Header

Åh, är våren på G eller? Igår var det superskönt på promenaden och det ser likadant ut idag!

Igår stod en del på schemat. Först tändare jag Eve och Luna för en promenad på nästan två timmar och efter det gick vi hem till henne tills hennes tredje barn Zion skulle hämtas från dagis! Alltså jag tycker det är ett meck att få på Cleo när vi ska ut och göra något. Få med alla saker osv. Eve har 3(!!!!) barn alla i olika åldrar. Luna är ett halvår typ, Zion 2 och Thea 7. Alltså jag förstår inte hur hon gör det 😂😅 Förebild om något! Hon pluggar dessutom på det. Man lär sig väl med tiden! Allt går ju lixom smidigare och smidigare här hemma också!

Sen gick jag hem till oss där Jocke satt i hemmastudion. Men han har svårt att få fram texter på dagarna så det slutade med att vi lekte tillsammans med Cleo istället. Vi skulle träna hennes nacke lite tänkte vi, men ni såg ju hur lockande det träningspasset var. Stendäcka på två sekunder 😂


Senare kom Sandra hem till oss och så drog Jocke till jobbet! Sandra var säkert kvar till 23 någonting och vi pratade såklart om allt mellan himmel och jord. SÅ tacksam över alla normala människor jag har i mitt liv! Vad hade jag varit utan dom.

Nu ska jag tvätta håret tänkte jag om det går för sig, Jocke sover och Cleo ligger och tittar på kaninen 😂 Köp den! Sen måste vi åka runt och hämta en massa böcker och hämta bokhyllorna vi köpt osv! Kommer bli så snyggt, hoppas jag 😅

Likes

Comments

Hej! Det är många som har frågat om mitt kostschema och jag tänkte väl att jag kan lägga ut det här så det blir lite lättare för dom som inte har sån stor koll på kost. Jag är själv helt vilsen känns det som men tydligen har jag lite koll iallafall.

MEN mitt kostschema är gjort för mig. Som sagt, detta är från tiden jag gick och mätte kroppsfett och vägde mig. Så det är utefter min kropp och vad jag ville ha för resultat då. Det är också gjort för att träna styrka 3 gånger i veckan och kondition 2 dagar. Så jag kan faktiskt inte säga om det fungerar eller inte.

Men det ä definitivt ett kaloriunderskott. Du får i dig alla mål du ska på en dag. Maten är clean. Och du kommer få igång din förbränning om du inte har det ännu.


Här är en bild för att bi ska förstå. Jag gick alltså och mätte kroppsfettet. 22 år gammal. Sjukt bara det när man inte ska tävla osv. Det är bara sjukt. Jaja. Jag fattar lixom inte förräns nu att jag var på nivå jag var. Åh vill bara krama om mig Fanny 22 år. Blä. Här tror jag och hoppas jag var sista papperet från min mätning, här var jag nere på 16% kroppsfett. Jag började dessutom på 21% och var inte tjock då heller!


Om du inte förstår så är det här en mall på kroppsfett. Vad man har som fitness och idrottare. När man är överviktig och underviktig.


Men här kommer mitt kostschema. Samt ett par papper jag fick med så man får lite inspiration till vad man kan ha för tillbehör till maten! Sånt tycker jag är svårt. Och det är faktiskt svårt att veta vad som är kalorier i och inte. Jag sitter ofta och skrattar för mig själv när folk som utger sig för att vara så "JÄÄÄVLA GYM" sitter och äter riskakor till mellanmål, man ba lilla gumman det är i samma kategori som kakor. SÅ tro inte på alla som utger sig för att vara kunniga hit och dit. Dom fejkar precis lika mycket som vi andra! 😉




Och nu kommer säkert inte jag kunna svara på alla frågor. Men för att göra det lättare för mig själv och plånboken skippar jag det där med A-fil. Överallt där det stå kesella och A-fil, där äter jag kvarg. Smaksatt, men se till att det blir den "utan tillsatt socker".

