Varför insisterar vi på att ha så bråttom hela tiden? När jag skulle åka min buss hem häromdagen så visade det sig att bussen hade något fel på den så att vi inte kunde åka vidare. Det rådde panik på bussen eftersom alla stackars människor inte skulle komma hem i tid och nästa buss gick om en timme. Folk började ringa sina familjer och berätta förskräckt att bussen var trasig och att de skulle komma hem hela en timme senare! Snart insåg bussresenärerna att det gick en annan buss i denna stund som man kunde ta. Oj vad alla skrek. "Släpp av oss, vi ska ta den där bussen!!" Stackars busschaufför följde säkert bara rutin, självklart stannar han inte mitt i gatan för att låta alla springa ut i den trafikerade gatan. I vilket fall så hann vi alla med den där andra bussen ändå, men oj vilket bekymmer det var att komma hem lite senare. Det fick mig att fundera på varför vi måste ha så bråttom till allt. Det är väll inte hela världen om man kommer hem en timme senare? Åk in och gör något ärende istället, när man ändå har tiden. Eller unna dig en god kopp kaffe medan du väntar på nästa buss. Man behöver inte förvandla det till en katastrof.

Kanske handlar det om att vi helt enkelt måste lära oss att göra det bästa av alla situationer. Våga njut lite trots att allt inte går enligt förväntningarna.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har nu mer än någonsin funnit uppskattning i vardagssysslor. Som att vika tvätt, städa köket, vattna blommorna eller ja, till och med att dammsuga. Det är nästan som meditation. Man kan bara lägga undan sina problem ett tag och lägga allt sitt fokus i något som egentligen är ganska meningslöst samtidigt som man gör nytta. Eller så kan det vara ett superbra tillfälle att passa på att tänka på sina problem, spekulera och kanske hitta en form av logik eller lösning i det hela. Jag tror att det är i samband med att jag träffat någon annan som är så duktig på att pyssla med saker som jag själv har blivit inspirerad till det. Jag skulle verkligen vilja påstå att det hjälper mig väldigt mycket att må bra. Dessutom så mår man bra efteråt eftersom man faktiskt har gjort något som är nyttigt och bra.

Om man föreställer sig att man aldrig gjorde några sysslor utan att man bara hade massa tid på händerna, vad skulle man då ta sig till? Det är svårt att hitta saker att göra hela tiden som är roliga och gör en glad och tillslut skulle man säkert fylla en tomhet med massa onödiga tankar som egentligen inte bör existera. Så underskatta inte sysslor, se det inte som en jobbig sak som är ivägen, utan njut av dem istället! Använd det som egen tid och terapi!

Likes

Comments

Tänk vad människor förändras när solen glimtar fram och graderna stiger. Människor omvandlas till sprudlande livfulla karaktärer som söker äventyr och kärlek. Det är nästan otroligt vad man märker skillnad. På bussen blir folk pratgladare och har inte samma behov av att gömma sig i sina hörlurar. Restaurangerna fylls me gäster och en helt ny värld bildas. Så känns det iallafall. Jag undrar ibland vad Sverige skulle vara för land om vi hade det såhär året om. Om bara solen höll sig vaken till iallafall klockan 7 varje dag om året. Skulle vi bli ett gladare folk då? Skulle plötsligt alla dessa lönlösa problem man handskas med varje dag bara försvinna med en vindpust?

Jag känner människor som bokstavligttalat går i idé på vintern. Man ser dem inte någonting alls under 8 månader på året. Och sedan när vårsolen tittar fram runt april eller maj så kan deras ansikten plötsligt dyka upp igen. Det är alltid superkul att se dem igen men jag kan inte låta bli att undra: vad har du haft för dig dessa månader? Har du bara suttit inne och badat i deprimerande känslor och haft ångest för att gå ut och se den gråa världen? Tänk om man slapp den delen på året. Det hade varit så himla bra.

Likes

Comments

Kompisar. Familj. Kärlek. Äventyr. Natur. Mat. Njutning. Djur. Hundar. Blommor. Bin. Snö. Sommar. Hav. Strand. Fotboll. Solnedgång. Ögon. Glass. Vin. Klänning. Händer. Lek. Pyssel. Fantasi. Bakelser. Himlen. Stjärnor. Moln. Regn. Vatten. Gran. Dekoration. Matlagning. Syster. Tankar. Färger. Former. Mjuk. Sol. Film. Dröm. Sport. Te. Hallon. Jordgubbar. Mango. Musik. Springa. Lyssna.

