View tracker

Hej igen!

Jag läste precis ett väldigt bra inlägg på en annan blogg, den heter Lungan i Stormen, inlägget handlar om det hemliga kodordet som vi med kroniska sjukdomar använder oss av. Ni kan läsa det här.

Citat ur bloggen: "Lugn, det finns ett litet kodord som många av oss sjuka använder när vi försöker förmedla att vi inte mår bra. Har du någon gång frågat din kroniskt sjuka vän om hen vill träffas över en kopp kaffe efter jobbet, eller bara frågat hur hen mår och fått till svar ”Jag är lite trött bara.” Där har du det! Kodordet som många kroniskt sjuka använder när de egentligen menar att de håller på att säcka ihop fullständigt."

Pernilla Bergman skriver så träffsäkert och det är så skönt med någon som förstår. Någon som begriper hur det är att leva med en kronisk sjukdom. Det är bara vi som förstår varandra. Det är precis så det är, det är bara vi som vet hur det är att ständigt vilja göra massa saker men kroppen säger ifrån. Själv så vill jag så oändligt mycket. Jag vill fortfarande kunna arbeta då jag faktiskt älskar mitt jobb som undersköterska. Jag älskar mina patienter och att jobba på sjukhuset innebär en stor press såklart med lite tid till vila men å andra sidan tycker jag om att ha fullt upp på jobbet. Jag fick alltid sota för det såklart men känslan av att göra nytta och att finnas där för andra människor är så oändligt viktigt och givande yrke. Jag älskar att vara undersköterska då andra människor är så viktiga. Det är en stor sorg i mitt liv att kroppen stenvägrar att klara ett arbete.

Nåväl, tillbaka till ämnet. Kodord och annat som ni som är friska bör tänka på. Vi som är kroniskt sjuka vill gärna vara aktiva men kroppen säger ifrån. Säger du till mig att det är väl bara att göra så här, bit ihop bara och tänk positivt. Vi har gjort allt detta och ofta i flera år. Jag lovar att du har svårt att finna människor som kämpar så hårt som oss när det gäller att få en vardag att gå ihop. En vardag som kompliceras av en avsaknad av förståelse och ofta en genuin vilja att hjälpa till. Det är precis som med fattigdom, bara den som har varit eller är fattig vet vikten av att vara generös när man kan mot andra. I vår längtan att finnas för andra så kan vi ofta ha ihjäl oss för att ta av vår dyrbara energi för att ge till andra. Vi vill fortfarande känna oss som viktiga personer även om vi som i mitt fall, har en stor längtan att arbeta men kroppen säger ifrån. Det är en svår inställning till livet att lära om, för mig är mitt största aber konsten att lära mig att jag kan vara viktig även om jag inte klarar av att arbeta längre. Hela min varelse längtar efter att ha ett arbete med viktiga och riktiga arbetsuppgifter.

Jag lovar att mot kronisk sjukdom så kommer inte homeopati, kryddor och annat att göra oss friska. Det kanske kan lindra men aldrig bota. Det finns många vandringsskrönor och rena fabulationer som cirkulerar i vårt samhälle, de kommer inte göra oss friska. Har man som jag dessutom kämpat emot den sjukpension jag nu befinner mig i sedan jag blev sjuk 1994 och har i alla år väntat mig att vakna frisk varje morgon, då blir dina obetänksamma ord ett hån. De blir ett slag i ansiktet på en redan slagen människa och genom att förminska min situation så kränker du mig som person. Du som är frisk kan aldrig sätta dig in i min situation så ta inte på dig rollen att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Jag lovar, jag gör allt jag kan och lite till bara för att hålla näsan ovan vattenytan. Jag trampar vatten som en dåre under vattenytan så det bedrägliga lugnet du ser av mitt huvud ovanför vattenytan är bara det lilla du kan se. All annan kamp sker i hemmet, i sinnet och mot en kropp som lagt av.

Jag lever ett liv i ständig smärta, trötthet, utmattning, socialt utanförskap, sorgbearbetning, jag kämpar dessutom mot fördomar mot min övervikt och mitt liv. Jag har fibromyalgi och seronegativ reumatism. Jag har andra problem också som jag kämpar med varje dag, varje timme och minut. En kamp som du som frisk inte har en aning om hur den visar sig.

