Header

Ni vet den där känslan när tårarna bränner på insidan ögonlocken, kramperna man får i käkarna efter att ha bitit ihop så jävla hårt för att inte bryta ihop mitt ute på gatan, när man precis hinner innanför ytterdörren och det inte går att hålla sig längre, när ångesten bara väller över en, så är mitt liv just nu.
Varför är jag så jävla dum i huvudet och förstör allt positivt som kommer i min väg? Varför kan jag inte vara som alla andra och kunna ta saker & ting som det kommer? Just nu så försöker jag stressa fram saker för att jag så gärna vill att det ska hända, men det jag inte förstår själv är att jag bara förstör för mig själv.
Antingen är jag för på eller så stänger jag alla ute, finns liksom ingenting mittemellan. fan.

Likes

Comments

Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han faktiskt tar bättre hand om det än vad du själv gjort. Och om han tar det och sticker en kniv i det, så har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt.

- Michaela Forni

Likes

Comments