Lite så här känns det i mitt huvud idag. Första dagen tillbaka på jobb efter 5 veckors vab. Hyfsat intensivt.

Men ikväll hände något fantastiskt!
Jag fick Marley att åka till dansen! Och han tyckte det var så roligt att vara tillbaka där. Helt underbart. Och när tränarna frågade honom om han kom nästa vecka med så svarade han "Ja"!

Ibland krävs det inte mycket för att göra en mamma lycklig 😄

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vi hade en helt underbar dag uppe på Söderåsens nationalpark! Valde en runda på 7,7 km. Skulle ta 180 minuter. Ha! Tänkte vi, så lång tid kan det inte ta.
Det tog 2,5 timme. Inklusive pauser. Men det var helt underbart! Hittade grodor, grävde i bäckar, hoppade på stenar, besteg berg, njöt av solsken, utsikter och fågelkvitter. Terapi för både kropp och själ!

Resten av dagen spenderade vi i soffan. Av någon anledning vill inte Netflix fungera på Tv:n så Simon startade en film. Sagan om ringen, del 2. Jag har inte sett den. Jag har somnat varje gång. Men den här gången höll jag mig vaken, tyvärr. Eller, det är ju inte så att den är dålig. Det är bara det att den är för jävla lång. Jag hinner tappa intresset flera gånger om...
Men plus för igenkänningshumorn när de mobbar dvärgen...!

Likes

Comments

Här sitter vi och undrar vad man gör som vuxna utan barn. Men det är väl det som är projketet. Att ta reda på vilka vi är, vad vi tycker om och behöver. Tillsammans. För att kunna fortsätta vara de fantastiska föräldrarna till Marley som de påstår att vi är.
Så här sitter vi och äter hotellfrukost innan vi ska köra till Skäralid och vandra vid Kopparhatten.
Wish us luck!

Likes

Comments

Satsa på relationen så de till oss på bupskolan. Jaha.... säger vi. Hur gör man då? Var hittar man tiden till det? När skolan och andra instanser motarbetar oss och vi lägger all energi på att kämpa för vår sons rättigheter, skyldigheter och svårigheter..? Tillsammans orkar vi, tillsammans hjälps vi åt med alla måsten, alla fighter som ska tas och genom att peppa varandra i vårt föräldraskap. Men någonstans måste vi också ha en relation som inte bara bygger på att vara föräldrar.
I helgen ska vi vara barnlediga. Vi ska försöka inte prata om barn alls tänker jag, försöka komma på saker vi tycker om att göra tillsammans. Bara det är ju en utmaning för jag tror inte att sova räknas ;)

Likes

Comments

Idag gjorde vi en utflykt till Malmö. Vi tog tåget till tekniska museet. Var superbra! Vi har varit där en gång tidigare, för ett par år sedan. Ser typ lika dant ut, med samma saker. Läste på hemsidan att de skulle ha någon tillfällig utställning som hette typ Mega Mind. Tyvärr hann vi inte hitta den. Men ubåten undersökte vi, tittade på stjärnhimlen, kollade historiska motorer och annan historisk utveckling. Hade lunch från salladsbaren med oss, supergott! Det är som middag och efterrätt i samma skål ;)
Efter lunchen gick vi upp på ovanvåningen där de har testa på/experiment avdelning. Där kunde vi varit lääääänge! Testa luftströmmar, hjärnaktivitet, gravitation och en massa andra spännande grejer.
Helt klart värt ett besök, både med och utan barn!
Tyvärr blev jag inte färdig att ta en enda bild.. Måste bättra mig på detta!

Likes

Comments

Bild lånad från Google.

Ikväll är det äntligen dax! Äntligen ska jag se Skönheten och Odjuret!
Ville gått på premiären i fredags egentligen men då kunde inte det tilltänkta sällskapet.
Så det blev en måndagsbio :)

Satte klockan en timme tidigare i morse för jag skulle hinna träna först. Vilket innebär att jag är ganska trött nu... Så jag hoppas filmen är bra, annars kommer jag sitta och somna inne i biografen :p

Jag fick ett mindre breakdown i eftermiddags hemma. Så jag unnar mig en fika på espresso house med en ny bok innan bion, innan jag ska vara social igen. Hemma kommer man lixom inte undan, det är för trångt. Enda gången man får vara ifred är när man låser in sig på toaletten. Och då är det alltid någon som står och bankar på dörren och ropar "mamma!"
Som om jag skulle rymma genom avloppet lixom....?

