Klockan 01:20. Försöker skriva ett brev.

"Min tid här har varit turbulent, minst sagt och tillsammans har vi gått igenom det mesta. Vi har träffat döden tillsammans. Vi har sörjt tillsammans. Vi har skrikit på varandra. Vi har varit besvikna på varandra. Men vi har även läkt varandra. I stunder av svaghet och ensamhet har vi hållit i varandras händer. Vi har torkat varandras tårar. Vi har givit varandra kärlek."

"Jag lämnar dig med ett leende på läpparna trots att tårarna rinner längst mina kinder när jag kliver ut genom grindarna."

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag scrollar runt på mina sociala medier. Kvinnor runt om i Sverige hastaggar #metoo. I dag uppmärksammar vi hur kvinnor dagligen får utså sexuella trakasserier och/eller våldtäkter. Vi uppmärksammar ett samhälle som tystar ner och skuldbelägger offer. Vi uppmärksammar att förövare till fruktansvärda övergrepp går på fri fot i våra städer och i vårt avlånga land.

#metoo handlar om att kasta ljus över ett stort amhällsproblem som i många fall hamnar i mörkret.


"If everyone who has gotten sexually harrassed or sexually assaulted writes ”me too” as a status, maybe it will give a sense of the magnitude of this societal problem."


Här är några exempel på modiga kvinnor som vågar berätta. Och många fler finns därute. Männen kommer aldrig att vinna.


Att vara tjej är tufft. Att möta män & unga killar är tufft. Det beror på vem man möter, jag ska inte lägga alla killar i ett fack, för det är fel. Det är tufft att gå ut på klubb, det beror återigen på vem man möter. Vi kvinnor ska inte behöva ses som sexobjekt, när vi ger rätt blick är det ett " ja" på vad man får göra och inte. Det är synd att världen är så vriden att jag idag inte vågar gå ut på en pw sent på kvällen, jag vågar inte gå hem själv på kvällarna. Det ger inte alla bra män & killar rätt bild. För det finns bra män. Vi kvinnor är vackra, starka. Och vi bör få mer respekt av vissa män och killar i ALLA sammanhang. Inte alla killar, men många. #metoo


I won’t write about all my stories that fall under #metoo. Mostly because if you’re a woman or a girl following me, you probably already know, because you’ve probably experienced something similar.

There will always be a voice inside that tells me I’m just dramatic, that the catcalling isn’t a big deal, the looks and the comments and the creepiness can be tolerated. But that’s where I’m wrong. It shouldn’t be tolerated. It is unacceptable.

Please know that it’s ok to be upset and angry. But don’t ever feel ashamed or hopeless.
Thank you to everyone sharing their stories. You’re so incredibly strong and I look up to you more than you know. If you’re still holding on to an experience, I understand if it’s too difficult right now. But you have a community of open arms+hearts waiting when you’re ready.
To the men, be allies. Hear us. It should never take 50 stories about sexual assault to finally believe it. It shouldn’t be brushed off as “that rare case of asshole.” It happens every day, even if you don’t personally witness or experience it. You shouldn’t have to have a daughter to understand. We’re your fellow human beings and that should be enough. #metoo


I'm 16 years old, in a nightclub in Rimini and I'm being held up, a man is forcing his fingers up inside me and it feels like an eternity. It hurts and I get scratches that stings for days. I was completely destroyed after that event. When I went home to Sweden and chose to talk about the incident, the reaction was not the one I had expected. People said, "It's not that bad?" "That's what happens when you're out", "You make it up for PR reasons". I'm supporting this campaign because it's so important to show how many we are that have experienced sexual harassment and to remind the society that it's never okey and should not be normalized. #MeToo


Den mäktige medieman som drogade och våldtog mig 2006 heter Fredrik Virtanen. Jag anmälde 2011, först då orkade och vågade jag. Men har inte orkat eller vågat outa. Förrän nu. För ingen har väl missat #HarveyWeinstein -gate. Många av er har nog också sett vad @lulucartersweden berättat om #MartinTimell. Det är toppen av isberget. En glimt av den enorma patriarkala tystnadskultur som råder. Män med makt. Hur de tillåts hålla på. I åratal. Hur många kvinnor kan de utsätta innan de förlorar sina fina positioner? Hur kan chefer, kollegor och vänner som mycket väl vet vad som pågått/pågår hålla dessa as om ryggen?