Visa gärna omtänksamhet och omtanke men tro inte att du vet hur mitt liv är, rent krasst så har du faktiskt ingen aning.











Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hur kommer man på en sån idé? Det kan man ju helt klart fundera över och ställa sig undrande till. Jag vill nog helt enkelt dela med mig av enkla tips som är självupplevda eller sånt jag lärt mig utav andra människor.

Jag lever med sjukersättning som jag är bevlijad till jag blir ålderspensionär. Jag har den nu på 100% och ni som känner mig, är bekant med mig eller som har följt min blogg genom åren. Ni vet ju att det där med god ekonomi, det har jag aldrig haft. Mitt liv har bestått i en ständig kamp för överlevnad både för mig som individ och i viss mån ekonomiskt utav födsel och ohejdad vana.

Idag lever jag på ca 9 500 kronor/månad efter skatt. Det är ju tur att jag har jobbat sedan jag var sexton år, fött tre barn och knappt varit arbetslös sedan jag blev sjuk. Det är ju ändå bra att det finns en försäkring som utfaller när man blir sjuk i varje fall. Försäkringen som vi alla betalar till genom vår skatt. Det är fantastiskt även om jag efter mina fasta avgifter är betalda ändå har 3000 kronor kvar att överleva på. Det ska då räcka till allt, bussresor, mat, sjukvård, medicin, hygienartiklar, mat och nöjen. Jag tänker flera gånger i veckan att det är en sjuk tur att jag inte nyttjar vare sig tobak eller alkohol. Alkohol kan handla om en flaska vin på tre-fyra månader ungefär i intervall. Jag är inte nykterist eller tycker att det är fult att dricka men saken är den att jag älskar rött vin, gärna en rioja eller en god Merlot men jag tycker vansinnigt illa om att känna mig påverkad av något.

Jag misstänker att det har att göra med att min far var helgalkis och att det gjort mig avvisande mot det. Jag missunnar ingalunda andra att dricka alkohol och kan se charmen med det, absolut, det är bara det att jag själv inte vill tappa kontrollen på något vis. Mitt liv innebär ändå en oerhört stor kontrollförlust tack vare mina autoimmuna ledsjukdomar. Det är de som bestämmer vilka aktiviteter jag klarar av, min ständigt urlakade energi som ligger på ett ständigt minimum styr mitt umgänge, mina fritidsaktiviteter och många gånger även hur min lägenhet städas och kläder tvättas.

Så alltså mitt i allt detta ska jag också klara av att få en livskvalité, det är svårt kan jag tala om. Ibland är uppgiften dessutom mig övermäktig då är det bra svårt att tänka positivt och att det här ska jag klara.


Likes

Comments

View tracker

Tänk att det är svårast det där med ärlighet för de som utger sig för att vara goda. Jamen är det inte märkligt att kristna människor oftast är de som är svekfullast, svagaste individerna och de som helt enkelt har en helt urspårad kompass för hur man ska vara mot andra människor.

Jag kan ge hur många exempel som helst. Församlingar jag varit med i där det bjuds in till fest och alla i församlingen blir inbjudna utom mig och min familj. Körer jag sjungit i med hög kristen profil där allt handlar om avundsjuka, själviskhet och att alltid förhärliga sig själv.

Alltså jag är numer inte med i en församling, eller jag är fortfarande med men absolut inte aktiv då jag är så trött på detta eviga klicksamhälle där alltid några anses mer värda än andra. Jag var så naiv att jag faktiskt trodde på det som kom ur folks munnar när de högtidligt citerar bibeln och vill framstå som goda, fina kristna.

Är det verkligen konstigt att medlemsantalet i våra kristna församlingar sjunker? Nej, för platserna där vi tror vi ska få uppleva att vi som lever i utanförskap också ska få tillhöra, känna gemenskap och få känna oss trygga istället är en grogrund för precis motsatsen. Saken är den att om du vill vara kristen blir du inte det förrän du är det fullt ut. Då menar jag såklart att du är ärlig och trogen ditt budskap hela tiden. Inte bara när du "fromt" tillbedjer högt i kyrkbänken utan där du väljer att inkludera istället för att separera dig från dina församlingsmedlemmar. Jag är ledsen men det funkar inte så.

