View tracker

Idag fyller jag 26, nästan hela min vecka har varit ledig och drömmig.

Igår träffade jag Patti Smith på hennes utställning. Hon la handen på Joakims axel i förbifarten och jag fick säga sammanlagt nitton ord till henne. Hon frågade vad jag heter och det kändes så konstigt, nu kommer det alltid att ha funnits en sekund när hon visste att mitt namn hörde ihop med mig. Strålande och fantastiskt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag fyller den jag tycker mest om i hela världen år. Nu ligger han bredvid mig och läser en födelsedagsbok och imorgon åker vi hem till Stockholm. Snart är det hans hem med. Soligt liv. 🌸

Likes

Comments

View tracker

Jag lagar mat hemskt sällan, alltså, jag lagar ju mat men det är sällan jag verkligen anstränger mig. Jag älskar att äta men lathet i kombination med prestationsångest gör att det liksom inte blir av så ofta. Ibland slår inspirationen dock till, precis som i eftermiddags när jag insåg att min kväll skulle bli en i lugn ensamhet hemma hos Joakims föräldrar. Fint.

Det blev inget komplicerat, men jag både rostade solrosfrön och karamelliserade tomater. Aldrig gjort det sistnämnda förut. Det blev gott, var väldigt roligt och fick mig att längta lite extra till Italien. För några år sedan tillbringade jag två månader tre somrar i rad lite här och där i landet, och jag älskar det. Men mer om det någon annan gång, kanske. Nu ska jag ägna mig något kreativt. Hej!

Likes

Comments

Förra veckan jobbade jag mina tre första dagar efter semestern. På den fjärde satte jag lämpligt nog en bordskniv i handen och fick sy två stygn, ingen (utom jag) var förvånad när jag inte fick jobba den dagen. På Lush står en med händerna i vatten nästan hela tiden och det är -hör och häpna- inte optimal miljö för ett sår som behöver läka. Hehe.

Så jag åkte till Sandviken, till Joakim och fick en magisk helg. Precis så fin som jag ville att den sista helgen före min halsmandeloperation skulle vara, ah, imorgon gör jag det.

I söndags såg vi dokumentären Robert Mapplethorpe - Look at the Pictures på bio. Robert levde med Patti Smith en gång i tiden, i sena 60talets New York. Det var genom Patti och hennes bok Just Kids som jag först lärde känna honom. Hon kallar honom för "the artist of my life".

Hennes bok ger en inblick i en liten kort del av deras gemensamma liv, filmen visar allt. Tyckte mycket om den, kände mig ny när vi klev ut från biografen. Nya perspektiv, nya känslor. Se den.

Likes

Comments

Förra hösten åkte jag till Paris för kanske tionde gången, men för första gången åkte jag helt ensam. Det var en tråkig, ledsen höst och jag ville till min favoritstad för att äta croissanter, brie och vara konstant omgiven av vackra ting. Under tiden jag var där skulle Patti Smith spela tre kvällar i rad och alla kvällar var såklart helt utsålda, men en biljett hittade jag. En överprisad biljett såld av någon som inte kunde gå. Jag var inte ens säker på att den var äkta men den låg utskriven i min hand när jag begav mig till Olympia på Boulevard des Capucines, alldeles i närheten av operan.

I kön fascinerades jag av att de äldre människor som en efter en ställde sig i kön alla verkade känna varandra. De var engelsmän, fransmän, tyskar och hälsade glatt på varandra, undrade om någon sett Tom eller Kate eller vad hen nu hette. Den sortens människa vill en vara, som känner alla i kön till Patti Smith eftersom en köat tillsammans så många gånger förut.

Jag hamnade längst fram och fick bevittna den bästa spelningen i mitt liv, det var som att själen lämnade kroppen och jag dansade dansade dansade till Gloria. Hon sjöng, bandet spelade, hon läste poesi och avslutade med att slita strängarna av en gitarr. Efteråt promenerade jag genom Paris till mitt vandrarhem, väl där låg jag länge på golvet och försökte förklara för en kanadensisk tjej i rummet vad jag just upplevt. Det var en av de mer strålande kvällarna i mitt liv.

