View tracker

Midsommar, japp det är dag som tappade innebörden i den moderna tiden. Traditions dag som förknippas med sommarstång, sill, färsk potatis, danslekar, jordgubbar, rolig tid etc. Traditionen utger sig att fira midsommar stånd som ger oss kortaste natten på året, är en av mittpunkten på årstidernas dagar. Den firande kan också förknippas med ungdomar och blomplockning. Traditionellt plocka blommor lägga dem under kudde och då får du svaret på vem du kommer gifta dig med (undrar om det stämmer). Familjer samlas, byborna fixar festligheten, folk samlas för att festa fast dem kanske glömde innebörden av just den dagen är alltid kul att fira den med andra och hela familjer som kanske man inte känner ändå. Jag kommer ihåg att en gång var jag på sådant fest i hembyggs parken  ​med andra okända för mig människor, visst jag hade med mig min familj, bekanta, vänner. Jag satt vid bordet, så klart att det var färsk potatis, sill, dill, gräslök, gräddfil, jordgubbar och annat gott. Jag satt vid bordet och tittade på andra medan dem har gjort midsommar stången,, dem har knyt blommor och löv med glädje, visa försökte sjunga och bjuda på att andra ska sjunga med. Plötsligt stången var på plats och då började många att dansa rund om den. Ja små grodorna var med trots att det ser löjligt att se på vuxna när dem dansar och sjunger var det kul ändå. Efter dansen var det mat med alla glada människor. Trots att människor knappt kände varandra kunde man knyta an med nya kontakter eller ha bara trevlig stund med att prata med okänd. Efter mat fanns det lekar för alla, som brännboll eller liknande, alla hade kul om jag kan minnas rätt och jag såg att alla log. Sådana traditioner finns kvar, fast mest på landet, skansen eller liknande ställen. Tradition är kan jag säga nästan utdöende på något sätt.

Dem glada folk med hela familjer och människor har blivit på något sätt ersätt med folk som träffas  för att festa och dricka sig onykter, bråka med någon eller annat som har inget med tradition att göra.Förstå mig rätt nu jag är inte för alkohol förbjud nej jag tycker att oavsett vad den varan när någon vill få tag på så kommer den göra så bättre att få tillgång till det då finns det mindre smuggel risk. 

Tittar ibland på förbi passerande ungdomar som är så onyktra efter firande att dem knappt kan hålla sig på benen och hitta hem. Jag tycker att det börjar spåra ur om ungdomar hittar på orsaker eller förklaringar till att dem är så pass påverkade att dem knappt vet vem dem är. Alla dem som är oansvariga för deras beteende bodde skämmas och se till att det ska inte upprepas.Alla dessa bråk som uppstår på grund av alkohol påverkade ungdomar. Till vilken nytta? Varför dem skämmer bort sig på detta sättet? Varför dem dricker så mycket? Kan dem inte festa med måtta? Massor av fin kläda människor som firar till max har jag sett efter firande på gatan, deras kläder blev smutsiga (jag tror) av trillande på vägen eller gräsmattan. Visa av dem spydde i gränden utan någon skam och deras sällskap skrattade åt dem trots att dem var inte bättre själva. Dagen efter läser man också om massa trafik olyckor i vilka alkohol var inblandat. Att dem inte fattar vad innebär tradition, hmm tror att många inte vet vad tradition är. Folk bodde skämmas för sitt berusande beteende, fast gör dem? många av dem kommer inte ihåg vad dem har gjort när dem var onyktra, kanske kommer lite foto eller klipp på Youtube trots allt och dem kan se sig själva hur löjliga dem är, eller värre dem orsakar någon slags olycka eller skadar dem någon annan. Dem bodde skämmas. Tror att dem gör det fast det är för sent. Istället att förebygga sitt beteende upprepar dem den.Fy skäms på er, ni onyktra till max. Har ni glömd hur man firar med måtta? Har ni glömd hur man har kul utan att hamna i trubbel? Har ni glömd hur man bete sig på normalt sätt? Har ni glömd era rötter och traditions förlopp? Respekt för andra rund om er då? Era IQ och EQ är så pass låga att ni beter sig på detta sättet?

Jag lyfter av hatten och böjer mig framför dem människor som  : kan bete sig på vanlig sätt, dem som kan festa utan att göra sig själv och andra illa. Dem som kommer på två ben och vet vad dem gör och hur dem ska uppföra sig. Dem som fixar någon nykter som kan dem köra hem. Dem föräldrar som vet vad deras barn gör och ser till att dem kommer hem välbehållna. Dem som värderar högt att firande i sig ska vara rolig grej och alla där ska ha kul utan att göra skam för sig. Alla dessa andra som ser till vårt säkerhet bli så pass högt att vi kommer hem välbehållna och glada. Alla dem som vet hur man festar utan att överdriva med alkohol och bråk. Alla som håller den riktiga tradition i liv. Alla som har respekt för andra människor.

