldigt många 🙏 

men det finns alltid minst en lösning till allt! även om det inte alltid känns så, verkar så eller även när det känns som att man totalt ljuger för sej själv när man försöker att vara positiv i allt för många situationer som känns som att de är för svåra att kunna reda ut - så gör det så mycket när man iaf kämpar för att hitta lösningar eller något som kan hjälpa en 😊
Mind over matter !
🙌

men något som alltid hjälper mej - är musik, både att lyssna & att spela !

men likaväl idag som andra kväller - så har Yelawolf gett mej lycka 😍 han e verkligen helt amazing ! och inte bara det - han e ju uppenbarligen så jääävla het 😍🙌 och hans skills e ju inte något som gör honom mindre steamy & dreamy direkt 😜😁


o nu - äta lite 😍 och förhoppningsvis kunna somna inatt 🙌😁 

gonatt allihopa 💋

Likes

Comments

Det börjar äntligen kännas som att min feber börjar släppa, fast det kan också vara tillfälligt bara😣 hoppas att jag blir frisk nu snart ! Och alltid när jag har feber så blir jag så lätt illamående men har kunnat äta lite nu äntligen 😊 så gjorde som en liten LCHF soppa 😋
För soppa e något som jag alltid har älskat !
En av dom få sakerna jag tycker är synd med LCHF - är att jag inte kunnat äta potatissoppa, fast med tanke hur ont jag fick av att äta en pytte bit potatis så är jag ändå inte sugen 😆 men gjorde en liten 'soppa' på dessa och hade även i grädde, smör, salt, peppar och en halv tärning buljong 😊 - så jävla gott ! 😍
Den burken créme friache som har smak av tomat & basilika har 6.1g kolhydrater i sej, men eftersom att jag inte hade ätit något på länge o detta är det enda idag så går det bra 😄
Denna är verkligen hur go som helst, att äta den gottgör verkligen 'saknaden' av potatissoppa haha 😅😃❤️

Likes

Comments

Kosttillskott som jag använder dagligen

haii 😘

så det är väldigt många som har frågat mej vilka kosttillskott jag använder och vad dom e till för osv, så tänkte göra ett litet inlägg om det nu 😃

så i översta bilden så är det kosttillskott som verkligen hjälper en, speciellt om du har problem med sköldkörteln!

som är bra för förbränning, energi, fokus och hjälper kroppen att förstärka ens egna hormoner på cellnivå och vätskedrivande - blandannat

och i bilden nedanför så är det kosttillskott som är bra för förbränning, bli av med lite extra vatten också, energi, förbränning, dämpa hungerkänslan och för fokus

jag vill påpeka att jag har testat varenda kosttillskott i dessa bilder och dom är riktigt bra för mej och får stort beröm 😄 och de kosttillskott som jag tar dagligen i dagsläget är;
Amino Tyrosine, Waterloss, Ursobol, Jacked T3, Synephrine (men ifrån märket Jacked för Swedish supplement var slut, inte för att det är någon direkt skillnad 😜 men lika bra att nämna😊) Selen, ALC och Green coffee extract 😊

så själva 'doseringen' jag gör är att på morgonen i samband med mina mediciner så tar jag 1 av varje förutom Waterloss som jag tar 2 eller 3 utav, beroende på hur mycket vätska det känns som att jag har i kroppen

och sen på kvällen precis innan jag går o lägger mej så tar jag 2 Waterloss, 1 ALC, 1 Green coffee ectract och 1 Ursobol

som mest kosttillskott så åt jag alla samtidigt och helt ärligt, hade jag haft råd så skulle jag fortfarande göra det 😄 men det jag tar nu håller jag mej bra på 😊 men börja inte med precis alla samtidigt ! se hur dom påverkar dej först 😄

så vill också säga att till dej som tänker köpa 1 eller fler av dessa - var NOGA med att läsa på allt !

