Som rubriken lyder så är idag gårdagens imorgon, och jag är fast på samma ruta som igår. Somnade igårkväll och glömde ställa väckarklockan, vaknar halv ett idag och hela dagen känns förstörd. Försökte kompensera det med plugg och städning, men det gick sådär. Drog ut spisen i lägenheten, fy vad mycket skit det var där under. Jag flyttade ju in här med min pojkvän i slutet av augusti, och har inte tänkt på att städa där, nu ska det göras minst en gång i månaden har jag bestämt, för den skiten tar jag inte en gång till. Det är ju så lätt att skjuta upp allt till "imorgon" men steg för steg tänker jag ändra på det.
Nu ska jag beställa den där gardinen jag pratat om i två månader om, ett steg närmare att sluta försöka skjuta upp allt.

kram!

Likes

Comments

Jag är inte en sån pessimist som rubriken får mig att låta som. Men jag tror jag har en överhängande rädsla för att misslyckas, så jag löser själva misslyckandet själv innan jag hinner känna av den bittra eftersmaken efter att ha gjort det utan att mena det. Är inte det typiskt att man försöker skydda sig själv när man verkligen skulle behöva en spark i ändan fär att inte ge upp. Att veta att alla misslyckas, men går vidare trots allt, för att sedan lyckas. Men jag har en bugg i mitt system där...

Dubbelmoralen mellan att vara jävligt envis och att ge upp före man misslyckas ( eller lyckas för den delen med) är ganska komisk. MEN jag tänker inte leva i någon fantasivärld, jag är duktig på att vara rädd för att misslyckas, jag är mindre duktig på att ge mig ut på mörkare och djupare vatten och fortsätta gå.

så imorgon börjar jag, en ny dag,
med kampen om att vara rädd för att misslyckas

och jag SKA vinna.

Likes

Comments