Det är faktiskt inte ens nästan okay om den kör du sjunger i utger sig för att vara till största delen bestående av troende människor om du även där separerar, går i hop i klickar och faktiskt till stor del använder dig av härskartekniker för att förhärliga dig själv. Jag har blivit så fult och dåligt behandlad utan att förtjäna det att jag med fog kan säga att jag aldrig kommer kunna tro på någon som säger sig vara kristen igen. Enda undantaget kommer vara om du agerar på ett kristet sätt. Ja, vad är det då. Enkelt, den gyllene regeln, behandla andra som du själv vill bli behandlad, ha en äkta omtänksamhet i din person, var hjälpsam utan att vänta dig något tillbaka. Framförallt se på din nästa som din like och inte någon du ska kränka och förminska för att du i din egen svaghet tror att du blir större själv.

Du kanske vill skrika mig i ansiktet att jag inte ska vara så dömande, visst där har du rätt i sak men jag kan då meddela att jag oftast gett dessa människor flera chanser, trott att det är mig det är fel på men insett att det handlar om härskartekniker. Jag är givetvis inte felfri men det mesta jag tar mig för så har jag gott för ögonen och vill andra väl och tycker om att inkludera människor.

De sätt som människor valt att behandla mig står mig helt främmande och jag skulle skämmas ihjäl om jag gjorde illa någon annan på det sätt jag själv har blivit skadad för livet. Jag skulle be alla inblandade om ursäkt och försöka visa och framför allt stå för mina misstag och felsteg. Jag äger mina misstag och nu är det dags att jag också äger min egen förlåtelse.

Att förlåta andra tar längre tid och handlar om en sorgeprocess som måste ha sin gilla gång men när jag har sörjt färdigt så kommer också min förlåtelse till andra som gjort mig illa. Däremot kommer jag aldrig lita på dessa människor igen och min livserfarenhet säger mig numer, kristna människor är falska, själviska och självförhärligande varelser som jag just nu väljer att tycka synd om. Det måste vara ett lätt liv att prata gott utan att någonsin behöva agera på det?!













Likes

Comments

Precis som titeln på min blogg antyder; IndiviDualitet så är det så oerhört viktigt att vi inte tappar bort oss själva. Det går alldeles för fort i livet för att vi ska göra det. Vi måste våga stå för det som är unikt hos oss, våra värderingar, vem vi väljer att vara och hur vi väljer att bemöta och se varandra. Jag hävdar att det alltid finns ett alternativ, en möjlighet om du så vill att välja människor framför status. För om sanningen ska fram, ingen människa är ju egentligen perfekt. Ingen människa har ett perfekt liv. Även den rika, smala, unga kvinnan född med en silversked har sina problem. Det rör väldigt sällan ekonomi förstås, om det inte handlar om en dålig investering möjligtvis, utan det handlar även för henne om vem hon är, vem hon väljer att vara och vilka egenskaper som hon anser vara viktiga i sitt liv.



Visst är livet svårt och det är många val vi ställs inför dagligen. Flera hundra som vi måste göra en prioritering emellan. Det gäller då i valsituationen, som jag ser det, att välja det som gagnar en själv, det må vara karriärmässigt, hälsomässigt eller något annat. Kanske vit blus eller beige. Vad det än är så fattar vi våra beslut efter en egen nomenklatur och de val vi gör är våra varumärken som vi presenterar inför varandra. Hur väljer du? Vad är viktigast i ditt liv? Vill du att dina val ska ganga dig själv, familjen, släkten, företaget, landet, världen? Vilket val du än fattar och med vilka motiv du än har för dem så visar de vem du är. Hur du agerar mot andra människor visar dina värderingar och vad du anser dig ha rätt till visar det värde du sätter på dig själv.

Väljer du att satsa på en karriär så handlar det om att utbilda sig, få praktik någonstans där du lär dig handlaget och sedan gör erfarenhet och vidareutbildning att du blir allt bättre på ditt jobb. Detsamma gäller din personlighet och dina värderingar. Det går alltid att öva dem och komma framåt och uppåt. Jag menar nu inget förnumsigt och coachigt, inget sånt utan bara erfarenhetsmässigt. Det vi väljer att fokusera på, blir vi också bättre på. Det här gäller också när det handlar om hur du behandlar dig själv. Hur menar jag då?