Jag önskar er alla trevlig midsommar med familj, vänner , andra . Jag önskar er att ni kan ha roligt idag och att ni kommer hem välbehållet och glad. Jag önskar alla ungdomar att dem kan festa utan att vara onykter till max eller hamna i trubbel.

Glad midsommar till er.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Samhälle, det var någon som sa till mig en gång att samhälle kan leva utan människa men människa kan inte leva utan samhälle. Är det så eller det är myt? Jag själv tycker att det kan stämma att det är så. Fast det är att det finns andra aspekter i det hela kan jag förklara tanke sätt på enkelt sätt.

Om jag säger så : föreställ dig att du hamnar mitt i skogen, lämnar ditt hem, familj, stad etc. Du har nästan inga kunskaper att kunna ta dig tillbaka till ditt hem eller du har ingen kommunikations möjlighet med omvärlden. Det enda som återstår är att kunna överleva och hoppas att någon kommer till sist hitta dig hel. Du har sett så många gånger i film hur folk överlever och fixar mat, tillfällig plats att sova och det allt som behövs att överleva. Det första du gör att hitta vatten för att dricka och det är så klart det nödvändigaste just då. Sedan du samlar ved för att värma dig och försöker starta eld och även du misslyckas många gånger att göra en eld kommer du lyckas till sist då din överlevnads instinkt tar över. När du hittar vatten och kan göra eld vill du tänka på möjligheten att sova i skyddad plats. Det kan vara allt från att du hittar en grotta eller du bygger en simpel tak av träd och löv.Du skapar redskap som du behöver för att överleva. Nu har du tänk på att för att överleva måste du ha mat. Du tänker på olika möjligheter, först du samlar dem växter som bär och liknande, sen utvecklar du dina kunskaper att fiska och överväger att jaga. När du kan göra att du kan överleva så inser du att du saknar något. Just då inser du att du är social varelse och behöver du prata med någon. först du pratar med dig själv, sedan med växter, och till sist kanske du blir vän med ett djur. Du stannar på plats för det är den bästa möjligheten att dem kan hitta dig mitt i skogen. Du försöker bygga en vardags struktur och planerar hur du ska ha det där du är. Du, genom din samvete, försöker skapa regler för dig själv och omgivningen. Du vill inte att någon farlig ska nå eller skada dig, du gör fällor, skydd för din plats, tänder eld på natten för just då du är sårbar, du skyddar dig. På dagen d skaffar mat, pinnar, och allt annat du gör för att överleva, du håller dig till din struktur och sättet att överleva. Du och din djurvän bildar ett sätt att kommunicera och du pratar med den och dig själv. Du berättar om ditt liv för att inte glömma och hålla dig till hopp att dem hittar dig. Din sovplats och det du skapade samtidig din djurvän skapar mini samhälle. Ett sätt att leva och överleva.

Medan du är vilse i skogen samhälle lever sitt liv utan dig. Dina närmaste försöker hitta dig, myndigheter och vänner och vänliga folk försöker ordna allt för att hitta dig. Resten av samhälle lever så klart som vanligt och dem som känner inte dig kanske tycker synd att du är borttappad men i själva verket dem lever sitt liv. Samhälle avbryter inte levnads sätt för att du är borta. Lagen, myndigheter, allt rund om din stad och hela landet fungerar som vanligt som om du var där. När dina närmaste har gett sig i sökande efter dig så pass många gånger att myndigheter har gett upp, försöker dem själva att hitta dig dag efter dag. Samtidigt som dem försöker hitta dig dem har sitt liv att leva, jobb gå till, familjer att träffa, handla mat och allt annat dem gör som om du var där. De överväger tanke att du är borta trots att dem vill hålla dig vid liv. Allt fungerar utan dig, du är ovärdig för många men för samhälle du är en människa som lever i samhälle och är ersättningsbar för den. Samhälle kommer inte ändra sin sätt att vara, dem kommer inte ändra saker och ting för du är borta. Dem kan ändra lagen till fördel för andra för att det ska inte hända en annan som det hände dig och allt annat är som vanligt. Dagarna går, månader går till sist många har gett upp hopp att hitta dig. Samhälle är oförändrat trots att du saknas. Samhälle överlever utan dig.

En dag du bestämmer dig att hitta tillbaka till samhälle, du klättrar på ett berg eller träd för att se dig rund om och hitta vägen ut. Du ser tecken för det kan vara ett liv lång borta och börjar tänka hur du ska göra för att nå ditt. Du samlar mat, vatten och allt du behöver för att kunna överleva på vägen dit. Du tar det steget för att nå dit och det tar flera dagar tills du hittar människor. Samhälle hjälper dig att undersöka dig om du är frisk eller behöver ha medicinsk hjälp, dem bildar skyddsnät bara för du ska kunna anpassa dig tillbaka till samhälle. Dem kanske ser dig som en vild människa för du var så länge från samhälle som i sin tur utvecklas och lever sitt liv hela tiden. Du får all hjälp som du behöver för att kunna leva igen som du har gjort innan du var borta. Du kan också ses som en duktig överlevare och dina kunskap blir till nytta av samhälle och kanske du kan bidra med din kunskap mycket. Du överlever inte utan samhälle trots att du är överlevde och samhälle har överlevd utan dig under den tiden du var borta.

