Vi är mitt i! Mittemellan. Om mindre än två veckor är det sommarlov och jag letar på marken vid busshållsplatserna efter krokus och tussilago.
Så länge kan en andas frisk luft vid isbelagda Storsjön och mysa med snittblommor. Snart är vi framme i ljuset! Ja!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag hade en stund i lördags, jag hade ett moment. Under min lediga helg åkte vi hem till Sandviken och gjorde sånt som en gör i Sandviken, gick runt sjön i Högbo åt hotellfrukost tittade på mello tog powernaps träffade minst en Niska (Louise) satt på åttan.

Så åttan, eller eight ball som det egentligen heter, är en krog i Sandviken. Ligger i en källare under restaurangen Charlys, och har ALLT. Black Jack, piltavlor, biljardbord, rökruta INOMHUS och en massa lokala original i åldrarna 18-1000. Linn vägrar för det mesta besöka platsen, men speciellt de dagar hon tvättat sitt hår. Säg såhär, du lämnar åttan med en viss aura.
Dagarna kring jul är de mest välbesökta dagarna när alla vänder hem, super sig fulla tillsammans och med bitterhet minns borttappade innebandytalanger och tonårsförälskelser. Skoja. Men något sånt. Ni är vet.

Där satte vi oss en sväng, några spelade biljard men jag mest observerade. Det var nästan lika mycket folk som vilken juldag som helst: en gammal teaterelev som sparat ut håret till ett FANTASTISKT 70talssvall, någon som är ihop med den där snubben som jag känner igen från det där stället, den där mannen som växt fast i stolen framför en spelmaskin. Inte många ansikten är obekanta, även om namnen inte finns i mitt huvud. Bästa småstäder.

Det var trångt, jag satt vid ett av borden och dessa bord står väldigt tätt inpå varandra. Jag undvek att vara social med någon förutom de jag kommit dit med, men trängseln ledde till att folk som druckit bort sin kroppskontroll inte kunde undgå att ständigt knuffa till min rygg vilket TILL SLUT BLEV LITE FÖR DRYGT. Och för första gången i mitt liv sa jag till, jag sa (skrek?) "kan ni slUTA KNUFFA MIG tack".

Den ena gick, den andra la sig med ledsna ögon över vårt bord och sa "förlåt förlåt förlåt".
"Ja, jag förlåter dig. Det är lugnt."
Men han låg kvar och fortsatte att be om ursäkt.
"Okej men jag vill att du ska gå nu. Hej då."
Hans kompis gick och tog tag i hans arm, han släpade honom därifrån och det sista jag hör honom säga är
"...feminist som fan".

Och där satt den: en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått av en främling. Han menade det såklart inte som en komplimang, detta var det drygaste han kunde komma på att kalla mig, men sällan har jag känt sådan eufori.

Så det blev något att berätta. Inget särskilt, inget ovanligt.
Men i efterhand tänker jag mest på alla som säger ifrån och får lida av konsekvenserna. De som misshandlas, ofredas, våldtas, mördas. Många gånger hinner eller vågar de inte ens säga ifrån, våldet och hatet är närvarande ändå.
Alla mina syskon, alla kvinnor och ickebinära.
Många av oss vill leva med män, många av oss vill bli lämnade i fred av dem. Alla vill vi får utrymme att bestämma över oss själva och våra kroppar, våra rättigheter.
Inbilla er aldrig att vår existens behöver bekräftas av er.
Låt oss bara ta vår rättmätiga jävla plats och 
Existera.




Likes

Comments

Okej. Okej okej okej. Det är slaskigt ute, slaskigt i sinne och i förra helgen var det till och med slaskigt INNE. Vi har en ismaskin på jobbet vars pump drog sina sista rosslande andetag och sedan kräktes ut allt vatten på golvet istället för att pumpa iväg det. Perfekt och härligt. En sån där grej som en alltid välkomnar, vatten som bara rinner och rinner och rinner och aldrig slutar. Precis som livet rinner genom våra händer, på denna långa vandring mot döden.

Skoja.

Men VATTNET. Det var överallt och om en klev på precis rätt ställe på golvet sprutade det upp vatten i fogarna, det var som det bästa sprinklerpartyt du kan TÄNKA dig på morsans bakgård. Det enda som saknades var en slip and slide. Well, I slipped and I... slided (nej)? Sled (nej). Slid. Ja, gled gjorde jag iallafall.

Så där låg jag på knä och försökte torka upp vatten med förkläden (A+ för kreativitet) och tänkte att mitt liv verkligen peakade där och då. Men det ordnade sig till slut. Vi stängde av vattnet (alltid kul att starta kranarna sen, som pga luft EXPLODERAR i ens ansikte men mer om det en annan gång), golvet torkade och iskmaskinsreparatörsnubbe dök upp.