Likes

Comments

Haha ja, visst låter det konstigt? Jag är nitton år och har precis skaffat min första pojkvän. Jag har alltid varit den där tjejen som tidigare alltid har varit helnöjd med att vara singel. När alla andra tjejer satt och gnällde över att de var så ensamma så ville jag bara ge dem en smäll av verkligheten: vi lever ju livet. Man har ingen som man måste ge sin tid till. Man är inte bunden till samma person. Man kan göra vad man vill. Jag tyckte det var underbart. Ironin att jag skulle vara den första i mitt umgänge att skaffa mig en pojkvän var stor.

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att känna mig bunden till någon på det här sättet. Om jag ska vara helt ärlig så är jag skiträdd för att jag ska fucka upp något. Jag vågar knappt gå ut och klubba eller bli för full - i rädsla för att jag ska göra något dumt. För det skulle göra så ont att behöva ge en så fin person den nyheten.

Men trots allt detta kan jag inte låta bli att tycka det är så underbart. Nästan för underbart. Jag blir som helt beroende av honom. Vill bara ses varje timme av varje dygn. Jag blir deppig när vi är borta från varandra så länge och jag känner ständigt den där känslan av att jag gillar honom för mycket och hur ska detta någonsin sluta på ett bra sätt? Den tanken har även gett mig uppenbarelsen varför jag undvikt förhållanden tidigare. För jag vet att om jag skulle falla för någon så skulle jag troligen falla mest. Vilken även gör att jag blir den som skulle bli sårad mest. Paniken i att någon skulle ha den kontrollen över mina känslor kändes fruktansvärt obehagligt, jag vill ju vara en egen stark person som inte är beroende av andra. Men nu har jag hamnat i den här sitsen. Visst är det så himla bra. Men samtidigt vågar jag inte tänka på framtiden och alla saker som skulle kunna hända. Hjälp mig, vad ska jag göra!

Likes

Comments

En sak jag bara älskar är att ge bort presenter. Det känns så himla bra när man hittar den perfekta presenten som man bara vet att personen kommer att älska. Jag är alltid den som lyckas gå över min julklapps budget varenda år. När jag väl börjar så vill jag bara köpa de finaste sakerna av högsta kvalité som möjligt. Tänk möjligheterna man skulle haft om man hade det riktigt bra med pengar så att man verkligen kunde skämma bort sin familj på julafton. Köpa en dyr väska till syrran, en märkesklocka till pappa och en solsemester till mamma. Det hade känts så bra att ge dessa fina saker till dem. Men detta är bara materiella saker. Det som gör en julklapp fin är omtanken som ligger bakom den. Om man inte har så mycket pengar att lägga ner på familjen så har man möjlighet att hitta på något riktigt kreativt. Som man har lagt ner tid och kreativitet på. Ofta så brukar dessa presenter, trots ett mindre värde, sätta sig närmre hjärtat och säkert vara mer uppskattade än en present som kostar en förmögenhet. Men åh andra sidan, vem skulle tacka nej till en solsemester?

Likes

Comments

Varför är det en sån tragedi när en människa säger att dem tycker att de är snygga. Snygghet har blivit som någon form av orättvist uttalande som man inte får säga för högt. Och en åsikt som man verkligen inte ska ha om sig själv. Men varför? Det verkar som att man egentligen inte får ge sig själv några komplimanger alls. Men man kan ändå komma undan med att säga att man är rolig, snäll, omtänksam, etc. Men just snygg. Fy skäms så skamset att ha den åsikten om sig själv. För så högt upp på självförtroende-metern ska aldrig en människa få befinna sig på. Då är man en skitstövel.

