Header

Ser att många frågar efter tips på olika sidor, om vad dom ska ge till sin partner på alla hjärtans dag. Och ofta får dom till svars "Ge något enkelt, typ massage" "Hemlagad mat med tända ljus och något gott att dricka" "Ett häfte med lappar där det står massa saker du tycker om hos din partner" osv. Och det är där jag faktiskt blir en hater när det kommer till alla hjärtans dag.

Massage? Jag får massage nästan varje dag om jag skulle vilja det. Jag är inte lika bra att ge tillbaka men han frågar alltid 03.30 när vi ska sova haha. Så lite kill på ryggen blir det.

Hemmalagad middag med tända ljus? Det sker varje dag här hemma om Jocke inte jobbar. Lagar inte folk mat? Dom menar säkert "godare mat" så som kött osv, men vi har ju en tendens att hamna där måndag till söndag! Kanske dock beror på att jag tycker om att laga mat.

Och det sista. Ett häfte där det står saker du älskar hos din partner. Hallå? Är inte det typ jätteviktigt att berätta för varandra varje dag eller åtminstone varannan hur fin din partner är eller om hen är duktig på någonting. Hur underbart det är att ni två har varandra och hur mycket du älskar honom/henne. Ja jag vet inte men det gör vi här hemma. Kanske därför jag fortfarande känner mig nykär och kärare för varje dag som går. Men vafan, förhållande är väl en färskvara i mångt och mycke? Man måste underhålla alla slags relationer? Konstigt det där att man tar dom viktigaste personerna för givet medans lite mindre nära kompisar får man oroligt dåligt samvete över om man inte ringde tillbaka sist. Jaja.

Det är inte meningen att låta som en stroppis. Men jag skälv tycker verkligen att matlagning, närhet så som i massage och komplimanger ska finnas varje dag om året och inte 14 februari varje år. Nja..

Jag själv har budat på en fet jacka som jag hoppas vinna till Jocke. Jag har bara visat en bild på den och frågat vad han tycker och han älskar den. Tråkigt nog visste jag inte var den finns att köpa. Fast det gör jag ju 😉 Så en liten fin gest får det bli. Den kommer nog inte på alla hjärtans dag utan någon dag efter eller så. Men det blir bra det också, tror inte jocke gråter haha.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Godmorning!

Vaknade till en fråga imorse på DM som jag faktiskt aldrig tänkt på att folk undrar. Men vi bor ju i nyfiken i en strut landet och dessutom så vrider och vänder alla på sig om något inte skulle se ut eller vara som "vanligt" haha. Helt sjukt egentligen men iallafall. Blir absolut inte ställd av att någon frågar, bättre det än att gå och undra. Märket fanns ju dock inte hennes första veckor i livet så därför kan jag förstå att man undrar lite mera. Men det är alltså ingen krigsmålningen vid ögat från någon babygymsfight, det är ett smultronmärke, man kanske nästan skulle kunna säga födelsemärke.

Hemangiom, eller smultronmärke som det också kallas, visar sig som ett märke på huden och är vanligast hos barn upp till ett år. Hemangiom består av en samling blodkärl som kan finnas vid födseln eller uppstå under barnets första levnadsmånader. De flesta hemangiom ger inga besvär och försvinner av sig själva. Nästan fem procent av alla barn får hemangiom. Det är inte helt klart varför de uppstår. De är vanligare hos för tidigt födda barn. Smultronmärke är helt ofarliga. Men om de sitter illa till, till exempel så att de skymmer synen, kan de behöva behandlas. Och Cleos är ju verkligen nära ögat, men det varken blir svullet eller irriterar synen (peppar peppar) så vi hoppas väl på att det får sitta där i något år utan att det stör henne. Jocke tycker det är unikt och att hon ska se ut så för alltid haha.