vad den är till för, vad den innehåller, vad man ska tänka på, hur den kan påverka en & dylikt. det är alltid så viktigt att läsa på om dessa så att man får i sej det som är rätt för en själv 😊

man ska hjälpa sin kropp att ta hand om sej själv, men det är också kroppens ansvar att få det gjort - så ta hand om din !😃🙌

och för ännu mer inspiration, hopp, förhoppningar och glädje - så har jag gjort ett litet collage över hur JAG har förändrats bara sedan 3 november detta året 😁😁

nedersta raden är 3 november - 2 december, mitten 4 - 20 december och den övre raden är från 23 december tills idag 😍😍😍😍

nu är det snart ett nytt år fyllt med nya drömmar, styrka, chanser och möjligheter för att just DU ska kunna uppnå precis allt du önskar ✨😃🙏

and i know that you can do it! 💋❤

dela & följ gärna alla goingar 😘 💗

Likes

Comments

Haii ! Hoppas att allt är bra md alla och att ni veklingen har njutit av att ha lång helg☺️ iaf de flesta som inte jobbat då såklart 😜
Helt sjukt att mitt inlägg om att jag gått ner 40kg har lästs över 5600 gånger 😱 ni alla är GULD värda ! Tycker att det har varit helt underbart med hur många som hört av sej till mej angående min hälsa, mitt liv i allmänhet och min envishet som är bland det starkaste jag har 😄
Jag har inte gjort 'fortsättningen' pga att igår kväll så fick jag världens feber 😔 har varit på gränsen att bli sjuk i typ 2 veckor och sjääälvklart så ska jag bli sjuk 2 dagar innan nyår 😒 så typiskt 😆
Jag håller på att fortsätta skriva på nästa inlägg men har alldeles för svårt att hålla koncentrationen och har sån feber frossa 😣 så ska strax dra till affären för att köpa mer citroner i hopp om att det kan hjälpa mej på traven 🙏🏻 skulle ju självklart kunna köpa ingefära men tror att det skulle göra mej sååå dålig eftersom att min kropp absolut hatar kolhydrater - men 🙋🏼
Det är ändå en as bra grej 😄 så citroner it is 😍
Ha en fortsatt trevlig kväll allihopa 😄 ❤️ 😘
Och btw, ser ni hur jag går ner i vikt typ varje dag nästan 😱 ska även hämta ut mina vätskedrivande nu imorgon äntligen ! 😁😁😁😁😁
Kommer lägga upp info om vilka kosttillskott jag äter, varför och vad dom e bra för ☺️ så håll er uppdaterade och dela gärna vidare 😄 ❤️

  • 845 readers

Likes

Comments

Låt mej börja med en fucking underbar nyhet !!

sedan den 8 april 2015 - 26 december 2015….. (även fast klockan är 4 minuter över midnatt - i don't give a fuck 😁 😍 )

så har jag OFFICIELLT nu gått ner 40kg - totalt på egen hand 😍 och utan träning?! tänk då hur mycket jag kunde ha gått ner ifall min astma medicin skulle fungerat… bara o vänta på att sista svullnaden runt sköldkörteln ska försvinna - vilket de så gott som har nu, så snart äre dags att komma igång igen 😍 😍

så nu tänkte jag gå lite djupare in på både min fysiska & psykiska hälsa - och hur det har varit och är för mej,

trots mina otroliga framsteg så är det mycket som jag inte har kommit så långt med, som jag önskar att jag hade gjort. Men man får bara påminna sej själv om att jag är fysiskt sjuk och att detta inte är något som jag kan kontrollera så mycket som jag önskar.

de symtomen som har varit de mest extrema för mej har varit - självklart min viktuppgång som var okontrollerbar, social fobi, alldeles för högt blodtryck & puls, panikångest, panikångest attacker som kom tillbaka starkare än någonsin.. osv. har en lista på ca 3 A4 sidor där varenda ny grej med min hälsa som hände och som jag inte kände igen - blev och är mina symtom från min hypotyreos.