Hoppas jag hjälper någon. 😘


Uppdatering: Och snälla, väg inte maten. Det gjorde mig ohälsosam! Det slutade inte bra med dom hjärnspökena som det gav mig!


Likes

Comments

Good food, Good mood, Livsstil och hälsa, Min vardag

Halloj! Tänkte dela med mig av ännu ett recept! När jag tog ut köttfärsen ur frysen imorse var jag verkligen inte peppad på ännu en vecka med "nyttig köttfärsås" och ris. Så jag slängde ihop någon variant på nyttiga köttfärsbiffar!

Låt pofiberna svälla i vattnet i ett par minuter.
(Kolhydratsinnehållet ligger på 12 gram per 100 gram, och då pofiber väger så pass lite (1 dl väger ca 17 gram), får man inte i sig många gram kolhydrater.)

Blanda med nötfärs, ägg, morötter, lök, persilja, salt och svartpeppar och alla andra kryddor du känner för att ha i till en jämn smet.


Forma fina biffar och stek dem runt om i olivolja (jag kör på kokosfett) på medelstark
värme. Efterstek dem i ugnen, 175 grader i 10 minuter.


Till biffarna gjorde jag en nyttig sås på:

2 mosade avokadon
2dl kvarg
2 finhackade tomater (pressa ur vattnet)
2 vitlök
1/4 del grönsaksbuljongtärning
Cayennepeppar, chili, citron och limesalt


Nu väntar jag bara på matsällskapet som sitter och gör dreads för fulla muggar! Så vi har två grabbar i gymnasieåldern här! Haha känner mig sååå gammal😅😂

Likes

Comments

Livsstil och hälsa

Hej! Måste bara först och främst säga tack för alla fina kommentarer på min före/efterbild som jag la upp igår. Tänkte fortsätta lite inom den kategorin och varför jag gjorde som jag gjorde även fast jag skakade på handen.

Det är såhär. Jag är nog inte ensam skulle jag tro iallafall. Vi följer instagramkonton vi vill bli inspirerade av. Så under graviditeten börjar vi följa Malin Björk och Tammy Hembrow kanske, det är iallafall vad jag började följa under min. Och sen tänkte jag för mig själv att jag skulle bli som dom sen. Dom ger mig motivation och kunskap inom mammaträning.

Tammy vad gravid samtidigt som mig och det tog ca. 6 veckor för henne att bli fit och få till tillbaka den kroppsform hon hade innan. Hon stod alltså där med magrutor efter 1,5 månad. MEN det är där man får fråga sig själv, ger detta mig motivation eller mår jag dåligt av att se det här?


Efter alla dessa mammafitness konton man följer under graviditeten börjar man ju faktiskt tro "att detta kommer bli lätt", man börjar nästan tro att alla kroppar är kapabla till precis samma sak på exakt samma tid. Man blir hjärntvättad av dessa konton, i min mening. Särskilt under en graviditet, där man förändras så drastiskt i kroppen. Vissa tycker inte det är jobbigt. Men för oss andra som en gång haft kroppskomplex eller faktiskt tycker det är viktigt att komma i form igen eller se ut som sig själv i kroppen efter graviditet. Då ger dessa konton dig en bild av ditt liv på 2 år. Inte på 2 månader. Inte med mina förutsättningar iallafall.

Men då är det inte alltid så lätt när man står där i spegeln, med bristningar längst ner på magen. Med hull som väller över kanterna och bröst du aldrig någonsin kommer få se igen (ångrar att jag inte tittade mer på dom innan graviditeten😂), lår som sakta men säkert har fått gropar i sig och knän som ser ut som Donald Trumps ansikte.

