View tracker

Känner mig verkligen så värdelös, har varken ork eller vilja att göra ett piss idag. Har dock lovat både en drink med en gammal vän och en hejdåmiddag (eller något i den stilen). Hur jag ska orka vet jag dock ej, speciellt med tanke på HP imorgon. Har gjort en gammal kvantitativ del och en gammal språkdel. Det gick åt helvete och jag ångestar som fan inför imorgon. Behöver höja mig rejält, men det lär ju inte hända. Planen var att plugga till det, lära mig alla matematiska termer och uppfriska mitt sen länge döda matte-, och språkminne. Fan ta allt, jag kommer få sämre än någonsin innan, och det gör lite ont i mig. Orkar verkligen inte egentligen, men måste som sagt. Annars kommer jag aldrig kunna börja plugga, haha :))))))

Kommer inte klara av att göra sämre, men jag har fan lagt ner 450 spänn på skiten, så nu får det va. Måste göra det, hur det än går. Tröstande (?) nog, får jag i alla fall supa på kvällen. Halloweenfest förhoppningsvis, och jag har till och med en outfit redo. Back to school, back to hell och allt vad det heter. Imorgon kör jag. Allt eller inget. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Söndagsångest tänkte jag skriva, men det är ju för tusan onsdag idag. Pratade igår med en snubbe om att ses idag, och avslutade med "du får höra av dig imorgon om tid osv" som en uppmaning till honom (för för tredje gången i rad är det jag som hör av mig. För alltid för evigt tjatig - jag hatar att va tjatig). Men inte ett ord. Inte ens ett livstecken idag, och eftersom att det är tredje gången gillt får jag ta hinten och inse att ja, nej, jag var visst inte så kul som jag tyckte (hallå, jag är hillarioUS).

Ångest över att vara oälskad och tjatig och oönskad. Ångest och oro över att börja så jävla tidigt på onsdagar och torsdagar och därmed inte hinner göra något kul på kvällarna. Jag som är en kvällsmänniska. Orkar inte.

Snubben har för övrigt inte ens öppnat min snap (han jobbar inte såhär sent). Hurts me feelings bruh, stahp it. Sen är jag ju så fucked up också att jag dras till de som avvisar mig, så hur många gånger jag än skriver att jag inte ska höra av mig igen så lär det hända. Desperat gång på gång. Herregud. Försök inte förstå mig, älska mig bara som någon på instagram eller vad det nu var skrev. Just give me thE LOVE PLZ

mvh, desperat efter mänsklig kontakt och bekräftelse. Nu ska jag och ångesten min gamle vän rida ut natten. Det enda sällskap jag får på länge.

Likes

Comments

View tracker

Hjärtat värker, hålet växer och jag ser knappt längre än näsan når. 

Det gör ont. Smärtan i bröstet kommer plötsligt, och klumpen i halsen vill inte vara på sin plats längre. 

Ångesten känns. Mer än vad en kan tro. 

Plötsligt släpper den sitt hårda tag. Den håller fortfarande fast, men jag kan andas igen. Luftrören är friare än tidigare.

Sekunden av panik är över. 

Logiskt vet jag att det inte är någon fara. Att inget har hänt. Att jag egentligen inte borde få ångest över det.

Men hålet inom mig är fortfarande kvar. Jag kan höra mitt hjärta dunka i öronen. 

Jag kan känna mitt blod pulsera i kroppen. Tanken på vad som framkallade det hänger kvar.

Logiken säger emot, men min inre storm lugnar sig inte.

Det enda som hjälper är sömn. 

Likes

Comments

Alltid samma visa, samma stuk

dag in dag ut

hela livet som varit så lätt

alla dagar går i ett

känner för att fly med tequila

men har varken rast eller vila

jobbar en dag, jobbar två

jobbar sju, vill mest gå

en tröttsamhet lik inget annat

smög sig på när allting stannat

den ork jag hade finns inte kvar

jag drunknar i vuxet allvar 

bland jobb, sömn och hinna äta

finns inte mycket tid att mäta

men jag tror att får jag ingen vila snart

är inte livet längre njutbart

en idé har etablerats här

en där jag inget ansvar bär

att lämna alla jag håller kär

ger mig lite hjärtbesvär

äta sova jobba dö 

ett liv av slit och ensamtid

ett liv i fel miljö

som en nedgången och trasig individ

är det något liv värt att ha

eller är det bara för mig att steget ta?


