View tracker

Då var det snart dags igen. Skolavslutning.

För många förknippas säkert uttrycket "Snart skolavslutning" med glädje och längtan efter sommaren och 'friheten'. För andra, mig i synnerhet, förknippas "Snart skolavslutning" med; panik panik panik. Here is why:

Det är 17 dagar kvar tills mitt andra gymnasieår är slut.

Det är 9 dagar kvar tills mitt A-prov om språken i Sverige och övriga Norden.

Det är 4 dagar kvar tills nationella provet i matematik 2b ska genomföras, och tills jag ska hålla min muntliga redovisning om kultur och litteratur i koppling till det isländska språket.

Och jag har panik panik panik. Dels för att jag inte vet hur jag ska hinna med allt detta när jag dessutom har en massa inlämningar i bild som fortfarande inte har en satt deadline, och dels för att jag vet hur jag blir när jag måste plugga.

Jag får stress och blir panik som vi säger på estetprogrammet. Jag blir till ett monster.

Från och med imorgon kommer det enda som cirkulerar i mitt huvud vara skola skola skola, och alla stackare som eventuellt avbryter dessa cirkulationer kommer att känna av monstret. Jag har varnat mina klasskompisar redan, sagt att jag blir såhär när det är så lite tid kvar, sagt att jag inte riktigt kan rå för det, och bett om ursäkt i förväg ifall jag råkar släppa monstret lös och bli irriterad på någon som inte gjort något fel.

Är det bara jag som blir såhär?

Jag hoppas inte det, för om jag är ensam så är det ju helt oacceptabelt.

Jaja, det är väl positivt att jag är medveten om att jag blir som jag blir, och varför jag blir som jag blir.

Det var allt.

Hejdå.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej jag heter Nathalie Andersson och jag har inte bloggat sen i mars.

Mår ni bra? Super, då kör vi.

Då var det problemet löst.

Är ni såna människor som är jättetekniska och så fort ni tar i något som inte funkar så återupplivas det som om det vore sprillans nytt igen? Nej? Inte jag heller. I alla fall inte alltid.

Det brukar gå till så att ​mamma ropar från soffan eller sovrummet, eller så ringer farmor och undrar något, eller så är det nån tant på tåget som inte vet hur man skickar mms, och då finns jag där som hjälp. 

Hur kommer det sig då att så fort jag ska göra någonting själv så fungerar ingenting. Alltså ingenting. Jag kan ju för tusan inte ens skriva ut ett papper själv. Idag i skolan, till exempel, skulle jag skriva ut 6 sidor om det Isländska språket som jag ska använda till en svenskauppgift. Det tog en halvtimme. 

Alltså fattar ni? Det tog en halvtimme att skriva ut 6 sidor text från vad som ändå är en relativt modern skrivare och vad som definitivt är en modern dator.

Jag menar, det är ju inte så konstigt kanske att tanter på pendeln inte kan skicka mms när de inte ens har kamera på sina telefoner, men om man har rätt teknikprylar och hyfsat snabbt internet så ska det ju inte ta en halvtimme. Det är ju helt orimligt.

Men men, de första 10 minuterna gick åt till att lista ut vilket fack på skrivaren som är fack 1, så att man vet vilket fack det är trassel i. När man väl kommit så långt måste man dessutom lista ut hur, man utan att störa de elever som dittills suttit i 100% tystnad, öppnar tidigare nämnda fack utan att skrivaren gå sönder.

Det gick inte. Jag lovar. Jag tog i och det gick inte, jag tog inte i och det gick inte, jag tog i med ena handen och inte med den andra men det gick inte i alla fall. Sen kommer min lärare in och eftersom hon måste vara en avlägsen släkting till Jesus så behövde hon bara klappa fint på den och sedan gick det.

Men i och med att det gick så gick hon också och då var jag klar för att påbörja utskrivandet.