Behandlar du dig själv väl och tänker goda tankar om dig själv är möjligheten större att du ser att du gör så gott du kan i den situation du befinner dig i. Inte konstigare än så. Det här är ett av mina största problem, så jag vet att det är svårt. Jag har nämligen gått på myten om mig som värd att trampa på, värdelös, okunnig, ful och fet. Inte direkt smickrande, eller hur? Jag kämpar varje dag att motverka mina negativa tankar och byta ut den hackande skivan mot en som upprepar goda förutsägelser om min egen person istället för den gamla vanliga som upprepar mina negativa företräden. Det är svårt för den gamla skivan hoppar liksom ner under stiftet av egen kraft då den rörelsen är så gammal och väl invand.


Mycket irriterande är det att behöva som fyrtiofemåring behöva upprepa samma läxa till mig själv om och om igen. När ska jag bli bättre och våga byta skiva oftare? Hur svårt sa det vara?

Vad är det för negativa sanningar som du upprepar om dig själv? Vad har andra sagt dig så många gånger att du tror de är sanna förutsägelser?

Vi har alltid möjlighet att välja att säga snällare saker om oss själva, till oss själva, jag kan för mitt liv inte förstå att det ska vara så svårt. Vi måste ju någonstans ge oss själva en brejk och acceptera att med de förutsättningar som jag har, har jag fattat beslut som efter min förmåga var det bästa jag kunde göra med mitt och andras bästa satt före andra saker och sedan vara nöjda med det. I mitt liv är det ett ältande som alltid ingår i min beslutsprocess om att förändra någonting. Bra eller dåligt?! Jag vet inte, ibland är det bra för jag lär mig något och ibland är det dåligt då jag genom det agerandet tillåter mig själv brytas ned av en egenskapad sanning.

Vad vill jag ha sagt med det här då? En bra fråga, jag tror ju att ni är så smarta att ni redan kommit på vad det är jag vill säga men ändå vill jag poängtera följande. Väljer du att påverkas av vad andra säger om dig så gör det dig svag. Svag i din egen sanning om vem du är. Din sanning bestämmer hur du väljer att leva ditt liv, fatta dina beslut och handla.

DU....





​LÅT OSS VÄLJA EN BRA SANNING OM OSS SJÄLVA?!

Likes

Comments

Jag är verkligen oftast en obotlig optimist, jag övertygar mig själv ibland om att något bättre kommer för att jag inbillar mig att jag förtjänar det. Ibland, måste jag erkänna, att jag tycker att jag gör det bättre än någon annan. Inte för att jag är med värd, utan tvärtom för att mitt liv rätt mycket suger just nu. Jag unnar andra lycka och framgång det är inte det. Utan jag bara kan tycka att jag förtjänar en break bara. Ska tillåta mig att tycka synd om mig en stund till sedan orkar jag inte med det längre. Orsaken idag? Jag tävlade om ett årskort på gym där allt ingick värd över 4 000 kronor och tyckte att det hade varit bra att ha något att hålla sig i eftersom jag verkligen behöver röra mig. Jag har ju gått upp maffiga tio kilo trots att jag äter normalportioner numer och trots att jag har haft ett rörligt arbete på sjukhuset som undersköterska, jag borde verkligen inte befinna mig här igen. Men med ytterligare problem med min hälsa så är jag här.

Tillåt mig småle men fy fan för att vara fattig och sjuk, bli inte det och uppskatta om din kropp fungerar och du kan röra dig. Använd din kropp och njut av att den fungerar, får lite träningsvärk ibland och ger dig ett glatt hjärta som pumpar väl syresatt blod runt din kropp.

Jag unnar dig allt gott, all hälsa, välgång, lycka och kärlek för det är du värd!! Kram kram och håll hårt i livet.