Min fina prinsessa ❤️

Likes

Comments

Så vad har vi gjort i veckan och helgen.. Igår så var vi iallafall iväg en sväng och kikade lite secondhand. Vi fick med oss en ljus fin matta till vardagsrummet. Vi vill ha lite ljusare färger här inne så det blev perfekt. Soffa får vi tänka på längre in i framtiden. Känns inte så praktiskt med ett litet barn att lägga pengar på en ny soffa då vi gärna vill va en ljus. Mattan kostade bara 150kr så blir det en fläck på den känns det okej att slänga. Tvivlar dock på att det är Cleo den närmsta tiden utan mer jag under en taco-kväll. Jag tappade redan mat på den igår men det blev ingen fläck. Jocke påstår att jag är klumpig, det är att överdriva tycker jag!

Efter det så sov jocke lite och jag kollade på en film. Efter det hade vi familjeråd, haha. Nej men jag tror faktiskt det är superviktigt att man pratar om saker. Ser så båda två mår bra lite sådär ibland. Annars hamnar man nog där i den där mitt-barn-fyller-ett-separationen. Så viktigt med kommunikation och att lyssna på varandra.

Jag tycker vårat liv efter Cleo kom har blivit så fantastiskt. Det har fyllts med mer av allt. Vi umgås med vänner var för sig mycket mera även fast tröttheten tar över ofta så tar vi oss tiden till det ändå (det var ett av mina nyårsmål). Vi fixar, bygger och gör om här hemma. En vägghylla och ett nytt köksbord har redan hunnits med på denna korta tid. Jocke smider många planer med musiken och tar sig även tiden att sätta sig i "hemmastudion" vilket kan vara svårt när man vill kramas med bebis. Han jobbar och står i. Och jag är en superduper hemmamamma/sambo. Jocke är så bra med henne men det går inte att undgå att jag får ta mer just här hemma. När han jobbar har han ca 4 vakna timmar hemma. Det är mycket som ska försöka hinnas med då. Men det viktigaste för mig är att han får tid med sin dotter så jag brukar stå för det andra. Så som att laga mat osv. Det fungerar fint men man blir såklart trött ibland. Vilket vi pratade om på sista familjerådet haha! Jag skulle älska att få lite egentid med en ansiktsmask och en tidning ibland, så det ska vi försöka jobba på! Det är ju faktiskt inte svårare än så, att fråga och förklara hur man känner och så jobbar man ut efter det! Teamwork!

Vi hade en jättemysig fredagskväll med kycklingtacos, det bästa som finns! Borde skriva receptet men har inte ens bilder att lägga ut på maträtten då jag tror Jocke hittat på den själv. Eller det var iallafall den första maten han lagade till mig ❤️ Om man inte räknar med fryspizzorna 04.00 efter en kväll på krogen. Den blev bränd! Men vad gjorde det när det enda vi ville var att hångla och kedjeröka i fönstret till solen gick upp!

Nu har jag några nätter ensam med Cleo. Supermysigt men mysigare med pappa hemma såklart. I veckan kommer Jockes mormor, längtar supermycket att presentera Cleo för henne! Gammelmormor. Vilken lyx att hon har två.

Hela veckan är i stort sätt fullspäckad. Vi har ett bokat bord på alla❤️nsdag nu på tisdag och även barnvakt om vi vill. Men vi har faktiskt bestämt oss för att åka hem till svärföräldrarna, äta middag, ta ett glas vin och kanske spela lite kort. Eftersom Jockes mormor är på besök och allt! Dessutom väntar redan två kvällar med barnvakt nästa helg så det känns bäst i mammahjärtat också. Har redan ångest för att jag kommer sakna henne så mycket haha

Nu ska jag fortsätta kolla på QX-galan och skrika ikapp med Cleo som ena stunden skrattar åt kossan som hänger framför ansiktet och andra sekunden är hon livrädd. Skräckblandad förtjusning kallas det nog!

Ha det bra 💕

Visst blev ljusa mattan bättre? 😍

Likes

Comments

Min vardag

Så fort veckorna går nu för tiden tycker jag, hinner knappt tänka så är det fredag igen. Vilket kanske låter skönt. Men här hemma har vi ju "helg" när det passar oss i och med att Jocke jobbar natt och helg ibland. Man får göra det bästa av sin egen situation helt enkelt, vilket funkar superbra för oss.

