Hejsan! Ja, jag lever! Förlåt för att jag är seg på att skriva. Jag har inte orken lika mycket. Jag trivs med livet just nu. Det känns som att allt verkligen faller på plats😍 Idag var en superbra dag! Tacksam för det ❤ Blir ett kort inlägg idag. Är hur trött som helst 😴 Hoppas er dag var lika fantastisk om inte BÄTTRE! Puss/ina

Likes

Comments

Hej! Först och främst vill jag säga God Jul till alla (en dag försent men men). Jag hoppas ni hade en fantastisk dag igår och att ni fick fina presenter! ☺️

👇🏽👇🏽

Lite uppdatering angående intervjun jag var på förut:

JAG FICK JOBBET!

Jag börjar i Januari, känns hur skönt som helst!

👆🏽👆🏽


Kan ni fatta att det här året snart är slut?
Jag kan inte det iallafall, började inte 2016 alldeles nyss? 😅

Jag och Charlie ska åka upp till hans föräldrar och fira nyår. Ska bli så roligt att få träffa alla, nu var det ett tag sen liksom!

Jag vet att det är många dagars mellanrum nu med mina blogginlägg men jag har så mycket annat och sen orkar jag inte skriva om kvällarna alltid, ibland har jag inget att skriva och ibland tänker jag att jag ska göra det sen kommer annat ivägen.

Nu när jag börjar jobba lär det nog fortsätta sådär med att jag gör inlägg då och då, beroende på hur livet ser ur och hur mycket jag orkar lägga fokus på att skriva efter jobbet.

Ha en fortsatt trevlig Söndag 😇

Nu ska jag mysa vidare med min lilla katt

Puss/ina

Likes

Comments

Guys! Dagen är här och jag är ÄNTLIGEN klar med alla studier! Efter så många år av kämpande så fick jag vara en av de som fick avsluta skolan och gå vidare mot jobblivet & utbildningar. Jag kan äntligen nå de drömmar jag har. Det känns så fantastiskt skönt! Visst tog det lång tid att komma dit jag är idag men jag är tacksam för mitt liv och att jag lyckades!

Det har varit skratt och tårar och många hejdå kramar idag. Jag kommer självklart tillbaka och hälsar på men det blir nog inte förrän senare i vår... Men wow vad jag kommer sakna en del. Helt sjukt vad en del personer kan få sån betydelse i ens liv. Jag har kommit en del nära men det jobbigaste var att säga hejdå till lärarna. Sån historia vi har tillsammans! De har varit med mig i glada stunder och i tuffa stunder. Men de har alltid tagit kampen med mig och utan dom vet jag inte hur mitt liv hade sett ut idag. Det är tack vare dom, min mamma, Carolina och Charlie som jag står här idag. De har gett (och ger) mig en sån otrolig styrka som ingen någonsin kommer att förstå. Och jag är för evigt tacksam...!

Idag var jag på intervju och under den kommande veckan kommer jag få ett samtal; men det såg ändå lovande ut så jag tror starkt på att jobbet är mitt! 😊 Det sköna är, är att det bara ligger 10 min med bil ifrån där jag bor. Hejdå långa resor fram och tillbaka. Vi får se när och om man börjar pendla om ett par månader igen beroende på vart jag söker in 😌

"Hur tänker du göra nu då?" är det en del som undrar och jag kommer jobba den här vårterminen i den takt och ork jag känner att jag har 🙂 I höst tror jag att jag kommer börja plugga igen, fast den här gången utbilda mig till undersköterska. Vi får se hur livet ser ut om ett halvår. Mycket kan hända! 😊

Jag känner mig mer pepp på livet nu än jag någonsin gjort. Ska bli spännande att se hur livet ser ut om ett par månader. Jag ser fram emot att börja jobba och tjäna pengar tillsammans med Charlie. Komma in i vuxenlivet på heltid och känna att jag får ta mer ansvar!

#it's my time to shine!