Likes

Comments

​Saker jag har problem med: allt. Åtminstone när det är folk i närheten. 

Jag har någon grej att inte vilja/orka/ens kunna göra något när min familj är hemma. Ta något så enkelt som laga mat eller stretcha - vilket jag gärna gör. Men inte när de är hemma och kan komma in när som helst och störa. Jag vet inte vad det är, men jag skäms (eller ja, kanske inte direkt, men något åt det hållet. Det är det bästa ordet jag har att beskriva det med) över att jag gör något. Eller jag tycker det är jobbigt att de vet att jag gör det. Jag vet faktiskt inte. Allt jag vet är att jag knappt orkar mer än ligga i min säng när de helt plötsligt kan komma springandes in för att prata om onödigheter (och därmed irritera mig). Jag tror det ligger i att jag känner mig instängd, och hämmad av deras närvaro. Den gör mig osäker och tar ifrån mig min frihet. 

Jag gillar även att fota. Älskar, och speciellt självporträtt. Tycker det är fantastiskt vad en kan göra med en bild på sitt ansikte - allt ifrån vinklar till ljus till placering. Det finns få saker som gör mig gladare än när jag lyckats ta bra självporträtt (selfeis). Men. När folk är hemma, och inte respekterar knackningens magi, får jag stopp bara. Jag kan inte koncentrera mig, och vill det knappt heller. Liksom jag är så lite hela tiden nu i och med att vi har kukarbetare utanför fönstret som bygger vindsvåning. Är ​så​ irriterad på dem, för de stör när ljuset är som bäst. Det naturliga ljuset. Suck. (Varför det är ett sånt problem med just bilderna är väl mest för att jag ofta tar bilder halvnaken, av den anledningen att jag vill neutralisera den av samhället kvinnligt kodade kroppen - ​men​ eftersom den inte ör neutraliserad än kan jag inte sitta med bröstet bart om folk kan kolla in. Så enkelt är det)

Likes

Comments

Hörni, vi måste prata om aborträtten, abortmotstånd och vem som egentligen har rätt att bestämma.

Så. Jag tänker göra en punktlista.

1: först och främst och viktigast: NO UTERUS NO OPINION. Skiter fullständigt i vem du är, vad för kön du har, osv. Har du ingen livmoder, får du inte ha en åsikt - punkt slut. För då angår det inte dig. ÖHT. (Ok om din åsikt stämmer överens med min, en person med livmoder, så kan du få skälla ut alla idioter som tycker annorlunda. I övrigt kan du hålla käft)

2. Varför i hela fridens namn är ett jävla foster så viktigt för dig som man (ironiskt nog ser jag flest män som är abortmotståndare. Hm........)? VAD ska du göra med den ungen som är så pass viktigt att du tänker tvinga in ungen i en värld där den är oönskad? 

3. Lagar mot abort grundar sig i: (trumvirvel) KVINNOFÖRTRYCK! Surprise motherfucker. Det grundar sig i en kultur där männen ägde (äger) kvinnor, och i en kultur där kvinnornas kroppar tydligt inte är sina att bestämma över. Att bibehålla lagar som fullständigt förbjuder abort (oavsett om fostret kommit till genom våldtäkt eller vilja) gör att kvinnan som egen person återigen förminskas och borttas sin rätt som människa - att få bestämma över sin egen kropp.