så nu i efterhand när jag tänker tillbaka hur allt började och hur det eskalerade;

ca 3-4 månader innan jag blev sjuk (och kontinuerligt kände av min sjukdom)

så det första symtomet jag tänker på var att jag fick mer hjärtklappningar, fick jätte svårt att klara av tystnad, då det inte ens tog 3 sekunder innan det kändes som att jag höll på att svimma och ungefär som att jag kunde se och känna mina celler röra sej igenom kroppen

(låter som någon psykos.. men det är något som lätt kan trigga igång min PTSD då jag tycker det alldeles för lätt kan kännas fruktansvärt att höra vanliga & djupa andetag, oavsett om det var ifrån mej eller någon annan.)

ställen där det fanns mycket folk gjorde mej förbannad för jag gick runt och kände mej konstant hotad - vilket jag fortfarande gör när jag är ute…

min sociala fobi har inte varit så mycket att jag har varit rädd för människor eller är rädd över vad dom tycker, tänker och säger om mej - utan så mycket mer om att den gör mej paranoid och att jag inte kan slappna av.

de har blivit bättre, avsevärt bättre - men inte på alla sätt som man önskar, om jag behöver åka spårvagn eller liknande så behöver jag ta lugnande mot panikångest - som jag nekade i nästan 3år, pga att en gång när jag var inlagd på akutpsyk för att dom skulle sätta mej på en medicin som skulle vara bättre för mej, som dom nämnde var antidepressiva eller något.

jag minns inte att dom sa så mycket förutom att jag skulle få en ny och starkare medicin som skulle hjäpa mej, och när man e inlagd på te.x. någon psyk avdelning, då vet man att det inte är någon idé att total vägra att ta sina mediciner för man kommer ändå bli tvungen till att ta dom förr eller senare. så man går bara med på det - och som i sin tur får en att se att det är ännu en gång som man har litat på någon läkare, som inte gjort ett piss för en -.-

men för att komma till poängen;

jag var inte ens 13,5 och dom satte mej på en medicin som heter Risperdal, vilket är en anti-psykotisk medicin och den fick mej att må så fruktansvärt dåligt! jag var som en zombie som knappt kunde hålla sej vaken för att äta, trots allt jag gjorde var att sova och äta, jag kunde lätt sova 20h per dygn och dom 4 timmarna jag var 'vaken' va jag så gott som död typ.. mådde så dåligt ! vilket ledde till att jag grävde mej djupare i mej själv, satt där i mitt eget mörker och ännu en gång - kände mej så maktlös över mitt mående och varför inte det kunde bli bättre.

och ett destruktivt mående leder till fler destruktiva handlingar - i väldigt många fall och det behöver inte alltid vara det 'typiska' självskadebeteendet som många tänker på.

det kan gå över till egentligen vilken genre som helst i ens liv, mående och beteende.

det tog tid innan jag kunde sluta med den för jag minns att min läkare alltid sköt upp våran tid, vilket gjorde mej och mina föräldrar förbannade för alla kunde se hur dåligt medicinen fick mej att må, men tillslut så slutade jag med den på egen hand med min mammas hjälp, och när vi gick tillbaka till BUP nästa gång och berättade att jag hade totalt slutat med medicinen men mådde fortfarande dåligt av den, som att effekten inte hade gått ut - då berättar en av mina psykologer att när man har tagit Risperdal (i iaf 4-6 regelbundet) - att även fast man slutat att ta dom så känner man sej som att man fortfarande tar dom i 5-6månader - det är inte fröens DÅ som effekten totalt släppt ifrån en.

hur kan någon läkare ens fatta ett beslut att skriva ut en sådan medicin till någon som inte ens är 14år och inte informerar en eller ens föräldrar om;

vad det är för medicin, vad den är till för, hur den fungerar och hur den kan påverka en både positivt, negativt osv. - är totalt sinnessjukt…


långt innan min sköldkörtel började ge mej problem & slutade att fungera, så led jag extremt av depression under väldigt många år - men jag hade ändå lyckats ta mej till den punkten då min depression och konstanta ångest, inte riktigt rörde mej. jag kunde verkligen distansera mej själv ifrån det - vilket är något jag har gjort under flera flera år och fortfarande gör.