Tack för alla gratulationer, ni vet vilka ni är! Ni är guld värda! Blir så varm om hjärtat när jag får se hur många jag har vid min sida och som bryr sig. ❤ Tack! 😘

Nu ska jag sova, är ganska slut efter den här dagen. Vi har inte gjort annat än att ha avslutning"fest" i aulan, käka julbord och säga hejdå till klassen men det tog på mina krafter då man har spänt sig inför den här dagen, gråtit, samlat ihop sig, åkt 2 h resa till Högsby, varit på intervju och sen handlat och sen åka hem. Haha! Sen ska vi upp rätt tidigt imorgon då vi ska hälsa på Carolina som är någonstans ganska i närheten av Oskarshamn (haha jag kommer inte ihåg vart dom är) och sen ska vi fira min kära kusin som snart fyller TJUGO år! Wow - tiden går fort! Lill fisen! Han blir vuxen och jag blir snart gammal tant 😎 Men så är livet!

Ha en fortsatt trevlig kväll ni som ska vara vakna mer och ha en fantastisk helg! Var rädda om er! 🤗

Puss /ina

Likes

Comments

Alltså. Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag är ensam hemma idag,
sitter framför datorn och kollar lite på Simpsons.
Mitt i allt kollar jag på allt som finns i vår lägenhet.
I vårt hem - varenda sak.
Men en sak som min blick inte kunde släppa var på vår katt, Chelsea.

Jag kollade på henne och kände hur blödig jag blev.
Jag började nästan gråta och jag kände mig så fjantig.
Sen så tänkte jag "NEJ, jag är inte fjantig".
Jag är bara tacksam för livet,
och det är jag väldigt glad över att jag kan känna.
Jag vet att det är mycket skrivande om tacksamhet,
om mitt hem och om Charlie.
Men jag kan inte vara annat än glad och tacksam!
Jämfört med hur mitt liv såg ut innan så lever jag det liv jag alltid tvekade på ens skulle hända.
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta kärleken.
Jag trodde aldrig att jag skulle få må bra.
Djur var mina första trygghet och jag önskade alltid att jag en dag skulle få ha en som bara är min.
Och här står jag idag.
I en lägenhet som är liten men perfekt så länge jag har Charlie och Chelsea där.
Jag är förlovad med mannen i mitt liv och tillsammans har vi en älskad katt.
Jag har mer än vad jag vågade drömma om och jag är så otroligt lycklig!!

Och Chelsea... åh vad jag älskar henne.

En del vet att hon vart inlagd för snart 3 månader sen.
Det var en av de HEMSKASTE dagarna i mitt liv.
När jag hörde de säga "cancer" så gav jag upp.
Jag tänkte att det var kört och att vi kommer få ett samtal där det är bekräftat att hon är sjuk och vi kommer få avliva henne.
Hon var bara borta i 2 dagar men de var de längsta dagarna.
Jag grät konstant typ.
Jag kunde inte vara glad.
Och när jag försökte påminde jag mig själv direkt om hur situationen såg ut.
Som att jag inte tillät mig själv vara glad.
"det är bara en katt" kanske någon tänker nu men för mig är hon min lilla bäbis.
Hon har sån stor betydelse för mig att jag inte ens kan föreställa mig ett hem utan henne där.
Hur eller hur: dagarna gick och tillslut kom samtalet.
Jag minns det så väl, mitt hjärta slog trippelt så mycket snabbare och hårdare.
Jag vart illamående.
Jag svarade och förberedde mig på det värsta.
Men så sa hon det jag inte vågade hoppas på.

Det var inte cancer.

Kändes som att resan till henne varade i flera timmar.
Jag ville vara där på 1sek och krama och pussa henne och aldrig någonsin, aldrig, släppa taget om henne igen.

Så ja.
Charlie och Chelsea är de värdefullaste jag har.
Utan dom så är mitt liv totalt meningslöst.
Det är så jag känner.