Så allt löste sig till slut, tänker du. Vilken pärs, Linnea, tänker du. Ja. Må så vara. Men jag har inte ens kommit fram till det värsta med hela den här historien.

Nä.

Ismaskinsreparatörssnubben hade "Blurred Lines" som ringsignal. Jag vadade i vatten men detta var det VÄRSTA. Wake up people, det är för fan år 2017.

#kvinnohat

Likes

Comments

Idag fyller jag 26, nästan hela min vecka har varit ledig och drömmig.

Igår träffade jag Patti Smith på hennes utställning. Hon la handen på Joakims axel i förbifarten och jag fick säga sammanlagt nitton ord till henne. Hon frågade vad jag heter och det kändes så konstigt, nu kommer det alltid att ha funnits en sekund när hon visste att mitt namn hörde ihop med mig. Strålande och fantastiskt.

Likes

Comments

Idag fyller den jag tycker mest om i hela världen år. Nu ligger han bredvid mig och läser en födelsedagsbok och imorgon åker vi hem till Stockholm. Snart är det hans hem med. Soligt liv. 🌸

Likes

Comments

Jag lagar mat hemskt sällan, alltså, jag lagar ju mat men det är sällan jag verkligen anstränger mig. Jag älskar att äta men lathet i kombination med prestationsångest gör att det liksom inte blir av så ofta. Ibland slår inspirationen dock till, precis som i eftermiddags när jag insåg att min kväll skulle bli en i lugn ensamhet hemma hos Joakims föräldrar. Fint.

Det blev inget komplicerat, men jag både rostade solrosfrön och karamelliserade tomater. Aldrig gjort det sistnämnda förut. Det blev gott, var väldigt roligt och fick mig att längta lite extra till Italien. För några år sedan tillbringade jag två månader tre somrar i rad lite här och där i landet, och jag älskar det. Men mer om det någon annan gång, kanske. Nu ska jag ägna mig något kreativt. Hej!

Likes

Comments

Förra veckan jobbade jag mina tre första dagar efter semestern. På den fjärde satte jag lämpligt nog en bordskniv i handen och fick sy två stygn, ingen (utom jag) var förvånad när jag inte fick jobba den dagen. På Lush står en med händerna i vatten nästan hela tiden och det är -hör och häpna- inte optimal miljö för ett sår som behöver läka. Hehe.

Så jag åkte till Sandviken, till Joakim och fick en magisk helg. Precis så fin som jag ville att den sista helgen före min halsmandeloperation skulle vara, ah, imorgon gör jag det.

I söndags såg vi dokumentären Robert Mapplethorpe - Look at the Pictures på bio. Robert levde med Patti Smith en gång i tiden, i sena 60talets New York. Det var genom Patti och hennes bok Just Kids som jag först lärde känna honom. Hon kallar honom för "the artist of my life".

Hennes bok ger en inblick i en liten kort del av deras gemensamma liv, filmen visar allt. Tyckte mycket om den, kände mig ny när vi klev ut från biografen. Nya perspektiv, nya känslor. Se den.

Likes

Comments

Förra hösten åkte jag till Paris för kanske tionde gången, men för första gången åkte jag helt ensam. Det var en tråkig, ledsen höst och jag ville till min favoritstad för att äta croissanter, brie och vara konstant omgiven av vackra ting. Under tiden jag var där skulle Patti Smith spela tre kvällar i rad och alla kvällar var såklart helt utsålda, men en biljett hittade jag. En överprisad biljett såld av någon som inte kunde gå. Jag var inte ens säker på att den var äkta men den låg utskriven i min hand när jag begav mig till Olympia på Boulevard des Capucines, alldeles i närheten av operan.

I kön fascinerades jag av att de äldre människor som en efter en ställde sig i kön alla verkade känna varandra. De var engelsmän, fransmän, tyskar och hälsade glatt på varandra, undrade om någon sett Tom eller Kate eller vad hen nu hette. Den sortens människa vill en vara, som känner alla i kön till Patti Smith eftersom en köat tillsammans så många gånger förut.

Jag hamnade längst fram och fick bevittna den bästa spelningen i mitt liv, det var som att själen lämnade kroppen och jag dansade dansade dansade till Gloria. Hon sjöng, bandet spelade, hon läste poesi och avslutade med att slita strängarna av en gitarr. Efteråt promenerade jag genom Paris till mitt vandrarhem, väl där låg jag länge på golvet och försökte förklara för en kanadensisk tjej i rummet vad jag just upplevt. Det var en av de mer strålande kvällarna i mitt liv.