Likes

Comments

Nu har jag också drabbats av någon form av vaskulit. Jag har hög sänka och har testats positivt för S - Anca vilket indikerar en kronisk inflammation i mina blodkärl. Det är som att ha reumatism i blodkärlen med andra ord. Vaskulit i sin form är också en autoimmun sjukdom och räknas bland de reumatiska sjukdomarna, antingen som en primär diagnos eller som en del av t ex SLE. Nu kommer remiss skickas till reumatologen på Sundsvalls sjukhus och biopsier kommer tas. Jag hoppas det går snabbt så jag kan få lite medicin och förhoppningsvis må lite bättre snart.

Det här gör ju att jag knappt har någon ork alls, blir utmattad av att gå ett par trappor och orkar knappt gå utanför dörren. Det är en evig tur att jag har mina hundar som sällskap. Jag har beställt lite ullgarn, stickor och mönster så jag kan ha något att göra då inte det funkar med andra hobbies just nu.

Idag var det en kamp att ta mig ur sängen och jag har svårt att få skärpa i blicken vilket gör att jag inte kan pyssla med något finlir just idag heller.

Läs om vaskuliter här och om SLE här.


​På biden ser ni ett vaskulitsår, avsett att vara ett exempel. Detta är dock inte så mitt sår ser ut tack och lov. Mina sår har varit betydligt mindre än så länge.

Likes

Comments

Tänk vad bra att jag valde att lyssna på kroppen. Även om det är en tung sorg så är jag rätt bra på sorgearbete nuförtiden. Mitt liv har gett mig gott om övning, både på gott och på ont.


Jag har börjat sjunga igen, viket var välbehövligt. Jag sjunger i en liten enkel gospelkör igen och det känns så skönt att omges av kärlek från människor när jag själv ger mig så lite värde. Det är tyvärr fortfarande ett stort problem som jag har. Det beror såklart på vad ivet lär mig eller om det är människor som vill se mig misslyckad, utmobbad eller helt enkelt tycker att jag är en avskyvärd person värd att förtrycka. Jag vet faktiskt inte vad det är som gör att jag ständigt hamnar i dessa diken. Så fort jag reser mig och börjar skapa mig en känsla av självförtroende, värde och att jag faktiskt kan något så finns det alltid minst tio personer som kommer bakifrån eller hellre ovanifrån redo att störta mig i fördärvet igen, med glädje puttar mig i brunnen och väntar på att se om jag drunknar den här gången då. Tyvärr så gör jag aldrig det. Gråta kan jag inte av någon anledning, det är ytterst få gånger jag klarat det och jag vet att jag skulle behöva öppna på kranen och låta flödet släppas på. Jag önskar det och jag känner mig så full av känslor att jag är rädd att explodera när det är för överfyllt.


Jag tycker dels det är en skandal att människor känner sån glädje och sånt behov att trycka ned andra för att ge sig själv ett värde eller känna sig förmer än andra. Det skulle jag aldrig göra. Jag kommer förlåta även detta och förlåta mig själv för att jag låtit det hända igen.


För mig är ordet inkludera oerhört viktigt. Att räkna med och räkna in människor i olika sammanhang. Att se alla människor, med ord och handling visa att de är värdefulla och att jag uppskattar dem är också prio ett för mig. Det gör det såklart oerhört otänkbart att människor väljer att agera och göra motsatsen. Jag fattar det inte helt enkelt. Så illa är det. I min värld är alla människor värdefulla - faktiskt.



Ärligt talat vore det inte trevligare om vi valde att unna andra kärlek, lycka, framgång lika mycket som vi drömmer om att skapa det för oss själva?

Jag ber dig, nästa gång du reagerar negativt på en människas framgång, sätt dig själv i hennes/hans situation. Hur har personen nått dit? Hur ser personens liv ut? Hur skapar människor förändring i sitt liv?

Vinner du något på att behandla någon annan illa? NEJ! Du förlorar din självrespekt, medmänsklighet och framför allt, blir det ett upprepande sätt att agera från din sida så kommer någon att se igenom din spelade självsäkerhet och du kommer av någon till slut avslöjas som en bluff.

Ärlighet varar alltid längst, jag lovar, trots mina umbäranden försöker jag vara ärlig och agera på ett sätt som är positivt för andra människor. I slutänden kommer jag nog att komma vinnande ut på andra sidan. Min definition av vinst är att leva ett liv med självrespekten i behåll och med medmänskligheten i behåll.

​Välj kärlek, välj medmänsklighet. Du vågar!