Tänk att det finns många människor just med kunskap eller något dem är duktiga på, det skulle vara bra om vi kunde använda sig av deras kunskap. Samhälle skulle bli klokare, starkare, bättre plats att leva i om alla kunde bidra med sin kunskap och det dem är bäst på. Konstig nog samhälle tar inte reda på deras resurser utan den lever sitt liv trots att den skulle behöva mera kunskap om mycket. Det är upp till var och en att visa eller använda deras kunskaper på bästa sätt och jag hoppas att samhälle inser att dem behöver människans kunskap och dem resurser människan har på positiv sätt.

Likes

Comments

View tracker

​Respekt, stort ord som många, tråkig nog,  glömmer innebörden.  Respekt kan vara av olika slag. Respekt av rädsla, respekt till omgivningen, respekt för andra o.s.v. Det är många som blandar innebörden till sin fördel.Respekt av rädsla bodde inte vara i den kategori, jag tycker att rädsla är allt annan än respekt. Människan, när den är rädd, gör dumma saker, deras beteende går inte förutse och dem själva kan tänka annorlunda av rädsla. Hmm ... fast om det är så att respekt går ihop med rädsla så varför det är så? Kanske för människan är rädd för det som kan komma, rädsla för det ovetande, rädsla för att göra något som gör det som är rädd för dåliga konsekvenser för just sig själv?  Vad driver människan att ha känslan av rädslan när dem klassificerar respekt med rädsla? okunskap? uppfostran? samhälle? omgivningen? Jag tippar på upplärning, att någon lärde just att det är så. fast svaren kan bli många på den frågan, det beror på just människan i frågan som har sina egna svar.

Konstig nog mitt tycke om respekt har varit, så lång jag kan minnas, att respekt är någon som jag accepterar och värdesätter hos andra och omgivningen. Jag bara accepterar att alla är olika och har sin egen tycke och kan vara det dem är. Jag accepterar mina föräldrar för dem har gett mig liv och jag respekterar deras sätt att vara, fast jag håller inte med vissa saker jag har respekt för dem och deras uppfostran. Jag respekterar mina vänner för det dem är och vad dem har för egenskaper och tycke. Jag respekterar lagen och samhälle för jag lever i den trots jag skulle ändra några saker jag respekterar att det är bara så och lär mig leva med det. Jag respekterar människor , trots att jag har tycke om vissa saker och inte alla är positiva, jag lär mig att förbise detta då känner jag inte dem och vet så lite om deras liv. Jag respekterar naturen för jag är en del av den och trots att den lever sitt liv och gör det den vill försöker jag undvika att skada den eller ändra dess skönhet. Jag respekterar andras åsikter då alla har vi egna tycke även om vi människor håller inte med om vissa saker. jag respekterar dem äldre för den kunskap dem har, för den överlevnad styrka dem fick lära sig och allt dem fick gå genom i sitt liv. Jag respekterar historien för den har gjort oss till det vi är. Jag respekterar mina barn för att dem är så underbara människor och har sitt tycke och är fina individer med sina egna åsikter och allt dem är , det är också lite av mig i dem.Trots allt även om jag tycker inte om vissa saker dem gör har jag respekt för det. Jag har respekt för mycket i mitt liv.

Vill bara nämna att respekt är allt annat än rädsla,  fjäskande eller tycke. Respekt behöver inte acceptera allt. Respekt behöver inte ta en del av dig som person eller skada någons inre, Respekt är allt annat än våld, hat, tycka illa om någon eller något, eller sänka annan till noll punkten.

Respekt är svart att inlära sig, det är svårt att respektera an annan person som förbi passerar oss, fast vet vi något om deras bakgrund? deras liv? deras tycke? nej. det vet vi inte. har någon gång hänt på öppet gata att en främling går fram och pratar eller är nyfiken på ditt liv? eller säger något positiv till dig? Människor passerar förbi i deras ansiktes uttryck kan jag avläsa något som inte stämmer ibland. Dem tittar sned ibland på något som dem själva tycker illa om istället bara acceptera omgivningen.

Respekt för mig är acceptans, tolerans,kärlek, tycke,  och det är underbar att alla är olika för annars världen skulle vara tråkig att leva i.

Likes

Comments

vad är en människa värd? hur ska någon veta ens värde eller vi är så ovärdiga att det finns ingen pris på oss och hur ställer vi oss till varandras värde?

enligt (igen så klart) Wikipedia 20150507 : "... människovärde är ett begrepp som används i etiska.... sammanhang... enligt den humanistiska principen är vi lika inför varandra..."