Den gjorde ju vad den skulle, skrivaren. Den skrev ut mina 6 papper, vilket var vad jag ville. Men alltså det tog 5 minuter efter varje ark innan den började tänka igen och skrev ut nästa.

Herregud, hade jag vetat att det skulle vara så hade jag låtit det ligga kvar på datorn och läst det där istället.

Vem uppfann skrivaren egentligen, och varför är det så att ALL annan teknik utvecklas men skrivare är fortfarande kvar i stenåldern (eller när de nu kan tänka ha uppfunnits)? Det enda jag kan komma på som har utvecklats när det kommer till skrivare är att man inte längre behöver en sladd mellan dator och maskin. Men det måste ju finnas hur mycket som helst som kan göra mitt pappersutskrivande mycket enklare?

Ja, det var allt.

Hejdå

Likes

Comments

View tracker

JAG HAR BADAT MED HAJAR! 

Okej då har jag fått ur mig det... nästan i alla fall. Jag säger det igen så att ni fattar hur sjukt det är: Jag har badat med hajar. Kan ni förstå det? Jag kan tala om att jag inte riktigt kan förstå det. Jag som är så livrädd för vatten. Alltså jag försökte precis bildgoogla 'Citronhaj' för att visa vilken sorts haj det var men jag fick sån panik bara av att hela skärmen fylldes med bilder av hav så jag var tvungen att kryssa ner sidan. Usch och fy och blä.

Hursomhelst så var det i tisdags, och vanligtvis när vi åker utomlands så brukar vi lägga oss på varsin solstol, ligga där en vecka och sedan åka hem. Den här gången dock hyrde vi en taxi och en chaufför som skulle ta oss på en rundtur runt den 3 mil långa, och 1,2 mil breda ön.

Först åkte vi till Murdeira och kollade på havet, sedan till öns huvudstan Espargos och kollade på utsikten, efter det åkte vi till Palmeira och kollade på havet, därifrån åkte vi till ett ställe som heter Buracona där man kunde kolla på "The Natural Pool" vilket egentligen var havet emellan några klippor. I Buracona fans även "The eye" men man var tvungen att sätta livet på spel för att se det jädra ögat så jag och mamma struntade i det och så fick vi kolla på bilder istället. 

Efter det åkte vi tvärs över ön till "Rifes da Parda" vilket var en strand och när vi kom fram så sade chauffören typ: "Här finns det hajar, ska ni bada?" och jag, och Lukas, och Roger svarade "Ja. Ja det ska vi."

Så man fick dra upp byxorna så att de skar på ställen där de inte ska skära och traska ut i vattnet och så där en stund. 

Vips sade det bara och så såg man en hajfena en bit bort, och en till lite längre bort, och rätt som det var så var 2-meters-fiskarna bara några meter bort och då sade Lukas att det var nog.

Det kan ha varit det coolaste jag någonsin gjort.

Likes

Comments

Jaha. Då var det officiellt bara en enda dag kvar på sportlovet.

Det känns ändå som om jag har hunnit med otroligt mycket den här veckan, så jag tänkte att jag skulle ta en snabbrepris - om jag kommer ihåg allt.

I måndags hade jag och en klasskompis Disneyfilms-maraton. Vi såg Tarzan, Mulan, Hercules, och Atlantis - och om jag ska vara ärlig så blev det mer allsång än vad det blev filmtittande. Jaja, hursomhelst så hade jag gått upp jättetidigt den morgonen så att stackars Sofia inte skulle behöva vara vaken med mig när jag inte kan somna för att jag inte har varit vaken tillräckligt länge. Så när klockan var 22 slocknade vi båda två och sov i ungefär 12 timmar.

På tisdagen bakade jag bröd och försökte mig på att plugga litegranna. Det gick ju sådär. Pluggandet alltså. Det slutade som vanligt med att när jag stirrat på dataskärmen och försökt hitta på vad jag ska skriva tillräckligt länge så gav jag upp. Vem pluggar på lov ändå liksom?