👿
Jag kan inte vara tyst längre. Borde ha skrikit hans namn för längesen. Men han har bland annat låtit sitt ombud ringa mina chefer osv och dubba mig till galen mytoman. Priset, för inte bara min utan mängder av andra kvinnor han också utsatt för sitt kvinnohat... Priset för vår rättvisa har känts för högt. Men nu finns det inget pris längre. Kan jag se mig i spegeln om jag inte varnar andra, rentav räddar andra från en av alla dessa gränslösa män mitt ibland oss? Nej det kan jag faktiskt inte. Och han får väl kontra med en stämning om han vill. Väljer rättsväsendet att prioritera det, samtidigt som anmälningar om mäns sexuella våld läggs ner på löpande band, då visar samhället sitt svek än en gång. Sveket i att inte ta våra berättelser på allvar. Att inte ens ge oss ens ett värdigt försök till upprättelse.
😨
Hur många sexuellt ofredande män finns det i världen? Well, jag drar i alla fall fram en till av dom i ljuset. Och jag gör det som mängder av så kallade branschkollegor borde gjort för längesen - agerar. För min historia är verkligen inte den enda. Det finns så mycket smuts, så mycket polerad feghet bara man hackar lite i isberget. Och framförallt - så mycket väldigt tydliga signaler om att man överlag värderar vita mäktiga män och deras "anseende" mer än kvinnor de bestämt sig för att göra vad de vill med. Det stora sveket kommer därifrån. Från de som vetat men inget gjort... //stängt kommentarsfält enb pga vill ej ge underlag att säga att jag driver hatmobb/drev. Min historia, hans brott #hansskam #metoo #vågaberätta#womenspeakingup #bryttystnaden

Likes

Comments

Tar fram flyttkartonger.

Börjar packa.

Packar ner hjärtesorg och förälskelser.

Packar ner sorg och smärta.

Packar ner lycka och förtjusning.

Packar ner fotografier och minnen.


Jag lämnar spillror av mig lite här och var.

På mattan precis framför dörren, i trappen och på stolen i köket.

Kanske vill jag ändå att folk ska minnas.

Minnas mig.

Kanske är det dags att lämna kvar ångesten i ett hörn i rummet.

Men i slutändan packar jag ner den ändå.

Likes

Comments

Har ett stor i-landsproblem för tillfället: nämligen sjukt mycket beslutsångest kring vilket porslin jag ska köpa! Har jag blivit gammal nu när jag nördar in mig i vilket porslin jag ska köpa? Tror det. För mig är det en viktig del av hemmet. Jag har fastnat för två märken som jag velar mellan just nu. Egentligen är det för mycket för min budget att köpa 1 (!!) tallrik för 200 kr haha men hellre en fin tallrik och en fin kopp en tio fula. Har ni tips på porslin i färgerna dimgrön/ljusblå hojta gärna till!


Rörstrand - Swedish Grace

Har fastnar för två färger: ice och meadow. Drömmen hade varit att kombinera dem två och kanske vit för att få lite variation. Dock tycker jag att porslinet är väldigt dyrt och vet inte riktigt om jag vill/kan lägga ner så mycket pengar. Får fundera vidare. Men annars är jag helt förälskad i denna serie från Rörstrand!

Hm home

Helt förälskad färgen dimgrön! Så vacker och så jag! Samtidigt vet jag inte vad jag tycker om gulddetaljerna då alla andra detaljer i mitt hem kommer vara silvriga. Kanske är det fint att smyga in lite gulddetaljer så att inredningen inte blir allt för enformig? Men då kanske jag behöver införskaffa guldiga bestick?

Likes

Comments

Jag insåg i dag hur längesedan jag skrev en text. Inte en caption, en facebookstatus eller ett mejl. Utan en riktig text. Jag hittade min dagbok, undangömd under flyttkartonger och det allmänna kaoset som pågår i mitt rum (eller i mitt liv?).

Jag läser mina texter om och om igen. Vissa är fyllda med otroligt mycket smärta. Andra med glädje, osäkerhet eller rädsla. Några texter handlar om kärlek. Kärlek till individer som förgyller mitt liv. Som får mig att glömma kaos och smärta. Individer som får mig att leva och inte bara överleva. Det är då jag inser hur längesedan jag satt med papper och penna framför mig och skrev. Skrev för att sätta ord på konstanta känslostormar eller stormiga relationer.

Jag vill gärna skriva igen. Jag behöver skriva. För att förstå, analysera och gå vidare, ännu en gång.

  • Filed under: text

Likes

Comments