är det så fungerar det egentligen? är det modern syn på varandra? eller det avgör det vi har på oss eller det vi äger? jag kan ställa mig oändliga frågor och kommer aldrig få konkret svar.

när jag sitter och tittar på förbipasserande människor automatisk ser jag deras kläder, deras sällskap, deras ansiktsuttryck, och visst  av någon konstig anledning gissar jag om deras yrke, deras sett att leva, hur dem är som människor, konstig ? jag tippas att människor gör det automatisk då vi lärde oss tidigt att skilja på vad som är vad.

människor älskar att sätta allt i fack och stapla på olika sätt att skilja egenskaper och värde för just skilja och ha allt på plats. men vem som avgör vilket är värde på människan? vem bestämmer detta? är det vi äger? är det vi har? eller det vi blir sedda med andras ögon som avgör det? i moderna tider människovärde har tappat meningen då många människor sätter värde på saker och ting. det är viktig för många att ha. till vilken pris? människor vill ha saker, äga något, skryta om, vara bättre än den andra osv. känner en familj som gick sned på grund av "att ha" dem blev så giriga att bröder och systrar började bråka och till med att hata varandra för den andre har bättre ekonomisk och äger mer än den andre. dem gick så långt att dem baktalade om varandra till andra personer, massa intriger och hat. tänkt dig att sitta med dem tillsammans vid bord. nej jag vägrar vara som dem.

jag bryr mig inte vad människor har eller äger, jag bryr mig inte om materiella ting. vad gör det mig om en person åker med Lamborghini och annan med Volvo eller åker buss eller cykel? det är deras problem. deras sätt att leva. vad gör mig att dem har så eller så mycket på konto? det är inte mina pengar. vad gör mig om dem lever i ett slott eller en hydda? deras liv gör inget för mig. så länge jag kan klara mig och är lycklig struntar jag i vad andra har, jag har två händer och så länge kan jag vara vital och klara mig själv att fixa och trixa att mitt liv är som jag vill ha då allt är så ok så det är inte sant. mitt liv och det jag vill göra och vara det är viktig för min ego och min personlighet och så länge jag kan själv styra den och göra på mitt sätt så allt är så ok.

återgå till människovärde tänker jag vad som är viktig för mig hos andra? deras saker? nej. deras ägodelar? nej. deras klädstil? nej. nu vet jag yes jag kom på det.

om jag säger så - om jag skulle ställa alla människor på en rad och alla ska vara klädda i exakt samma kläder, tänker mig en vit lång badrock , vad skulle jag titta på? vad skulle jag se som människovärde? häftig vad? jag kom på det. jag vet mitt svar på den frågan.

jag skulle se många människor, se deras värde i sig, jag skulle leta efter egenskaper hos dem, se deras inre, deras tankar, deras synsätt, deras ansikte uttryck, skulle vilja lära känna dem för dem dem är. skulle vilja prata med dem om något bara för att lära känna dem se hur dem är. kanske skulle hitta någon vän bland dem ? eller någon som jag tycker om. jag skulle se om jag kunde prata med dem om allt på ett enkelt sett, skulle sätta värde på deras IQ och EQ som är så viktig för mig.

jag är social varelse och älskar diskutera prata umgås med andra och EQ och IQ är kanske viktig för mig för dem egenskaper är det mest intressanta och intelligenta, det är det som väcker intresse hos mig för en annan människan. för om inte är det så vad skulle jag kunna prata om med dem? om vad dem har? nej jag vägrar. 

för mig människovärde är det som människan i sig företräder och representerar , deras sätt att vara, deras sätt att visa hur dem är och vilka dem är, deras syn på omgivningen, deras innersta tankar, deras IQ och EQ för om vi bortser från all människan har och om alla står i samma kläder då ändå vi är människor med värde i sig och det vi representerar och våra åsikter och tycke och hur vi är som människor.

Likes

Comments

Vad är mode? ofta frågan lämnade efter frågor, vilken mode? varför alla ska anpassa sig? vilket syfte med den? osv. ofta använder jag mig av Wikipedia för att hitta svar på vanligaste frågor eller Google för den delen. 

så enligt Wikipedia 2015 05 6 mode är : "... betyder sätt, fason, rytm, gräns, något som förenligt med tidens rytm och smak , alltså det som är modernt... stil, trend och subkultur. Mode speglar rådande tidsandan och dess ideal..." usch va tråkig beskrivning och ändå stämmer ej på det vi har i vardagen eller?

vilken rytm och smak? ska man dansa och smaka på något? eller det betyder något annat? var är tidsanda när klädernas stil upprepas genom tider? 50 talet, 60 talet, 70 talet etc. varför mode återkommer? varför tidsandan har inget av eget som alla skulle känna genom vilken tal det är? varför blanda och återuppta något som har varit? saknar dem nya idéer eller?

mode industri är så stort område med syfte att människor ska sträva efter just det dem tillverkar och deras tydliga syfte är att tjäna pengar och verkligen dem vill att många ska vara klädda på nästan samma sätt eller ?