På onsdagen var jag och Pathericia på bio. Creed såg vi men eftersom att man bor där man bor så var vi tvungna att gå innan filmen var slut för att ta det sista tåget hem - så vi fick se slutet morgonen efter när vi hade vaknat. Jag kan tyvärr inte avgöra om filmen var spännande för att den var spännande eller om det bara kändes så för att jag var stressad genom hela filmen och orolig för att vi inte skulle komma hem.

I torsdags vad jag och pappa inne i staden och år lunch och gick på Fotografiska museet. Det var tyvärr bara en av utställningarna som var intressant så det var vi klara med hyfsat fort. Men det var kul ändå så det så.

Igår vaknade jag när Statistiska centralbyrån ringde och så fick jag svara på frågor fast jag halvsov. Det var ju mysigt. Dessutom regnade det så jag hade ingen större lust att göra något så tro det eller ej men jag fick faktiskt ganska mycket av min svenskauppsats skriven - även om det tog en jädra massa timmar.

Idag var jag och en annan klasskompis inne i Stockholm och drack bubbelte. Igen. Det var inte mer med det. Det var mysigt.

Imorgon ska jag göra allt sånt som jag har struntat i att göra i veckan. Läxor, typ. Jag ska också skriva packlista för på torsdag åker vi. Äntligen.

Det var allt.

Hejdå!

Likes

Comments

Mina tryck är officiellt färdiga, det bara inramningen kvar.

​Jag måste nog säga att jag är mest nöjd med den svartvita, jag tycker at det ser häftigt ut när det är sådär slitet. Den guldiga är ganska sliten också men den blev jämnare sliten så det ser liksom ut som om det ska vara så.

Nu är det bara att ge sig på nästa uppgift, jag ska fundera och börja skissa på den när jag är på Kap Verde - den ska nämligen vara på temat etnicitet, genus, ålder, eller samhällsklasser - så det blir nog mer funderande än vad det blir ritande.

Det var allt.

Hejdå!

Likes

Comments

I torsdags på bilden skulle jag äntligen äntligen få trycka min hand från helvetet.

Jag har ingen lust eller ork att detaljerat förklara hur det går till men jag kan ju berätta att jag har hållit på i VECKOR med att få till en bra bild som ska tryckas på tyg och ramas in.

Det gick dit det kom ifrån... helvetet alltså.

Det berodde på en hel del olika saker. Dels för att envis som jag är så har jag valt att göra mitt tryck tvärtom hur alla andra har valt att göra det. Resten av klassen trycker sin bild i färg, medan jag har gjort som så att jag ska trycka bakgrunden i färg och låta bilden bli den färg som jag trycker på.

Man kan säga att jag trycker allt som jag inte har ritat. Om man kollar på bilden här nedan så kanske man fattar. Allt det vita är ett yttepyttigt nät som färg går igenom och det gröna är färg som förhindrar att färg går igenom.

​Jag tog tyvärr inga bilder på resultatet, för även fast jag var nöjd så vill jag få till ett tryck som är helt perfekt. Det som hände var att ett av verktygen gick sönder och lämnade en lite skabbig svart yta på kanterna, och sedan torkade det fast färg på ställen där färg behövde gå igenom. Jag tycker det ser ganska coolt ut dock, när det är lite sådär handgjort och skabbigt men för mitt betygs skull ska jag börja om så att jag får till ett ordentligt tryck.

Det var allt.

Hejdå!

Likes

Comments

Igår, igår, igår var jag på Halsey- spelningen.

Jesus, vad grym hon var.

Jag blir alltid lite sådär småorolig när man ska se någon man aldrig sett förut, man vet ju aldrig liksom hur autotunad en artist eller ett band är innan man sett dem live första gången.