Likes

Comments

Ikväll gör jag något ovanligt. Jag sover över hemma hos mamma. Vi ska till Gekås imorgon och ska köra supertidigt....
Det var många år sedan sist jag sov här. Ligger på några madrasser på golvet i rummet som mamma kallar för "tant-grottan". Trots att det är på ovanvåningen ;)

Mysigt sällskap har jag också. En kise som spinner väldigt högt! Det är jag inte van vid. Vår satmara till katt brukar mest strimla våra fötter så fort de sticker utanför täcket... ;)

Likes

Comments

Nu har vi gjort 4 av 5 veckor på bups  familjeavdelning. Har inte gett hälften av det jag velat och sett fram emot, dock en himla massa annat. Och än är vi inte färdiga. Utredning fortfarande på gång, olika kontakter har blivit etablerade och vissa kontakter har de börjat dra i. Känns som att även de står, kanske inte handfallna men ändå inte riktigt vet vad de ska göra med oss. Precis som alla andra instanser vi varit i kontakt med. De har gjort vad de kunnat, känns det som. Även om det lämnar mycket att önska.
Vi har fått massor av återhämtning, massor av bekräftelse på att det faktiskt inte är vi som är kassa föräldrar, att vi faktiskt är fantastiska föräldrar som lever i en tillvara som kräver väldigt mycket mer än de flesta... Vi har också fått mycket värdefull tid tillsammans, många fina stunder tillsammans som familj.
De har även fått se honom i affekt, vilket har tydliggjort en del av hans problematik, och vad vi har att kämpa med.

Kortsiktigt har det varit bra. Långsiktigt vet jag ännu inte. Återstår väl att se, antar jag.

Likes

Comments

Det är en av de viktigaste sakerna jag tar med mig från våra veckor på bups familjeavdelning. Än så länge. Vi har gjort 3 veckor av 2. Det stressar mig lite, att vår tid där nästan är slut.

Har ju lärt oss att Marley fungerar (oftast) när han är borta eftersom han är trygg med oss och inte behöver hålla ihop sig. Ofta blir han orolig om jag är iväg, om det bara är för att åka till affären eller träna en runda. Men detta beror då förmodligen på att han på något plan lägger sin tilltro till sig själv hos mig. Att han vet att jag hela tiden finns i närheten för att hjälpa honom i alla situationer han befinner sig i. Jag är alltså hans hjälp-jag. Den som sätter ord när han inte hittar dem, den som förklarar när han inte förstår eller kan tolka, den som guidar honom i alla dessa situationer som han befinner sig i, som han funktionsnedsättning gör det svårt för honom att själv klara av. Det är förmodligen också därför han fungerar så pass bra borta, för vi har hjälpt honom lägga grunden, gjort hans liv till en hyfsat lättförståelig bas.

Och detta är ju så klart helt jävla fantastiskt! Vilken ära det är att vara den som kan guidea denna makalösa lilla människa genom livet. Men det är samtidigt otroligt krävande. Och kvävande. Och fruktansvärt svårt att hitta en balans i. För att Marleys hjälp-jag inte ska få ta över hela mitt jag.

Livspussel fick helt plötsligt en helt ny innebörd....

Likes

Comments

Simon och jag försöker lära oss hitta tid tillsammans, för att "vårda vår relation". Helt enkelt, försöka spendera tid tillsammans som ett par, inte bara Marleys föräldrar. Lättare sagt än gjort när man har barn med extra allt!

Ikväll var det så skönt ute, även om det var kallt, så vi tänkte att vi skulle ta oss en promenad. Marley brukar alltid spela lite tvspel eller kolla typ Netflix en stund på kvällen så jag tänkte att då kunde vi passa på. Lade hans mobil på laddning bredvid honom så han kunde ringa om det var något men han var helpeppad på att vara ensam hemma.
Han ringde 2 gånger, först ville inte Netflix samarbeta sa han så då skulle kan spela istället. Sen ringde han för att något skithäftigt hade hänt i Minecraft. Då var vi vid affären och hade påbörjat vandringen hem. När vi kommer ett par 100 meter till så ser Simon ett barn komma gående emot oss. Det är Marley. Då hade han blivit rädd och ville till oss. Så där kom han, klädd i jacka men inga skor, för det var han för rädd för att stanna och ta på... Lille killen! Han ville inte ringa för han ville träffa oss, sa han. Och så trodde han att vi skulle vara arga på honom för att han mötte oss, utan skor ❤

Att vara ensam hemma fungerade bra tidigare, det får vi kanske öva lite på igen.

Likes

Comments