Ja då är inte dessa inspirerande konton särskilt inspirerande längre. Ett konto som inspirerar ska ju ligga på samma nivå som en själv! Någon man kan jämföra sig med och apa efter! OCH jag vill tro att många kan faktiskt jämföra sig med mig. Även fast man aldrig, ALDRIG ser den sanningen på något konto. När ser man en snygg, ung, mamma visa upp verkligheten på det där sättet? Jag har ju själv svårt att tro att någon annan förutom jag ser ut sådär efter graviditeten. Jag vet inte hur många nätter jag har gråtit pågrund av att jag fått en fel bild i huvudet om hur fort jag ska vara slimmad igen. Jag har faktiskt på riktigt trott (att skratta är tillåtet) att 6 veckor efter förlossningen, ja då kanske jag inte har magrutor, men jag ser definitivt ut som mig själv igen. NEJ NEJ NEJ.


För mig har det gått 7 veckor sen förlossningen och i snart 3 veckor har jag ätit bra mat och slutat att äta socker. Bilderna har alltså 3 veckors mellanrum. Jag tog en bild när jag skulle starta ett nyttigare liv. Det går verkligen åt rätt håll. Jag ser att det jag gör fungerar och jag kommer fortsätta på det viset. Mitt kostschema svälter inte mig och jag får unna mig en dag i veckan om jag vill.

Ja, så varför jag la upp detta är för att jag ännu en gång hade velat läsa detta hos någon annan. Se en annan kvinna runt samma ålder osv faktiskt visa hur sanningen ser ut. Att man kan få känna sig fin och älskad trots att man går igenom denna förändring med kroppen. Det är absolut ingenting som inte går att fixas. Men det tar INTE 6 veckor för det flesta,det är en sak som är säker.

Jag hoppas ni får stöd från eran sambo! Min sambo har hjälpt mig mycket till att inte snöa in mig på dessa konton. Jag ska faktiskt sluta följa dom nu, bums! Och ni kanske tänker "Men Malin Björk är bra, hon är vettig!" Och det är SANT det är hon, hon ger oss en fear chans att starta våra nya liv. Men glöm då inte att ni inte ska jämföra er med henne eller någon annan som köpt hennes scheman för träning och mat. DU ÄR DU. Jämför dig inte med någon annan än dig själv. Bestäm själv när du är nöjd över din egen kropp och inte är idealet har sagt åt dig att du kan vara nöjd.

Glöm inte heller bort att du får det resultat du kämpar för och när din vilja att komma i form är starkare än ditt sötsug om kvällarna, då är det dax! Om chokladen hellre lockar än den tråkiga maten. ÄT DEN DÅ och vänta tills viljan kommer. För när du vill går allt mycket lättare.

Jag har redan gjort en viktresa förut, den var för någon annan. Den var för ungdomens vilsna dagar och världens hemska ideal om vad som säger dig är snyggt. Denna resa är för min skull! För att jag ska ha kul på stranden med min dotter i sommar och bara tänka på hur underbart det är och inte på min mage. 💪🏽

Likes

Comments

Min vardag

Hallå hörrni! Ja, jag är väl gladare idag då. Eller jag har bestämt att idag blir inget snack om dessa ormar iallafall. Idag har vi en hel dag med pappa jocke efter som han inte behöver sova halva dagen eller åka till nattjobbet, wuhu!

Igår kväll kom Evelina och Luna över till mig, vi bor tyyyp grannar så det är perfekt. Vet bara inte hur jag ska kunna vara den som går hem från henne när det är mörkt. Jag är så sjukt mörkrädd och nu bor vi lixom i något slags område "utanför" själva city. Aldrig sätt såhär konstiga människor på så kort tid. Varje gång jag går till Ica står det en dåre i något hörn. Någon vecka innan jul blev någon mördad i huset bredvid. Mjaa... Jag är inte helt såld på detta ställe än 😂 Men trivs så himla bra i lägenheten, så det är synd att man ska vara rädd när man går ut om natten. 2017.. Och vi har inte kommit längre, sorgligt. Tänker inte gå in på detalj på detta ämne då jag precis har vaknat. Jag är nämligen satan själv och skulle kunna omvandlas till mördare när jag är morgontrött.