Likes

Comments

Det finns en stor diskrepans mellan det människor hävdar är deras rättesnöre och hur de sedan väljer att agera. Jag är en sån som alltid följer upp mina ord med aktion. MIna tankar och mina gärningar formar vem jag är. Jag antar att de tär detta jag kallar att vara äkta. För mig går det inte ihop att man ger sig själv en framtoning som en medmänniska om man sedan väljer att inte agera eller ännu värre agera i rakt motsatt riktning. Jag har också lärt mig att det är en av många saker som jag gör som är obehaglig för människor i min omgivning. För jag vågar nämligen vara mig själv, utan masker och med en chosefri person. Det är ju självklart att det blir svårt att hantera i en värld där yta är allt.


Jag råkar faktiskt dessutom vara stolt över den person jag är, vågar se mina brister, även dela med mig av dem (Gud förbjude) och genom detta vågar jag också försöka göra något åt dem. Förutom detta är jag också snabb att berömma andra, se människor omkring mig och inser att jag inte förlorar i värde genom att bekräfta andra människor. Usch, vad jag är obekväm som anstår mig detta.


Jag väljer att vara obekväm för att det är en sån person jag vill vara. Jag råkar dessutom tro att inte jag är den som är den felande länken i samhället utan att jag kan vara en sån människa som kan vara den rätta länken. Jag vet, otrolig tanke va?

Jag är som barnet i sagan som säger att Kejsaren är naken, för jag tycker att man ska kalla saker som de är. Själv är jag en 45 årig tant med massa fett, lösskinn, ömhudad,, känslig, ärlig, medelintelligent, Jag har tre fantastiska barn, en underbar mor, härliga syskon och en fin vän i barnens far med familj. Dessutom räknar jag in en massa människor i min utökade familj, människor som jag tycker om. MIna hundar är underbara yrväder som alltid finns där.


En annan sak, alla människor är viktiga, även de som tar sig på för stort allvar, inte vågar se sig själva i ett granskande ljus eller vågar stå för det som är rätt. Alla har vi vår historia och jag kan bara beklaga att vi inte vågar stå upp för varandra så bra som vi borde.

Jag gör mitt bästa, gör det du också.

Jag önskar vara en ledare för andra, utan att vara en chef. En ledare i form av en person som kan agera som en god förebild. Det hoppas jag vara i någon mån. En ledare är aldrig perfekt utan man har alla sina olika utmaningar. Vilken typ av ledare vill du vara eller ha?

Om integrerat ledarskap, läs mer om olika karaktärsdrag för ledare här. Intressant och viktig läsning


Var den du vill vara som föredöme för andra människor!







​Foto taget i Förintelsemonumentet. Foto: Harriet Olsén, 2015

Likes

Comments

Har beslutat att använda min frustration till något vettigt så jag virkade den här mössan idag. Jag behövde avleda mina insnurrade känslor, så jag dök in på lokala pysselbutiken här hemma och letade och funderade vad jag skulle pyssla med.


Teckna har jag helt tappat, det är inte ens roligt längre. Tänk jag som ägnat så många år till det. Hittade en fantastisk ny serie på Netfix också. Den är kinesisk och handlar om en konkubins liv i kejsarens hov. Jag hänförs av vackra kimonor, kvinnor och underbara miljöer. Intriger har nog sett ut ungefär likadant men med olika sorters våld som förtecken. Serien jag fallit för heter Empresses in the palace, och finns på Netflix. Rekommenderas varmt.


Är lycklig att jag orkade med att duscha idag men som ni ser så är jag helt au naturel i ansiktet. Blemmor och småsår bjuder jag på. Det är sån min hud blir i brist på sol så det är inte så lätt att få till det. Detta trots att jag sköter min hud väl med hyfsad vårdregim i varje fall.



​För mig är det alltid viktigast att bemöta andra människor med medmänsklighet, kärlek och respekt. Allt oftare känns det som vi människor som har dessa som honnörsord blir allt färre. Det gör så ont!