om mode giganter vill verkligen det jag tycker att dem gör så snälla hitta på stilar i klädstil sådant som kan direkt kopplas till talet och att dem ska skiljas från nästa tal, för vad är vitsen med att gå nu för tiden klädd som på 70 eller 80 talet? det är jo bättre att köpa såna kläder från sekond hand butik eller göra om något gammalt till nytt...

varför kläd industri vill att vi ska gå kläda som andra? varför dem påtvingar dem just deras stil och tycke?

förutom klädkod tycker jag att människan ska välja fritt i vilka kläder den ska var i. varför det är tabu att blanda stilar? varför vi ska gå efter det butiker vill nästan tvinga oss att gå i? eller varför Hollywood ska vara den som bestämmer vad vi ska tycka är fin eller hur vi ska tycka att dem som har på sig är det vi vill ha? och alla kataloger som säljer oss fina bilder med redan anpassade kläder som passar tillsammans till en vacker modell som har på sig hela kittet och unga tjejer vill ha just det. Varför? varför människa har ingen vilja att vara sig själv och klä sig som den vill utan strävar att vara en i gruppen av just den klädstilen? 

mode går in ner i åldern nu för tiden och jag skakar på huvudet att det finns någon slags tävling i grundskolan på vem som är bäst kläd eller i vilken märke barnen har på sig. finns föräldrar som tillåter detta, fast i vilken syfte? hm det vet ingen förutom dem. barn strävar att vara bättre kläd än sina kompisar från skolan. mode har invaderat våra liv i alla åldern. varför vi människor ska tävla just i det också? varför måste vi vara bättre redan som barn än dem andra? inte nog att föräldrars plånbok blir tunnar för varje år då skapar vi barn som vill vara bättre kläda än andra  och det är bara början till andra tävlings moment hos barn fast alla är ej till positiva sida.

jag tycker att mode är ok till viss gräns så länge man trivs i det man bär på sig. för mig kläderna har viss syfte som att dem ska vara bekväma , neutrala som kan anpassas till flera olika tillfällen , något som visar vem jag är och inte vilken plånbok jag har, tro mig det finns billiga snygga kläder att köpa som ser rikt ut, och dem ska vara lite av mig och det jag står för att vara en individ med egen vilja. så klart menar jag inte att mode är något dåligt näääää. jag tycker också om att klä mig i trend

en tips för dem som vill.... prova gå efter ditt tycke och vilja att vara dig själv och inte gå efter vad andra har på sig eller vad butiken erbjuder kompletta uppsättningar till sina kunder. koppla av och välj själv och våga vara dig själv det vinner du i längden.

en tips för dem som vill.... prova gå efter ditt tycke och vilja att vara dig själv och inte gå efter vad andra har på sig eller vad butiken erbjuder kompletta uppsättningar till sina kunder. koppla av och välj själv och våga vara dig själv det vinner du i längden.


Likes

Comments

vänskap enligt Wikipedia 2015 05 04 "... är social relation i vilken dem båda parterna känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt. ... ärlighet... ömsesidig förståelse och medkänsla... förtroende för varandra... en relation bygger på lika givande och tagande mellan parterna..." jag tog dem bästa stycke från definition... om jag tänker lite på definitionen tycker jag att dem bodde ändra lite i den eller modernisera den lite. dem vänskap är så sällsynta nu för tiden att dem bodde firas som födelsedagar eller liknande. om jag analyserar den första stycke - en relation med ömsesidig tillit och respekt oj va häftig det låter finns sådan kvar? japp det finns sådana relationer fast dem är sällsynta nu för tiden relation kan bygga på svek, rivalitet, dolda syfte ( och jag kan säga inte alltid dem positiva) när jag tittar på förbi passerade vänskap tycker jag att jag var så naiv att den definition stämmer på mig och på den andra parten stämmer inget alls. varför? varför det är så att visa personer är sådana egoister att dem benämner utnyttjande som vänskap och lurar en för att vinna något. varför människan är så pass egoistisk girig utnyttjande individ och framför allt bra skådespelare att den positiva parten bli besviken, lurad, ledsen??? är vi som människor har blivit mer elaka? vad bidrar till det? jag trodde att vänskap stannar och varar länge. jag trodde att ärligheten i en vänskap finns, jag trodde att medkänslan finns. jag var alltid medveten att en vänskap är bara till som max 95% för dem återstående % det är alla situationer som en vänskap måste välja bort en vän till fördel för familjen, situationen och alla andra aspekter som en vän skulle befinna sig i. men dem 95%? varför folk har blivit mer egoistiska och lömska? varför finns det knappt någon riktig ärlig vänskap nu för tiden? genom att jag har blivit bedragen av en så kallade vänskap har jag svårare för varje gång det händer lita på en annan. ska det vara så egentligen? ska mänskligheten sjunka sig så låg? varför finns det människor som jag lättlurade att vänskap är för båda sidor.