Jag själv har haft svårt för att första mig kring den här fysikens lagar. Utseende är något som jag sällan känt att jag behövt gå och tänka på. Jag har haft lätt för mig på den fronten. Så varför ska jag lägga ner tid på att tycka att jag är ful när jag vet att fallet inte så är. Men det betyder inte att mitt självförtroende är på topp. För trots den åsikten om mig så har jag andra åsikter om mig själv som inte alls är lika roliga. Som varför jag har blivit en människa utan någon som helst socialkompetens. Jag måste ha födds utan förmåga till humor. Jag måste se så tråkig ut när jag sitter i mitt hörn och inte tar del av konversationen i rummet. Jag har så otroligt svårt att skaffa nya vänner. Så med allt detta flytandes omkring i hjärnan så är det faktum att jag tycker att mitt utseende är ok inte så himla tröstande i jämförelse med de saker som cirkulerar min hjärna dagligen.

Skulle jag byta ut min lagom raka näsa och min väl proportionerade kropp med alla de saker jag nämnde ovan? -Ja. Varje dag i veckan. Vad fan är fint ansikte om man inte har en bra karaktär att matcha den med.

Likes

Comments

Jag älskar att skriva. Jag älskar att få använda ord. Men jag vet inte om vad. Den här bloggen gjorde jag för att jag skulle kunna skriva lite när jag vill om jag vad jag vill. Lite som en dagbok. Fast anonym. Men ändå öppen för besökare att läsa. Inte för att jag på något sätt tror att mina inlägg är särskilt intressanta, men mer för att, om någon känner för det, så kan man få läsa lite här och kanske är någon liten mening eller ord som jag har skrivit av lite mer betydelse för en viss person. För visst är det skönt att läsa något som någon har skrivit, som får en att upptäcka att man inte är ensam om något?

En annan rolig anledning till att ha min blogg öppen för alla, trots min anonymitet, är att jag alltid tyckt att det är kul att ta del av åsikter. Eller till och med bara en liten fundering över något jag skrivit kan vara kul att läsa. Är jag en idiot som just skrev det där? Är det normalt att vara såhär? Ja, jag har väll samma frågor som alla andra. Men visst är det enklare att svara ärligt eller ge ärliga åsikter till en anonym person?

Nu har jag lyckats ordbajsa ett helt inlägg bara för att det är så himla kul att knappra på tangenterna lite. GE lite åsikter vettja.

Juste, en till sak. Jag ÄLSKAR stora fluffiga djur. Särskilt sånna som är riktigt, riktigt fluffiga som rullar runt i snön! :)

Likes

Comments

Åh, vad du har missat något, om du inte har sett den här filmen. Den är så fantastisk att jag till och med nu, 2 år efter att jag för första gången upptäckte den här filmen, ändå känner att jag bara måste få visa upp den i strålkastaren en gång. Särskilt eftersom det är alldeles för få personer som har sett den här.

Om du gillar en välgjord, känsloväckande film som berättar en otrolig historia, så är detta helt fantastiskt perfekt för dig. Den utspelar sig i Indien och en liten sammanfattning av handlingen är följande:

En fattig kille som jobbar på ett kontor - som springpojke åt arbetarna - kommer med i den Indiska "vem vill bli miljonär". Killen förbluffar hela landet med att svara rätt på varenda fråga - så pass att han blir anklagad för fusk och hamnar på förhör hos polisen. I huvudsak får man se återblickar på killens otroliga liv från att han var ett barn tills nutid där han förklarar varför han kan svara på varje fråga han får. Filmen är så häftig att se att det bara pirrar i magen när man ser vissa av scenerna, för att hans liv har varit så otroligt. Fast samtidigt så tragiskt eftersom att han växte upp i Indiens fattigaste slumområde.

Jag vill inte berätta mer - i risk att förstöra den här otroliga berättelsen. Men snälla, se den! Bara se den! Du kommer inte att ångra dig.

Likes

Comments

Jaha, då var det dags för den mörkaste dagen på året. Imorgon sker mörkret och jag känner mig inte redo för ännu mer mörker. Men på den ljusa sidan (no punn intended) så betyder det även att det kommer börja bli ljusare efter det. Och så självklart: julafton!! En av de bäste högtiderna enligt mig.

Känner att jobbet börjar bli tröttsamt, så julledigheten är välbehövlig. Men jag känner att psyket påverkas lite av detta mörker. Jag har känt hur humöret droppat under veckan, men det är inte långt kvar så jag ska inte ligga och dvala i mitt dåliga humör. Ikväll blir det träning så då piggar jag till mig inför slutet av veckan!

Likes

Comments