Hon var fantastisk, det var såå värt alla de timmarna som spenderades i kylan

Jag har inte så mycket mer att säga faktiskt. Det var nog en av de bästa konserterna jag varit på, men jag är rätt säker på att det har att göra med att jag inte är besatt av henne. Det blir så lätt att bara stå och filma och fota allt på en konsert, och då kommer man ju inte ihåg någonting av det sen. Men jag tog bara någon enstaka bild och filmade bara en av låtarna, sen stod jag och sjöng och dansade resten av kvällen.

​Det var allt.

Hejdå!

Likes

Comments

Jag tror att jag har fått en av de roligaste uppgifterna någonsin. Det som ska göras är vad vi har valt att kalla en 'crossover', alltså en korsning av olika stilar och tekniker som i slutändan förhoppningsvis ska vara något episkt.

Min tanke var att jag ska använda en bild jag tog när jag och pappa var i Japan, och måla den i vattenfärg.

Jag har inte kommit till själva målandet än. Jag har plockat fram allt materiell och kånkat den jättetunga träskivan som pappret nu sitter tejpat på, men sen stirrar jag bara på det en stund innan jag plockar ihop allt igen. Jag är lite rädd att det inte ska bli som jag tänkt mig.

Jaja, såhär ser det ut nu i alla fall. Mer kommer!

​Det var allt.

Hejdå!

Likes

Comments

Imorse lyckades jag försova mig... igen.

Jag vaknade som vanligt när klockan ringde vid 6, tände sänglampan och tänkte: jag måste inte gå först om 1 timme och 10 minuter, bra, lagom med tid att vänja ögonen vid ljuset.

Sedan hamnade jag i någon sorts ide och poof sade det så vaknade jag i panik och klockan var 06.55.

Oopsie.

Som tur är så har jag för vana att lägga fram allt som jag ska ha på mig i veckan redan på Söndagkväll och packa väskan kvällen innan.

Det slutade på något vis med att jag fick sätta mig i köket och vänta - för jag hade skyndat mig så mycket att det var fem minuter kvar tills jag tidigast behövde gå.

Det var den morgonen det, jag som hade planerat att äta frukost i lugn och ro och kolla på Moorim School. Men nejdå, så blev det inte.

Jag fick göra det på håltimman istället.

Det var nog allt för idag.

Nu ska jag äta Spenatplättar, och mamma och Roger får Gulashsoppa.

Hejdå!

Likes

Comments

Har ni tänkt på hur snabbt en vecka kan gå ibland?

Eller har ni tänkt på hur fruktansvärt långsamt en vecka kan gå ibland?

Det har jag i alla fall. Jag har tänkt ganska mycket på det för att just nu känns det verkligen som om dagarna flyger förbi och det hinner inte bli Fredag innan det är Måndag igen. Man kämpar sig igenom de första sega veckodagarna och så fort Onsdagen är över så känns det som om väckarklockan ringer och det är Måndag-morgon igen.

Det är väl bra antar jag, att tiden går fort alltså, är inte det ett tecken på att man har roligt? Fast det är lite läskigt också på samma gång; jag tänker att nu har man det ju ganska bra liksom, man vet att man ska till skolan och man vet ungefär hur mycket läxor och prov man ska ha - det är full kolla på läget mest hela tiden, men om dagarna ska springa fortare än vad jag gör så kommer ju framtiden komma innan jag är redo för det.

Man kommer typ stå där på studenten och inte ha en aning om vad som komma skall. Det känns lite som när man åker typ frittfall och kontroll-personen räknar ner från fem och släpper iväg en på två istället för på noll. Fattar ni vad jag menar?

Det är ju ap-jobbigt att inte ha någon koll - och då pratar vi ändå ett och ett halvt år in i framtiden.

Men sen finns det ju de gånger då tiden går så otroligt långsamt och man önskar att man kunde klippa av en liten bit och spola ner den i toan eller något så att tiden ska fortsätta gå.

Varför kan det inte finnas något mellanting?

Näe, ibland skulle det vara bra om man kunde gå i ide ett tag.

Det var nog allt jag tänkte för idag.

Hejdå!

Likes

Comments