Idag ska vi bygga klart bordet hoppas jag på! Om vi hinner. Det tog längre tid än vad vi trodde att slipa plankorna så vi blev alltså inte klara i veckan som vi hade hoppats på. Men idag kanske! Så ska vi åka till Clas Ohlsson. Bara jag som älskar sådana affärer? Hör bara inköpslistan idag, krokar, kanvastavlor att måla på, saker till köket lite smått och gott OCH en locktång. Ni hör ju, allt får man när man går in där haha. Och vi har typ 2500 på ett köpcentrum här i stan men vågar inte gå runt i det nu med RS men CO ligger i ytterkant och inte så många barn hänger där heller vilket jag fått för mig snittet värst, så det går bra. Vi måste komma ut lite.

Likes

Comments

Idag är jag less. Less på människan. Ni såg säkert mitt ryck på Instagram. Jag borde inte, jag borde inte dom låta komma åt mig på det sättet. Men när VUXNA människor kan vara så jävla falska att dom sitter och säger så vidriga saker för att dom själva mår psykiskt dålig, det är sjukt. Hur man kan ha ett helt annat ansikte framför mig. Hur man kan krama mig när man träffas. Ge mig komplimanger för hur vacker jag är. Klappa mig på magen (gravid) och säga att jag är så fin gravid och fråga mig om mina känslor och förväntningar om att bli mamma. Att träffa mig och Jocke och gå in i djupa diskussioner om mina tankar om förlossningen. OCH sen får jag höra på omvägar att orden inte alls är samma bakom min rygg. Nej "Då tror jag att jag är så jävla snygg" "Att jag är psykiskt sjuk" "Att deras (fucking) jävla röra dom skapat själva är pågrund av mig". ALLTSÅ rannsaka er själva. Det är EN sak att inte gilla mig. Fine. Det köper jag. Jag är inte till för att bli älskad av alla. Och man kan inte tycka om alla människor, så är det. Men var då FAAA-AAAN inte så jävla FAKE att ni slickar mitt arsle när vi ses. Hur kan ni leva med er själva? Har folk ingen jävla värdighet? Och är människan så beroende av att vara älskad av allt och alla att dom till och med måste slänga kärlek över folk dom uppenbarligen inte har något till övers för?

Jag kommer ALDRIG att bli sådan. Det må vara jobbigt att jag konfronterar om jag hör något skitsnack. Men jag är inte den som backar för en diskussion. Jag kan TA att folk har åsikter. Men VARFÖR visa mig något annat i mitt ansikte? Sånna ormar.

Jag är ARG jag är så jävla arg. Jag har nog inte varit såhär arg på flera år känns det som. Det bästa är att bi satt er i en sån jävla bajshög helt själva. Och det ni inser är inte att ni bara kommer förlora mig. Nej, det funkar inte så. Ska bli kul och se vilka lögner ni ska dra för att komma ur denna röra. Lycka till, slipa på ett tal av lögner nu.

USCH!

Likes

Comments

Eller är det inte så, haha! Nej skämt och sido. Men idag sov vi för det först väldigt länge. Sen bestämde vi oss för att göra ett ryck i hemmet och bygga klart vårt köksbord. Jag hann bara möblera om samt städa och fixa all tvätt som låg utspridd på golvet i vårat sovrum. Men det blir väldigt fint såhär och vi är supernöjda. Samtidigt som jag och Cleo var hemma för att göra det så åkte Jocke runt och hämtade allt som behövdes för att göra färdigt bordet.

När han kom hem gick vi ut alla 3 och började med det. Tog med oss varsin kaffe. Så underbart att ha större takeaway muggar hemma nu. Vi har letat febrilt efter större muggar som dessutom har lock men inte funnit det någonstans. Men min pappa beställde det till oss genom jobbet, så snällt! Att köpa takeaway latte varje gång man gör något blir alldeles för dyrt. Man kan unna sig ibland, men vi vill alltid ha varsin kaffe i handen.