jag föredrar att stänga av mina känslor, för om jag tillåter mej själv att känna dom, så är dom alltid så mycket starkare och intensiva & kan total vända på ett par sekunder - för jag har Borderline (Emotionellt instabil personlighetsstörning)

så det kan vara ganska ofta att min kropp kan reagera mer & snabbare på mina impulser - än vad min hjärna gör.

men det brukade vara mer sånt när jag va yngre, hade varken motivation, lust att läsa igenom något intresse eller tipps som skulle försöka göra mitt liv lite 'lättare' att hitta lösningar och insikt - till hur man kan försöka se på sitt liv o situation istället :)

men det är ju inte heller något som man bara kan sätta sej o göra när man e typ 14år haha, för då finns det knappt någon eller något man lyssnar på osv. som uppmärksammar hur sådana saker egentligen påverkar ens liv, hälsa och hur det kan påverka ens liv på så många olika sätt.

det enda som BUP gjorde såsätt för mej när det kom till mitt mående och problematik - va att som sa att dom skulle börja med en DBT (dialektisk beteende terapi) som dom sa är bra att hjälpa dom med speciellt Borderline personlighetsstörnng, vilket jag inte märkte något av alls x)


menmen, nu e jag suuuuper trött och hoppas hoppas hoppas att jag ÄNTLIGEN kan få en hel, normal och god natts sömn för jag känner hur ögonen nästan går i kors på mej nu lol 😂Låt mej börja med en fucking underbar nyhet !!

sedan den 8 april 2015 - 26 december 2015…..

så har jag OFFICIELLT nu gått ner 40kg - totalt på egen hand 😍 och utan träning?! tänk då hur mycket jag kunde ha gått ner ifall min astma medicin skulle fungerat… bara o vänta på att sista svullnaden runt sköldkörteln ska försvinna - vilket de så gott som har nu, så snart äre dags att komma igång igen 😍😍

så nu tänkte jag gå lite djupare in på både min fysiska & psykiska hälsa - och hur det har varit och är för mej,

trots mina otroliga framsteg så är det mycket som jag inte har kommit så långt med, som jag önskar att jag hade gjort. Men man får bara påminna sej själv om att jag är fysiskt sjuk och att detta inte är något som jag kan kontrollera så mycket som jag önskar.

de symtomen som har varit de mest extrema för mej har varit - självklart min viktuppgång som var okontrollerbar, social fobi, alldeles för högt blodtryck & puls, panikångest, panikångest attacker som kom tillbaka starkare än någonsin.. osv. har en lista på ca 3 A4 sidor där varenda ny grej med min hälsa som hände och som jag inte kände igen - blev och är mina symtom från min hypotyreos.

så nu i efterhand när jag tänker tillbaka hur allt började och hur det eskalerade;

ca 3-4 månader innan jag blev sjuk (och kontinuerligt kände av min sjukdom)

så det första symtomet jag tänker på var att jag fick mer hjärtklappningar, fick jätte svårt att klara av tystnad, då det inte ens tog 3 sekunder innan det kändes som att jag höll på att svimma och ungefär som att jag kunde se och känna mina celler röra sej igenom kroppen

(låter som någon psykos.. men det är något som lätt kan trigga igång min PTSD då jag tycker det alldeles för lätt kan kännas fruktansvärt att höra vanliga & djupa andetag, oavsett om det var ifrån mej eller någon annan.)

ställen där det fanns mycket folk gjorde mej förbannad för jag gick runt och kände mej konstant hotad - vilket jag fortfarande gör när jag är ute…

min sociala fobi har inte varit så mycket att jag har varit rädd för människor eller är rädd över vad dom tycker, tänker och säger om mej - utan så mycket mer om att den gör mej paranoid och att jag inte kan slappna av.

