Hej
mitt namn är Marie, jag är 20 år gammal. Jag vill berätta en stor sak om mig och det är en ganska jobbig sak så jag börjar nu.
Jag är uppväxt i Tanzania och när jag var lite så fick jag tar hand om min mamma. Och jag tror då att jag var typ 4 år eller 5 år gammal, och jag fick aldrig gå i skolan som alla andra barn, eftersom jag fick oftast vara hemma och hjälpa min mamma. Så nu har jag tänkt på det jättemycket, och det är för att jag tänker ibland som ett barn och att ibland när jag pratar så tänker inte jag på jag säger eller på det som kommer ut ur i min mun. Och jag vet att jag är 20 år gammal, men i mitt lilla huvud så känns det att jag är 10 år gammal och det som är värst är att många tror att bara för att jag är 20 år så är vuxen, men jag känner inte mig som en och jag tror aldrig att jag kommer känna mig som en vuxen. Och det känns typ att alla som känner mig eller vet vem jag är så förväntar de sig att jag ska kunna vissa saker när jag inte kan, eller förstår. Och nä jag fick aldrig den uppväxt in andra har fått och det är inte mitt fel att jag kan inte förstår något beträtter som alla andra. Jag har gjort mycket saker som jag inte vill komma ihåg eller tänka på, eftersom jag känner mig så dum när jag tänker på det. Jag är ganska lättlurade, men nu börjar jag att lära mig och jag vill vara den jag är och inte vara den som alla vill se. Men jag vet att jag är hög ljud av mig, vi alla barn är ganska högljudda av oss.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej mitt namn är inez marie hakizimana och är 20 år gammal. Och jag kommer i från Burundi, men jag är uppväxt i Tanzania.
Och jag tänker skriva om vad som gjorde att jag och min familj kom hit till Sverige.
När jag var lite så skulle min pappa åka ut och kriga, men han kom aldrig tillbaka till oss. Men de andra gjorde det förut om han. Och "min mamma fråga var är min man" och de svarade inte henne. Och de här män var inte så snälla mot min mamma, de så dumma saker till henne och gjorde henne rolig för pappa. Men till slut fattade vi att han skulle aldrig komma tillbaka, och efter det så blev min så förkrossade att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon var gravid också när pappa skulle ut med de. Till slut så fick hon en flicka, men alla som såg henne sa att du kan inte ta hand om henne. Så de här män försökt att ta från mammas lilla flicka. Och min mamma blev så arg på de så hon började kämpa i mot de, men till slut tog de henne till sjukhus. Och vi barn fick inte följa med henne så fick ligga på sjukhuset ensam, men till slut fick träffa henne och hon var inte den mamma som vi hade då. Hon någon annan person, och när hon fick åka hem så gjorde hon inget och det väl för att hon var rädd att det skulle hända henne igen. Så jag fick göra allt som hon brukade göra när hon mådde bra.

Jag tänker inte ut tråkiga er, men om in vill veta resten av historia så säg det😘❤️

Likes

Comments