Cleo utvecklas för varje dag som går och växer ett kilo över natten, skämt och sido. Men det går otroligt fort just nu och man ser nya saker för varje dag. Det är självklart babysteps men ni vet ju vad som gör en mamma glad. Typ ingenting haha. En slag på nallen som hänger i babygymmet är lycka bara det. Längtar verkligen tills hon börjar skratta. Hon ler nämligen konstant. När hon äter, skiter och sover så ler hon. Vi har fått turen att få en riktigt glad bebis. Men hon är ju människa hon också så självklart har även hon sina dagar lär jag ju tillägga med risk för att låta som en riktigt stroppig morsa annars😂

Det är mycket planer fram över, vilket känns roligt men även stressande. Imorgon ska jocke hjälpa en kompis att flytta sen ska vi försöka få till någon form av familjetid, lägga telefoner i en skål på bordet och bara ta vara på tiden. Det är inte så ofta man får den för tillfället. Det är mycket med jockes jobb och även hans musik och studiotid tar upp en del. Vilket är helt okej för oss men då får man göra det bästa man kan av kvällen man får tillsammans! På lördagen kommer Michaela hit för ett glas vin, ost och kex och mellomys med mig och Cleo!

Nästa helg är det verkligen fest. För En av Jockes närmsta kompis har 30års fest så då ska vi på den vilket ska bli superroligt men lägger nog bara i 3:ans växel den dagen då jag inte vill vara ifrån Cleo allt för länge. För dagen efter väntar nämligen min bästa väns 30årsfest som vi såklart också ska gå på. Typiskt när saker och ting hamnar på samma helg men ibland blir det så och detta är ju viktiga vänner att fira! Ska bli så kul! Och Cleo ska mysa med morfar och Anette ena dagen och andra dagen med mormor så jag vet några som är superglada för detta, haha!

Helgen efter det ska vi ut och äta för då fyller far min 50 år! Det blir också en trevlig kväll. Men allt ska då ske k februari 😂 vilket kommer synas i plånboken om inte på påsarna under ögonen som kommer infinna sig! Man är ju inte 20 längre 🙄.

Hoppas ni har en bra kväll! 😘

  • Min vardag

Likes

Comments

Tänkte att vi skulle prata om avundsjuka idag. Missunnsamhet över att någon annans liv förändras till det bättre. Något som jag och säkert många andra här inne kan känna igen sig i när vi blev gravida och ännu mer när barnet kom.

Jag vill nog påstå att som gravid och förstföderska, framför allt som ung mamma, känner man sig minst lika ensam som dom som står och tittar på från det barnfria singellivet. Men ibland är någon annans nya fas i livet så smärtsam att stå bredvid att personer väljer att ta avstånd.

Avundsjuka kan i många fall vara svår att sätta fingret på då det ofta inte framförs i meningen "jag är avundsjuk på dig". Nej, avundsjuka får man ofta uppleva genom att folk snackar bakom din rygg, att någon är obefogat arg på dig eller kanske den värsta, ignorans och nonchalans.

Varför man får uppleva detta så ofta är för att man släpper in fel människor i livet. Människor som inte har det rätta ansiktet på så länge man inte har något dom vill ha. Men skvallriga, arroganta och avundsjuka människor är gift. Avundsjuka människor är inte det pågrund av deras eget mående eller ohälsa. Dom är avundsjuka på grund av att andra mår bättre. Men du hör ju själv vem av oss som blir bitter.

Människor idag är otroligt osäkra, främst utav sociala medier skulle jag tro. Inte en jävel skulle vara kapabel till att jämföra sitt liv med så många andra om det inte blev slängt i deras ansikte dagligen. Men där måste man lära sig att säga,  "jag duger som jag är". Jag vill tro att avundsjuka egentligen står på grundstenar av osäkerhet, att inte vara bra nog och en känsla av att man står där och stampar på samma ställe som förra året medans andra tar ett kliv fram för varje dag som går.