Vi var där nere och fixade tillsammans men sen gick jag upp med Cleo och nu pustar vi ut i soffan tillsammans. Min man däremot är fortfarande nere och slipar bordet! Vi är ju båda två hetsiga av oss och vill få saker klart!

Likes

Comments

Hej hörrni! Det blir mycket snack om graviditet och den första tiden som mamma här inne. Men det är lite där jag är i mitt skede i livet och så det blir automatiskt just nu. Viktigt att komma ihåg är att jag talar utifrån egen erfarenhet och upplevelse och inte någon journal på hur det kommer se ut eller är för någon annan. Men ännu en gång är det viktigt att tänka på att man oftast inte är så olik alla andra. Det är bara inte alla som har bollar nog att stå upp för hur det faktiskt kan vara i en familj eller relation. Det är för mig ett tecken på osäkerhet och ett bevis på att man vill dölja något. Sen har säkert ett fåtal det alltid lika bra, ja.. ni ljuger.


Jag ska berätta för er om det jobbigaste scenariot mellan mig och min sambo i veckorna som nyblivna föräldrar. Jag önskar att jag slapp skriva detta inlägg, att jag fick läsa det hos någon annan och tänka, vad skönt, jag är inte ensam. Men det är just därför jag delar med mig av detta.

Cleo är snart 7 veckor, så tänk er de sista 2 veckorna som varit (alltid 5+6). Ni får inte heller glömma vilket skede jag är i och hur jag mår. Detta är alltså i samma veva som amningen börjar ta kol på mig och jag liknar ett vrak (det är mycket som händer på samma gång dessa veckor). Jag börjar klaga på Jocke, allt han gör är fel. Han lyssnar inte. Han är "otrevlig", han bryr sig inte om vad jag har att säga, han gör ingenting i hemmet, eller jag tycker iallafall att jag gör betydligt mer. Han kramar mig aldrig, en puss om dagen duger inte osv osv. Listan kan göras lång.

Samtidigt som jag var så arg, ledsen och frustrerad över detta kände Jocke en allt större frustration. Inget han gjorde var rätt. Allt var fel och jag klagade bara. Jag har väldigt svårt för att visa mina känslor när jag blir ledsen, jag blir arg istället. Då är det svårt att förstå vad som är felet. När man visar andra känslor utåt än vad man egentligen känner.

Jag visste nog inte riktigt heller varför jag var ledsen. Då är det ännu jobbigare. Varför är jag så arg, tänkte jag. Har jag fått någon jävla depression... men det kändes inte som det. Jag vet hur den känslan känns och skulle känna igen mig..

Där låg vi bredvid varandra i sängen med Cleo emellan oss efter det största skriken och tjafset vi haft sen hon kom. Allt bara rann över den kvällen och vi somnade ifrån varandra osams. Det har aldrig hänt förut. Eller jocke somnade, jag låg och kollade ut genom fönstret. Eller klappade på Cleo, hon är som balsam för själen när en mamma är ledsen.

Tillslut tar jag upp mobilen och hamnar långt bak i mitt Instagram-flöde. Jag ser alla bilder från Thailand med Jockes händer på min mage. Alla bilder när det bara var vi två. De mysiga stränderna, de fina hotellen, Victor och Susannes underbara bröllopsnatt när vi gick hem i monsunregn från HillTopp mitt i natten, han jag, Felicia och Rene.

Jag började gråta. Det var som att en sten låssande från mitt bröst. Jag väckte Jocke.

Duuu.. sa jag. Jag vill bara säga att jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag saknar när vi alltid förstod varandra och jag saknar när tiden alltid fanns till för oss två. Jag saknar att dina ögon alltid ser mig men jag vill alltid att dom ska ligga på Cleo. Men jag saknar det, så troligt mycket. Jag saknar att somna i din famn, men jag vill hellre ha Cleo emellan oss. 