Sista helgen i juli var det dags igen. På Sthlm music and arts gav hon tre konserter tre kvällar i rad: jag var på varenda en, längst fram i mitten, jag kände varje ord, varje ton.
Spelningarna liknade varandra ganska mycket i upplägg, ändå var ingen av kvällarna lika. Hon är en uppenbarelse, en vision, och hon tar andan ifrån mig varje gång.

Att stå där framme betydde att jag behövde vänta på samma plats större delen av dagarna och det innebar också att jag på söndagen valde bort att se Joan Baez.
Joan är ju en annan jag älskar och ser upp till och det var lätt hjärtekrossande att inte gå dit. En man som jobbar på Livenation och som min vän känner berättade att Joan under lördagens konsert stått och lyssnat på Patti. Precis som jag gjorde? Hon stod någonstans bakom mig och lyssnade, såg, kände.

Söndagens konsert började lida mot sitt slut: sista låten skulle spelas. Och då, där, efter första refrängen på People have the power, gick Patti till sidan av scenen. Hon sträckte ut sin hand, någon tog tag i den, de gick till mitten av scenen. Patti och Joan. Tillsammans sjöng de färdigt låten, med armarna om varandra. Min bröstkorg kramades ihop till ingenting, det fanns inte nog luft i världen för att jag skulle kunna andas ordentligt och det var p r e c i s som jag drömt om fast bättre, för inte ens i drömmen hade jag tänkt mig att de skulle framträda tillsammans? Alldeles bortom ord, totalt ofattbart och helt magiskt.
Topp 3-2-1 bästa dagen i mitt liv. Magic is real. ⭐️

Likes

Comments

Har sommaren börjat som du tänkt dig?
Hehe. Nu är den ju snart över. Bara en månad kvar. Men min sommar började som jag tänkt mig, jag jobbade massor och var på Håkan och tillbringade så mycket tid som möjligt med Joakim! Och så flyttade jag in i en ny lägenhet. Min lilla lägenhet.

Hur såg ditt liv ut förra sommaren?
Jag jobbade i bokaffär (magiskt), bodde i världens finaste lägenhet och pussades mycket.

Hur hoppas du att sommaren blir i år?
Har hoppats på mycket spelningar och mys. Fått allt det. Håkan var bra, men Patti Smith är bäst. Mer om det sen.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa sommar?
Lika soligt och förälskat som förra sommaren och denna sommar! Önskar mig mer ledighet, roadtrips och mer tid i Norrbotten. Där får en de ljusaste nätterna, godaste hjortronen och bästa älv-baden med bastuflotte.

Vad är ditt sommarplagg nummer ett?
Birkenstocks!!!!! Och andra sandaler. Och långklänning.

Hur förändras musiken du lyssnar på under sommaren?
Vet inte. Låt mig tänka. Det har varit mycket Fleetwood Mac och Patti, som alltid. Och Rush! Och FLORENCE + THE MACHINE för tusan!!! Bästa. Markus Krunegård var en ständig följeslagare i början av sommaren.

Har du några särskilda sommarprojekt på g?
Letar soffa på blocket och second hand! Drömmer om en tvåsitsig sammetssoffa.

Vad önskar du dig i sommar?
Sol, smultron och mycket körsbär. Något enstaka åskoväder. Många böcker.

Vem/vad är din sommarförälskelse?
Att bada!!!! I hav eller sjö. Det bästa jag vet. När jag badar för första gången med nya bekanta brukar de fascinerat konstatera att de aldrig förr sett mig så lycklig. Hehe.

Tre saker som stoppar sommarkänslorna.
Jobb, att sova för länge och att fastna i dåliga tankar.

Har du redan några höstplaner?
Jag ska jobba. Och flytta ihop med Joakim. Det sistnämnda känns ungefär som att hoppa i vattnet från en klippa. Hisnande, lyckosprakande och hemma. Hej hej.