Även fast situationen egentligen handlar om (i mitt fall) min graviditet, min framgång på det personliga planet så handlar det ändå alltid om den personen som är avundsjuk. Hur hen mår. Hur hen får uppleva allting. Hur hen ska göra för att kunna leva vidare i denna misär av andras framgång och lycka. Där av kan man lätt glömma bort att man inte är den som har gjort fel. Din lycka är aldrig något du ska backa för eller försvara dig inför. Din lycka har du skapat. Och vad många inte vet är vad du gått igenom för att komma dit du faktiskt är idag.

Du kanske själv har varit den personen som missunnat andra framgång och uppgraderingar i livet. Oftast ser man nog inte det förens man har tagit sig ur den.

Det finns självklart avundsjuka människor i mitt liv också. Människor som inte ska finnas i mitt liv men glider in på ett bananskal genom gemensamma nämnare. Du kan se det som en VIP-kö. En viss person har all rätt att stå i den där VIP-kön, men det råkar få med sig människor som inte ska vara där inne pågrund av hen hade +2 på listan. Sådant man bara får stå ut med för att få in den de där viktiga personerna man vill ha där.

Men för dom aktar jag mig. Dom kommer alltid se dina misstag och nederlag som syre till deras syrgastank de sippar luft ifrån. Därför berättar jag inte särskilt mycket. Inte när det går dåligt eller när jag inte mår bra. Men jag delar heller inte gärna med mig av mina framgångar då jag möts av påhopp i försök om att förminska mig och mina känslor. Många vill ge dig dåligt samvete över vad du åstadkommit. Dom står nästan och säger "Men tänkt på mig då, jag då? Tänk hur jag mår i all din lycka?". Sånna människor är rena giftet. Nej nej nej, gå så långt ifrån dom du bara kan. Det tar din energi och har du en dålig dag är det kanske du som sitter där hemma med dessa tankar och ord som du fått höra på vägen. Om du är värd allt detta? Är jag kanske en sämre människa då jag är lycklig för mina saker när andra uppenbarligen är så olyckliga. Låt oss kanske vara olyckliga allihopa tillsammans så kanske alla blir lyckliga? Ja du hör ju, ren galenskap.

En person som jag, som har gått igenom många svåra stunder i livet. År av osäkerhet. Festgalna nätter. Psykisk ohälsa. Lösa vännner för dagen då vi var precis lika ensamma allihopa. Dom människorna är nog värst att se lyckas. Men jag bär min sorg som ett fucking diamanthalsband runt halsen. Det är därför ingen kommer åt mig och ingen någonsin skulle kunna få mig att acceptera deras låga nivå. Jag är stolt över mig själv. Den har tagit mig dit jag är idag. Utan denna smärta hade jag aldrig varit den personen jag är idag. Jag vet att alla går igenom olika händelser i livet och att man alltid ska bemöta en annan person med respekt.


Så jag hoppas att ni som sitter där med er nya lilla familj tex. Eller erat nya välbetalda arbete. Eller en ny examinering, är stolta över er själva. Låt aldrig andras avundsjuka ta det ifrån er. Ni är värda ALLT ni själva har åstadkommit. Allt annat är nonsens. Och till er som vet om att ni är den där avundsjuka personen. Gör er själva stolta idag. På något sätt. Så kanske ni någon dag kan unna andra deras framgång också.


Likes

Comments

Livsstil och hälsa, Good food, Good mood, Min vardag

Tiden springer iväg. Det är redan februari. Cleo kom i November, det känns som några veckor sen. Men inte när man tittar på henne. Hon har vuxit så mycket den här tiden. Man tar verkligen vara på varje dag med henne ändå är hon "helt plötsligt" 13cm längre och väger några kilo mer än när hon kom till oss. Läskigt men roligt. Men man vill ändå stoppa tiden lite ibland, våran lilla tjej.