Jaaa.. Vad jag försöer få fram är nog bara att den uppmärksamhet du gav mig förut, den kärlek du hann med att ge mig, den tid och energi du la ner på att göra mig tillfredsställd i vardagagen, var svår att förlora. Jag kände att jag gjorde allt här hemma (vilket inte stämmer) medans jag gav han egentiden att gå på fest och äta på restaurang med sina vänner. Jag glömde för ett tag bort att min tid kommer också och att det är det viktigaste man kan ge varandra. Lite ny energi. Jag kunde dock inte det för tillfället, och jag hade heller aldrig kunnat lämna ifrån mig min dyrbara skatt så tidigt. Men missförstå mig rätt, jag skulle aldrig i heeela mitt liv vilja ta den uppmärksamheten han ger Cleo och få den själv. Det är inte så jag menar. Utan mer att det är en övergång i livet som tar ett tag att ta sig igenom.

Jocke blev lättad. Han flyttade Cleo till sidan av våran säng och så la han sig bredvid och kramade mig. Länge. Han sa att han var lättad. Att nu förstod han ju vad som låg bakom alla dessa klagomål. "Du kramas för lite", "Du lyssnar inte" osv. Han frågade varför jag inte kunde säga detta från början. För det första, visste jag inte riktigt själv vad det var. Jag är ju själv helt förälskad i våran lilla dotter. Sen kändes det fel att kanske på något vis känna att "åh, jag saknar min Jocke" när det viktigaste av allt är att han är den bästa pappan han kan till Cleo.

Men efter den natten. Med en massa kramar. Pussar. Skratt. Snack om minnen. Hur vi hade det i våran lilla etta. Ja, då var det verkligen 10kg lättare på bådas axlar. Vi bara visste att denna gång var vi sams på riktigt. Innan var det bara en tidsfråga innan vi skulle ryka ihop igen. Sen den dagen förra veckan är det som ett annat hem igen. Eller som vanligt, eller kanske lite bättre än innan. Jocke kommer ihåg att se mig också, jag känner mig inte bortglömd mellan spyorna, bajsblöjorna och ersättningen. Jag syns igen, och skepnaden av en mjölkko jag hade över mig är borta. Och känslan av att få vara Fanny och Joachim någon gång i veckan är underbar.

Det jag vill säga med detta inlägg är att försök att inte glömma varandra i denna underbara men framför allt helt nya tid i livet. Det finns en anledning till varför just ni valde att skaffa barn ihop. För att ni älskar varandra så otroligt mycket. För att ni vill leva resten av livet tillsammans. Jag vill ju att Cleo ska få växa upp i en kärnfamilj med syskor och en lycklig vardag. Då måste man ge kärlek till den relation man har mellan varandra också. För att vi ska kunna leva lyckliga i alla våra dagar.

Hoppas att ni kan förstå mig även fast ni inte suttit i samma sits. Jag vill inte ha några elaka kommentarer. Det är ibland svårt att förklara sina känslor i ord och det kan ibland se fel ut i text, jag gör mitt bästa. Vill att ni ska veta att jag menar inget illa med dessa känslor.


Vi kommer alltid att vara dina tjejer!

Likes

Comments

Min vardag, Våran dotter Cleo

Herregud, äntligen hemma i min egen soffa och kan andas ut. Fart och fläkt hela dagen, minst sagt. Imorse hade jag bokat in en barnvagnspromenad med Eve och lilla Luna. Den fick jag skjuta fram en halvtimme. Inte riktigt lärt mig att allt tar längre tid än vad man tror med en liten bebis.

Jocke hjälpte mig iallafall fram med vagnen från bilen osv för min rygg gör så ont just nu, känns som jag är sönder inuti. Men det blir kanske bättre med tiden. Det är bara inte så kul att komma på sig själv luta sig mot handfatet när man tvättar händerna för att man inte orkar stå upp. Jaja.