Likes

Comments

Jag har en vän som är som en virvelvind. Har ni det? Någon som med varje andetag sprider sprittande energi och någon som om en tittar bort bara en sekund för länge har försvunnit?
En sån vän har jag.
Det bästa är att hon alltid kommer tillbaka. Som en gummisnodd som spänns, det är alltid spännande med henne.
När hon återvänder har hon med sig något att visa, eller att berätta, eller så har hon hittat något hon vill ge en.
Hon ger bort sina favoritringar och hon skrattar alltid.
Hon känner alla, och presenterar dig för dem, och hon bjuder dig på allt hon kan.
En sån vän har jag.
En helt strålande själ.

Likes

Comments

Igår tog min vän Alice med mig till en undangömd liten sjö. Det tog oss fyrtio minuter att genom skogen gå dit från bussen, på både stora och små undangömda stigar. Plötsligt glesnade träden och vi stod på ett gäng klippor, helt ensamma med vattnet och solen. Fantastiskt. Det kom mer folk men de höll sig till andra sidan sjön, våra klippor fick vi ha för oss själva.

Vi hade tagit med oss matsäck, badringar och all annan rekvisita en kan tänkas behöva för en baddag. Och bada, det gjorde vi. Vi låg nog i vattnet i sammanlagt tre timmar, med och utan badring. Det finns få saker i universum gör mig så lycklig som att bada.

En av mina bästa känslor är när en börjar skratta _jättemycket_ när en simmar, sådär så att det är oklart om en håller på att drunkna eller ej. Att Alice har världens bästa skratt gör bara saken bättre hehe. En av sommarens topp tre bästa dagar, önskar jag kunde bada varje varje dag.

Likes

Comments

Blommor, det är väl det bästa som finns? Och dessa dagar när de är överallt, runt varje hörn jag rundar hänger de över murar, klättrar upp ur krukor, sticker fram i sprickorna i asfalten eller så ligger de och guppar på Långsjöns blanka yta.
Tack tack för det.

Likes

Comments

​Men! Om inte detta blev precis som det alltid blir. Jag startar en blogg, full av skrivarpepp, och slutar uppdatera lika snart igen. Fastnar i limbo mellan att inte vilja skriva för djupt & abstrakt och att inte vilja rapportera om min vardag varenda dag. Det är ofta så med mig. Allt eller inget. Nåväl. Till slut kliar det alltid i fingrarna ändå. 

I lördags var en stor dag, kanske den största på väldigt länge. En av mina allra, allra närmaste vänner Linn gifte sig. Hon gifte sig! Äntligen. Det är liksom... Om alla människor jag känner har jag ju någon sorts idé, något jag tror de kommer göra eller uppfylla. Kalla det deras roll i livet eller vad du vill. Jag gillar att spekulera och fantisera. Linn har i mina ögon alltid alltid alltid varit påväg hit. Vart är hit? Till familjen. Att hitta sitt livs kärlek, att få barn. Med det sagt tycker jag aldrig att det hade varit ett misslyckande om hon aldrig tagit sig hit, men hon gjorde det.

Linn och jag lärde känna varandra genom Sandvikens Kulturskola, jag blev vän med hennes lillasyster Louise först men Linn stod oundvikligen mitt i min väg till slut. Det är jag evigt glad för. Hon är omtänksam, tålmodig, rolig, bitsk, smart och rak. Vi har känt varandra i, vad blir det, tio år? Det är galet.

Linn är en urkraft och hon är min bästa vän. Jag är så glad att jag var bjuden till hennes och Joakims dag, deras fest för kärleken. Louise och jag var brudtärnor och jag grät under hela vigseln, som hölls i fina Järbo kyrka. Prästen var ung, hade kyrkans största skägg och log på ett sätt som fick mig att förstå varför man vill vila i kyrkans beskyddande armar: han var lugnet och värmen själv.

Själva festen hölls i Järbo Hembygdsgård, de hade dekorerat taket i logen med ljusslingor och hängt spetsgardiner i öppningarna, det fanns fiskedamm och chokladhjul och hur mycket mat som helst. Precis som en vill att det ska vara.

Så den 16 juli fick de varandra, Linn och Joakim. I september blir de tre.
På bröllopsfesten satt hon och jag och pratade, höll varandra i händerna och utnämnde varandra till systrar. Det är så det känns. Tack för allt det vackra, soliga Linn, du är bäst! 

Likes

Comments