Men jag vet inte, jag kanske är överkänslig just nu av någon lustig anledning but I don't give a shit.
Tacksamhet är tacksamhet och det är viktigt att kunna se de bra sakerna man har i livet än att hela tiden påminna om allt negativt.

Likes

Comments

Åh! Äntligen HELG! Så fantastiskt skönt! Visst har jag alltid älskat helger men nu ser jag fram emot dom på ett helt annorlunda sätt än förut... Att komma hem från plugget på en fredag, lägga väskan på hyllan, hoppa in i duschen och ta på sig bekväma kläder för att sen bara lägga sig raklång på soffan. Alltså wow säger jag bara (haha)! Bästa känslan!

Om C är hemma om helgerna så brukar vi sätta oss ner och kolla på något tillsammans, serie eller en film. Just nu kollar vi på en serie som heter gåsmamman och vi sitter som fastklistrad vid skärmen, så himla bra!! Rekommenderar start till er kära läsare att kolla på den om ni tycker om lite spänning 🙂

Men alltså ett stort problem enligt mig, är att redan runt 20:00 tiden blir jag hur trött som helst 😩 Det tar så mycket på krafterna att åka sammanlagt 4h fram och tillbaka 5 dagar i veckan och det är varje fredag jag känner hur totalt slut jag är. Speciellt om det varit en lång och tuff vecka.. Så jag känner mig inte som världens roligaste flickvän de gångerna utan mer tantig.. 👵🏻

Idag hade jag sån huvudvärk hela förmiddagen och jag kände mig febrig, det släppte i stort sett direkt när jag kom hem, lite konstigt ju...

Den här helgen ska jag bara softa och plugga och umgås med mannen i mitt liv! Så jag tror det här kommer bli en väldigt trevlig och avslappnad helg vilket jag behöver just nu! Lugn och ro, släppa all stress och njuta av att bara få vara..!

Nu ska jag faktiskt sova. Är helt sluuuut!

Jag hoppas ni får en fantastisk helg!
Ta hand om er och varandra!


Puss/ina

Likes

Comments

Hej på er! Nu vill jag klargöra lite saker en gång för alla sen tycker jag det är slutdiskuterat!

För det första - jag har aldrig påstått att jag är perfekt eller bättre än någon annan! Jag har aldrig påstått att alla mina brister och alla dumma saker jag gjorde förut är helt förbi - jag jobbar på att få bort vissa saker osv.

MEN JAG TÄNKER ALDRIG, ALDRIG NÅGONSIN, BE OM URSÄKT FÖR DEN JAG ÄR ELLER ACCEPTERA SKITSNACK!

Jag, JAG(!!!!!) tycker att jag bättrat mig som människa. Och jag tycker att jag är mer kärleksfull mot människor än vad jag var innan. Vad ni andra tycker skiter jag FULLSTÄNDIGT i så länge jag vet att det ni säger är ren bullshit! Jag tar mer än gärna KRITIK men asså SNÄLLA människor eller du rädda människa som lägger kommentarer ibland - stå upp för den du är och våga visa vem du är. Att köra anonymt är en av de fegaste sakerna jag vet! Och jag hatar det SÅ MYCKET! Så JA!!! Jag raderar kommentaren för jag accepterar inte skitsnack här eller någon annanstans! Hur ouppfostrade och fega är ni/du egentligen? Seriöst alltså, för detta är skrattretande! Jag kan inte göra annat än att tycka synd om er/dig som väljer att köra på anonymt. Känner ni er tuffare eller? Värsta coolingar, här får ni en guldstjärna från mig ⭐️

Vill ni skriva så så säg vem/vilka ni är, eller gå fram till mig så kan vi sätta oss ner någonstans och ta ett snack!