de har blivit bättre, avsevärt bättre - men inte på alla sätt som man önskar, om jag behöver åka spårvagn eller liknande så behöver jag ta lugnande mot panikångest - som jag nekade i nästan 3år, pga att en gång när jag var inlagd på akutpsyk för att dom skulle sätta mej på en medicin som skulle vara bättre för mej, som dom nämnde var antidepressiva eller något.

jag minns inte att dom sa så mycket förutom att jag skulle få en ny och starkare medicin som skulle hjäpa mej, och när man e inlagd på te.x. någon psyk avdelning, då vet man att det inte är någon idé att total vägra att ta sina mediciner för man kommer ändå bli tvungen till att ta dom förr eller senare. så man går bara med på det - och som i sin tur får en att se att det är ännu en gång som man har litat på någon läkare, som inte gjort ett piss för en -.-

men för att komma till poängen;

jag var inte ens 13,5 och dom satte mej på en medicin som heter Risperdal, vilket är en anti-psykotisk medicin och den fick mej att må så fruktansvärt dåligt! jag var som en zombie som knappt kunde hålla sej vaken för att äta, trots allt jag gjorde var att sova och äta, jag kunde lätt sova 20h per dygn och dom 4 timmarna jag var 'vaken' va jag så gott som död typ.. mådde så dåligt ! vilket ledde till att jag grävde mej djupare i mej själv, satt där i mitt eget mörker och ännu en gång - kände mej så maktlös över mitt mående och varför inte det kunde bli bättre.

och ett destruktivt mående leder till fler destruktiva handlingar - i väldigt många fall och det behöver inte alltid vara det 'typiska' självskadebeteendet som många tänker på.

det kan gå över till egentligen vilken genre som helst i ens liv, mående och beteende.

det tog tid innan jag kunde sluta med den för jag minns att min läkare alltid sköt upp våran tid, vilket gjorde mej och mina föräldrar förbannade för alla kunde se hur dåligt medicinen fick mej att må, men tillslut så slutade jag med den på egen hand med min mammas hjälp, och när vi gick tillbaka till BUP nästa gång och berättade att jag hade totalt slutat med medicinen men mådde fortfarande dåligt av den, som att effekten inte hade gått ut - då berättar en av mina psykologer att när man har tagit Risperdal (i iaf 4-6 regelbundet) - att även fast man slutat att ta dom så känner man sej som att man fortfarande tar dom i 5-6månader - det är inte fröens DÅ som effekten totalt släppt ifrån en.

hur kan någon läkare ens fatta ett beslut att skriva ut en sådan medicin till någon som inte ens är 14år och inte informerar en eller ens föräldrar om;

vad det är för medicin, vad den är till för, hur den fungerar och hur den kan påverka en både positivt, negativt osv. - är totalt sinnessjukt…


långt innan min sköldkörtel började ge mej problem & slutade att fungera, så led jag extremt av depression under väldigt många år - men jag hade ändå lyckats ta mej till den punkten då min depression och konstanta ångest, inte riktigt rörde mej. jag kunde verkligen distansera mej själv ifrån det - vilket är något jag har gjort under flera flera år och fortfarande gör.

jag föredrar att stänga av mina känslor, för om jag tillåter mej själv att känna dom, så är dom alltid så mycket starkare och intensiva & kan total vända på ett par sekunder - för jag har Borderline (Emotionellt instabil personlighetsstörning)

så det kan vara ganska ofta att min kropp kan reagera mer & snabbare på mina impulser - än vad min hjärna gör.

men det brukade vara mer sånt när jag va yngre, hade varken motivation, lust att läsa igenom något intresse eller tipps som skulle försöka göra mitt liv lite 'lättare' att hitta lösningar och insikt - till hur man kan försöka se på sitt liv o situation istället :)

men det är ju inte heller något som man bara kan sätta sej o göra när man e typ 14år haha, för då finns det knappt någon eller något man lyssnar på osv. som uppmärksammar hur sådana saker egentligen påverkar ens liv, hälsa och hur det kan påverka ens liv på så många olika sätt.