Happ, det här med vikten då. Det känns som jag står och stampar lite. Vilket jag i och för sig inte gör då jag vägde mig igår och har gått ner 3kg på 2 veckor. Man får ha tålamod, vilket inte är min starka sida i den a kategori. Vill helst ha resultat rekordsnabbt haha. Men för att få lite ny energi och prova på något nytt så ska jag börja med 5:2 dieten. Har inte bestämt mig om jag börjar köra redan denna vecka eller om jag ska början på måndag. Jag tror det blir måndag, är ju lite klyschig av mig haha. Blev så sugen när vi var hos svärföräldrarna igår och Jockes mamma pratade om det. 0,5-1kg i veckan låter sunt att gå ner. För vissa går det säkert fortare än så kan jag tänka mig. Men det känns som något för mig just för tillfället. Har mycket i skallen och att följa ett kostschema där jag måste ha allt hemma och framför allt äta regelbundet är inte min starka sida just nu. Så detta passar mig perfekt. Jag tänkte att jag ska köra denna februari ut och se om jag märker någon skillnad. Fungerar det som jag vill fortsätter jag! Jag kommer inte ha några problem med fastedagarna som jag känner nu. Jag är redan dålig på att äta som jag ska. Så spännande. Ska ta en bild idag och sedan en bild när det har gått en månad. Sånt peppar mig, och alla knep är tillåtna. Jocke ska också haka på säger han, men ja.. Det är kanske inte hans starkaste sida att äta efter regler osv. Men jag förstår honom. Han behöver inte ens.

Och vetni, min min mens kom tillbaka igår. Det kan SÅ förklara varför jag varit deppig en vecka drygt. SÅ skönt. Innan graviditeten hade jag sjukt jobbig pms. Så jag var nära på att kolla upp det. Och nu när jag vet att mensen kommit tillbaka vet jag anledningen till deppigheten en gång i månaden. Älskar förklaringar på saker och ting. Förstod inte alla varför min deppighet helt plötsligt valde att komma tillbaka då jag verkligen är lycklig. Det kändes så orättvist och jag tänkte att "kan jag inte bara få vara lycklig, är det så svårt". Men nu förstår jag ju. Tur i oturen helt enkelt. Hade gärna sluppit mens ett par månader till. Men ändå rätt skönt att kroppen återställer sig så fort.

Fastedagarna kan infinna sig vilka dagar du vill. Detta är bara ett exempel. Men har jag förstått det rätt så ska det helst inte vara efter varandra. Det finns mängder av tips också recept när man googlar men ska ändå försöka att dela med mig av tips här också. Det vore kul om fler halade på och vi visade resultat för varandra då det peppar. Är ni på? 😀

Likes

Comments

Hej hörrni! Ja, nu var det länge sen jag skrev något här igen. Jag antar att jag brinner för det lite mer laddade ämnena och att jag lätt tröttnar om jag skriver om min frukostrutin helt enkelt. Så det får bli lite hipp som happ här inne.

En annan anledning till varför jag inte orkar skriva är för att ibland mår jag inte så bra. Det har nog med min utmattningsdepression att göra. Jag vill inte säga att jag är där nu, långt ifrån. Men jag har toppar och jag har dalar. Kanske precis som vilken annan människa som helst, vad vet jag.

Jag vet inte ens hur jag ska förklara mig själv.. jag blir ångestladdad. Det är ingenting som går ut över min familj på något sätt. Utan när jag får den där ensamma stunden på kvällarna, när jag står i duschen, när jag är vaken mitt i natten, ja när jag får tid över för att tänka. Då är det bara ångest och ledsamma tankar. Detta skulle jag dessutom inte skriva om jag inte var okej nu. Jag är fortfarande lite deppig i mellan åt, men det mesta har gått över för denna gång.

Det kommer inte ofta längre. Det ä bog första gången sen Cleo kom iallafall. Något jag AVSKYR just när jag mår som sämst är post. Brev. Räkningar. Mejl. Telefonsamtal. Ringa viktiga ärenden. Gå till affären. Socialisera mig.