Och till er andra som inte har något med detta att göra - ha en fortsatt bra dag! Tack för mig! 😘😊

Likes

Comments

Alltså, när jag blickar tillbaka på mitt liv så inser jag hur långt jag kommit. Hur mycket närmre jag är mitt mål. Jag har slutat ta saker för givet och blir mer glad och tacksam för de sakerna jag får och för de sakerna jag har. För att jag har tak över huvudet, mat i kylskåpet, vatten och värme, jag bor tillsammans med mannen i mitt liv och att få till exempel städa i ordning lägenheten och laga mat tills han kommer hem från jobbet är jag tacksam över. Jag har någon att laga mat till/för, jag har någon att komma hem till som kallar mig för sin. Jag har en fantastisk familj och jag har fantastiska vänner. Jag har insett att vissa saker behöver jag inte i mitt liv och jag kan säga ifrån om det utan att känna mig skamsen, utan att hela tiden vara rädd för vad andra ska tycka. Och det är så himla SKÖNT!!


Jag älskar mitt liv. Det kanske kan låta egoistiskt eller sticka i någons ögon när jag skriver såhär, jag är inte ute efter att få någon att känna sig sämre än mig eller att någon ska börja jämföra sitt liv med mitt. Jag tror verkligen inte att jag är bättre än någon annan, eller tvärtom! Jag delar endast med mig om hur JAG känner över mitt liv!


Och ja, det är mest tack vare C som jag insett hur värdefullt mitt/vårt liv är. Han har lärt mig så mycket mer än någon någonsin lärt mig och han lär mig saker fortfarande. Jag tycker det kan vara läskigt ibland när han kollar mig djupt i ögonen och förklarar hur mycket han älskar mig och hur vacker han tycker att jag är... Jag kan liksom inte rå för att skratta bort det ibland, för jag har aldrig haft en liknande relation som den här. Och det är inte bara mitt självförtroende han lyfter utan han lär mig att leva med en annan människa (utan att han tänker på det). Och det är ju inget konstigt för alla lär sig saker när man delar samma tak och delar ekonomi osv. Jag har skrivit liknande i ett annat äldre inlägg. Men jag tycker om att påminna mig själv om de bra sakerna för att få lite ny energi. Han lär mig att ha överseende, att älska, att förlåta, att lyssna, att ensamtid kan vara guld ibland (inte ensamtid med varandra utan ensamtid med SIG SJÄLV, man måste inte vara med varandra hela tiden bara för att man är tillsammans och/eller bor tillsammans), att det faktiskt är okej att vara ego ibland (haha), han försöker lära mig att inte vara impulsiv (orkar inte rabbla upp allt men kan ta typ....inredning som ett exempel, att inte köpa saker till lägenheten hela tiden även det är fint och billigt), han lär mig att lita på vårt förhållande vilket jag är urusel på i vissa lägen. Jag har fortfarande rädslan att bli krossad och lämnad, även jag litar på honom så finns rädslan där och det jobbar vi (jag) på att få bort för det kan bli fruktansvärt jobbigt för C ibland, hatar att säga det men ja jag kan vara...hemsk....ibland. Jag är inte perfekt. Jag har mina brister.

Jag är så tacksam över att han fortfarande är kvar, trots mina galna sidor haha..
Jag älskar honom något så oerhört mycket, och vår älskade lilla katt Chelsea ❤️ 
De är mitt liv, och jag skulle aldrig byta ut dom mot någonting i världen!


Nu ska jag börja städa lägenheten, sen hoppa in i duschen och sen ska jag börja med maten! :)
Jag hoppas ni haft en fantastisk dag, och ha en fortsatt trevlig kväll!

Btw, om ni/du är intresserad av att följa mitt/vårt liv så följ mig gärna på instagram :)

Insta: https://www.instagram.com/iina.b/



Likes

Comments

Hej allihopa!

Nu var det ju superlängesen jag skrev något här! Jag skaffade mig en ny blogg men jag gav upp den ganska snabbt då jag uppskattar den här bloggen mycket mer. Jag förstår inte varför jag inte ser till att vara lite mer aktiv - jag som älskar att skriva! :) Men det är mycket som händer nu. Mycket som ska hinnas med och livet rullar liksom på vare sig man vill eller inte.