det enda som BUP gjorde såsätt för mej när det kom till mitt mående och problematik - va att som sa att dom skulle börja med en DBT (dialektisk beteende terapi) som dom sa är bra att hjälpa dom med speciellt Borderline personlighetsstörnng, vilket jag inte märkte något av alls x)


menmen, nu e jag suuuuper trött och hoppas hoppas hoppas att jag ÄNTLIGEN kan få en hel, normal och god natts sömn för jag känner hur ögonen nästan går i kors på mej nu lol 😂😁

men jag kommer att skriva fortsättningen imorgon ! 😃 😍

Likes

Comments

Alright, jag har nu haft min blogg i knappt 1 vecka, så många jag har nått ut till och som verkligen visar sin uppskattning över hur jag delar med mej om mitt liv såhär offentligt - och det känns verkligen underbart att kunna få en sånhär respons ! 😍
Något som alltid gör mej lycklig, är när jag kan ge lycka till någon annan 😄 det är en av dom största anledningarna till att jag valde att bli makeup artist.
skönhet är något som alla älskar att känna ☺️
Men nu e julafton över, vilket är okej och jag är totalt nöjd med hur dagen gick ❤️
Det enda jag skulle velat ha annorlunda - att jag skulle ha sovit bättre denna veckan !
Fullmånen är fan tortyr… Den förstör min sömn i lätt 1 vecka varje gång 😒 😔

But anyways!😁
jag har verkligen berättat om så mycket positiva grejer nu sedan jag startade min blogg, vilket har varit helt rätt för jag tycker att det är så viktigt att kunna göra, oavsett hur svårt och jobbigt något är så finns det alltid något positivt som man kan fokusera på. Ens elände kommer alltid att ge en någonting som man kommer ha nytta utav i resten av sitt liv, även fast det är så att problem alltid är mer negativt än positivt - så ger det en väldigt mycket kraft att kunna fokusera på sitt ändamål ☺️
det är så fantastiskt att kunna nå ut till så många olika människor om allt möjligt, även om det kanske bara är ett leende på läpparna för en liten stund ☺️
Det finns alltid något som man gör som kan vara underbart för någon - även för dom som man inte känner - som är precis vad personen i fråga behövde för att känna för att tycka att iaf ens dag blir bättre ☺️
för dej som läser detta: du kanske har många gemensamma och/eller liknande problem som mej, kanske känner någon med liknande problem osv. oavsett vad anledningen må vara ☺️
(och tack för att du gör det också ❤️)