det svider att vara den som blev lurad, utnyttjad, dum nog att ge all ledig tid och energi på något som jag trodde existerade och skulle vara länge. människor är sociala varelse och behöver närhet av en vän, behöver dela med sig innersta tankar, klaga till någon, skratta med någon, vara med någon etc. jag behövde en vän som kan lyssna och dela med sig sina tankar. trodde att dem som har gjort mig besvikna och gick bakom ryggen på mig skulle vara mina vänner. 

när jag tillbaka blickar med tankar om den svikna vänskap, tänker jag att egentligen då var det ingen vänskap alls. jag var vän med dem "vänner", jag var den som lyssnade, hjälpte till när dem hade kris, jag var den som kunde lägga allt viktig för mig och trösta dem "vännerna" jag var en typ av akutsnack, akuthjälp, akutstöd... var fanns jag i den "vänskapen"?   var fanns dem när jag var i behov att prata och dela med mig mina problem och tankar??? varför ville dem inte veta hur jag har det eller veta sanningen om mitt liv? varför dem fanns inte när jag var i stor behov av en vän?

en sak är klart för mig... jag har mina riktiga vänner kvar dem är få men riktiga ärliga och dem finns för mig och jag för dem. och jag är glad på något sätt att dem falska "vännerna" avslöjade sig själva då sliper jag ha dem och sliper jag vara bedragen av dem. när jag tänker på detta sättet blir det lättare att bearbeta detta.

varför ha en vän om den är oärlig? varför bry sig? varför dem ska vara viktiga i mitt liv? varför deras tycke och tanke sätt ska vara viktig för mig?

jag bryr mig inte längle jag struntar i dem 


Likes

Comments

vänner? vilka vänner? dem som jag haft? eller dem som är kvar?

usch va tråkig det blev i mitt liv... jag sörjer dem som gick vidare i deras patetiska liv. Så kallade vänner. det är konstig, det känns tomt, känns annorlunda och saknad är stort. dem som jag litade på som mest visade sig falska och vände ryggen till mig. var är dem nu? dem sitter med min dotter och skrattar bakom min rygg. dem lyssnar på hennes lögner om hur det har varit hemma och hur jag har varit. min dotter är största svikaren i mitt liv. hon sprider lögner till alla rund om henne. varför? det undrar jag också. jag har aldrig påstått att jag är fläck fri som människan. japp jag gör också misstag och fel. jag lär mig livet trots att jag är vuxen och varje dag bidrar med nytt läxa. inte för att vara sånt men känns som man sitter i skolbänken hela livet fast på annat sätt och läraren tittar på dig då och då.

återkomma till min dotter. hon sprider så pass falska rykten att folk vänder sig från mig och går utan att fråga. en sak jag undrar varför dem har ingen stake i att ringa till mig och fråga hur egentligen ligger till saker och ting. varför dem är så pass blinda att dem tror på en sida. har några troligtvis svar som jag har tänkt och grubblat på och tänk lite mer logisk.

är dem så lata att det är enklare att tro på min dotter? är dem så konflikt rädda att dem vågar inte ta reda på sanningen? eller dem tycker synd om henne så det är enklare att tro på henne? är dem manipulerade av henne så dem vet inte hur man ska bete sig som en vän?

fast den största frågan är : varför min dotter gör så... varför hon hatar mig och sina syskon? varför hon träffar dem människor som hon alltid påstått att hon hatar dem och nu är dem bästisar.

det svider som in i att inte veta svaret... det svider att bli utelämnad som världens värsta mamma. min egen kött och blod vänder världen från mig. min som jag trodde fina värld med vänner och familj.

det visade sig att några av mina vänner gick bakom ryggen på mig.

 en av dem vänner som jag litade mest visste innan mig att min dotter blev våldtagen och hon sa inget till mig... fy säger jag... en vän??? i helvete heller. om det gällde samma sak att hennes barn varit med om sånt då jag vet att hon skulle vilja veta det. hon skulle gräva upp hela jorden för att få veta att hennes barn blev skadat, hon skulle vilja att jag sa till henne om jag visste det. men jag då????? har jag ingen rätt att veta att det hänt något dålig mitt barn??? hon kunde säga typ att det hade hänt våldtäkt på min dotter men min dotter vill inte träffa mig och att jag ska behålla info för mig själv... jag skulle respektera det trots att jag skulle vara ledsen och vilja vara vid sidan av mitt barn och vara stöd för henne. jag skulle låta bli att träffa mitt barn trots att hjärta skulle delas i halvor . men neeeej ingen av dem som visste att min dotter blev våldtagen hörde av sig... ingen...... trots att flera personer visste det...

ingen hade lyft på luren och frågat hur jag mår trots att dem visste att min dotter flyttade ut och blev våldtagen och vill inte se eller prata med mig.... vilka vänner va?

ingen vill veta sanningen hur det var hemma hos oss, ingen bryr sig, ingen dem som jag trodde att dem är vänner vissade sig vara en vän... tråkig, jag sörjer. 