Sista helgen i juli var det dags igen. På Sthlm music and arts gav hon tre konserter tre kvällar i rad: jag var på varenda en, längst fram i mitten, jag kände varje ord, varje ton.
Spelningarna liknade varandra ganska mycket i upplägg, ändå var ingen av kvällarna lika. Hon är en uppenbarelse, en vision, och hon tar andan ifrån mig varje gång.

Att stå där framme betydde att jag behövde vänta på samma plats större delen av dagarna och det innebar också att jag på söndagen valde bort att se Joan Baez.
Joan är ju en annan jag älskar och ser upp till och det var lätt hjärtekrossande att inte gå dit. En man som jobbar på Livenation och som min vän känner berättade att Joan under lördagens konsert stått och lyssnat på Patti. Precis som jag gjorde? Hon stod någonstans bakom mig och lyssnade, såg, kände.

Söndagens konsert började lida mot sitt slut: sista låten skulle spelas. Och då, där, efter första refrängen på People have the power, gick Patti till sidan av scenen. Hon sträckte ut sin hand, någon tog tag i den, de gick till mitten av scenen. Patti och Joan. Tillsammans sjöng de färdigt låten, med armarna om varandra. Min bröstkorg kramades ihop till ingenting, det fanns inte nog luft i världen för att jag skulle kunna andas ordentligt och det var p r e c i s som jag drömt om fast bättre, för inte ens i drömmen hade jag tänkt mig att de skulle framträda tillsammans? Alldeles bortom ord, totalt ofattbart och helt magiskt.
Topp 3-2-1 bästa dagen i mitt liv. Magic is real. ⭐️

Likes

Comments

Har sommaren börjat som du tänkt dig?
Hehe. Nu är den ju snart över. Bara en månad kvar. Men min sommar började som jag tänkt mig, jag jobbade massor och var på Håkan och tillbringade så mycket tid som möjligt med Joakim! Och så flyttade jag in i en ny lägenhet. Min lilla lägenhet.

Hur såg ditt liv ut förra sommaren?
Jag jobbade i bokaffär (magiskt), bodde i världens finaste lägenhet och pussades mycket.

Hur hoppas du att sommaren blir i år?
Har hoppats på mycket spelningar och mys. Fått allt det. Håkan var bra, men Patti Smith är bäst. Mer om det sen.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa sommar?
Lika soligt och förälskat som förra sommaren och denna sommar! Önskar mig mer ledighet, roadtrips och mer tid i Norrbotten. Där får en de ljusaste nätterna, godaste hjortronen och bästa älv-baden med bastuflotte.

Vad är ditt sommarplagg nummer ett?
Birkenstocks!!!!! Och andra sandaler. Och långklänning.

Hur förändras musiken du lyssnar på under sommaren?
Vet inte. Låt mig tänka. Det har varit mycket Fleetwood Mac och Patti, som alltid. Och Rush! Och FLORENCE + THE MACHINE för tusan!!! Bästa. Markus Krunegård var en ständig följeslagare i början av sommaren.

Har du några särskilda sommarprojekt på g?
Letar soffa på blocket och second hand! Drömmer om en tvåsitsig sammetssoffa.

Vad önskar du dig i sommar?
Sol, smultron och mycket körsbär. Något enstaka åskoväder. Många böcker.

Vem/vad är din sommarförälskelse?
Att bada!!!! I hav eller sjö. Det bästa jag vet. När jag badar för första gången med nya bekanta brukar de fascinerat konstatera att de aldrig förr sett mig så lycklig. Hehe.

Tre saker som stoppar sommarkänslorna.
Jobb, att sova för länge och att fastna i dåliga tankar.

Har du redan några höstplaner?
Jag ska jobba. Och flytta ihop med Joakim. Det sistnämnda känns ungefär som att hoppa i vattnet från en klippa. Hisnande, lyckosprakande och hemma. Hej hej.

Likes

Comments

Jag har en vän som är som en virvelvind. Har ni det? Någon som med varje andetag sprider sprittande energi och någon som om en tittar bort bara en sekund för länge har försvunnit?
En sån vän har jag.
Det bästa är att hon alltid kommer tillbaka. Som en gummisnodd som spänns, det är alltid spännande med henne.
När hon återvänder har hon med sig något att visa, eller att berätta, eller så har hon hittat något hon vill ge en.
Hon ger bort sina favoritringar och hon skrattar alltid.
Hon känner alla, och presenterar dig för dem, och hon bjuder dig på allt hon kan.
En sån vän har jag.
En helt strålande själ.

Likes

Comments