men jag vill påpeka lite extra för dej som har eller känner någon med liknande problem, oavsett om det är fysiskt, psykiskt eller både och - att vissa processer, har man ingen som helst kontroll över !
man kan inte alltid göra sina framsteg 'snabbare' för sej själv & sitt liv - oavsett hur mycket man vill.
det är väldigt ofta att de som har någon i sin närhet som är sjuk (fysiskt eller mentalt) som står där och gör ALLT för att uppmuntra en, ge en råd, förklaringar till
'men om du bara gör såhär så blir det bättre,testa detta' 'men det är bara i ditt huvud,
'du anstränger dej inte tillräckligt hårt' osv osv. Listan på allt man har hört kan göras jävligt lång!..
Vilket är något som speciellt vi som har problem med sköldkörteln (och diverse andra Endokrina/hormonella sjukdomar) och psykiska problem.
Eftersom att det finns så många i sin situation som kanske inte ser ut att bara lika 'sjuk' som det kan förväntas utav någon annan i den personens omgivning, speciellt när det kommer till Hypotyreos för det är ingen garanti att läkarna kan se den sjukdomen genom blodprover. (om ens någonsin..)
Hypotyreos är en endokrin sjukdom som inte alltid kan synas i ens blodprover, för det är inte hormonerna i ditt blod som har kontroll/styr/avgör så att alla ens hormoner, celler & mitokondrier kommer till rätt ställe i kroppen. dina blodprover kan se 'bra ut' (enligt läkare såklart…) men det betyder inte att hormonerna i ens blod har hållits välbehållna och kunnat ta sej till vävnaderna - så att allt i kroppen ska kunna göra sitt jobb, fungera och hålla dej frisk.
Och det finns inget som kan testa ens celler och se hur dom håller sej och om dom kan behålla alla ens hormoner tills dom kommer till sin rätta plats.
när man tänker på detta simpelt (iaf jag i mitt huvud) så ser det ut ungefär såhär;
*Om man är sjuk, känner sej sjuk, har mängder av symtom på att man är sjuk och självklart - har sin egna kropp som ett FYSISKT bevis - och sedan berättar det för sin läkare som inprincip idiotförklarar en?..
För när han kollar på blodproverna så tycker han att det inte finns någonting att klaga på och att allt ser okej ut, trotts att man sitter där maktlös, utan kontroll över sin kropp & sin hälsa. och även i mitt fall så kändes det som att min kropp inte var min egen, kände mej inte kopplad till mej själv - vilket är absolut fruktansvärt !

när och varför slutade läkare att räkna med patientens symtom i sin utredning?
så självklart detta och även något som enligt mej är bland det viktigaste att veta och tänka på, som alldeles för få människor är medvetna om och tänker på (misstänker jag?)
Handlar om blodprover och referens.
först och störst av allt! - referens ramen som ska avgöra om man e frisk - är baserat på sjuka människors resultat, eftersom att friska människor behöver inte lämna en massa blodprover.
så en läkare som säger att man är "frisk"
"det finns inget fel här"
"dedär e såpass nära referensramen så det är omöjligt för dej att känna dej sjuk - om ens påverkad utav detta"
osv…. idiotin fortsätter 😒 😓
Jag menar bara det att min läkare (som jag tyvärr fortfarande går till) - än idag inte kan erkänna att anledningarna till att jag mår bättre nu äntligen och har gått ner 38kg & går lätt ner 1-2kg varje vecka
- är tack vare hormoner & kosttillskott, LCHF och mitt hårda jobb som tagit mej hit ! Jag har lyckats hitta det som funkar bäst för mej och som får mej att må bättre ☺️
Han tror att det är tack vare de järnet som jag fick i dropp - 1 gång för över 1 år sedan! 😒
Nästan så att jag skäms för han...

så hur kan då en läkare räkna ut att någon är frisk, när dom fortfarande går på sjuka människors resultat?
det känns som att det är så långt ifrån logik så det finns inte..
också, vartenda ställe för vård och där man kan lämna blodprover, så är referensramen något som är totalt individuellt eftersom att det är andra sjuka personer och deras resultat som har analyserats på ett visst labb.
referensen skiljer sej då så gott som alltid ! - förutom vissa specifika prover som t.ex. röda & vita blodkroppar, trombocyter, kolesterol och vissa andra prover. (kan inte alla)
såatteh…. tekniskt sett, när det kommer till avgörandet angående om du är sjuk eller ej - beror på vilket labb du lämnat dina blodprover till ?!
denna 'logik' inom sjukvården, enligt mej;
är den mest genuina definitionen av - total fucking idioti….
fick lära mej snabbt att jag så gott som behövde bli min egna läkare, leta reda på all information själv, vilket är väldigt vanligt idag att man får bli, speciellt när det kommer till sköldkörteln.
förstår inte hur så många läkare bara kunde total ignorera min situation och min hälsa! samtidigt som dom allihopa sagt "jag förstår inte hur jag ska kunna läsa dina prover, dina prover säger en sak men din kropp och en hälsa säger en annan…"
no shit…. kan bero på att detta är en komplicerad sjukdom, och även självklart på att du är så arrogant, korkad & naiv endokrinolog som tror att allt som räcker för att se någons hälsa - är blodprover…

man behöver inte vara läkare för att känna och förstå att det varken är logiskt, vettigt och realistiskt..