Vi var ute och gick i två hela timmar i storm rent ut sagt haha. Sen blev det snöstorm men då var vi utanför lägenheten haha. Så kul, detta gör vi garanterat om flera gånger. Det blir dock kafferep om detta väder ska hålla i sig.

Sen kom jag hem samma tid som jag skulle iväg till Thilda. Flytta fram det en timme och kom två timmar senare! Haha ni hör ju hur bra det går för mig och mitt tidsschema. Schi fick jag för att jag klagade på Jocke och passa tider, haha.

Supermysigt att träffa lilla Enya igen och Thilda såklart. Det blir lixom alltid barnen i fokus nu för tiden. Och samma åt andra hållet, ingen säger "jag vill träffa dig" utan "jag vill kramas med Cleo" haha.. Men det blir ang bara glad för! 😍

Sen var det fort hem igen till 6 för att sälja en jacka till en bekant. Och sen fort in i duschen och på med Cleos ytterkläder igen för sen väntade middag hos svärisarna.. Jaa.. Ingen direkt givande text att läsa kanske. Men tänker att jag delar med mig av vardagen också och inte bara "dessa" djupa texter.

Nu ska jag ta igen farmen och sen slänga mig i sängen med min familj framför en film! Puss på er! Blev inte roligare än såhär. 😘

Likes

Comments

Våran dotter Cleo

Amning. Kanske det mest laddade ordet i mammavärldens historia, eller? Har iallafall fått för mig att en viss sorts människor ser det lite som prestige att amma. Jag vet inte vad jag tycker om den åsikten. Eller jo, jag vet att inte är sådan iallafall. Dock hör jag till den kategorin att jag VILL amma och inte dom som bestämt sig redan innan bebis är född att det inte är något för dom.

Jag tror inte bebisar skadas av att inte amma eller att det blir något annorlunda med dessa bebisar. MEN jag tror att det finns mycket bra i bröstmjölk som de inre får i sig. Och en liten del av mig tror faktiskt också att emun försvaret blir bättre på ammande bebisar (Alltså inte att det försämras på icke ammande).

Vissa mammor tycker det är mysigt att amma. Jag tycker det var mysigt ibland. Inte de gånger jag inte hade ätit på hela dagen. Eller varit vaken hela natten. Eller behövde gå på toa och Cleo gallskrek i 2 minuter i sträck för jag fick lämna henne i nästet. Nej de gånger allt hade gått bra under en dag, då var det en mysig stund vi hade. Men allt går oftast inte bra under en hel dag för mig iallafall haha. Man får lixom välja, laga mat eller duscha. Städa eller äta mat. Tvätta bajskläder eller bara andas ut och titta på tv två sekunder.

I veckan som var så ammade Cleo konstant. Varje kväll började hon amma vid 4 och pausade med små korta mellanrum men ammade fram till långt in efter midnatt. Och sen somnade hon lite emellan, och började amma igen. Jag var förstörd.

Jocke jobbar natt. Det innebär att jag har henne hela natten ensam. Och hon är gärna vaken mycket på natten. När hon ammade så snuttade hon nästan konstant. Det blir inte mycket sömn då. Det innebär att när Jocke kom hem från en natt av jobb måste han sova. Han måste sova till 15.00 för att vara pigg till nästa jobbnatt. Där av måste jag gå upp med henne när hon vaknar hungrig igen. Han kunde inte ens ge henne en snabb nappflaska med ersättning för att underlätta för mig så att fick mig lite sömn (eftersom jag helamma). Jag fick alltså ungefär 2-3 timmars sömn om man sätter ihop den tiden mina ögon fick vila.

