View tracker

Rubriken summerar upp en perfekt dag ganska bra, sol, kaffe och goda vänner, kan det bli bättre?

Vid lunchtiden kom mina efterlängtade brudar ut till mig för lite mys med kanin och lamm bebisarna. Har verkligen saknat dom, det blir så långt emellan att vi träffas nu, de har såklart massor att tänka på nu innan studenten och jag har inte oändligt med ork. Så det var väldigt roligt att de ville åka ut till skogen och hälsa på mig och alla ungar.

Vi lunchade lite ute i solen, myste med kaninungarna, tog kaffe och lite gott och matade flasklammet. Verkade som de blev lite kära i alla djuren och lugnet på landet.

Får hoppas att vi hinner ses lite oftare nu när man kan sitta ute, lite lättare att ta en kaffe eller sitta vid ån och prata då. Nu är jag så trött så de känns som att jag skulle kunna svimma av trötthet, men det var det helt klart värt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja dom växer som bara den. Nu har de blivit mer "riktiga" inte bara små korvar utan riktiga kaniner som skuttar omkring och är precis överallt. Jag skulle inte ha klagat på att det var lite svårt att fota dem föra veckan, för nu är de inte stilla en sekund. Allt är spännande, speciellt kameran och det blir lite svårt att fota när någon slickar på linsen. Men det är kul, man har fullt upp.

Men till sist blev det några bilder. Så här får ni en sötbomb!

Likes

Comments

View tracker

Att mysa ner mig i soffan med en filt och en balja te eller en kaffe kopp har alltid varit min grej. Det gör mig oftast lite lugnare och får mig släppa alla tankar som i vanliga fall snurrar runt som en tornado i huvudet på mig och jag kan andas ut.

Det är lite som en trygghets grej, ibland är det väldigt skönt att bara få sitta själv men det är även väldigt härligt när så många syskon som möjligt är hemma och man kan sitta och prata om livet och bara njuta av att ha en så stor familj som alltid backar en.

Så nu tar jag min godisskål, vindruvor och min stora balja te och myser ner mig, idag med bara lilla familjen.

Likes

Comments

5 små lyckopiller! Ja om det är något som gör en glad så är det dessa små knyten. De är drygt 1 vecka och började igår öppna ögonen vilket gör dem ännu sötare. Har tyvärr inte fått med ögonen på bild ännu då de somnar så fort de känner värmen från ens hand.

Kan varna för hur mycket kaninbilder det kommer vara på bloggen nu framöver hehe.

Men hoppas ni tycker det är kul att följa deras uppväxt!

Likes

Comments

Yes nu tänker jag ta tag i bloggandet igen!

Det blev en lång paus och som vanligt är det min egna självkritik, dålig ork och min rädsla för vad andra tycker och tänker som har stoppat mig. Men ska försöka trycka bort mitt ständiga övertänkande och inte komplicera till allt.

Nu i framtiden kommer det bli lite mer blandade inlägg. Ämnen som troligen kommer dyka upp är:

Vardag | Inredning | Foto | Mode

Psykisk ohälsa kommer fortfarande att vara ett ämne som kommer att komma upp allt som oftast då det är en del av min vardag. Jag vill även skapa mer acceptans runt ämnet. Samtidigt är bloggen ett verktyg för mig att få ut lite av mina tankar kring mitt mående, vilket hjälper mig och jag hoppas att det kan hjälpa andra också. Dels de som lider av psykisk ohälsa så att de inte behöver känna sig så ensamma i det som redan känns så ensamt och dels de runt omkring mig, vänner och familj, så att de kan förstå mig bättre. Mina svårigheter, vad som skapar ångest och panik, med mera.

Önskar ni er att läsa något speciellt här i bloggen så hör gärna av er!

Likes

Comments

Tipsar och delar med mig lite av min önskelista här i bildformat.

Likes

Comments

Älskade december!🎄

En av mina absoluta favorit månader började idag. En månad fylld med mys, kärlek, förväntan och gottigheter. Min kärlek till julen kommer nog aldrig att dö ut, blir fortfarande som ett litet barn ju närmare julafton kommer. Startat lite med julgodiset och gjorde underbar knäck idag.

Bilder från weheartit

Likes

Comments

Sitter med kaffe koppen i högsta hugg och lyssnar på musik.

Idag är en sådan dag då inte ens tusen koppar kaffe kan få mig piggare. Huvudet känns som ett luddigt moln.

Låttips

Likes

Comments

Stressen som sakta men säkert äter upp oss inifrån. En påfrestning som ingen ser, ett skrik i ditt bröst som ingen hör.


Vi lever i ett hetssamhälle där vi alla ska vara perfekta människor. Vi förväntas hinna med mer på en dag än vad vi hinner med på en vecka. Allt ska se bra ut, vi ska lägga ut bilder på vårat perfekta liv. Om hur många vänner vi har, hur fina middagar vi äter, hur underbart förhållande man har, hur mycket vi tränar och såklart en och annan selfie för att mätta vårat bekräftelsebehov lite.


Samtidigt som vi ska bli framgångsrika, visa vårat underbara liv och kämpa med att vara alla till lags byggs stressen upp inom oss. För vad händer om vi inte kan vara alla till lags? Vad händer om vi inte kan vara så perfekta som vi verkar?


Faller en bricka så faller alla och till sist sitter man där och bara stressen är kvar och tomheten som tuggar på det lilla som finns kvar av den perfekta människan du en gång försökte vara.


En gång var stressen en jobbigt faktor som uppkom när du hade för mycket läxor, nu är stressen en del av dig, allt du gör stressar dig, något så simpelt som att välja kaffe eller te på morgonen kan sluta i panikkänslor för din oro håller dig i ett järngrepp. Nu ångrar du att du inte gav upp när du hade chansen, varför lät du världen ta över dig? Varför var det så viktigt att göra alla nöjda och lyckas i skolan när det är en kamp att överleva dagen.

Likes

Comments

Idag är det fars dag och jag har massor som jag vill tacka min pappa för. Vi har inte alltid haft den närmaste relationen. Både du och jag har svårt att tala om våra känslor. Att stänga igen dörren är ibland lättare än att öppna den och visa andra vad som finns där inne.

Jag tänker passa på att inte bara tacka dig pappa, utan jag vill tacka hela min familj idag.

Under året som gått när jag har varit på min absoluta botten har ni min fina familj räddat mig, stöttat mig och kämpat med mig. Utan er hade jag faktiskt inte levt idag.

Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni alla betyder och kanske tycker ni att det är ert uppdrag som föräldrar men alla har inte den turen att växa upp i ett hem med så mycket kärlek och förståelse.

Dagen som jag berättade för er för första gången hur otroligt dåligt jag mådde, det var dagen efter att jag för första gången skadade mig själv och övervägde att ta mitt liv. Jag minns hur ni alla lämnade era jobb och skolor och kom hem till mig och bara kramade om mig och sa att ni älskade mig. Jag hade miljontals känslor och skämdes för hur jag kunde göra så mot er. Men mest av allt kände jag eran kärlek. Det var den värsta dagen i mitt liv, men sen dess har jag kämpat hårdare. Jag var redo att ge upp, men nu ska jag kämpa och återta mitt liv. Återigen tack!

Likes

Comments