jag sörjer min dumhet , ensamhet, idioti, trohet, att jag blev lurat på mina känslor som vän... jag sörjer allt annat än så kallade vänner. vill dem ha det så så det är deras val. det är deras val att ta avstånd från mig och sanningen, det är deras förlust och deras val att göra det enkelt för dem att sitta med lögner och tycka synd om sig själv och min dotter. det är deras val att låta bli att höra av sig för att fråga hur jag mår... det är deras val att dem träffade och pratade i timtal med min dotter bakom min rygg.... 

jag var dum att lita på dem och tro att dem är mina vänner och vill mig väl, jag var dum nog som en idiot att lita på att om dem vet något om mitt barn att dem berättar det för mig. jag var en idiot att tycka om mina vänner och försöka finnas för dem när dem behövde mig... jag var dum att lägga min tid att vara deras vän och blev lurad av dem.

trots att det blev tomt utan min dotter och mina så kallade vänner väljer jag ensamheten istället för falskhet....

det svider att bli lämnad i sticket, det svider med otrohet från min dotter och vänner. dem är otrogna mot mig mot min vänskap .

jag undrar varför min dotter gör allt i hennes makt för att ta mina vänner i från mig??? varför hon sprider falska rykten om mig???varför hon hatar mig så mycket???

och det konstiga är... jag älskar henne trots allt , trots det hon håller på ...älskar jag henne mycket... trots att jag kommer aldrig glömma vad hon gör mot mig, vill jag krama henne så mycket, titta på henne och säga att jag älskar henne...

Likes

Comments

min dotter ( den som är våldtagen) kom med socialen och polisen till mig. inte ens hej sa hon till mig eller sina syskon. utan sa "jag ska hämta mina saker". jag kände att mina ben blev som jello , hjärta slog snabbare, tanka skrev va in i jag hamnade och varför, ett hål under fötterna öppnade sig och jag kände att jag börjar trilla in i den.

jag sa att dottern, polisen får komma in, restande får vänta utanför. hon gick på rummet och började packa, en av hennes syskon var på rummet för att titta om hon något som är familjens, polisen vaktade över situation en var i rummet en bredvid mig. jag kände hur jag började skaka, ilskan växte som in i. jag var arg på alla, var arg på situation i vilken jag har hamnat. jag började skrika. skrika högt ord som kom till mig. (polisen är min vittne och alla som var med)

Jag skrek att det är socialen fel att mitt barn blev våldtagen då dem har gett henne oskyddat lägenhet och såg inte till om hon är trygg. polisen försökte lugna ner mig. gick det? neeeeej. jag var mer arg och skrek varför du gör som du gör. varför du hatar mig så mycket. Varför hon hatar mig??? jag fattar noll. jag skrek att hon hade allt hos mig, serverat på silver fat och det passade inte. jag kan säga att massor av tankar blandade sig och snurrade i mitt huvud, oändligt många frågor fanns i huvud som jag ville ha svar på . hennes syskon försökte prata med henne , som maskin svarade hon "jag är ledsen att det blev så här", typisk en människa som blev manipulerad eller hatar alla som är rund en. men alla dessa år??? syskon kärlek då??? vad dem hade gjort för henne att hon hatar dem så mycket?

min mamma kom medan min dotter packade sina saker, hon ville inte säga hej till henne, hon ville inte bli kramad av henne. min mamma tycker synd om henne att hon blev våldtagen och ville trösta sitt barnbarn. fick bara svar "när jag är klar vi får se" OMG verkligen???? varför även hon ska lida för kärlek??? varför hon ska vara drabbat???

jag började skrika "är det så du älskar din familj? att du vill inte ens krama oss? för allt vi har gjort för dig???" (polisen är vittne) jag skrek att vi har gjort allt för att hon skulle ha det bra och alla brydde sig om henne och om det är det som vi får ett skit?

jag fick inte krama om min dotter och säga att jag tycker att det är tråkig att hon blev våldtagen, fick inte trösta henne på något sett hon ville inte och jag fick inte närma mig till henne. fy va det svider i hjärta och själen.

hon packade och jag skrek till socialen genom dörren att det är deras fel och att dem istället hjälpa då förstör dem familjen och det är deras fel att hon blev våldtagen och att hon flyttar ut. hon hade trygghet hos mig, hon hade bättre hos mig, hon hade det hon ville hos mig. frågorna snurrade och fråga varför hon hatar mig så mycket. vaaaaarför???

hon packade sina saker(inte alla) och gick ut utan att säga hej då eller till sina syskon, mormor och mig.

jag bad polisen visa mig papper som har dem gett tillstånd att komma hit. det var skriven att det var socialen som ville ha assistans och att jag var högrisk. men varför??? varför jag var högrisk??? jag skulle få kopia skickat till mig, jag fick inte den. men varför jag är högrisk?????? den fråga kommer troligtvis inte bli besvarat... jag sörjer, gråter och frågar mig varför...