Vi har fått så sjukt mycket eftersänd post pågrund av flytten där det ena brevet har kommit senare än det andra. Påminnelser har dimper ner och den betalas av. MEN ÄNDÅ kan inte bara posten komma rätt så slipper jag gå med en klump i magen. Försäkringskassan har lagt mitt ärende åt sidan av ingen anledning alls och dom ber om ursäkt hundra gånger om (tomma ord) osv osv men jag har stått utan mammapenning sen Cleo kom! I 2 månader har jag stått utan pengar. Vad vet dom? Jag kanske inte har någon som kan ge mig pengar? Och även fast jag har det, så får jag sån sjuk ångest av det. Jag vill betala för mig själv. Jag är 26 år och min mormor ska inte betala mina räkningar. Sen finns det folk som har det sämre med pengar än oss ändå kanske, men man lever ju utifrån sig själv.

Jag vet inte vad det är med mig vissa veckor men när min telefon ringer vill jag bara kasta den in i väggen. Jag orkar inte. Jag vill inte prata med någon. Hade jag haft tiden att svara och prata i telefon så hade jag ändå inte velat. Jag hade behövt den egentiden till att ta mig ur gropen jag står i. Jag är sån, jag har accepterat det. Det är bara folk runt omkring som måste göra det också. Där av att jag väljer mina relationer väl. Alla som känner mig utan och innan accepterar mig för den jag är och utmanar inte mig. Jag blir bara ännu mer låst.

Det som hjälper mig mest i detta är att få umgås med familjen och nära nära vänner. Och Jockes kramar. Vi brukar inte ens ta upp att "är du lite nere idag" utan han vet. Han säger bara svara inte i telefon vi tittar film nu. Eller, vad duktig du är som alltid finns för Cleo till 100%. Pågrund ut av att han vet att jag har dåligt samvete över att jag inte gör allt annat hundra procent för tillfället. Som sagt, jag blir ingen bråkstake under denna period. Jag blir mer ett litet lamm. Som gråter alldeles för mycket och som sitter i soffan och väntar på att stormen ska gå över.

Ja, så därför har jag perioder när jag inte skriver här. Jag pallar inte. Vill inte öppna mig. Har jag inget vettigt ämne att skriva om så får det vara då. Att skriva om vad jag åt till middag är inget jag pallar just då.

Åh ännu en gång känner jag mig så jävla komplicerad. Och ja, det må väl så vara då. Jag har folk runt omkring mig som alltid står där vid min sida. Och jag vet att jag är en superkompis. En sjukt jävla bra mamma. Och den bästa hemmafrun och flickvännen du kan hitta. För mina hjärtan iallafall. Så ja, jag duger som jag är. Även fast jag inte mår så bra ibland.

Likes

Comments

Åh, är våren på G eller? Igår var det superskönt på promenaden och det ser likadant ut idag!

Igår stod en del på schemat. Först tändare jag Eve och Luna för en promenad på nästan två timmar och efter det gick vi hem till henne tills hennes tredje barn Zion skulle hämtas från dagis! Alltså jag tycker det är ett meck att få på Cleo när vi ska ut och göra något. Få med alla saker osv. Eve har 3(!!!!) barn alla i olika åldrar. Luna är ett halvår typ, Zion 2 och Thea 7. Alltså jag förstår inte hur hon gör det 😂😅 Förebild om något! Hon pluggar dessutom på det. Man lär sig väl med tiden! Allt går ju lixom smidigare och smidigare här hemma också!

Sen gick jag hem till oss där Jocke satt i hemmastudion. Men han har svårt att få fram texter på dagarna så det slutade med att vi lekte tillsammans med Cleo istället. Vi skulle träna hennes nacke lite tänkte vi, men ni såg ju hur lockande det träningspasset var. Stendäcka på två sekunder 😂


Senare kom Sandra hem till oss och så drog Jocke till jobbet! Sandra var säkert kvar till 23 någonting och vi pratade såklart om allt mellan himmel och jord. SÅ tacksam över alla normala människor jag har i mitt liv! Vad hade jag varit utan dom.