4. Pro life är inte Pro life. Fatta det. För den som är ​pro life​ är inte för det liv som redan finns, utan vill bara ta makt. (i princip)(bs att barn är barn redan från skapelsen, det vet alla)

5. När abortmotståndare argumenterar med argumenten att : men vadå BARNET I MAGEN DÅ DET FÅR JU INTE BESTÄMMA ÖVER SIN KROPP OM DET BLIR ABORTERAT!!!! ​Och nej, det är ju helt sant. Men å andra sidan glömmer de då bort den viktigaste personen: den som bär barnet. De förminskar då direkt den barnbärande personen, och dess liv - för oavsett om personen behåller barnet som sitt, eller adopterar bort det kommer det ändock vara ett barn som från början var oönskat, och den som bar barnet kommer för alltid att veta att det finns ett barn där ute som är deras. VI MÅSTE VÄRDERA REDAN EXISTERANDE MÄNNISKORS LIV FRAMFÖR ICKE-EXISTERANDE MÄNNISKORS LIV. Så enkelt är det

6. KÄFTEN OM DU INTE HAR EN LIVMODER. Och ni med livmoder som ändock ställer er på tvären mot aborter: det är helt ok för mig. Gör inte en abort om du inte vill. Men snälla. Låt för guds skull andra som vill, göra det. 

Likes

Comments

​"​för oss han dödens smärta led"

​Jag är så ​otroligt​ skeptisk till religion och allt som rör det, men ändock kan jag inte låta bli att någonstans önska att det fanns. Inte de patriarkala strukturer som genomsyrar exakt typ ALLA religioner någonsin (försök inte säga emot  - de religioner som slagit igenom är alla grundade av patriarkala idioter till män), eller detta med hedersvåld, att döda i religionens namn osv osv osv, utan snarare det där med någon/några gudar som faktiskt har et ställe för en efter döden. oH I WISH. Dödsrädslan is strong in this one. Förjävla strong, alltså. Därav önskan efter ett liv efter detta, men jag kan för allt i världen inte komma på hur det skulle sett ut - logiken inom mig skriker var gång jag försöker tänka som religiösa gör. Sedan även det där med att Jesus, inom kristendomen, offrade sig för oss och blablabla får mig att gråta lit. Om han nu dog för våra skulder bör vi ju verkligen synda, annars ser jag ingen poäng med hela spektaklet. Eller, så är det väl för att påvisa att alla kan bli förlåtna:)))) Nä, det kan en inte. Vissa synder är synder för alltid, oavsett hur mycket du ångrar dig efteråt, och jag kommer aldrig någonsin skämmas för att ge vissa personer skit oavsett hur mkt de ber om förlåtelse (ja jag är smallminded). Vet ej vart detta hamnade, men yolo.

ska nu fortsätta julmusiksmaratonet, och läsa creeoypastas på nätet. hoho

Likes

Comments

​Påminnelse till mig själv: ​du ör bra. Du är bäst. Berätta om din dag, om din vecka, om ditt liv. Berätta om saker som irriterar dig, om saker som gör dig glad och om allt däremellan. 

11/10 2016, och jag är en väldigt irriterad människa. Nästan ständigt bitter, och oftast irriterad på min omgivning. Just idag ligger irritationen i att det är oktober, ergo ok med julmusik, men att jag inte känner the Spirit of Christmas, och det är otroligt frustrerande, för julmusik är oftast det, i kombination med tanken på ledighet, som gör att jag orkar ta mig igenom hösten och vintern. Fy vad jag avskyr kylan, och allt som både hösten och vintern innebär. Sedan avskyr jag det faktum att folk inte är inne på facebook 24 timmar om dygnet nowadays. Likesen på min nya profilbild uteblir därmed, och patetisk och uppmärksamhetskrävande som jag är så gör det ont i mitt hjärta att jag inte har fler gilla-markeringar än vad jag har. Suck. Nåväl. Jag hade min enda lediga dag (vad jag vet) denna vecka igår, så idag har jag i princip endast försökt förbereda mig för att orka gå tillbaka till jobbet, och sedan i princip vara fast där fram till och med söndag. Livet ibland:) 

Klockan är 1404 och jag ska tvinga mig själv till att lyssna igenom min jullista på Spotify, innan jag går under. 

Likes

Comments