------------------------------------------------------

Lite snabb info för er som inte läst eller sett:

Vi har en katt som heter Chelsea. Hon fyller 7 i Januari. Hennes namn var Mercedes innan hon kom till oss men vi bytte till Chelsea istället. Vi har snart haft henne i 6 månader, hon berikar vårt liv och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Hon sprider sån glädje. Vi älskar henne oändligt mycket och är så tacksamma över att hon är vår!! 💫

------------------------------------------------------

Om ca 1 dag har jag och C ETT ÅR !!!! Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Vad hände liksom?

Ett år... Det är de bästa 12 månaderna jag någonsin haft ever. Den killen är obeskrivlig. Jag är fortfarande sådär fjantigt kär i han och jag blir mer och mer kär i honom för varje dag som går. Tänk att han är MIN liksom 😍

✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨

Och så är det •tjugo• dagar kvar till jullovet! Kan ni fatta!?
Har en överraskning till er kära läsare då, men kan inte berätta förrän jullovet. Kanske inte är så speciellt för er men för mig är det mycket speciellt. 😃 Några vet, men vill att det ska bli en överraskning så ni får vänta i tjugo dagar till! :)

------------------------------------------------------

Jag har haft en FANTASTISK helg btw!!
Inte bara helg, hela veckan har varit AWESOME!
Så tacksam!
------------------------------------------------------

Imorgon är det skola igen.
Jag hoppas att den kommande veckan blir iallafall i närheten av lika bra som förra, det blir så mycket roligare då! Så mycket enklare och måndagar känns inte lika sega. De går mycket snabbare och vips så är det helt plötsligt fredag! Så jag håller alla tummar och tår och hoppas på att min nya vecka blir bra!

------------------------------------------------------

Jag kommer inte på något mer att skriva just nu... Jag håller på att somna här.. Har blivit sådär tråkig ni vet, lägger mig as tidigt om kvällarna nu 😩 Men så blir det när man börjar bli gammal och sliten 😉

------------------------------------------------------

Jag hoppas ni haft en lika fantastisk vecka och helg som jag!!

Och om det är någon här som inte haft det:

Ge inte upp hoppet.
Det kommer bli bättre.
Du duger och du gör tillräckligt.
Du är älskad.
Alla har en dålig dag, och en dålig vecka ibland!
Jag vet hur det känns, och jag vet att det blir bättre!

------------------------------------------------------

Massa pussar & kramar 💫
Ta hand om er!
Puss/ina

Likes

Comments

Denna man alltså... Wow! Jag är så tacksam över att han finns i mitt liv. Den tryggheten han ger mig, all kärlek han skämmer bort mig med. Han får mig alltid att skratta även livet känns skit ibland. Han får mig att må bra. Han påminner mig dagligen om vad han tycker om mig, han liksom öser med komplimanger. I början kunde jag inte riktigt ta det, jag visste liksom varken vad jag skulle göra med det eller ta vägen. Jag var inte van att höra sånt från en kille. Men idag så tar jag emot allt han säger och vågar lita på att det är så han tycker. Han har förändrat mig så mycket.

Visst har vi våra dagar då vi blir tokiga på varandra, det handlar mest om smågrejer tex städ, disk eller annat. Men det är inget jag bryr mig om, så länge kärleken och respekten finns kvar och finns där. Vi tackar alltid varandra för det vi gör, ja som åter igen städ, disk, laga mat, tvätta osv. Jag tycker det är viktigt att visa uppskattning för då känns allt mycket roligare att göra när man vet att den andra ser och bryr sig.

Jag finner inga ord för hur tacksam jag är över att jag har han, att han är min och att jag kan få kalla han för pojkvän,fästman och/eller sambo. Att en sån fantastisk kille vill ha MIG. Mig av alla biljoner människor i världen. Jag är så lyckligt lottad.