men nog om detta nu för ikväll, låt mej avsluta mitt inlägg på en lite godare ton med lite optimistiska råd som kanske kan ge lite insikt 😄

för dej som lätt kan känna dej frustrerad över att det känns som låt säga att te.x. en vän inte kämpar och anstränger sej såpass intensivt, specifikt och kraftigt (som du önskar/önskat) - för att bli kunna bli friskare & bättre med sin sjukdom, problematik, förhinder o dylikt - kom ihåg; din vän kämpar hårdare än vad du tror & med största sannolikhet vet om. din vän kan säkert ha provat nästan allt som du föreslår redan innan du ens har kommit med dina förslag, din vän kan ha testat liknande grejer som har fått honom/henne att känna sej värre, och självklart - vissa saker måste få ta sin tid för att det ska kunna bli bättre ☺️
jag säger inte att du ska sluta ge råd, uppmuntran, stöd och kärlek till din vän eller vem det nu än kan handla om - det är bland det bästa du kan göra 😄❤️
det jag säger är att när ens förslag inte alltid fungerar, blir hört eller ens mottaget utav ens vän - så e det inte schysst att stå där efteråt o säga te.x. "hur har du förväntat dej att bli bättre när du inte ens prövar?" eller något liknande - som är väldigt vanligt att man får som en respons när man inte vill testa att göra något som föreslagits till en.
jag säger som du önskar/önskat - just för att hade det inte varit så, då hade du inte blivit frustrerad till att börja med ☺️
för som sagt, man kanske redan har provat, det kan kännas som att det är för mycket på en gång, det är för hårt för en, eller att man bara inte ens vill testa - oavsett ens anledning, så kan det vara skönt att slippa tjafsa om det. vem vet, du kanske har gett ett förslag till din vän som gjorde att hon/han mådde 1000ggr värre i en vecka & din vän vågar kanske inte prata om det utav någon anledning?🙁 så fortsätt att komma med förslag, uppmuntran och kärlek för det är aldrig något negativt - och 'gå lite på känn' över hur mycket du kan pusha någon ☺️
och samtidigt så bör vi som är sjuka också alltid försöka komma ihåg sin väns frustration eftersom att hon/han inte vill något annat än att hjälpa dej så mycket som går ☺️
så man bör alltid iaf försöka att förklara sin poäng, sin åsikt och hur man känner att något funkar eller inte funkar hos en ☺️ självklart så är det inte lätt! vissa saker e inte alltid lätta för vissa att prata om, det var det definitivt inte för mej !
det har tagit mej närmare 3 år att börja berätta om att jag är sjuk, innan dess så var det knappt ens 20 personer i min omgivning (inklusive familj) som fick veta något eftersom att jag skämdes så otroligt
- but NO more !
finns ingen anledning till att skämmas över något som inte är ens fel - och som inte är fel !
och självklart så är det lättare att vara mer optimistisk när fler positiva saker händer i ens liv ☺️

sitt inte och fokusera på det negativa i ditt mörker - hitta ljuset som du kan hålla och fokusera på under tiden tills du tagit dej därifrån 🙌🏻 ❤️

  • 1364 readers

Likes

Comments

Hej alla goingar ! Hoppas att alla har haft en underbar jul 😄😍
jag kommer att blogga väldigt mycket nu hela helgen, vilket gör att storm är det perfekta vädret just nu då jag kan sitta inomhus o dricka té hela dagen 🙌🏻
påbörjade att skriva lite inatt innan jag tvär däckade 😅 kommer blandannat att dokumentera nu när jag kommer att hämta ut mina vätskedrivande och hur snabbt dom kommer hjälpa mej 😊
Ni vill inte missa detta 😘

Likes

Comments