På ett personligt plan så har vi inte riktigt tid att bry oss om varandra, på riktigt. Vi tar oss inte den så viktiga tiden att vara medmänniska, vara en människa med andra, tillsammans. Jag älskar att umgås med min familj och jag försöker se på människor med kärleksfulla ögon, trots att de bär sig illa åt mot mig eller andra. Jag förlåter hellre än jag fäller. Jag tilåter mig däremot att vara arg, ledsen och besviken om människor sviker, hånar eller kränker mig. Men först måste jag sörja färdigt innan processen med sorgearbetet kan få en riktig fart.


Det är ju ändå rätt beklämmande att jag har så mycket erfarenhet av sånt här. Att jag ständigt hamnar i såna här situationer och många gånger är jag fullsändigt övertygad om att det är mitt fel. Mitt fel för att jag är inlärd att det är alltid så det är. Det är alltid jag som felar eftersom det är de flesta gånger jag som befinner mig i den djupaste av avgrunder, sviken, sårad och kämpar efter luft.


Jag inser att jag och min familj ingår i något slags unikum eftersom det är viktigt för oss att vara snälla mot människor i vår omgivning. Vi tycker det är viktigt att ställa upp för varandra och vi trivs dessutom i varandras sällskap. Pretentionsfritt, förutsättslös och spontant. Vi vet var vi har varandra och vi kan sitta tysta med varandra och bara njuta av att inte vara ensamna.

Hemma är jag trygg och också med min familj. De älskar mig fast jag är trasig i kropp och själ. De vet att jag älskar dem helt utan förbehåll och helt enkelt bara för att de är mina närmaste allra mest kära anhöriga.

Likes

Comments

Jag måste bara undra, tröttnar aldrig folk på psykopater och energitjuvar? Är det bara jag som är överkänslig och får allergiska utslag, svårt att andas och känner mig djupt orolig när jag möter såna människor?

Jag har idag fattat ett beslut gällande dessa människor. Ni är inte välkomna i mitt liv, jag ger er inga fler chanser och jag håller definitivt inne med mina idéer i närheten av er.


Efter att ha blivit nesligt utesluten ur ett för mig oerhört viktigt projekt där min dröm stulits ifrån mig av "kristna" människor så är jag nu utled på detta. Jag säger NEJ och gör slut med dessa. Samtliga människor åker ut ur min sfär. Ni är inte värda min tilltro, tillit längre. Jag säger JA till mig själv.


Jag blir så förbluffad att människor är så lättduperade och inte ser andra för vad de är och bara mjäkar med, är vi så få som vågar stå upp för vad som är rätt? Jag ser det i många andra sammanhang också.


Människor som utesluter andra som t ex det Marcus Birro har råkat ut för, också det av "kristna" människor. Kan det hela handla om att egot tagit för stor plats i kyrkan idag? Har vi låtit Mammon återigen tagit plats vid våra altare och därför befinner oss där vi är? Det pågår också drev mot en massa andra som vill säga ifrån och faktiskt har fräckheten att påpeka att vi alla är människor tänker på Zara Larsson då t ex. Allt hon gör är att säga att också kvinnor har rätt att höras, ses och lyssnas på. För detta blir hon näthatad så till den milda grad att mitt hjärta går i kras. Malena Ernman kämpar också för människors lika rätt och värde också hon råkar illa ut.


Hur har vi tillåit frånvaron av kärlek och medmänsklighet tagit sig såna proportioner? Är människor verkligen så ensamma och utsatta att hatet blir vår sista utväg? Den barmhärtige samariten är en paria i vårt samhälle, den som vill förändra, hjälpa och vara medmänniska blir idag förlöjligad bara för att de är älskade artister eller atleter, hur har vi kunnat sjunka så lågt?


Sedan tänds ett litet hopp och kärleken tillåts äntligen träda fram och skingra mörkret en smula. Den lille drunknade pojken blir droppen som får bägaren att rinna över. Kanske vi äntligen vågar bejaka vår medmänsklighet igen. Tänk bara vilken enastående förändring det nu enade Tyskland har åstadkommit. Vilken upprättelse för det tyska folket med Merkel som säger ifrån och med bestämd röst säger att främlingsfientlighet är inte synonymt med vårt land. Klart vi ska hjälpas åt att hjälpa människor på flykt.


Jag är människa, du är människa och vi är människor och just det...


Rom betyder människa, vi är alla romer.



Likes

Comments