Jag älskar han mer än livet, mer än något annat på denna jord.

Förlåt om jag det låter tjatigt nu när jag läggt upp en del i lägg om oss två.

Jag ska faktiskt gå in på lite annat också.

--------------------------------------------------------------

Jag vet inte vilka som läser detta men jag behöver få det sagt och jag hoppas en del som jag vill ska veta detta läser det här.

Innan jag och C blev tillsammans var mitt liv annorlunda. Jag hade bara mig själv att tänka på, och skolan. Vilket gav mig så mycket tid att lägga all fokus och energi på att finnas till för andra. Jag fanns alltid ett sms och samtal bort. Jag träffades så fort jag kunde och jag hjälpte till så gott jag kunde.

Skillnaden idag är att jag har tyvärr varken lika mycket tid eller ork.

Inget personligt. Jag har bara haft mycket i mitt liv nu. Det har hänt mycket, jag har inte orkar lägga fokuset på samma sätt som förut. Och jag har det inte än heller. Jag behöver vila, jag behöver tänka på mig själv. Gjorde aldrig det förut, mitt liv bestod av att alltid finnas där för andra. Jag menar alltså då att jag ville ha mitt liv så för jag vet hur det känns att må skit och känna att ingen har tid eller finns där för en. Därför ville jag ställa upp för alla. Varenda en. Men jag orkar inte just nu. Och jag har inte bara mig själv att tänka på längre. Jag delar mitt liv med han nu och då är och kommer han alltid att vara prio ett. När vi träffas efter en lång dag på jobbet eller skolan så lägger jag faktiskt undan telefonen för att spendera tiden med han innan vi lägger oss. Det bara är så. Jag mår bra av det och vi mår bra av att ha mobilen borta ett tag från allt surrande, facebook, twitter, snapchat, instagram: ja - you name it.

Det C har lärt mig också det är att det är OKEJ att tänka på sig själv. Det är OKEJ att inte svara på sms/samtal direkt. Det är OKEJ att inte alltid orka. Det är OKEJ att säga NEJ!

Och det har jag börjat göra.
Jag vill bara förklara så ni vet varför jag kanske inte alltid svarar eller inte alltid hör av mig.

Jag har inte glömt bort er, jag bryr mig fortfarande och jag finns fortfarande kvar.

Jag försvinner inte.

Jag älskar att få finnas för människor, men det finns en gräns på hur mycket man finns där. Jag kör liksom all in tills mina krafter tar slut. Men ändå fortsätter jag. Och så skulle jag kunna fortsätta göra.

Men det går inte.

Så snälla: tro inget illa om mig.

Tro inte att jag slutat bry mig. 

Och snälla: 

Döm mig inte för att jag börjat tänka sunt.


Ta hand om er!

Puss/ ina

Likes

Comments

Att blicka tillbaka över livet det senaste året. Det har hänt så otroligt mycket på så kort tid. Jag har blivit starkare än vad jag någonsin varit, men det jag undrar mest just nu:
vem är jag? vad vill jag med mitt liv?

Det känns som att jag tappat bort mig själv mitt i allt. Livet snurrar ju vidare men det känns som att jag stannat upp någonstans och just nu vet jag inte vart.

Bara för att jag skriver såhär betyder det inte att jag är deprimerad eller olycklig. Ibland måste man blicka tillbaka i livet och kanske inser man att man har saker att reda ut fortfarande?

Jag är tacksam över livet jag har. Det vill jag klargöra för er kära läsare. Jag är verkligen inte olycklig. Tror jag bara glömt bort mig själv, ibland gör man det. Det är inget konstigt. Och det är inget farligt så länge man gör något åt det.

Har du känt så här någon gång?
Vad gjorde du?
Kom du på lösningar?

Tar gärna emot lite råd. :)

Ha en fantastisk dag!

Puss/ina

Likes

Comments