På morgonen var det bara upp och hoppa. Runt 11 somnar Cleo som hårdast. Då anser människor runt omkring en att man ska "passa på" att sova. Men det är svårt för mig. Att sova på dagen. Jag är helt utslagen, men stressen över att hemmet förfaller tar över. Eller att faktiskt bara i valet till att få lite egentid. Ta en dusch eller stirra rakt ut i intet, på riktigt.

Sen måste mat göras. Jag ska äta och Jocke behöver matlåda. Där väljer jag hellre att ställa mig vid spisen än att han lagar mat och jag underhåller en vaken Cleo. Missförstå mig rätt. Jag umgås med henne all min vakna tid och den timmen vid spisen känns nu mer som en avkopplande varmdusch (ungefär).

Sen är det dax att sätta sig att amma igen. Och så kan du läsa om detta inlägg om du vill veta hur det fortsätter. Precis samma veva, om och om igen. Efter 6 veckor så blir man rätt förstörd på något vis. Man älskar allt samtidigt som tårarna rinner av ren utmattning. En dag grät jag en hel kväll medan Cleo ammade samtidigt och jag klappade min fina lilla tjej på huvudet. Jag hade inte fått i mig någon mat på hela dagen. Då prio var att steka köttbullar till Jockes matlåda och jag hade precis börjat på "diet" så behövde göra annan mat till mig. Men hur tänkte jag? Cleo ammar ju resten av kvällen och kunde inte ställa mig vid spisen igen.

Min kärlek och vilja att hon ska bli mätt och må bra är det viktigaste som finns för mig (som för alla andra mammor), så kunde verkligen inte göra annat än att dra fram tutten i tid och otid. Hela tiden med andra ord.

En kväll skrek Cleo konstant. Hon slet i mitt bröst. Rev på dom. Slog med näven. Skrek hysteriskt igen så ögonen blev blöta. Mitt hjärta gick sönder. Mitt huvud dunkade, min hals var svullen och feber på det. Vi hade ersättning kvar från Jul och jag skrev till Jocke att jag går sönder nu, jag orkar inte mer ikväll, jag ger henne ersättning nu.

Sagt och gjort. Och Cleo drack upp en hel tetra med 200ml ersättning. Hon var minst sagt inte nöjd med det jag gav henne genom amning. Jag fick en sån klump i magen. Hur länge har hon varit allt för hungrig? Har aldrig sett henne så lugn som efter de nappflaskorna. Sen somnade vi tillsammans och jag fick sova i nästan 4 timmar innan hon vaknade och ville snutta igen. Då dög bröstet. Så vi började med att endast köra ersättning på eftermiddag/natt och amning tidig morgon/förmiddag.

Jag började bli mig själv igen och kände verkligen hur skönt det var att Jocke kunde hjälpa till med matningen. Det blev automatiskt mindre amning och för 2 dagar sen bestämde jag mig helt för att sluta amma.

Jag är nöjd med mitt beslut pågrund av att jag inte slutade pågrund av bara mig själv. Att jag inte orkade. Utan också för att Cleo aldrig varit så lugn, nöjd och glad bebis som nu. Vi har det mysigt och glatt varje dag sen vi börjat med ersättning och det gör en hel del med humöret och orken för resten av familjen (jocke).

Jocke har fått ta mycket smällar. Smällar han inte ska behövt ta men även dessa smällar som händer bär jag måste stå och steka köttbullar till min 28 åriga sambo. Det är sånt man bara inte pallar vissa dagar när det är som värst. Och ja, jag kan berätta mer om sånt sen om ni vill för jag förstår att allt inte är som på rosa moln hos några nyblivna föräldrar, iallafall inte alltid. Och jag tänker inte vara den som låssas som att det är sol hela tiden när det spöregnar ibland. Men sånt behövs ju också, det är en del av livet. Att gå igenom faser, växa tillsammans, lära sig varann utan och innan. Jag vill kanske tro att det är dom människorna man ser på kort, de med söta tanter och gubbar som fortfarande håller varandra i handen när dom är 90 år.

Likes

Comments