View tracker

Jävla skitångest.

Jävla helvetes fittångest.

Skulle till Stockholm i helgen, men har velat fram och tillbaka hela veckan för om jag verkligen vill åka. Bestämde mig nyss för att det är bäst om jag inte åker och ägnar mig åt att ta det lugnt i helgen istället. No hard feelings för det, skönt att vara hemma liksom.

Men sen är ju den där jävla kukångesten igång som fan och jag känner att just nu är det så påträngande att minsta lilla grej får mig att explodera i raseriutbrott. Sucks to be you som det drabbar, sucks to be me som måste känna såhär.

Så, saker som oroar mig/får mig att balla ur just nu:

  • Vi har kennelhosta på jobbet (har K hemma tills det har lugnat sig). Att inte ha henne med på jobbet är stressande i sig, men att oroa sig för att hon ändå kanske insjuknar är mer mindfucking.
  • Det har regnat hela dagen igår och idag. Fuck you, regn, du gör mig låg (plus såklart - jag måste vara ute ett antal timmar om dagen varje dag i det vare sig jag vill eller ej)
  • DET ÄR VÅR!!! Herrejävlar, det är den berömda vår-ångesten igen! Varje fördömd April kommer den som ett brev på jävla posten! Tack livet, tack. Det är ju inte ett dugg roligt att det är ljusare och att blommorna kikar fram och att fåglarna sjunger sin skönsång, inte ett dugg, så låt oss brassa på med ångest of DOOM.


För att nämna några kort och gott.

Sitter i min badbalja och kurar, jag är nöjd med den, det är varmt vatten runt mig och jag får plats förvånansvärt bra i den. Varmvatten har alltid haft en förmåga att lugna mig en smula. Känner för att sitta här hela kvällen, låsa in mig i badrummet och försumma allt och alla och även mig själv, typ inte äta. Känner mig inte ett dugg hungrig eller sugen på mat, men huvudvärken säger att det snart är dags att äta.

......

Så går plötsligt vreden över i uppgivenhet och ledsenhet...
En salt tår rullar ner för kinden och jag ser antagligen väldigt patetisk ut. Liksom, här sitter jag, i en helt okej stad ändå, med en man jag älskar och vill spendera mitt liv med, en fin katt och hund och en fin lägenhet, och ÄNDÅ mår jag såhär. Jag vet att det är min vår-knäpp (som kommer typ varje vår) som gör att jag mår dåligt just nu... men jag tycker att, eller snarare, hoppades att det skulle försvinna med tiden. Jag vill inte behöva leva med ångest som kommer och går, även om jag är tacksam att det är så pass mycket mindre nu än förut.
Men kanske är det just så, att jag med diagnosen Aspergers Syndrom kommer få leva med en ständig kamp att trycka undan ångesten som lurar bakom varje hörn. Jag har ju hört att majoriteten har det så, såna som jag.

"En överlevsnadsbok för emotionellt intelligenta personer" En bok min pappa tipsade mig om nyss över telefon. Behövde ringa honom, fastän jag grät och hade svårt att prata till en början...

Han sa en rolig sak dock,

"Jag är ju gammal och håller fortfarande på, men du är ju medveten, du har ju hållit på med sånt här redan från början. Du kan ju hantera det här utan att skapa massa kaos." "Som du menar du?" "Ja precis! hahahah!"


Min kaos-pappa är bra ibland.
​Min kaos-pappa som vet hur det är att leva ett annorlunda liv. ADHD och Bipolär. 
​Tack. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Började dagen med att ligga och dra mig lite extra i sängen med sambon, men vi hade inte dragit för gardinerna ordentligt så det var för ljust att somna om efter klockan 10.
Började diska upp bergen med disk innan frukosten. Det fungerar bäst så, att diska på morgonen för mig. Annars är jag så trött av alla intryck och händelser under dagen att jag inte riktigt får ihop mig själv och kan tänka klart hur jag ska diska. Det tar nämligen väldigt mycket energi för mig att diska. Måste tänka på hur jag ska diska, i vilken ordning jag ska ta glasen, disktrasan, svampen m.m... för att inte tala om hur jag ska röra händerna och diska så det blir rent ordentligt. Sedan jag flyttade ihop med sambo för ca 8 månader sedan har jag fått lära om hur man sköljer disk. Ack, det är ansträngande. Alla processer. Så det går lite lättare på morgonen när jag är utvilad.

Hunden ville såklart ut för morgonpromenaden och vi gick alla 3 (jag, sambo och vovve) på ca 1h promenad. Det är skönt på helgerna att ta en ganska rejäl direkt efter frukost. 

Fick ett ryck efter duschen och bestämde mig för att kuta runt och dammsuga och damma av allt i vår lilla 1:a. Tur att det bara är en etta på det sättet... lite mindre yta att städa!
Lagade mat i ultrarapid för att sedan gå ut med vovve själv igen, och OUFF vad pigg hon var! Roligt att se hur hon riktigt njuter av att vara ute och kan sträcka ut i full fart så långt flexikopplet räcker. Runt, runt, runt sprang hon. Hon börjar bli duktigare på inkallning nu och får godis varje gång hon kommer till mig. När vi går promenader brukar jag ​​​​också slänga/gömma lite godis så hon får aktivering mentalt samtidigt. Blir lite mindre att göra inomhus då. 
Jag har ofta ångest för att jag tror att hon har tråkigt hos mig, att jag inte orkar lika mycket som kanske andra gör alla gånger. Det är ju så väldigt viktigt för mig att kunna sitta och inte göra någonting ibland när jag kommer hem från jobbet för att ladda batterierna i hjärnan efter alla intryck. Men jag försöker aktivera henne på jobbet också, hon får leka med de andra hundarna och spela lite aktiveringsspel (som hon för övrigt är mästare på nu), sen kör vi i alla fall några partier sök hemma på kvällen, antingen det eller trickträning. Måste komma igång med det lite mer igen, vi håller på att lära oss ett "dans"nummer till freestyle. Alltså att hund och förare gör rörelser/trick till musik som blir till "dans". Det är roligt och hon är jätteduktig! 

Nu sover hon vid mina fötter. Lilla vargflickan med bus i blicken och vassa små riständer som ger mig blåmärken. <3 Sötaste 

Likes

Comments

View tracker

Jag har en hund, en alldeles egen liten marodör som flaxar kring mina ben och biter mig i tårna och snor mina strumpor. En liten vargflicka av den fluffiga sorten som nyss fylt 1 år. Det är underbart och helt sagolikt att ha henne i mitt liv... Förutom en liten detalj:

Den lilla odågan har sån klåda. Kvalsterallergi är det tydligen enligt veterinären. Det gör att jag, som den goda matte jag, är står och sköljer av hela jycken varannan dag i koksaltlösning. Därefter smörjs det med Weleda calendula nappy change kräm på pälsfria områden och Humilac spray som är återfuktande där krämen inte kan kletas på.

Det är inte betungande att pyssla om henne, det jobbiga är att se sitt lilla djur klia. Det har blivit mycket bättre sedan i somras men vi har lång väg kvar.

Det kanske blir så att jag kommer skriva mycket om hennes klådproblem, det vet jag inte än. Men målet är att försöka uppdatera varje dag för att hålla koll på alla små förändringar.

Godnatt, hjärnkontoret checkar ut för idag.

Likes

Comments