Likes

Comments

Mitt barn blev våldtagen... 

jag fick reda på det nyss att mitt barn blev våldtagen i den stunden trodde jag att det öppnade sig stort hål under mina fötter, jag var säker att jag skulle trilla i den. Min själ skriker Varför, varför det hände just henne, varför hon av alla människor på jorden . Hjärta slog så snabbt som aldrig för. Hela kroppen darrade som en jello. Jag blev varm och kall samtidigt. Ville skrika och slå allt rund om mig. Så mycket ilska och så mycket maktlöshet var jag aldrig med om. Tårarna rann på mina kinder som om det var vårflod. Jag skakade i hela kroppen och hatade mig själv. Hatade hela världen att den är elak och grym. jag ville bara slå allt rund om mig av ren ilska. Sen kom frågor. varför, varför det blev så, varför just hon. varför kunde jag inte förhindra det. jag är maktlös än idag. än idag rinner tårar, än idag jag är arg.

det värsta är inte än. det värsta att hon är myndig. det hände när hon försvann hemifrån. det värsta hände att polisen och socialen har undvikit att informera mig om det(jag vet att hon är myndig och dem har ingen plikt att informera mig). jag ville veta om det händer min dotter något för jag älskar mina barn över allt annat. känner mig maktlös.

Det är inte över än av det värsta. hennes "vänner" som är "vänner" med mina andra barn visste om att hon blev våldtagen och sa inget till oss. Mina "vänner" visste om det också. vilka vänner man har eller? om det skulle gälla deras familj som hade hamnat i samma situation som jag vad dem skulle göra? skulle dem vilja veta??? eller dem skulle vilja att jag gjorde som dem och sa inget???? dem visste innan jag fick reda på det. inte nog att blev "slagen" av den dåliga nyhet då "vännerna" också "slog" mig ner. Jag fick reda på det av ren misstag, jag fick reda på det i omväg. jag fick reda på det av en okänd människa som hade hjärta att informera mig. tacka god för den personen annars skulle jag aldrig fått reda på det och alla skulle ljuga för mig.

jag tror att jag trillade i "svarta håll" utan att få hjälp, utan att någon ser mig, utan att någon hör mig. tårar rinner just nu i vårflod. tankarna snurrar och frågar mig massor, själen skriker varför det blev som det blev.

jag blev sårad av livet då min dotter blev våldtagen. jag blev sårad av "vänner" då sa dem inget trots att dem redan visste några dagar innan mig. jag blev sårad av myndigheter då finns inget som dem måste informera om ens familjemedlem att det hände något den. jag undrar om håll kommer bort från marken under mig. just nu det tror jag inte.

Likes

Comments

En av min älskade dotter lämnade mig efter så många dagar bråk. kalla mig dålig mamma att jag tillåtit det fast mynt har två sidor. min dotter ville inte lyssna på mig, samarbeta, förstå mig att jag bryr mig om henne. hon hatar mig för all den kärlek som jag har till henne.. hon skulle föredra att jag skulle hata henne total och det går bara om jag skulle ha såna känslor. det kan alla glömma. trots att hon lämnade mig i hat och brak, med massa dåliga ord från hennes sida jag älskar henne. konstig vad morsans kärlek kan göra en till den jag är.hur mycket tårar jag än gråter hon vill inte se mig... jag frågade henne varför hon hatar mig fick ingen svar. jag tycker att varje dag har jag visat henne min kärlek. jag kramade henne både morgon och kväll, sa att jag älskar henne. frågade om hon vill äta eller dricka. fixade mat till hela familjen. brydde mig om hon har något att klä 

och att ha om hon behöver mer. jag sa till att hon skulle vara frisk och glad.frågade hur hon mår eller om det är något vill hon prata om...jag har gjort allt i min makt för att hon ska vara lycklig. visst jag var överbeskyddande och sa till henne att därute ska du vara försiktig för allt och alla. lita bara för dem du känner bra. och mycket mer. det räckte inte för henne. efter bråk hon stack hemifrån och jag har ingen aning var hon är i över två veckor nu. jag är maklös då polisen sa att hon är myndig och det finns ingen misstanke om brott eller att har illa. var jag än vänder mig så jag får mobben. jag vet att hon lever då hon håller kontakt med andra personer som hon känner. hennes syskon ovh mig vill hon inte träffa..jag fäller tår som rinner på mina kinder och hela tiden undrar vad jag har gjort så fel, varför hon hatar mig så mycket att hon bara vill vara lämnad i fred. syskon då varför hon undviker dem?

jag vet inte hur många timmar och hur många tårar har fallit ner på mina kinder i över två veckor nu, kan bara säga att det finns ingen stopp för det. och kommer gråta vidare min ensamhet och grubbla över varför det blev som det blev...

jag hatar mig själv .

älskar mina barn över allt annat i världen och skulle ge mitt liv för dem...

jag trodde att mina älskade mig... nu vet jag att en gör inte det

jag är så ledsen, besviken på mig själv, hatar mig och frågar mig varför det blev som det blev....

Likes

Comments