Nu ska jag tvätta håret tänkte jag om det går för sig, Jocke sover och Cleo ligger och tittar på kaninen 😂 Köp den! Sen måste vi åka runt och hämta en massa böcker och hämta bokhyllorna vi köpt osv! Kommer bli så snyggt, hoppas jag 😅

Likes

Comments

Hej! Det är många som har frågat om mitt kostschema och jag tänkte väl att jag kan lägga ut det här så det blir lite lättare för dom som inte har sån stor koll på kost. Jag är själv helt vilsen känns det som men tydligen har jag lite koll iallafall.

MEN mitt kostschema är gjort för mig. Som sagt, detta är från tiden jag gick och mätte kroppsfett och vägde mig. Så det är utefter min kropp och vad jag ville ha för resultat då. Det är också gjort för att träna styrka 3 gånger i veckan och kondition 2 dagar. Så jag kan faktiskt inte säga om det fungerar eller inte.

Men det ä definitivt ett kaloriunderskott. Du får i dig alla mål du ska på en dag. Maten är clean. Och du kommer få igång din förbränning om du inte har det ännu.


Här är en bild för att bi ska förstå. Jag gick alltså och mätte kroppsfettet. 22 år gammal. Sjukt bara det när man inte ska tävla osv. Det är bara sjukt. Jaja. Jag fattar lixom inte förräns nu att jag var på nivå jag var. Åh vill bara krama om mig Fanny 22 år. Blä. Här tror jag och hoppas jag var sista papperet från min mätning, här var jag nere på 16% kroppsfett. Jag började dessutom på 21% och var inte tjock då heller!


Om du inte förstår så är det här en mall på kroppsfett. Vad man har som fitness och idrottare. När man är överviktig och underviktig.


Men här kommer mitt kostschema. Samt ett par papper jag fick med så man får lite inspiration till vad man kan ha för tillbehör till maten! Sånt tycker jag är svårt. Och det är faktiskt svårt att veta vad som är kalorier i och inte. Jag sitter ofta och skrattar för mig själv när folk som utger sig för att vara så "JÄÄÄVLA GYM" sitter och äter riskakor till mellanmål, man ba lilla gumman det är i samma kategori som kakor. SÅ tro inte på alla som utger sig för att vara kunniga hit och dit. Dom fejkar precis lika mycket som vi andra! 😉




Och nu kommer säkert inte jag kunna svara på alla frågor. Men för att göra det lättare för mig själv och plånboken skippar jag det där med A-fil. Överallt där det stå kesella och A-fil, där äter jag kvarg. Smaksatt, men se till att det blir den "utan tillsatt socker".

Hoppas jag hjälper någon. 😘


Uppdatering: Och snälla, väg inte maten. Det gjorde mig ohälsosam! Det slutade inte bra med dom hjärnspökena som det gav mig!


Likes

Comments

Good food, Good mood, Livsstil och hälsa, Min vardag

Halloj! Tänkte dela med mig av ännu ett recept! När jag tog ut köttfärsen ur frysen imorse var jag verkligen inte peppad på ännu en vecka med "nyttig köttfärsås" och ris. Så jag slängde ihop någon variant på nyttiga köttfärsbiffar!

Låt pofiberna svälla i vattnet i ett par minuter.
(Kolhydratsinnehållet ligger på 12 gram per 100 gram, och då pofiber väger så pass lite (1 dl väger ca 17 gram), får man inte i sig många gram kolhydrater.)

Blanda med nötfärs, ägg, morötter, lök, persilja, salt och svartpeppar och alla andra kryddor du känner för att ha i till en jämn smet.


Forma fina biffar och stek dem runt om i olivolja (jag kör på kokosfett) på medelstark
värme. Efterstek dem i ugnen, 175 grader i 10 minuter.


Till biffarna gjorde jag en nyttig sås på:

2 mosade avokadon
2dl kvarg
2 finhackade tomater (pressa ur vattnet)
2 vitlök
1/4 del grönsaksbuljongtärning
Cayennepeppar, chili, citron och limesalt


Nu väntar jag bara på matsällskapet som sitter och gör dreads för fulla muggar! Så vi har två grabbar i gymnasieåldern här! Haha känner mig sååå gammal😅😂

Likes

Comments